Hållbar konsumtion och produktion (HKP)
4. Övriga miljöfrågor
4.7 Några horisontella miljöfrågor
4.7.1. Det 7:e Miljöhandlingsprogrammet
I EU:s sjätte miljöhandlingsprogram (6:e MHP)52 fastställs gemenskapens ram för mil- jöpolitiken för perioden juli 2002–juli 2012. Programmet utgör miljödimensionen i EU:s strategi för hållbar utveckling. Det ska bidra till att miljöhänsyn integreras i alla gemenskapens politikområden och till att en hållbar utveckling uppnås. I programmet anges fyra prioriterade områden för gemenskapsåtgärder:
− klimat,
− natur och biologisk mångfald, − miljö, hälsa och livsmiljö samt − naturresurser och avfall.
För varje område anges mål för vad som ska uppnås inom programperioden.
Kommissionen konstaterar, i sin översynsrapport från maj 200753, att stora framgångar
har uppnåtts men också att EU ännu inte är på väg mot en hållbar utveckling. Kommis- sionen hävdar att det inte finns någon anledning att ändra MHP:s prioriteringar. I stället föreslås att en ytterligare betoning ska ske på fyra områden:
• miljöintegration
• implementering av EU-lagstiftningen • EU:s internationella arbete
• bättre lagstiftning.
En översyn av genomförandet av programmet är planerad till 2011. Under svenska ord- förandeskapet andra halvåret 2009 är det egentligen för tidigt för att påbörja diskussio- nerna om utformningen av det 7:e miljöhandlingsprogrammet som ska gälla fr.o.m. juli 2012. Däremot kan Sverige, som tycker att åtgärderna som vidtagits inte innebär att målen nås, t.ex. på luftområdet, främja framtagandet av detaljerade och uppföljningsba- ra miljömål och delmål för det 7:e programmet, i ljuset av svenska erfarenheter. Bara 15 av nuvarande 27 medlemsländer var med när 6:e MHP förhandlades och miljömålsarbe- tet är för många ett okänt begrepp.
Ett 7:e MHP med fler miljömål (miljökvalitetsmål) kan vara ett alternativ. Sverige bör också driva linjen att arbetet med att fullfölja det kommande programmets mål ska föl- jas upp årligen i ministerrådet och att det ska ske på grundval av en rapport från kom- missionen.
4.7.2. Sektorsintegrering
I den halvtidsöversyn av sjätte miljöhandlingsprogram som redovisats 2007 framhålls sektorsintegrering som ett av sex prioriterade arbetssätt.
52
Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemen- skapens sjätte miljöhandlingsprogram.
53Meddelande från den 3 maj 2007 om halvtidsöversyn av det sjätte miljöhandlingsprogrammet (KOM (2007) 225), åtföljt av en konsekvensbedömning (ADD. 1) samt en sammanfattning (ADD. 2) av denna.
En framgångsrik implementering av miljöpolitiken vilar i växande grad på sektors- ansvariga myndigheter. En viktig del i genomförandet av svensk miljöpolitik är att alla samhällssektorer sedan 1988 har ett miljöansvar inom sitt verksamhetsområde, 24 myn- digheter har ett s.k. särskilt sektorsansvar för miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket genomför för närvarande en utvärdering av sektorsintegreringsarbetet inom jordbruks- sektorn och energisektorn som kommer att vara avslutad sommaren 2008. Resultaten ska kunna användas som planerings- och beslutsunderlag av centrala miljömålsinstanser i Sverige och ska möjliggöra lärande i såväl det svenska arbetet med sektorsintegrering som på EU-nivå.
Svenska erfarenheter från att integrera miljö i olika politikområden, miljömålsarbetet, inklusive uppföljningsarbetet kan vara av intresse även i ett EU perspektiv. Ett par sek- torer skulle inför ordförandeskapet kunna väljas ut för fördjupad behandling, eventuellt inom ett eller fler avgränsade områden (till exempel energi- och transportområdet). 4.7.3. Genomförandefrågor
Kommissionen har den 14 november 2007 redovisat ett meddelande om Rekommenda- tionen om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (RMCEI)54.
Ett slutligt förslag om en översyn av rekommendationen planeras till slutet av 2008 eller början av 2009. Det finns en stark koppling mellan RMCEI och reglering av tillsyn i sektoriella direktiv såsom planeras för flera t.ex. IPPC, elektroniskt avfall och gräns- överskridande transport av avfall och redan finns i Sevesodirektivet.
