Hållbar konsumtion och produktion (HKP)
4. Övriga miljöfrågor
4.4 Vattenförvaltning
Miljömål: Bl.a. Levande sjöar och vattendrag, Bara naturlig försurning, Ingen över- gödning, Hav i balans och levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Grundvat- ten av god kvalitet.
4.4.1 Bakgrund
Arbetet med ramdirektivet för vatten47(RDV) och angränsande direktiv kommer fram till 2009 främst att handla om genomförande. I slutet av 2009 ska vattenmyndigheterna ha fastställt åtgärdsprogram och förvaltningsplan för sina respektive vattendistrikt. Inom EU handlar troligen diskussionerna främst om den kommande rapportering av dessa åtgärdsprogram och förvaltningsplaner, som ska göras våren 2010. Här finns kopplingar till arbetet med att utveckla distribuerade databaser inom systemet för gemensam miljö- information (Shared Environmental Information System, SEIS) som omnämns i rappor- ten om EU-prioriteringar48. Arbetet kommer troligen varken beröra rådet eller parla- mentet.
Inom den EU-gemensamma genomförandestrategin för RDV (common implementation strategy, CIS) ligger tyngdpunkten på erfarenhetsöverföring och harmoniserad tolkning av begrepp. Den huvudsakliga arbetsformen är workshops. Sverige bör vara beredda att arrangera minst en workshop, förslagsvis om ekonomiska styrmedel eller översväm- ningar, se nedan.
Ett viktigt arbete är den integrering av politikområden som pågår inom CIS-arbetet på initiativ från EU:s vattendirektörer (en informell samverkansgrupp mellan de som an- svarar för vattenfrågor i respektive land
)
. De strukturer som hittills sjösatts rör jordbruk och vatten, klimat och vatten samt hydromorfologisk påverkan (hamnar, sjöfart, vatten- kraft) och vatten. Avsikten är dels att utbyta erfarenheter kring åtgärder, goda exempel eller studier som belyser sektorernas påverkan på vatten, dels att nå en samsyn om hur de olika politikområdena kan samverka. Här finns synergier att vinna om arbetet integ- reras med havsmiljöarbetet (framför allt arbetet med den maritima strategin och Havs- aktionsplanen för Östersjön - Baltic Sea Action Plan, se vidare avsnitt 3.2).47
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, 2000.
48 Naturvårdsverket 2006. Svenska miljöprioriteringar i EU 2007-2009. Rapport nr. 5619, sid. 40. • EU:s ramdirektiv för vatten samt dotterdirektiven om prioriterade
ämnen, grundvatten och översvämningar befinner sig samtliga i ge- nomförandefasen under det svenska ordförandeskapet.
• Sverige bör utveckla en ekonomisk politik för prissättning av vatten- tjänster som styr mot ett hållbart nyttjande av vatten. Här finns behov av erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna.
• Samordningen mellan vattenförvaltningen och arbetet med de marina och maritima strategierna bör stärkas.
• Kopplingen till arbetet med klimatanpassning bör klargöras.
• Under ordförandeskapet ska Sverige arrangera ett möte för EU:s vat- tendirektörer.
Enligt RDV ska medlemsländerna senast år 2010 ha beslutat om en prispolitik för att stimulera uthållig användning av vatten. Här kan det finnas behov av erfarenhetsutbyte och diskussion under 2009. De flesta medlemsländer arbetar främst med kvantitet, dvs. att begränsa och fördela rätten till uttag av vatten49. Detta är bara relevant i delar av
Sverige. Vi har större anledning att finna styrmedel kopplade till kvalitet, utsläpp och strategier för markavvattning och reglering. Mer om detta finns beskrivet under kapitlet om havsmiljö.
I månadsskiftet november - december är det kutym att ordförandelandet arrangerar ett möte mellan EU:s vattendirektörer i sitt land. Agendan sätts i samråd mellan ordföran- delandet och Europeiska kommissionen.
Förhandlingar om dotterdirektivet för prioriterade ämnen pågår för närvarande, med en planerad andra läsning i parlamentet under våren 2008. Det finns indikationer på en möjlig fördröjning av arbetet, men det är ändå sannolikt att direktivet har hunnit antas innan Sveriges ordförandeskap. Så även här ligger fokus på genomförande. Direktivet fastställer miljökvalitetsnormer (MKN) för vissa särskilt miljöstörande ämnen.
