Bakgrund 8.1.
Parterna har ett gemensamt barn som är fyra år gammalt. Sedan 2013 finns det en i dom fastställd samförståndslösning där barnet haft umgänge med pappan. Pappan har flera gånger polisanmälts för olika brott av mamman, och vissa anmälningar har lett till förundersökningar. Ingen undersökning har dock lett till fällande dom.
Parternas anföranden 8.2.
Mammans inställning: Yrkar på ensam vårdnad, jämväl interimistiskt.
100 Diesen, Sexuella övergrepp mot barn, s. 103.
Pappans inställning: Bestrider yrkandet.
Mammans utveckling av talan: Föräldrarna saknar samarbetsmöjligheter. Det reglerade umgänget som förelegat sedan 2013 har varit skadligt för barnet. Efter umgängestillfällena mådde barnet dåligt och sa konstiga saker som att mamman ska dödas. Mamman har kontaktat barn- och ungdomspsykiatrin för att få hjälp att hantera detta. Enligt mamman jobbar pappan långa dagar och hon menar att det går ut över barnets välmående då pappan inte har tid att ta hand om barnet under umgängestillfällena. Mamman framhåller att pappan kallar henne för kränkande tillmälen och hotar henne och att ett samarbete därför är omöjligt parterna emellan. Det har även lämnats in sms-konversationer som stöd för mammans berättelse. Därtill har pappan figurerat som misstänkt i flera förundersökningar varav en gentemot mamman gällande att han ska ha prejat henne av en väg var pågående vid den muntliga förberedelsen.
Pappans utveckling av talan: Pappan medger att han skrivit kränkande tillmälen till mamman men framhåller att detta skett sedan han tröttnat på att hon vid upprepade tillfällen polisanmält honom för saker han inte gjort. Det betonas att pappan inte dömts för något utan att alla förundersökningar har lagts ner. Pappan är även oroad över att mamman nu har en relation med en man med missbruksproblem och tror att detta gör det svårt för henne att ta hand om deras gemensamma barn. Mamman har enligt pappan för egen del sökt psykiatrisk intensivvård. Hon utesluter också pappan, enligt honom, genom att inte informera om viktiga händelser gällande barnet.
Tingsrättens bedömning 8.3.
Tingsrättens beslut: Mamman tillerkänns interimistiskt ensam vårdnad om barnet. Tingsrättens motivering: Vid alla beslut om vårdnad och umgänge ska barnets bästa vara avgörande. Andra intressen såsom exempelvis rättvisa föräldrarna emellan eller en förälders behov av kontakt med barnet kan inte tillåtas gå före barnets bästa. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa måste hänsyn tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt ska såväl
kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnets bästa beaktas. Tingsrätten finner att det är uppenbart att föräldrarna inte kan samarbeta med varandra angående frågor som rör barnet. Dessutom har pappan visat prov på ett gränslöst beteende gentemot mamman, enligt motiveringen. Han har bland annat vid upprepade tillfällen kallat henne för exempelvis ”hora” och ”horunge”. En vårdnadshavare ska inte behöva stå ut med ett sådant bemötande i samband med, för vårdnaden, nödvändiga kontakter med den andre vårdnadshavaren. Den gemensamma vårdnaden om barnet ska därför omedelbart upplösas och i stället ska mamman ha ensam vårdnad om barnet. Detta bedömer tingsrätten är bäst för barnet. Mot bakgrund av föräldrarnas bristfälliga kommunikation och samarbetsförmåga finner tingsrätten att det saknas förutsättningar för ett växelvis boende. Det har dessutom framkommit att barnet, när det är hos pappan tillbringar mycket tid med sin farmor då pappan arbetar. Barnet har också gett uttryck för att inte må så bra. Barnets umgänge med pappan ska därför tills vidare begränsas och genomföras med hjälp av umgängesstöd på det sätt som mamman begärt. Det är bäst för barnet, eftersom ett sådant umgänge tillgodoser barnets behov av en nära och god kontakt med sin pappa utan att riskera barnets hälsa eller utveckling.
Analys 8.4.
