Hur ser då den faktiska verksamheten ut vid de olika länsmuseerna? Om vi ser till de fyra punkter som rapporten Kulturinstitutionernes bidrag til det kulturelt
mangfoldige Danmark presenterar så fördelar sig verksamheten jämnt mellan de
tre förstnämna åtgärderna: om, för och med. Däremot finns det ett relativt stort underskott av verksamhet som bedrivs av marginaliserade grupper, ett förhållande som jag får möjlighet att återkomma till.
Västerbottens museums utbud är karaktäristiskt för den mest begränsade åt-gärden vid arbetet med mångfald. Av nitton tillfälliga utställningar som museet
121 Verksamhetsberättelse 2010. Länsmuseet Varberg, s. 3.
122 Strategisk plan för att främja mångfald och integration på Regionmuseet Kristianstad, s. 1–2.
123 Strategisk plan för att främja mångfald och integration på Regionmuseet Kristianstad, s. 2.
124 Måldokument museer Göteborg. Plan för utveckling av Göteborgs stads museers regionala roll och
producerade under 2009 hade knappt en fjärdedel av dem ett tydligt mångfalds-perspektiv. Ett exempel är fotoutställningen Drottninglandet av fotografen Elin Berge som dokumenterade thailändskornas vardag i Västerbottens inland. Ett an-nat exempel är China Girl av fotografen Maria Ängquist Klyvare och ett tredje är
Then & Now som skildrade livet före och efter apartheid i Sydafrika. Inte helt
oväntat har museet även ett antal utställningar om samerna, bland annat Måjhtelidt
– att ha i minnet som presenterade samiskt konsthantverk och En annan bild av samer. Framförallt är den sistnämnda utställningen intressant eftersom den
hante-rade problemen med representation – ska museet eller samerna presentera samer-nas kulturarv? – och hur bilden av ”den andre” skapas.125 Det framgår tyvärr inte hur museet väljer att hantera de svåra frågorna med representation men just att de väljer att diskutera upplevelsen av hur ”den andre” uppfattas gör att museet upp-fyller Goodnows fjärde förslag i utställningen.
Ett brett omfång utställningar om marginaliserade gruppers kultur och villkor har även Regionmuseet Kristianstad producerat. Gud har 99 namn jämförde bland annat människans förhållande till en gud och gudstron i världens fem stora världs-religioner och utställningen Baltutlämningen – ett svenskt trauma i skuggan av
andra världskriget uppmärksammade det svenska hanterandet av baltiska och
tyska flyktingar under andra världskriget. Det är i synnerhet den etniska mångfal-dens villkor och utmaningar som museet väljer att beskriva. I utställningen I ett
hus vid skogens slut utgick museet från invandrade svenskars berättelser som
se-dan konstnären Petter Hellsing överförde till traditionella svenska broderier.126
Tillvägagångssättet utgår från förutsättningen att kulturerna utgör icke-specifika uttryck och att de är möjliga att blanda, åtminstone ur ett konstnärligt perspektiv.
Samma fokus på etnisk mångfald återfinns även i museets egenproducerade vandringsutställning Kan svenskheten ta slut – om berättelsen om svenskheten. I samarbete med författaren Maja Hagerman vill museet utmana besökarnas före-ställningar om vad Sverige, svenskhet och svenskar faktiskt är och besvara frågan om svenskheten är något som är på väg att ta slut eller är föränderlig. Utställning-en ger ävUtställning-en Utställning-en historisk överblick av hur svUtställning-enskhetUtställning-en har förändrats över tid och hur våra uppfattningar har påverkats av invandring, Internet och globalisering.127
Utifrån det kan utställningen bedömas följa Goodnows fjärde förslag eftersom den åskådliggör grupptillhörighetens gränser och ”den andres”, icke-svenskens villkor.
