Bakgrund 7.1.
Tvisten rör två barn, varav den äldre tycks vara i förskoleåldern. Pappan har tidigare häktats misstänkt för grov kvinnofridskränkning av mamman. En utredning av socialtjänsten har vid förberedelsetillfället vidtagits av det äldre barnet. Barnet uppger att det känner rädsla för pappan då pappan tidigare slagit barnet. Av referat från socialtjänstens anteckningar, som framkommer i förberedelseprotokollet, framgår att pappan vid utredningstillfället pratar nedsättande om mamman. Polisen har gjort en riskbedömning och finner att det föreligger medelhög risk för dödligt våld från pappans sida gentemot mamman.
Parternas anföranden 7.2.
Mammans inställning: Yrkar i första hand på att vårdnaden om de två gemensamma barnen anförtros henne ensam, jämväl interimistiskt. Yrkar i andra hand på att barnen ska ha sitt stadigvarande boende hos henne, jämväl interimistiskt.
Pappans inställning: Yrkar i första hand på att den gemensamma vårdnaden ska bestå och i andra hand att vårdnaden ska anförtros honom ensam, även interimistiskt.
Mammans utveckling av talan: Mamman kan inte medge att pappan har del i vårdnaden utan endast begränsat umgänge med barnen i närvaro av umgängesstöd. Till grund för yrkandet anförs dels att pappan är olämplig som vårdnadshavare och dels att föräldrarna har samarbetssvårigheter som grundar sig i det våld pappan utsatt henne för.
Till stöd för att pappan har pratat illa och nedsättande om mamman inför barnen anförs ett utdrag från socialtjänstens vårdnadsutredning gällande det ena barnet. Av
97 JO-beslut, daterat 2011-03-25.
utdraget framgår att mamman samspelar väl med barnet genom kropps- och röstkontakt, medan pappan uppger att barnet lyssnar om man är bestämd. Pappan talar nedsättande om mammans och barnets samspel.
Det framförs, med hänvisning till samma vårdnadsutredning, att barnet haft svårt i det sociala samspelet med sina förskolekamrater, vilket enligt utredningen sannolikt beror på att barnet tillvaro i hemmet kantats av såväl fysiskt som psykiskt våld. Socialtjänsten bedömer att barnet hamnat i en svår lojalitetskonflikt orsakad av pappans mycket negativa syn på mamman. Utredaren framhåller att mamman har varit konsekvent i sitt ställningstagande att inte sammanleva med pappan för att skydda barnen från att bevittna våld.
Till stöd för att det föreligger en djup konflikt mellan parterna och för att pappan är våldsbenägen framförs socialtjänstens bedömning, som säger att mamman bedöms tillgodose barnets behov av att skyddas från våld i nära relation och egen utsatthet. Det betonas i utredningen att mammans rädsla för sitt liv stärks av polisens riskbedömning, som företogs bara en månad innan förberedelsetillfället, vilken anger att det föreligger en akut medelhög risk för dödligt våld från pappans sida gentemot mamman.
I övrigt anförs att pappan har anhållits och häktats för grov kvinnofridskränkning men senare släppts. Det pågår dock vid förberedelsetillfällets tidpunkt en polisutredning mot honom.
Utdrag ur utredningen har även anförts som stöd för barnets perspektiv. Av barnsamtalet som hållits vid socialtjänstens utredning framgår att barnet har svårt att kommunicera i tal. En sakkunnig har kontaktats för att få hjälp med den försenade talutvecklingen. Pappan har emellertid inte medgivit att en utredning om talutvecklingen och de sociala problemen barnet uppvisar fullföljs.
Här återges relevanta utdrag ur utredningen som anger barnets egen uppfattning. Samtalet har genomförts med hjälp av kort föreställande nallebjörnar som barnet använt för att identifiera sina familjemedlemmar och beskriva relationerna:
”Han väljer sedan ett kort på en nalle som håller för sina ögon med händerna. Kortet föreställer (barnet). Han väljer en nalle som föreställer en liten nalle som är glad, och det är lillebror (namn). Vi försöker prata om nallen som föreställer (barnet). På fråga om nallen är rädd eller ledsen eller om den leker säger (barnet) ”rädd”. (Barnet) väljer en stor nalle som är arg med knuten näve. Vi frågar om det är (barnet) som är nallen. (Barnet) säger ”pappa”. Jag håller kortet i handen, och då ställer sig (barnet) upp och
boxar på kortet, sedan visar han hur pappa går över golvet med stora steg, (barnet) går hårt i golvet. (Barnet) tar upp ett kort med ledsen nalle, och det är mamma. Sedan kastar (barnet) korten som ligger på bordet ner på golvet.”
