Statliga museer

Vill vi att många olika röster ska komma till tals? Vill vi tas på allvar när vi säger delaktighet och tillgänglighet? Då betyder det att vi måste ha mera tid för att jobba annorlunda helt enkelt i hela utställningsprocessen […] det betyder att vi måste vara öppna för kritik utifrån och lämna ifrån oss tolkningsföreträden. Det betyder att vi för varje projekt måste gå in och be-stämma oss för ambitionsnivån i förhållande till det där externa och säga: nä, men vi kan upp-fylla det vi menar […] genom att göra medvetna urval i just det här projektet. Eller, nej. Vi måste faktiskt gå ut och jobba väldigt mycket externt och det kan betyda att det vi trodde vi skulle skapa inte alls blir så. Så det är väl där jag ser att den stora planeringen för det är lik-som, att det krävs en medvetenhet om var det tar i tid. Att faktiskt vara ute och på allvar få en mångfald av röster i det vi gör.187

Informant C är anställd vid Världskulturmuseet. Informanten anser att det är vik-tigt att ett museum alltid bedömer vilken ambitionsnivå ett projekt ska ha innan de påbörjar det. Har museet den expertis och den erfarenhet som krävs? Eller behö-ver de arbeta externt, mot marginaliserade grupper direkt och med representanter från målgruppens nätverk? Det här är avgörande faktorer om museet på allvar vill vara ett museum som tilltalar alla och låter många röster höras.

Statliga museer representerar Sverige nationellt. Det här innebär att de utställ-ningar och aktiviteter som museerna producerar utgör en beskrivning av vad Sve-rige är och vad landet anser är väsentligt att visa fram, både nationellt och interna-tionellt. De statliga museernas mångfaldsarbete är därför extra viktigt ur ett mång-faldsperspektiv. I vilken utsträckning tillåter de att marginaliserade grupper uppmärk-sammas och hur kommer andra röster, de som traditionellt har tystats ner, till tals?

Det här är inte minst en viktig fråga för Världskulturmuseerna som har till uppgift att ställa ut världens kulturer, i synnerhet de kulturer som inte har sitt ur-sprung i Sverige. Det är nämligen lätt att betrakta världskultur eller mångfald som andra kulturers egenheter och på så sätt dölja en traditionell svensk identitet. I Världskulturmuseerna årsredovisning för 2010 försöker museet dekonstruera före-ställningen av en isolerad, icke-global svensk kultur och historia. Sverige och svenska traditioner har alltid påverkats utifrån, menar de, även långt innan landet Sverige bildades och blev till. De föremål som museerna har i sina samlingar och som ställs ut är därför delar av ett globalt världsarv. Det är en internationell gräns-lös värld som myndigheten vill presentera.188

En annan infallsvinkel har Moderna Museet i dokumentet Visionen. Det

mo-derna museet – och Momo-derna Museet. Dokumentet innehåller en beskrivning av

museets vision och består av tre delar: paradoxen, mötesplatsen och expansionen. I den första delen försöker museet förklara motsättningen mellan den museala och

187 Intervju med Informant C, Världskulturmuseet, 2012-02-23.

den moderna idén och hur det här påverkar ett modernt museum. I den andra de-len försöker de bestämma museets funktion i samhället och i den tredje beskriver de konstens och konstmuseernas expansion och utbredning i världen.

Det är i den avslutande delen som museet förklarar konstens gränslöshet ur ett mångfaldsperspektiv. Museet menar att moderna museer redan från början betrak-tade sig som internationella. Problemet med den här föreställningen, skriver mu-seet, var att den internationella världen för museerna var begränsad. Den konst som museerna ställde ut härrörde i de flesta fall från ett fåtal länder i väst. Det här har förändrats under de senaste decennierna, skriver museet vidare, det väster-ländska kulturbegreppet har blivit ett globalt begrepp. På så sätt har de delar av världen som tidigare varit uteslutna kunnat ta del av den moderna samtidskonsten. Konstnärer och konsten kan därmed vara en bärare av en dubbel eller mångdubbel kulturell identitet.189

Moderna Museets syn på den moderna konstens relation till mångfalden är i linje med en traditionell syn på mångfalden. Det museet ger uttryck för är vad Bjurström betecknar som en universell partikularism – föreställningen att den mo-derna samtidskonsten är mottaglig för alla, oavsett bakgrund eller sociala förut-sättningar.190 I centrum för den moderna konsten står den västerländska kulturen, andra kulturer uppmärksammas, men det är det västerländska som museet vill ska ta plats i sina utställningar och expandera utanför den västerländska världen. Det finns därför inget utrymme, åtminstone i museets vision och dess beskrivning av världen, för det hybridkultursperspektiv som Goodnow förespråkar.