Flyktingarnas livsvillkor är ett återkommande tema för utställningar om etnisk mångfald. Vid Jamtli har museet under flera år arrangerat det pedagogiska pro-grammet På flykt som är anpassat för grundskolenivå. Propro-grammet diskuterar flyktingarnas situation och migrationsverkets roll och består av en introduktion,
125 Verksamhetsberättelse 2009. Västerbottens museum, s. 61–62; Västerbottens museums mångfaldsarbete
2008–2011. Ingen sidnumrering.
126 Strategisk plan för att främja mångfald och integration på Regionmuseet Kristianstad, s. 3.
ett rollspel samt ett avslutande samtal där eleverna får diskutera de intryck och erfarenheter som trängt fram.128 Eftersom programpunkten understryker de demo-kratiska värderingarnas och de mänskliga rättigheternas väsentlighet är den fören-lig med Goodnows tredje förslag.
Upplandsmuseet skildrar en historisk flykt från Estland till Sverige i utställ-ningen Flykten från Estland 1943–44. Under andra världskriget flydde många från Finland och från de baltiska länderna till Sverige, ibland i mindre utsträckning och ibland i tusental. Estlandssvenskarna – som påstods vara svenskar på grund av de gemensamma rötter som anammats under den period i historien då Estland var svenskt - var en av de grupper som flydde över Östersjön. En programpunkt i an-slutning till utställningen uppmärksammade också estlandssvenskarna som en okänd och bortglömd grupp i det svenska samhället.129 Förutom Flykten från
Est-land 1943–44 ställde UppEst-landsmuseet även ut Lennart Engströms fotoutställning Gottsundabor som skildrade invånarnas olika kulturella bakgrunder i stadsdelen
Gottsunda och Livets steg, ett bildreportage av fotografen Anders Ryman som beskrev olika kulturers riter från en människas födelse till hennes död.130
De svenska invandrarnas vardag skildras även i Västmanlands läns museums utställning Tager du detta land – syrianer i nöd och lust 1979–2009. Utställningen har producerats i samarbete med författaren Staffan Ekström och fotografen Lasse O. Persson och är en berättelse om hur det har varit att leva som svensk och sy-rian i Sverige under 30 år. Bland annat har de följt med vid bröllop, på arbets-platsen i hemmet.131
Flera mindre utställningar och sidoverksamheter har också producerats. Vid Gotlands museum ställde museet ut den inlånade utställningen Smal som tog upp ungdomars utseendefixering och i Det blev en flicka åskådliggjorde museet det senaste seklets diskriminerande och exkluderande kvinnosyn. Eftersom ämnet var placerat i det förflutna var det helt i Goodnow andra förslags anda.132 Vid Bohus-läns museum presenterades Lyda – leka – lära som gav en historisk genomgång av barnomsorgens utveckling under 1900-talet. Syftet var att öka mängden besö-kare med annan etnisk bakgrund, därför intervjuade de även föräldrar med annan kulturell bakgrund och bad dem ge sin bild på barn och barnomsorg.133 Vid Sörm-lands museum arrangerade museet en folkdräktsfestival som 2011 hade ett mång-kulturellt tema. Syftet var att med hemslöjden presentera olika kulturer och öppna upp för möten.134 Slutligen anordnade Stockholms läns museum We Shall