Dotterdirektivet om grundvatten50 publicerades i december 2006. SGU representerar
Sverige i den arbetsgrupp till stöd för genomförandet som etablerats inom CIS. Arbets- gruppen träffas en gång i halvåret i aktuellt ordförandeland.
Arbetet med klimatanpassning (dvs. hur vi planerar bebyggelse och åtgärder för att undvika negativa effekter av klimatförändringarna) är stort inom EU just nu. Både det tyska och det portugisiska ordförandeskapen (första respektive andra halvåret 2007) har drivit frågan. Sverige ligger tämligen lågt, möjligen i avvaktan på en politisk beredning av resultatet av klimat och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60). För att inte tappa fart inom dessa frågor måste Sverige innan 2009 ha fördelat ansvaret för dessa frågor inom regeringskansliet och mellan myndigheter.
Översvämningsdirektivet51 trädde i kraft i november 2007. Även här ligger fokus på genomförande och rapportering under de kommande åren. Det finns önskemål om att Sverige arrangerar en workshop inom området under ordförandeskapet. Räddnings- verket ansvarar för dessa frågor.
På det portugisiska ordförandeskapets initiativ pågår för närvarande inom EU ett arbete med att ta fram vägledning kring begreppen torka och vattenbrist. Portugals förslag att lagstifta i frågan väcker visst gensvar bland de sydeuropeiska länderna men mottas med skepsis av flertalet medlemsländer. Det är inte troligt att detta arbete mynnar i något direktivförslag.
4.4.2 Svenska prioriteringar
Sverige bör agera för att RDV-arbetet, inklusive påverkan på kustzonen, kuggar ihop med havsmiljöarbetet. T.ex. genom att arrangera en gemensam workshop för ansvariga
49
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, Artikel 9.
50 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG om skydd av grundvatten mot föroreningar och försämring.
för de två strategierna. Idag är havsmiljöarbetet prioriterat i Sverige, och åtgärder be- döms utifrån effekten på havet. För att undvika suboptimering är det viktigt att man även i konsekvensanalyser eller när man karterar påverkan eller modellerar utsläpp, bedömer den nytta eller påverkan en åtgärd orsakar på vägen till havet. Motsvarande gäller att vattenförvaltningen bör beakta effekten av åtgärder på havet, vilket exempel- vis skulle göra att vissa åtgärder med liten nytta i inlandsvatten ändå ska genomföras p.g.a. nyttan vid kusten (det senare sker verkligen eftersom vattenmyndigheterna även förvaltar kustzonen). Detta innebär att vattenmyndigheterna måste ha en känsla för processerna i utsjön och effekten av gränsöverskridande påverkan. Genom att vikta de olika effekterna kan en mer balanserad bedömning göras.
Sverige bör främja ett tvärsektoriellt angreppssätt (se även avsnittet om havsmiljö). RDV skapar genom miljökvalitetsnormerna (dvs. det är inte vem som orsakar påverkan, utan effekten av den samlade påverkan som vi utgår ifrån), nya möjligheter att frångå sektorstänkandet. Erfarenheterna från det arbetet bör kunna lyftas in i havsmiljöarbetet. Sverige bör fokusera på gränsöverskridande föroreningar, t.ex. försurande ämnen, där luftarbetet är viktigt för att klara god ekologisk status i vissa vatten.
Sverige har föreslagit ett erfarenhetsutbyte inom EU kring vilka typer av ekonomiska styrmedel som fungerar för vilka problem. Sverige kommer att i slutet av 2009 ha resul- tat från utredningar att bidra med, och frågan är då aktuell p.g.a. tidsgränsen 2010. Redan före ordförandeskapet bör Sverige strida för att RDV inte blir en papperstiger, d.v.s. att se till att åtgärdsarbete prioriteras och att genomförandet präglas av en bra balans mellan analys-/övervakningskostnader och åtgärdskostnader (dvs. det senare bör kraftigt överstiga det förra).