Kan ett museum säga någonting om världen? Det har funnits en lång tradition inom museerna att betrakta sig själva som samhällets kunskapsbärare menar In-formant C. Det här är förstås inte ett helt felaktigt antagande, fortsätter informan-ten, eftersom museerna har intendenter som är väldigt komptenta inom de områ-dena de har studerat. Samtidigt är det här områden som knappast representerar samhällets breda mångfald. Om museer ska arbeta framgångsrikt med mångfald så behöver de ha etablerade nätverk, kontakter med samhället och bryta mot tradi-tionen att museet är den inrättning som alltid bär på all kunskap.191

Museernas verksamhet

Hur arbetar statliga museer med mångfald och hur förhåller de sig till marginalise-rade grupper i sin verksamhet? Åtgärden med lägst krav på överlämning av tolk-ningsföreträde är att uppmärksamma mångfalden som företeelse och beskriva de marginaliserade gruppernas kultur och villkor.

189 Visionen. Det moderna museet – och Moderna Museet, s. 4.

190 Bjurström, E. (2008), ”Kulturpolitik i globaliseringens tidevarv”, s. 83.

Det här sker bland annat på Moderna Museet och deras Modernautställning

2010. Utställningen innehöll konstverk från 54 konstnärskap och bestod av fyra

sammanhang: bilden av Sverige, om upphovsmannaskap, materialets taktila egen-skaper och det andliga omkring oss. Museet samarbetade även med Jönköpings läns museum i utställningen Playlist som ställdes ut i Jönköping. Projektet presen-terade ett antal kända samtidsverk från Moderna Museets samlingar och var tema-tiskt uppbyggd utifrån berättelser om utanförskap och gränsdragningar.192

Gränsernas problematik är även utgångspunkt för Nationalmuseums utställ-ning Handgjort som skildrade hur synen på genus och etnicitet har förändrats un-der århundradena. För att åskådliggöra det här jämfördes äldre teckningar från museets samling med moderna barnboksillustrationer och porträttskisser. Utställ-ningen hade även fri entré men var placerade i Nationalmuseums gravyrgalleri.193

Under 2011 ställde museet även ut Lust & Last som bestod av närmare 200 verk ur museets samlingar och var en historisk överblick om den föränderliga synen på sexualitet, dygd och synd från 1500-talets början till idag.194

Utställningar med liknande tema ställdes även ut på andra museer. På Östasia-tiska museet presenterades Kerstin Törngren Linds utställning Kejsarinnans armé som kommenterade kvinnans roll och skönhetsideal. Vid Världskulturmuseet blev fotoutställningen Jerusalem av Elisabeth Ohlson Wallin uppmärksammad, både för det ämne som konstnären berörde – hur HBT-personer bemöts inom de abra-hamitiska religionerna – och den kontrovers som uppstod kring utställningen.195

Samma inriktning hade även Statens försvarshistoriska museer som ställde ut

Uni-form – tufft och grabbigt, Miss Landmine och No More Wars på Armémuseum

under 2010. Den förstnämnda utmanande föreställningen om uniformen som ett enkom manligt plagg och de två senare handlade helt respektive delvis om kvin-nor i krig. Året därpå ställde museet även ut Vem äger bilden av historien? i sam-band med öppnandet av Pride. Utställningen hade ett tydligt HBT-budskap och utgjorde också en temporär del av Armémuseums befintliga basutställning.196 Va-samuseet avslutningsvis erbjöd inga specifika utställningar men hade ett antal temavisningar med genus- och queer-perspektiv under 2011.197

Ett etniskt mångfaldsperspektiv dominerar inte helt oväntat Världskulturmu-seernas utbud. Under 2010 ställde Medelhavsmuseet ut Vita lögner som avslöjade hur antikens marmorskulpturer framställdes som vita i det fascistiska Italien för

192 Årsredovisning 2010. Moderna Museet, s. 13–14. Jönköpings läns museum jobbade i sin tur noggrant med fokusgrupper, bjöd in publiken till att kommentera i en interaktiv katalog och hade ungdomar som primär målgrupp.

193 Årsredovisning 2010. Nationalmuseum, s. 27.

194 Årsredovisning 2011. Nationalmuseum, s. 12.

195 Årsredovisning 2010. Världskulturmuseerna, s. 10.