128 Verksamhetsberättelse 2011. Jamtli, s. 14–15; På flykt – 2008. Ingen sidnumrering.
129 Verksamhetsberättelse 2009. Upplandsmuseet, s. 20–21.
130 Verksamhetsberättelse 2009. Upplandsmuseet, s. 17, 19.
131 Verksamheten 2010. Västmanlands läns museum, s. 21.
132 Föreningen Gotlands Fornvänner. Årsberättelse 2010, s. 4.
133 Verksamhetsplan 2012. Bohusläns museum. Ingen sidnumrering.
come-Weekend, en julbazar med mångkulturellt tema i kulturhuset
Diselverksta-den – en årlig tradition som inte följdes upp på grund av bristande resurser.135
De utställningar och aktiviteter som hittills har presenterats är programverk-samhet som på ett eller annat sätt har beskrivit eller undersökt de marginaliserade gruppernas kultur och villkor. Det är inte alltid som de marginaliserade grupperna står i fokus och det är uppenbart att det ofta är den etniska mångfalden som är intressant för museerna att ställa ut. Ett annat ställningstagande är att bedriva verksamhet som är direkt anpassad eller specifikt utformad för en eller flera mar-ginaliserade grupper. Som jag kommer att exemplifiera inom kort består muse-ernas åtgärder av insatser riktade mot två huvudsakliga sociala kategorier: ål-der och etnicitet.
Det är inte särskilt oväntat att den förstnämnda kategorin är överrepresenterad i museernas programutbud. I regeringens kulturproposition föreslås det att kultur-politiken särskilt ska uppmärksamma barn och ungas rätt till kultur.136 Det här in-nebär att flera kulturinstitutioner, däribland museer, har i uppdrag att erbjuda unga utställningar och aktiviteter som passar dem. Det här förklarar i sin tur varför mycket av utbudet är riktade mot den här gruppen; huvuddelen unga är inte till-räckligt gamla för att arbeta vid museerna. Det här hindrar dem givetvis inte från att vara delaktiga i processen, en företeelse jag har möjlighet att återkomma till.
Ett par museer presenterar i vilken utsträckning de ska öka verksamheten som riktas mot barn och ungdomar. Norrbottens museums mål för 2011 är att minst 30 procent av deras verksamhet ska vara anpassad för en yngre målgrupp och i ut-ställningspolicyn från 2003, som fortfarande används vid museet, skriver de att minst en utställning för unga per år ska ställas ut.137 En något lägre siffra presente-rar Bohusläns museum som siktar på att 25 procent av deras verksamhet under 2012 ska vända sig till barn och ungdomar, däremot med ökning på 5 procent nästkommande år. Förövrigt har de som mål att 8 procent av verksamheten under 2012, med en ökning på 3 procent 2013, ska rikta sig till svenskar med annan et-niskt bakgrund – det är därför noterbart att museet inte planerar någon utställning för den gruppen under 2012.138
Under 2012 drev Göteborgs konstmuseum två projekt som vände sig till äldre barn och ungdomar. Det ena var Konsten pratar! som var en interaktiv mobilgui-de och mobilgui-det andra var Mitt konstmuseum som presenteramobilgui-de konstens historia och uppmanande ungdomarna till eget kreativt skapande.139 Vid Västergötlands muse-um producerade museet Hoppa i galen tunna – som utgick utifrån olika kulturers ordspråk – för de yngre barnen och Det andra ansiktet som diskuterade barn och
135 Verksamhetsberättelse 2009. Stockholms läns museum, s. 23; Verksamhetsberättelse 2010. Stockholms läns museum, s. 8.
136 Tid för kultur, s. 26.
137 Utställningspolicy 2003, s. 1; Basenhetsplan 2011, s. 2.
138 Verksamhetsplan 2012. Bohusläns museum. Ingen sidnumrering.
ungas självbilder och identitet med dem.140 Vid Upplandsmuseet ställde museet ut vandringsutställningen Spelar roll som producerats av Forum för levande historia. Med ungdomar som målgrupp ville museet åskådliggöra den passiva åskådarol-lens ansvar och diskutera samhällets normer.141 Vid Kalmar läns museum ställdes
Killar – om dagens killar och gårdagens mansideal ut och riktades sig specifikt till unga. Utställningen försökte sätta fingret på hur det är att vara en kille i dagens samhälle och hur manligheten betraktas.142 För gruppen unga vuxna startade Jamtli igång projektet Back on Track där museet tog emot de individer som hoppat av gymnasiet och använde kultur och kulturarvet för att få dem på rätt spår igen – ett sällsynt inslag av klassernas och de sociala förutsättningarnas mångfald i museer-nas utställningsutbud.143 Det är emellertid Länsmuseet Varbergs motivering till varför de har lånat in Elisabeth Ohlson Wallins utställning In Hate We Trust som är mest uppseendeväckande. Enligt museet vände sig utställningen i huvudsak till unga människor eftersom deras ”värderingar kring hbt-frågor inte var så cemente-rade som hos ex. vis [sic!] äldre män, en grupp som [de] aldrig räknar med att nå i ett sådant sammanhang”.144 Det här anser jag är en fördomsfull inställning mot äldre.
