I litteraturen förekommer ett stort antal exempel på teoretiska anslag som menar att nationalstaten har förlorat betydelse som förklaringsfaktor om vi vill förstå förutsättningarna för människors vardagsliv och organisationers verksamheter. Ulrich Beck menar till exempel att nationalstaten är att betrakta som en zombieka-tegori, det vill säga en kategori som saknar reell betydelse men ändå används av forskare och människor i allmänhet för att ordna
världen.18
Becks beskrivning är i många avseenden relevant och det råder inget tvivel om att det finns ett stort antal områden inom ekonomi, politik och kultur där nationalstaten har förlorat betydelse som referensram. Trots detta menar jag att det finns skäl att ta sig an de nationella systemen och principerna för samhällets organisering om
vi vill förstå företags retorik om ansvar19.
Ett av flera skäl till detta är betydelsen av juridiska regleringar. Även om de många gånger är harmoniserade inom till exempel
EU förekommer det betydande skillnader mellan olika länder.20
Dessutom kan vi konstatera betydande skillnader i de finansiella systemen, mängden riskkapital och de typer av investerare som
dominerar.21 Kombination av dessa och organiseringen av politik
och ekonomi i övrigt, positionerar företag och andra samhälls-aktörer i förhållande till varandra. Jones menar att en sådan
”grundläggande struktur” delvis är ett resultat av en nations grad av modernisering och ekonomisk utveckling som i sin tur inverkar på
omfattningen av företags ansvarstagande.22
18 Beck 1998:IV
19 Se också Rosenberg 2005 för en omfattande kritik av den typ av globaliseringsteori som Bauman, Beck, Castells, Giddens Held och andra gör sig till talesmän för.
20 Ett konkret exempel är avsaknaden av juridiskt bestämda lägstalöner i Sverige vilket är vanligt förekommande i många andra länder.
21 Adams et al 1998:4, Maignan & Ralston 2002:510f se också Baack & Singh 2007 för en komparativ studie av webbplaster från företag i 15 olika länder.
Företagens ansvarsretorik i förhållande till om verksamheten är registrerad i Sverige eller ej
2004 är 248 av de 260 företagen som är noterade på Stockholms-börsen registrerade i Sverige, vilket motsvarar 95 procent. Många av de övriga är företag som har starka band till Sverige. ABB (Tidigare ASEA) var svenskt innan det blev Schweiziskt då det slogs ihop med Brown Boweri. Detsamma gäller för Astra som blev Brittiskt i samband med sammanslagningen med Zeneca. De enda av de tolv företagen som inte har något tydlig koppling till Sverige är Kaupþing Búnaðarbanki och Nokia.
Tabell 8:4 Företagens ansvarsretorik i förhållande till om verksamheten är registrerad i Sverige eller ej (procent).
Verksamheten inte registrerad i Sverige Verksamheten registrerad i Sverige Alla Ek 25 29 29 Ek/Ju - 12 11 Ek/Et 8 7 7 Ek/Ju/Et - 2 2 Ju 17 10 10 Ju/Et 42 26 27 Et 8 14 14 Summa 100 100 100 Antal 12 248 260
Med hänsyn till det begränsade urvalet och mina kommentarer om företagens relationer till Sverige finns det skäl att vara försiktig i tolkningen av de resultat som framträder i tabell 8:4. I vissa fall är skillnaderna mycket stora om vi jämför företagen som är regist-rerade i Sverige med företagen som är registregist-rerade i andra länder. I huvudsak är det en tendens som gör gällande att företag med verksamheten registrerad i andra länder i större utsträckning väljer
en utvidgad ansvarsretorik. Som tydligast blir detta om vi ser till de företag som valt en juridisk/etisk ansvarsretorik. Här finns det dock anledning att påminna om det högst begränsade antalet vilket gör att varje företag står för nästan 10 procentenheter inom varje kategori.