196 Årsredovisning 2010. Statens försvarshistoriska museer, s. 8; Årsredovisning 2011. Statens försvarshisto-riska museer, s. 26.

att påvisa att den vita, europeiska rasen var upphöjd och hade en högaktad historia – en tradition som fortfarande påverkar hur kulturhistoriska museer ställer ut Me-delhavets kulturarv. Västvärldens rasistiska bagage skildrades även i (O)mänskligt som ställdes ut på Etnografiska. Utställningen, som producerats av Forum för le-vande historia, redogjorde bland annat om de fördomsfulla och rasistiska nyanser-na i svensk forskning och hur mänskliga kvarlevor hanterades av koloniala expe-ditioner under 1900-talet.198 Eftersom båda utställningarna utgår från exkluderande samhällen i det förflutna håller de sig inom ramarna för Goodnows andra förslag.

Det nästintill rakt motsatta ställde Världskulturmuseet ut samma år. Projektet

Kimono Fusion uppmärksammade Japans urbana ungdomskulturer och hur de har

spridit sig över världen – däribland Sverige.199 Kulturerna är ett utmärkt exempel på vad Goodnow menar med kulturens hybridformer. De japanska ungdomskultu-rerna omtolkar uråldriga traditioner som svenska ungdomar sedan stöper om till egna kulturella uttryck. Utifrån det perspektivet skildrar utställningen transnatio-nella, globala hybridkulturer.

Nästa steg för museerna är att utforma aktiviteter som riktar sig specifikt mot de marginaliserade grupperna. De utställningar och aktiviteter som erbjuds vid de statliga museerna följer samma mönster som vid länsmuseerna. Det är framförallt programverksamhet som riktar sig till barn och unga som utgör museernas utbud.

Moderna Museet hade två planerade programpunkter som vände sig till ung-domar under 2011. Projektet Zon Moderna riktade sig mot gymnasieungung-domar och skulle enligt museet vara ett sätt att sänka tröskeln och få dem att bli intresse-rade i svensk och internationell samtidskonst. Tillsammans med en konstnär arbe-tade de utifrån en utställning och presenterade sedan den konstnärliga processen i gymnasieskolorna vid terminens slut. Under samma år genomförde museet även

Zon Moderna Belgrad som bjöd in elva ungdomar från Belgrad. I projektet fick de

arbeta med konst utifrån temat integration.200

Både Nationalmuseum och Statens historiska museer hade få utställningar som specifikt riktade sig mot särskilda målgrupper. Under 2011 hade Historiska museet två utställningar som var anpassade för unga – Resan fram och tillbaka och Vikingasommar – medan Nationalmuseum enbart planerar, som det framgår i

Handlingsplan mångfald 2010–2012 att i framtiden hitta andra former att

presen-tera samlingen på för nya besökargrupper och utveckla ett Barnens Nationalmuse-um.201 Fokus på barn och unga var även en utgångspunkt för Floden, vägen och

målet – som följde barns uppväxt och sökande efter ett bättre liv i Zambia – och

198 Årsredovisning 2010. Världskulturmuseerna, s. 5.

199 Årsredovisning 2010. Världskulturmuseerna, s. 5.

200 Verksamhetsplan 2011. Moderna Museet, s. 15; Årsredovisning 2011. Moderna Museet, s. 18.

Barnens Rajd som båda ställdes ut på Etnografiska, den senare ett samarbete med

Sameslöjdstiftelsen.202

Mest uppseendeväckande tycker jag emellertid att Statens försvarshistoriska museers formulering är i årsredovisningen för 2010. I dokumentet påstår myndig-heten att de har genomfört en mångfalds- och jämtställdhetsåtgärd på Armémuse-um då de valde att utgå från mode och design i sina uniformsutställningar. På så sätt hoppas museet locka kvinnor som annars är en underrepresenterad grupp.203

Det är också högst möjligt att fler kvinnor besökte museet men det anser inte jag är tillräckligt för att betrakta ansatsen som en mångfaldsåtgärd. Istället riskerar museet att skapa stereotyper som utgår från att kvinnor är intresserade av mode och männen av krig.

Verksamhet som inkluderar marginaliserade grupper i museets verksamhet och även tillåter dem att ha tolkningsföreträde är större och fler bland de statliga museerna än vid länsmuseer och kommunala museer. Jag har i det här fallet inte gjort någon skillnad på de två åtgärderna med – när ett museum samarbetar med de marginaliserade grupperna – och av – när ett museum upplåter hela ansvaret för en eller flera programpunkter till de marginaliserade grupper – eftersom de aktiviteter som museerna presenterar innefattar båda åtgärderna.