Samtidigt är det inte bara barn och ungdomar som utgör de största represente-rade grupperna inom den sociala kategorin ålder. De aktiviteter som museerna erbjuder målgruppen pensionärer utgör också en betydelsefull del av den samman-lagda verksamheten. I Jamtlis strategiplan för treårsperioden 2011–2014 vill mu-seet bland annat att de utvecklar och genomför minst tre kulturarvspedagogiska program för seniorer och under 2011 arrangerades även ett After Work-program för pensionärer och daglediga.145 En liknande ambition har Göteborgs stadsmuse-um som i sina politiska inriktningsmål vill underlätta för äldre att delta i museet sociala aktiviteter.146 Vid Sörmlands museum planerade museet under 2011 att göra en särskild satsning mot äldre, både för de sängliggande och friska. Projektet skulle bestå av minnesutställningar, en seniorblogg och berättarcaféer för pensio-närer.147 Även Länsmuseet Varberg vände sig till de äldre med utställningen Att
åldras i Sverige där pensionärer under hela utställningsperioden hade fri entré.148
På det hela taget påminner det här om den riktade verksamheten mot yngre, dels för att pensionärer inte längre arbetar och dels, om jag överdriver något, för att museer inte uppfattar att de är tillräckligt kapabla att vara delaktiga. Det här blir särskilt tydligt vid de tillfällen som museerna vill överbrygga åldersgränserna
140 Verksamhetsplan 2012. Västergötlands museum. Ingen sidnumrering.
141 Verksamhetsberättelse 2009. Upplandsmuseet, s. 18.
142 Verksamhetsberättelse 2009. Kalmar läns museum, s. 24.
143 Verksamhetsberättelse 2011. Jamtli, s. 15.
144 Kulturrådsrapport. Länsmuseet Varberg. Ingen sidnumrering.
145 Verksamhetsberättelse 2011. Jamtli, s. 3; Jamtlis strategiplan 2011–2014, s. 6.
146 Verksamhetsplan 2011. Göteborgs stadsmuseum, s. 4.
147 Verksamhetsplan 2011. Sörmlands museum, s. 38.
och vara som Regionmuseet Kristianstad uttrycker det ”en mötesplats över gene-rationer”.149 I Västergötlands museums planerade utställning om hur det var att leva på 1960-talet, en fortsättning på vandringsutställningen 50-talsliv, vill museet rikta sig till ungdomar och låta dem möta pensionärer som växte upp under den här tiden. Syftet är enligt museet att utbyta kunskap, erfarenhet, och en insikt om det dåtida samhällets omständigheter och villkor. Samtidigt är det här ett möte mellan målgruppen 18–25 år och de seniorer som var ungefär lika gamla under 1960-talet.150 Museet överbryggar visserligen två åldergrupper men ålderspannet som museets anställda representerar förblir anonymt och normerande i sammanhanget.