”Jag frågar om han är rädd. (Barnet) ligger böjd men tittar på mig och nickar. Han sätter sig upp. Sitter då bredvid mig och mitt emot mamma. Han tar sin hand och slår sig på kinden långsamt flera gånger, tar sedan mammas hand och slår hennes kind flera gånger”
”(Barnet) reser sig upp och försöker göra sig förstådd via teckenspråk. Han visar snabba, korta steg över golvet, lägger sig sedan snabbt och kryper ihop med knäna indragna under sig, görande sig så liten som möjligt. Det ser ut som om han försöker visa att han gömmer sig. Han tittar upp snabbt och ser rädd ut sedan åter tillbaka i den gömda positionen. Jag frågar om han var rädd "ja" säger (barnet)”.
Mamman uppger att det äldre barnet har mått mycket dåligt och utvecklat ett självskadebeteende på grund av att pappan slagit honom. Det var mycket svårt för mamman att frigöra sig från pappan som alltid lyckades övertala henne om att hon behövde honom. Då mamman slutligen lyckats lämna pappan tillsammans med barnen blev de placerade av polisen på ett kvinnohem. Pappan letade dock upp dem och överföll det äldre barnet bakifrån för att hindra honom att skrika.
Pappans utveckling av talan: Det saknas bevisning eller annat underlag för att pappan ska ha misshandlat mamman. Det enda som finns är påståenden från mamman men det finns ingen förklaring till varför pappan inte begärdes omhäktad. Mamman flyttade från det skyddande boende hon placerats i bara fyra dagar efter att pappan sattes på fri fot vilket tyder på att hennes rädsla inte var så stor som hon nu ger sken av.
Samarbetet föräldrarna emellan har fungerat väl trots kontaktförbudet. Pappan har utövat sin umgängesrätt varje vecka trots att mamman motsätter sig att pappan har kontakt med barnen. Till stöd för mammans negativa inställning och ovilja att samarbeta anförs ett utdrag ur samma vårdnadsutredning som mamman hänvisar till i sin utsaga där mamman framför att hon inte önskar att barnen ska ha någon kontakt med pappan.
Mamman har underlåtit att informera pappan om pågående barnpsykiatrisk utredning och det kan inte anses vara till barnets bästa att en vårdnadshavare utestängs från att ta del av så väsentlig information. Åklagaren valde att inte omhäkta pappan vid den tidigare brottsmisstanken. Polisens nuvarande bedömning är att det inte föreligger hot om våld från pappans sida gentemot mamman.
Pappan framför att det i stället är mamman som misstänks ha utövat våld mot barnen. Ett citat ur vårdnadsutredningen gällande det äldre barnet anförs som stöd för att det är mamman barnen är rädda för:
”Jag frågar vem pappa slår, är det (barnet) han slår? "mamma" svarar (barnet).”
Att familjen inte sedan tidigare är kända för socialtjänsten anges som stöd för att mamman hittat på anklagelser. För det fall det skulle finnas så många allvarliga problem i familjen som påstås, vore det enligt pappan sannolikt att det skulle finnas en historik hos socialtjänsten. Föräldrarna har haft ett tillfredsställande samarbete enligt pappan och umgängesstödjaren har inte gjort några invändningar. Pappan har inte uttryckt sig illa om mamman men han har svårt att uttrycka sig i vissa situationer.
Mammans omsorgsförmåga brister i viss mån då hon ibland låtit bli att lämna barnen på förskola på grund av sin egen bristande hälsa. Pappan är orolig för om mamman ska klara av att ha ansvaret för omvårdnaden då det äldre barnet tidigare bott hon pappan. Det äldre barnet har speciella behov enligt pappan och han är orolig för barnet. Pappan framhåller att mamman är en god vårdnadshavare men att det är viktigt för barnen att ha tillgång till båda sina föräldrar. Pappan har tagit stort ansvar vid barnens uppväxt. Till styrkande av detta anförs ett citat ur den vidtagna vårdnadsutredningen:
”Vid senaste utvecklingssamtalet våren 2013 var fadern närvarande och de uppnådde då en samsyn utifrån det stöd (barnet) behöver i förskolan.”