Om dessa resultat ska ses som ett utslag för att svenska företag i mindre utsträckning möter krav på ansvarstagande går det inte att svara på här även om resultaten pekar mot en öppning för sådana resonemang. För att kunna föra diskussionen vidare krävs det andra underlag. Vad jag har möjlighet att göra här är att se vilka konsekvenser specifikt svenska regleringar har för företagens val av ansvarsretorik. Mer specifikt den miljölagstiftning som kräver att verksamheter som har stor inverkan på miljön ska anmälas och i vissa fall tillståndsprövas.
Företagens ansvarsretorik i förhållande till
om verksamheten är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt miljöbalken eller ej
Under 1970-talet förändrades villkoren på svensk arbetsmarknad när många av de frivilliga uppgörelserna mellan arbetsmarknadens parter ersattes av lagstiftning. Den arbetsrättsliga lagstiftningen kom bland annat att omfatta Lagen om anställningsskydd, Medbestäm-mandelagen och Arbetsmiljölagen. Utöver dessa fanns det sedan tidigare regelverk och det har därefter tillkommit ett stort antal lagar, regelverk och förordningar som på olika sätt reglerar företags
verksamhet.23 Denna process som Meyer beskriver som ”the process
of legalization”24 har till exempel för marknadsföringsområdet
inneburit ett stort antal lagar (Marknadsföringslagen, Konsument-köplagen, Konsumenttjänstlagen, Avtalslagen, Avtalsvillkorslagen, Prisinformationslagen, Köplagen, Konsumentkreditlagen och Upphovsrättslagen).
Dessa exempel visar att företag med verksamhet i en nation med högre grad av ekonomisk utveckling måste förhålla sig till
23 Esping-Andersen 1993:95, Johansson 1990:86f 24 Meyer 1983
mer omfattande juridisk reglering av ett större antal områden (miljöskydd, arbetsmiljö, arbetsrätt och så vidare) vilket genererar spänningar i mötet mellan ekonomiska och juridiska
hänsynsta-ganden.25 I en sådan kontext är det större sannolikhet att det väcks
krav om ett utvidgat ansvarstagande bortom de juridiska gränserna med argument om att ekonomiskt utrymme bör användas för att skapa välmående för fler än företagens aktieägare. Sammantaget två faktorer som kan antas generera en mer omfattande retorik från företag och andra aktörer. Ett annat skäl till varför juridisk kontroll kan antas generera utökad retorik är ökad uppmärksamhet från olika typer av kontrollinstanser.
I den litteratur som presenterar empiriska studier förekommer det
att man diskuterar betydelsen av de ”grundläggande strukturerna”26
och jag har tidigare refererat och fört fram flera av dem i mina diskussioner om allmänhetens krav på företags ansvarstagande men också i avsnittet om samhällens ordning och värdegrund. Men även om dessa strukturer aktualiseras är det sällan som de studeras empiriskt.Det förekommer att man för fram frågan om vad som är juridiskt tvingande i motsvarigheterna till Bokföringslagen men hur lagstiftning och regelverk på andra områden påverkar företags val av ansvarsretorik saknar empirisk belysning.
Detta gör att det är svårt att mer explicit förhålla sig till de skill-nader vi kan konstatera om vi jämför de 95 företag som är noterade på Stockholmsbörsen och bedriver verksamhet som är anmälnings- och/eller tillståndspliktig enligt miljöbalken med företag som saknar sådan reglering (tabell 8:5).
25 Jämför med Meyer & Rowan 1977:343ff 26 Se till exempel Grey et al. 1995
Tabell 8:5 Företagens ansvarsretorik i förhållande till
om verksamheten är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt miljöbalken eller ej (procent).
Ej anmälnings- eller tillståndspliktiga Anmälnings- och/eller tillståndspliktiga Alla Ek 40 12 29 Ek/Ju 12 11 11 Ek/Et 9 5 7 Ek/Ju/Et 2 1 2 Ju 10 10 10 Ju/Et 18 41 27 Et 9 21 14 Summa 100 101 100 Antal 164 95 259
Juridisk reglering är en förutsättning som tydligt påverkar hur före-tagen väljer ansvarsretorik. Företag som är juridiskt reglerade väljer i större utsträckning en utvidgad ansvarsretorik än företag som inte behöver ta hänsyn till sådana krav. Som tydligast blir detta om vi ser till företag med en ekonomisk, juridisk/etisk och etisk ansvarsretorik där differensen mellan de båda kategorierna sträcker sig mellan 12 och 28 procentenheter.