Argument gällande brottslighet: I den utförliga motiveringen till det interimistiska beslutet nämns inte pappans påstådda brottslighet. Det är möjligt att det är inbakat i bedömningen av parternas samarbetssvårigheter utan att det uttrycks explicit. Kanske iakttar domstolen här en viss försiktighet eftersom det vid en riskbedömning som leder till att det förvisso lågt ställda beviskravet för våld i vårdnadstvister måste finnas stöd, utöver en parts påstående, om att det finns risk för att barnet kommer att utsättas för våld.102 Då det pågår en förundersökning gentemot pappan för brottslighet riktad mot modern är det sannolikt att detta medverkar till slutsatsen att det föreligger alltför svåra samarbetsproblem för att gemensam vårdnad ska kunna utövas.
Argument gällande motpartens karaktär: Pappan har vid ett flertal tillfällen kallat mamman för nedsättande ord, vilket har dokumenterats. Denna faktor skulle möjligen kunna räknas till argumenten rörande brottslighet men jag har valt att hänföra den till
karaktärsargumenten i detta fall då det inte tycks ha diskuterats polisanmälan. Argumentet har påverkat utgången då rätten finner att det inte är rimligt att kräva samarbete av föräldrarna då den ena parten uppför sig på ett oacceptabelt vis. Ett karaktärsargument som domstolen har beaktat vid den interimistiska bedömningen av vårdnadsfrågan i detta fall är att pappan jobbar mycket och att det kan gå ut över barnet. Det är intressant att notera här att domstolen inte på något sätt antyder att detta inneburit några risker för barnet eller att det varit fråga om allvarliga brister i omvårdnaden. Tvärtom anges i motiveringen att barnet spenderat mycket tid med sin farmor. Det föreligger ju ingen plikt för en vårdnadshavare att personligen vara den som tillgodoser barnets behov. I 6 kap 2 FB formuleras vårdnadshavarens förpliktelser på ett passivt sätt, vårdnadshavaren ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Utan vidare bedömning av farmoderns lämplighet som barnvakt i detta fall är det för mig inte uppenbart att pappan åsidosatt sina förpliktelser som vårdnadshavare genom att inte själv utföra den praktiska omvårdnaden om barnet, även under längre perioder. Tvärtom skulle det kunna ses som något positivt att föräldern arbetar, även då det innebär fysisk frånvaro från barnet. Överlag får det anses vedertaget att förvärvsarbete bidrar till sociala, hälsomässiga och ekonomiska fördelar vilka alla kan bidra till en mer stabil familjesituation. Det är därtill norm att förvärvsarbetande föräldrar tar hjälp med barnpassning, antingen i statlig regi eller på egen hand. Pappan har dessutom tagit hjälp av en och samma person vid barnpassningstillfällena, och denna person är en nära släkting till barnet. Tingsrätten har inte enligt min mening motiverat hänsynstagandet till denna faktor tillräckligt väl, då faktorn i sig inte är otvetydigt negativ.
Argument gällande barnets situation: Något som är anmärkningsvärt med denna beslutsmotivering är att domstolen inleder med att slå fast att det uteslutande är barnperspektivet som ska avgöra frågan och att föräldrarnas inbördes konflikter inte ska inverka. Därefter fastslår domstolen att det avgörande argumentet för att i detta fall tillerkänna mamman ensam vårdnad är att hon inte ska behöva interagera med pappan på grund av hans beteende. Först efter att ha avgjort frågan baserat på detta lyfts argument som rör barnets mående. Detta är dock ett utförligt motiverat beslut där både barnperspektivet och föräldrarnas samarbetssvårigheter kopplas till de aktuella förhållandena. Det är också det enda av de studerade besluten där barnets egen utsaga om sitt mående uttryckligen anges som grund för beslutet som fattas. Det är, som konstaterats ovan, inte alltid nödvändigt eller ens lämpligt vid ett interimistiskt
förfarande att söka klargöra barnets inställning, men i de fall domstolen känner till barnets inställning ska den speglas i beslutet. Det förberedelseprotokoll som studerats i detta kapitel det enda av de studerade protokollen som återger en motivering där hänsyn tas till barnets uttryckliga vilja, utan att vara det enda protokoll där det framgår att barnets vilja är känd för domstolen.