Den andra kategorin som museerna riktar sina åtgärder mot, den etniska mångfalden, är också representerad i museernas verksamhet. Regionmuseet Kris-tianstad är som jag redan nämnt väldigt angelägna om att främja den etniska mångfalden på museet och att aktivt sträva mot att bli en mötesplats för integra-tion och den kulturella mångfalden.151 Ett av museets projekt som vände sig till svenska invandrare – och som till viss del även genomfördes i samarbete med representanter från regionens invandrarföreningar – var Får man grilla här? –
kulturell mångfald möter biologisk mångfald. Syftet med projektet var att bjuda ut
invandrare till den svenska naturen och låta dem ta del av naturen som en frilufts-plats och lära dem om allemansrättens regler och bestämmelser. Det var samtidigt ett sätt för regionens invandrarföreningar att möta lokala naturskyddsföreningar och på det stora hela bestod projektet av en större utställning i museets lokaler och ett antal aktiviteter under en halvårsperiod.152
Projektet stötte på hinder. Ibland hade museet svårt att locka till sig invandra-re som var intinvandra-resserade att vara med på aktiviteterna och under det förbeinvandra-redande arbetet saknade museet representation från målgruppen i deras referensgrupp. Till en början var det också svårt att nå ut till specifika föreningar eftersom museet saknade etablerade nätverk inom denna målgrupp. Dessutom var det få från den bredare allmänheten som hittade till projektets aktiviteter och programutbud.153
Hur ska museets projekt uppfattas? Jag anser att uppsåtet är oklanderligt. Enligt projektledare Anna Hadders uppkom idén när hon under en promenad insåg att den uppsättning människor som besökte skogen inte överensstämde med samhäl-lets kulturella mångfald.154 Samtidigt anser jag att museets val av tillvägagångssätt är olycklig eftersom det lätt går att uppfatta som att invandrarna ges en möjlighet
149 Strategidokument 2011–2014, s. 9.
150 Projektplan ”LFA light”, s. 1.
151 Strategisk plan för att främja mångfald och integration på Regionmuseet Kristianstad, s. 7.
152 Hadders, Anna & Rosengren (2006), Får man grilla här? Kulturell mångfald möter biologisk mångfald.
Rapport från pilotprojekt Kristianstad 2006:67, s. 10, 18, 22.
153 Hadders, Anna & Rosengren (2006), Får man grilla här? Kulturell mångfald möter biologisk mångfald.
Rapport från pilotprojekt Kristianstad 2006:67, s. 13, 18–19, 27.
154 Hadders, Anna & Rosengren (2006), Får man grilla här? Kulturell mångfald möter biologisk mångfald.
Rap-port från pilotprojekt Kristianstad 2006:67, s. 9. Det rekommenderades även i det förberedande arbetet att museet
att ta del av den svenska traditionella naturen men att det saknas ett kulturellt ut-byte mellan, om man nu vill kalla det så, den gamla kulturen och de nya.
Nästa steg för museerna är att producera utställningar och aktiviteter som uppmuntrar eller fordrar samarbete med målgruppens representanter. Ett par mu-seer har formulerat tydliga mål för den typen av verksamhet. I Verksamhetsplan
2012 skriver Västergötlands museum bland annat att de vill utveckla deras sociala
arbete och skapa aktiviteter som både riktar sig mot grupper i utanförskap och inkluderar dem i verksamheten.155 Antalet aktiviteter som faktiskt planeras utifrån museets målsättning är däremot få. Det jag hittar är ett debattprogram om kultur-arvsfrågor där museet planerar att bjuda in klasser från Svenska för invandrare och representanter från andra invandrarföreningar. Däremot genomförs det här utifrån museets uppfattning att verksamheten bör ifrågasätta människans givna roller och kategoriseringen av människor. Det här är i linje med Goodnows femte förslag att betona kulturens hybridformer.