Att notera är att andelen företag med tydliga juridiska inslag i sin ansvarsretorik inte bedriver tillstånds- eller anmälningsplitig verk-samhet i högre utsträckning än andra. Detta ligger i linje med det som jag redovisade tidigare när jag pekade på att den juridiska retoriken i företagens redovisningar i huvudsak fokuserar på IFRS, patent och immateriella rättigheter och inlägg i debatten om marknads-regleringar. Miljö är ett ansvarsområde som i huvudsak diskuteras i andra termer än juridiska trots att det är ett område som är juridiskt framtvingat.
Detta innebär inte att de juridiska sidorna av miljöarbetet är exkluderat i företagens retorik men det är absolut en aspekt som många gånger är nedtonad. En relativt vanlig disposition är att företaget, kortfattat och sakligt, redovisar det som är nödvändiga enligt lag i förvaltningsberättelsen och sedan presenterar en mer broderande text i de frivilliga delarna av årsredovisningen. I några fall förekommer det att man helt utesluter de juridiska kraven i den frivilliga redovisningen. Ett exempel på det senare är Fagerhult som helt exkluderar de juridiska förutsättningarna under rubriken ”Miljö och kvalitét” (s. 20f). Ett exempel på det tidigare är Cloetta Fazer som i sin förvaltningsberättelse (s. 52f) redogör var man bedriver anmälnings- och tillståndspliktig verksamhet, hur man påverkar miljön (utsläpp, energiförbrukning och transporter) och vad man gör för att minska miljöpåverkan (certifiering, och konkreta insatser). Totalt omfattar texten en halv sida. I årsredovisnings frivilliga del ägnas rubriken ”Miljö och kvalitet” fem sidor och de juridiska förutsättningarna beskrivs kort i det inledande stycket:
”Cloetta Fazer fortsätter arbetet med att minska sin miljöpå-verkan genom ett systematiskt kvalitetsarbete. De lagstadgade miljökrav som ställs på verksamheten efterlevs och Cloetta Fazer är inte inblandad i några miljötvister.”
Men de juridiska kraven beskrivs inte som skälet till varför företaget väljer att arbeta med miljöfrågorna istället är det kundernas förtro-ende som är det centrala. Det blir tydligt i styckets andra del:
”Som nordisk marknadsledare inom konfektyr har Cloetta Fazer ett stort förtroende hos konsumenterna, ett förtroende som måste förvaltas på bästa sätt. Det långsiktiga målet är att överträffa konsumenters, kunders och andra intressenters krav inom miljö- och kvalitetsarbete, men också inom områden som etik och produktsäkerhet.”
Därefter framställs miljöarbetet uteslutande som ett område med interna drivkrafter. Undantaget är presentationen av EU:s nya regler för spårbarhet för ingredienser och ett nytt märkningsdirektiv för allergena ämnen (s.40) även om företaget också här i första hand lyfter fram de egna initiativen.
Företagens val av en etisk retorik kan också förstås utifrån det faktum, vilket bland annat påpekats av Pfeffer & Salancik att de juridiska regleringarna sällan tar hänsyn till de specifika villkor
som präglar enskilda företag.27 Lagar är, i huvudsak, generella och
tar liten hänsyn till skillnaderna i förutsättningarna för till exempel Elektronikgruppen, en underleverantör till elektronikföretag med lite mer än 100 anställda, och Skanska, ett av världens största byggföretag med global spridning och över 53 000 anställda. Men båda företagen har att anpassa sig till Miljöbalken och de krav som det innebär att bedriva tillståndspliktig verksamhet. Valet av ansvarsretorik öppnar för möjligheten att skapa den flexibilitet som de juridiska regelverken saknar.