Sverige bör bevaka att tillsynsrekommendationen inriktas att reglera systemet för tillsyn och inte detaljreglerar till exempel tillsynsfrekvens. Sådant får istället regleras i sekto- riella direktiv såsom IPPC. Naturvårdsverket har betonat att verktyg bör finnas lagstad- gade för genomförande av tillsyn och att rapporteringskraven blir begränsade.
Sverige bör överväga sin syn på om RMCEI ska utformas som en rekommendation eller som ett direktiv och utröna för- och nackdelar med dessa två alternativ.
IMPEL-nätverket syftar till att bidra till att EU:s miljölagstiftning implementeras på ett effektivt och enhetligt sätt i medlemsländerna. IMPEL har plenarmöte två gånger om året, och hålls i ordförandelandet. Sverige bör ha beredskap för detta möte.
Ett IMPEL-konferens kommer också att ordnas i september 2009 i Rumänien och ord- förandelandet Sverige förväntas som ordförandeland ge visst stöd till värdlandet under konferensen.
4.7.4. Miljöforskning
EU:s resurser för miljöforskning har kraftigt ökat under senare år. EU:s 7:e ramprogram (2007-2013) för forskning och utveckling (FoU) inleddes 2007 och en halvtidsutvärde- ring ska göras senast 2010.
54
Communication 14.11.2007 COM (2007) 707 final from the Commission to the Council, the European Parliament, the European Economic and Social Committee and the Committee of the regions on the review of recommendation 2001/331/EC providing for minimum criteria for environmental inspection in the Member States.
En del uppföljningsarbete samt planering för 7:e ramprogrammets fortsättning blir aktu- ell under 2009. Utvärderingen av det 6:e ramprogrammet väntas under det första halv- året 2008 och kan eventuellt resultera i slutsatser under det tjeckiska eller det svenska ordförandeskapet.
ERA-nets (samarbetsnätverk mellan forskningsfinansiärer i Europa) roll förstärks allt- mer. Det är inte uteslutet att besluten om fördelning av EU:s forskningsmedel alltmer förs över från kommissionen till ERA-net. Systemet med årliga möten ”Science and Policy” väntas fortsätta. Sverige bör ha beredskap att ordna en sådan konferens. Genom framväxten av ERA-net har behov uppstått av mer övergripande och framtidsin- riktade forskningsdiskussioner på EU-nivå. Detta gäller även på miljöområdet. Sådana diskussioner har tidigare skett inom ramen för ”Bridging the gap”.
Även forskningsfrågorna måste få utrymme när Sverige tar upp ordförandeskapet i EU. Då bör ansatsen inte minst utgå från ett systemperspektiv och belysa samspelet mellan naturvetenskap – samhällsvetenskap/humaniora – och teknik.
Mot bakgrund av den snabbt ökande globala konkurrensen och de ökande globala till- växtmöjligheterna bör investeringar i forskning och utveckling (FoU) för innovation och hållbar tillväxt prioriteras starkt även i Sverige. Målet måste vara att generera fler och mer konkurrenskraftiga innovationer, dvs. nya varor, tjänster och produktionspro- cesser. Hållbar tillväxt i Sverige förutsätter konkurrenskraftiga satsningar på FoU och utveckling av effektiva innovationssystem. Utvecklingen av nya innovationer i skuggan av klimathotet och andra miljöutmaningar kräver ett globalt systemperspektiv och en kraftsamling.
Det finns en obalans mellan EU:s FoU-satsningar och de höga politiska förväntningarna om vad som ska uppnås. Exempelvis inom klimatsidan så är den politiska målsättningen 80% reduktion fram till 2050. En sådan målsättning kräver betydande förbättringar och förändringar. Enskilda satsningar idag på ett delsystem exempelvis bränslecellen (som EU:s 7:e ramprogram för FoU satsar på) är långt ifrån tillräckligt. Det behövs ansatser på systemnivå samt betydligt mer radikal forskning, dvs. forskning med högriskprojekt. Inom havsmiljöområdet kan forskningssamarbetet med EU:s ERA-net BONUS anföras för att ge en stark forskningskoppling. Inför ordförandeskapet bör Sverige göra en av- vägning mellan det svenska intresset för vår närmiljö (Östersjöområdet) och det vidare marina intresse som inom EU visas upp rörande Västerhavet och medelhavsområdet. Sverige bör använda ordförandeskapet för att ge EU:s fiskeripolitik en ny och mer ve- tenskapligt förankrad hållning.