Kalmar läns museum är inne på samma spår. Ett av museets fokusområden är, som jag redan har varit inne på, den lokala historien och mångfalden. Fokusområ-det består i sin tur av två övergripande mål för perioden 2009–2011. Det ena är att ge invånarna i regionen, särskilt barn och unga, en möjlighet att vara delaktiga i länets lokala historia. Det andra är att mångfalden ska vara en övergripande del av museets totala verksamhet och att projekt som berör mångfald, demokrati och integration ska genomföras i samarbete med externa parter.156 Detsamma gäller Göteborgs stadsmuseum. Ett av deras övergripande effektmål är att de vill utveck-la museets verksamhet i dialog med museets brukare. Det här ställer, enligt muse-et, krav på deras förmåga att ”beakta människors förväntningar, delaktighet och inflytande”.157 Bohusläns museum väljer emellertid att gå ett steg längre. Under 2012 vill de att 20 procent av museets totala verksamhet har genomförts i samar-bete med eller till och med av marginaliserade grupper i samhället.158
Fördelningen mellan ålder och etnicitet är ungefär densamma. Två utställ-ningar faller inom den tidigare kategorin. I Nacka samarbetade Stockholms läns museum med Fisksätraskolan och elever i årskurs 8. Med fotografen Ulla Lem-bergs hjälp dokumenterade ungdomarna sin vardag och sina drömmar om framti-den. De fick själva fotografera vad de tyckte var intressant och bilderna ställdes sedan ut på museet i utställningen Vi & Dom.159 En mer spretig utställning var fo-tografen Charlotta Sandelins Tonåringar som Länsmuseet Varberg ställde ut un-der 2010. Ungdomarna bjöds in för att fotograferas, både alldagliga porträttbilun-der och, av oklar anledning, iklädda historiska dräkter. Ungdomarna blev även
155 Verksamhetsplan 2012. Västergötlands museum. Ingen sidnumrering.
156 Strategi 2009–2011 – vision och övergripande mål, s. 11.
157 Verksamhetsplan 2011. Göteborgs stadsmuseum, s. 5.
158 Verksamhetsplan 2012. Bohusläns museum. Ingen sidnumrering.
vjuade och deltog till viss del i utformningen av utställningen.160 Det bör även tilläggas att museet använder uttrycket eftersatt målgrupp i verksamhetsbeskriv-ningen, en formulering som ytterst sällan används i dagens verksamhetsplaner och policydokument.161
Verksamhet som berör den senare kategorin bedrivs bland annat på Bohusläns museum där de under 2012 planerar att genomföra insatsen Den skandinaviska
resandekartan. Projektet syftar till att lokalisera och dokumentera platser som har
anknytning till gruppen resande i Sverige och Norge. Museet planerar att samar-bete med bland annat Haldens samlingar och representanter från resandefolket och målet är att både resande och fast boende möts och diskuterar deras gemensamma bakgrund och historia.162 Målsättningen är därmed inom ramarna för Goodnows femte förslag, att uppmärksamma mångfaldens inneboende skillnader och likheter.
Regionmuseet Kristianstad och Västerbottens museum är också flitiga att för-söka inkludera marginaliserade grupper i det förberedande arbetet. Det först-nämnda museets insats vid projektet Får man grilla här? – kulturell mångfald
möter biologisk mångfald har redan nämnts men det bör tilläggas att museet i sin
strategi för perioden 2011–2014 uttryckligen skriver att de vill vara en väg in i det svenska samhället för invandrare. De vill även samarbeta med föreningen Svenska för invandrare, etablera fler nätverk med organisationer som arbetar med mång-faldsfrågor, ta emot praktikanter från utbildningar och skolor som har många et-niska grupper representerade och utveckla deras egen verksamhet för att förbättra delaktighet och samarbeten.163 För Västerbottens museums del arbetar museet mål-inriktat med referensgrupper och har samarbeten med målgruppernas representan-ter. Det här innefattar bland annat nära relationer med Svenska samernas riksför-bund, Umeå sameförening, deltagande i länets samiska referensgrupp och sam-verkan med föreningen Kulturstorm som arbetar med att främja mångfald inom kulturlivet.164
Störst satsning verkar Sörmlands museum förbereda för. Inom ramarna för området Månghistorisk arena – som har för avsikt att skildra globala perspektiv