Statens maritima museer står för två större satsningar. Det ena arrangerades 2010 i samarbete med Pride Stockholm när organisationen höll sin festival i om-rådet kring Sjöhistoriska museet. Museet ställde bland annat ut Den vanliga

män-niskan som var Pride Stockholms vandringsutställning. Dessutom anordnade

mu-seet visningar om marinens uniformshistoria utifrån ett genusperspektiv och tillät organisationen att hålla en filmfestival, teater och hantverkslektioner i deras loka-ler. Museets andra satsning var ett samarbete med Afrosvenskarnas Riksförbund och projektet En dunkel historia – om Sveriges inblandning i 1700-talets slavhan-del. Utställningen som ursprungligen producerades för Sjöhistoriska museet ställdes även ut på skolor, i bibliotek och i föreningslokaler. Syftet var att förmedla en svensk-afrikansk historia och skildra ett förflutet präglat av ojämlikhet och utnyttjande.204

Förutom ett djupgående samarbete med målgruppens representanter följde museet även Goodnows andra förslag: att skildra ett förgånget exkluderande samhälle.

Nationalmuseum står också för ett antal insatser, om än i begränsad utsträck-ning. I verksamhetsplanen för 2011 skriver museet att de under året är inne på den sista projektomgången för samarbetet med elever vid utbildningen Svenska som andra språk och i handlingsplanen för perioden 2010–2012 specificeras en av in-satserna. Där framgår det att museet inom ramarna för Svenska som andra språk skulle vända sig till invandrare vid Huddinge komvux. Projektet syftade till att lära eleverna att skriva och tala svenska och möjliggjorde det genom att låta dem

202 Årsredovisning 2010. Världskulturmuseerna, s. 7, 10.

203 Årsredovisning 2010. Statens försvarshistoriska museer, s. 26.

skriva utställningstexter och presentationer av de föremål och konstverk som mu-seet ställde ut. Under våren 2011 var temat Den Moderna Formen och ett urval av texterna presenterades också i museisamlingen.205

Det är som jag påpekat tidigare en skillnad mellan att bedriva ett aktivt mång-faldsarbete vid sidan av den ordinarie verksamheten och att faktiskt inkludera synsättet och åtgärderna i de stora projekten och utställningarna. Verksamheten vid Statens maritima museer har jag redan nämnt men de övriga statliga museer-nas ambition att konkret presentera breda mångfaldsåtgärder verkar ligga på unge-fär samma nivå.

Moderna Museet har sedan 2010 påbörjat ett ambitiöst projekt, Det andra

önskemuseet, där museet strävar efter att uppnå en genusbalans i museets

sam-lingar och utställningslokaler – det här sker bland annat genom donationer och nyinköp. Enligt museet har de arbetat målinriktat med att integrera ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv i planerandet och iscensättandet av utställningarna och under de två år som projektet har bedrivits har museet också ställt ut fler kvinnliga konstnärer än manliga, ett tydligt brott mot en tidigare tradition.206

Museet har även försökt att eftersträva en mer jämn etnisk fördelning av verk från internationella samtidskonstnärer och fotografer. Det här innefattar även för-värv av konstverk och fotografier. Här återstår det dock en hel del arbete. Under 2010 ställde museet ut 11 utställningar av enskilda konstnärer eller konstnärskap. 4 stycken av dem härstammade från Sverige, 7 stycken från länder som kan be-traktas ingå i västvärldens krets – Belgien, USA, Frankrike och Israel – medan ingen konstnär hade sitt ursprung utanför de här länderna. Nästan samma fördel-ning hade museet 2011. Lika många utställfördel-ningar ställdes ut, 5 stycken av dem var från Sverige, 5 stycken var födda i västvärlden – Frankrike, Tyskland, Island, England – och endast 1 konstnär, colombianen Doris Salcedo var från ett annat land i världen.207 Moderna Museet har emellertid genomfört en större insats. Under 2011 förvärvade de fotografier från de västafrikanska fotograferna Malick Sidibé och Samuel Fosso. Syftet var att försöka ge en mer rättvis bild av efterkrigstidens fotografiska tradition, som annars har präglats av europeiska och amerikanska influenser.208

Nationalmuseum planerar också att arbeta utifrån ett brett mångfaldsperspek-tiv i sin verksamhet de närmsta åren. Som följd av att museibyggnaden under flera år kommer att renoveras planerar de ett större samarbete med både Kulturhuset och Jamtli. Med den förstnämnda institutionen förbereds ett större utställningspro-jekt 2013 med fokus på genusfrågor, jämställdhet och mångkultur och med det senare planeras ett temporärt Nationalmuseum i den norra delen av Sverige. Det

205 Handlingsplan mångfald 2010–2012, s. 1–2; Verksamhetsplan med budget 2011. Nationalmuseum, s. 10.

206 Årsredovisning 2010. Moderna Museet, s. 3, 6; Årsredovisning 2011. Moderna Museet, s. 3.