Tingsrättens bedömning 7.3.
Tingsrättens beslut:99 Det interimistiska vårdnadsyrkandet lämnas utan bifall. Den gemensamma vårdnaden ska bestå.
Tingsrättens motivering: Även med beaktande av konflikten emellan föräldrarna kan situationen, baserat på vad som hittills framkommit, inte anses sådan att den gemensamma vårdnaden nu måste upplösas.
Analys 7.4.
Argument gällande brottslighet / Argument gällande motpartens karaktär:
Vilka argument tingsrätten tagit fasta på vid beslutet framgår inte specifikt. Det som nämns som bedömningskriterium är parternas konflikt, vilket är en samlad bedömning av dessa två argumentskategorier. Det är alltså de argument som avser föräldrarnas relation som nämns i tingsrättens kortfattade beslut och motivering. Detta beslut är enligt min uppfattning inte motiverat på så sätt att parterna kan förstå vilka argument som ansetts relevanta, och därmed försätter det mamman, som beslutet går emot, i en osäker sits där det är svårt att bedöma beslutets riktighet. Beslutet är ett exempel på hur restriktiva domstolarna är med att upplösa gemensam vårdnad interimistiskt, även i fall där det finns starka indikationer på att det förekommer våld inom familjen. Enligt min åsikt är det uppenbart att det inte föreligger några reella samarbetsmöjligheter i detta fall då mamman, av goda skäl, fruktar för sitt liv. Det framgår därtill tydligt att det barn som varit föremål för utredning känner rädsla att utsättas för våld av pappan. Därmed har tingsrätten fattat ett så pass restriktivt beslut i detta fall att det är särskilt nödvändigt att i en motivering klargöra hur bedömningen gjorts. Det är inte möjligt här att se om domstolen beaktat risken för fortsatt våld mellan föräldrarna. För att vara en praktiskt genomförbar lösning krävs det därtill att föräldrarna faktiskt kan samarbeta, som ju konstaterats i praxis. Det vore därför i ett fall som detta önskvärt att domstolen i någon mån reglerar hur vårdnaden praktiskt kan utövas.
Argument gällande barnets situation: Som underlag för parternas argumentation har till stor del hänvisats till den vårdnadsutredning som företagits gällande det ena barnet. Att sådant underlag finns tillgängligt redan vid det första förberedelsetillfället är som tidigare nämnts inte vanligt. Detta innebär att domstolen bör haft särskilt goda
förutsättningar att bedöma vårdnadsfrågan i detta fall. Med tanke på det omfattande utredningsmaterialet tycks beslutets motivering i detta fallsärskilt bristfällig. Barnets egen berättelse som innehåller uppgifter om att pappan slagit honom har givits stort utrymme vid båda parternas framställningar vid förberedelsetillfället men barnperspektivet uttrycks trots detta inte överhuvudtaget i beslutsmotiveringen. Det har framkommit att barns berättelser sällan tillmäts värde i fall där det finns uppgifter om våld. Detta för att barnets berättelse ofta inte är så precis och detaljrik som rättsordningen kräver och det blir svårt att värdera hur pass tillförlitliga uppgifterna är.100 I detta fall rör det sig, vilket framkommer av utredningen, om ett förskolebarn och därmed är rätten inte bunden att väga in barnets vilja. Enligt min mening bör dock en domstol som är negativt inställd till att låta ett barns upplevelser få avgörande utgång på beslutet, till exempel på grund av låg ålder, låta den inställningen inverka redan vid beslutet om huruvida det ska företas en utredning. Det är sannolikt mycket påfrestande för ett litet barn att besvara frågor om en familjekonflikt. En domstol som då till synes inte tar hänsyn till barnets berättelse trots att den innehåller uppgifter om våld bör enligt min mening inte heller förordna att barnet ska tvingas besvara sådana frågor. I detta fall kan det inte utläsas ur motiveringen att barnperspektivet iakttagits alls då det interimistiska beslutet fattades.