Därmed inte sagt att juridiken är ensidig och utan möjlighet till förhandling. Lagar är inte endimensionella vilket är ett av
huvudbudskapen i Footes arbete.28 Lagars konstruktion,
implemen-tering och tillämpning lämnar stort utrymme för anpassning till situationella villkor då de snarare är att betrakta som en process än ett faktum. Ett uttryck för detta är det begränsade antalet fällande domar i miljömål vilket enligt vice riksåklagare Catharina Bergqvist-Levin beror på det stora utrymmet för tolkningar. Hon säger att:
”Dels tror jag att man behöver göra lagstiftningen än klarare, minska utrymmet för olika tolkningar så att man skärper upp tillämpningen. Vi har ju väntat på att få gå vidare och attackera
de allvarligare brotten, säger Catharina Bergqvist-Levin”.29
27 Pfeffer & Salancik 1978 28 Footes 1984:218:ff
Etikens retorik kan utifrån detta förstås som en argumentation för det egna ansvarstagandet många gånger med politikens (i dess
vidaste mening) aktörer som målgrupp.30 En etisk retorik är en
strategi som används för att förekomma ytterligare lagstiftning, argumentera för en mer begränsad juridisk kontroll eller påverka tolkningen av rådande förordningar. I sin analys av brittiska och tyska företags ansvarsretorik pekar Adams et al. på den första aspekten. Man menar att företagen, genom att utförligt redovisa frivilliga insatser och presentera ett utvidgat ansvarstagande som en integrerad del i företagets affärsstrategier, kan argumentera för att det saknas behov av ytterligare regleringar eller att gällande
regle-ringar är allt för omfattande.31
Det är en retorik som gör det möjligt för företagen att visa på att man tar ansvar för den gemensamma miljön, eller andra områden, i förhållande till allmänhet, intressegrupper och politiker. Genom att redovisa en positiv utveckling och ett progressivt förhållningssätt kan man peka på fördelarna med marknaders självreglering, en av
hörnpelarna i ett marknadsliberalt förhållningssätt.32 I så motto
använder sig företagen av ”attraktionens retorik”33 som syftar till att
”stjäla” initiativet från de grupper (i det här fallet miljöorganisatio-ner, myndigheter och andra) som kritiserar företagen för bristande miljöansvar. Det är ofrånkomligt för företagen att kommunicera miljöaspekter då de bedriver verksamhet som samhället bedömer som riskfylld. Därför har de enligt gällande lagstiftning ålagts att redovisa om de bedriver verksamhet som är anmälnings- och/ eller tillståndspliktig. I en sådan situation är drivkraften bakom företagens redogörelser givna och retoriken kan inte reduceras till att redovisa företagets miljöåtaganden om man vill framstå som
30 Liknande resonemang presenteras av Tilt & Symes (1999) som visar att australien-siska gruvföretag prioriterar miljöfrågorna i sin retorik i samband med omstruktureringar av skattesystemet.
31 Adams et al. 1998:17f Se också Hooghiemstra 2000, Esrock & Leitchy 1998:316, Adams et al 1998:17, Zéghal & Ahmed 19XX:38, Abbott & Monsen 1979:506
32 Jämför också med det resonemang som Spira & Page 2003:640 för om betydelsen av självreglering för att undkomma lagstiftning.
ansvarstagande.34 Att ta ansvar är att göra mer än vad lagen föreskri-ver.
Frågan får också näring av de genomgripande samhällsföränd-ringar som bland annat inneburit omfattande utförsäljningar av statliga bolag och avreglering av kontrollerade marknader. Ett, bland flera, resultat av detta är att vi kan se en maktförskjutning från stat till marknad vilket genererat en debatt om möjligheterna
till kontroll och styrning av samhällets resurser.35 Men det är också
en retorik som gör det möjligt för politiker och andra beslutsfattare att peka på att företagen tar ansvar i avgörande frågor. I en situation där politiska beslutsfattare är trängda mellan olika intressen, före-tag, branschorganisationer, fackföreningar, miljöorganisationer och andra kan företagens etiskt dominerade ansvarsretorik fungera som ett retoriskt stöd för politiker som är tveksamma inför existerande eller utökade regleringar.