207 Årsredovisning 2010. Moderna Museet, s. 11–13; Årsredovisning 2011. Moderna Museet, s. 11–14.

här, påstår museet, innebär också att de på så sätt breddar mångfalden i sin verk-samhet. De personer i delar av landet som inte har tillgång till museets utställningar i Stockholm kan nu ta del av de konstverk och föremål som följer med upp.209

Samma breda ambition att inkludera fler besökargrupper finns även hos Sta-tens försvarshistoriska museer. Det är intressant att notera hur myndigheten for-mulerar sig. I årsredovisningen för 2010 påstår de att Flygvapenmuseum, som är en del av myndigheten, har ökat möjligheten ”att besökare med olika bakgrund, kön och förkunskaper kan finna utbudet intressant och relevant”.210 Det här har museet lyckats med, menar de, eftersom de med de nya utställningarna har ett bredare historiskt perspektiv jämfört med innan. Så kan det rimligtvis vara men det innebär inte nödvändigtvis att insatsen är en mångfaldsåtgärd. Lika otydlig är följande formulering i årsredovisningen för nästföljande år: ”Flygvapenmuseum [lyfter] medvetet [fram] frågor och ämnen ur ett annat perspektiv än det traditio-nella och på så sätt lockas fler kvinnor till museet”.211

I Statens historiska museers årsredovisning för 2010, avslutningsvis, skriver museet att de i betydande utsträckning har integrerat ett jämställdhets- mångfalds och barnperspektiv i sin verksamhet. Det här förverkligades, menade de vidare, i museets förberedande arbete och i den produktion som presenterades, inte minst i utställningen Sveriges Historia som dominerade Historiska museets programutbud under det året. Syftet med den nya basutställningen var att ge en övergripande och bred presentation av den svenska historien, från tidig stenålder fram till idag.212

Precis som Statens försvarshistoriska museer hoppades museimyndigheten att ett brett anslag skulle locka många besökargrupper men hur det här faktiskt har gått till och hur det står i förhållande till påståendet att museet i betydande utsträck-ning har lyckats nå marginaliserade grupper framgår inte i redogörelsen.

Ansvar och utvärdering

I förordningen 2009:747 till de statliga museerna framgår det att myndigheterna i sin verksamhet ska ”integrera ett jämställdhets- mångfalds- och barnperspektiv samt ett internationellt utbyte och samarbete”.213 En av museernas främsta uppgif-ter är alltså att arbeta målinriktat med mångfald i verksamhetens samtliga delar. Instruktionen beskriver inte hur museerna bör bedriva sin verksamhet, det vore att gå emot den etablerade armlängdsprincipen, och uppgiften ställer inga återrappor-teringskrav. Det är alltså upp till museerna själva att utforma mångfaldsplaner,

209 Handlingsplan mångfald 2010–2012, s. 2.

210 Årsredovisning 2010. Statens försvarshistoriska museer, s. 26.

211 Årsredovisning 2011. Statens försvarshistoriska museer, s. 27.

212 Årsredovisning 2010. Statens historiska museer, s. 7, 17.

213 Instruktion Statens museer för världskultur 2010-10-12. Ingen sidnumrering. Instruktionen ser nästan likadan ut för alla museimyndigheter.

policys och utvärdera den egna verksamheten. Hur ser det ut på de olika musei-myndigheterna?

Under 2011 inledde Statens historiska museer forskningsprojektet JÄMUS, som har granskats av Myndigheten för kulturanalys. Anledningen till projektets initiering var det särskilda uppdrag som museet hade fått av regeringen och syftet var att ta fram underlag för hur en mer jämställd representation i museets sam-lingar och utställningar kunde uppnås. Dessutom ska museet under projekttiden ta fram metoder för hur staten och museerna praktiskt ska gå tillväga. Förutom

JÄMUS samarbetar myndigheten även med The Unstraight museum som

upp-märksammar HBTQ-frågor i museernas samlingar.214

Ett genusperspektiv var också i centrum för det treåriga forskningsprojektet I