6. Resultat och analys
6.3 Netiketter/gränser
Följande avsnitt kommer att redogöra för hur paren förhåller sig till netiketter, det vill säga oskrivna regler online. Samt hur de reagerar då deras partner går över ”gränsen” för vad som ses som accepterad interaktion inom relationens ramar.
6.3.1. Resultat och analys
Intervjuresultaten visar att kvinnorna och männen är överens om att det finns netiketter på sociala medier som reglerar hur par bör interagera. Att veta vad som är okej och inte att göra på sociala medier tycks dock inte var helt enkelt för respondenterna att svara på. Resultaten visar att parens uppfattning om vad som är ”giltiga” netiketter är högst individuellt. Netiketterna menar paren är mer ”lösa” än de oskrivna regler som finns för par offline.
Samtidigt nämner framför allt kvinnorna att det är lättare att ”bryta” netiketter och att det kan bidra till oro och svartsjuka inom parrelationen. Männen poängterar att det är svårt att veta vad ens partner gör online eftersom det går att välja vad som ska vara dold kommunikation, och vad som ska vara synligt för alla.
Både kvinnorna och männen är överens om att det inte är okej att följa, like:a och kommentera ex-‐
partners bilder. Bortsett från föredetta partners, menar männen att de inte skulle bry sig om deras partner like:ade bilder på andra män medan kvinnorna menar att de skulle bli upprörda om deras partner like:ade bilder på andra kvinnor. Intervjuresultaten visar att de netiketter som par förhåller sig till på sociala medier dels utvecklas olika snabbt samt kan ha olika stora ”ramar”.
Respondenterna berättar:
”[…] Jag tror att dessa netiketter kommer efter att man har varit tillsammans ett tag, de utvecklas ju också ständigt i och med att relationen utvecklas. För när man är singel behöver man inte bry sig om någon annan men när man är i en relation måste man ju visa hänsyn till sin partner, så det är lite annorlunda… Sen tror jag att kvinnor generellt sett ältar de här netiketterna mer än vad män gör… de överanalyserar och så […].” -‐ C-‐hon17
17 C-‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015
”Jag tror att netiketterna liknar varandra från par till par men de går olika långt tror jag… Sen är inte netiketterna något man öppet talar om, utan det är mer underförstått” -‐ D-‐hon18
”De här oskrivna reglerna blir nog skräddarsydda utifrån ens individuella och gemensamma historia tror jag […].” -‐ D-‐han19
Det här kan förstås i relation till det Hirdman (1998) benämner som genuskoreografi. Hon menar att de genuskontrakt män och kvinnor förhandlar fram kan innehålla ”frön till konflikt”. Konflikten menar hon kan uppstå i kontraktets gråzoner som behandlar hur långt könen kan stretcha kontraktets gränser.
Hon kallar det genuskoreografi eftersom det påminner om ett slags drama som ständigt pågår mellan könen. Hirdman ställde sig frågan: ”hur långt kan kontraktets gränser gå?”.
Intervjuresultaten visar att när det kommer till kärlekspar och kontraktet som reglerar deras interaktion på sociala medier, kan det förstås som föränderliga beroende på kontext och situation.
En av de kvinnliga respondenterna gav exempel på hur netiketterna kan se olika ut:
”[…] Jag tror att gränsen dras på olika ställen beroende på situation. Om man tänker på situationen jag är i nu, att jag är gravid… så hade jag inte tyckt att det vore så kul om C-‐han like:ade en massa bilder på smala, vältränade tjejer samtidigt som jag ligger hemma med världens största mage. Nu hade det nog varit ännu värre än om jag inte var gravid […].” -‐ C-‐hon20
Det går alltså inte att fastställa vart kontraktets eller netiketternas gränser går eftersom det i respondenternas fall dels tycks vara olika, samtidigt som de är föränderliga beroende på vilket situation paret befinner sig i. Vidare är respondenterna överens om att netiketter för par kan skilja sig beroende på om det är en man eller kvinna som ”bedöms”. B-‐han förklarar:
18 D-‐hon, intervjuperson, intervju 13 maj 2015
19 D-‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015
20 C-‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015
”Jag tror att rent allmänt om en man like:ar en bild på en lättklädd kvinna så blir det inte en lika stor grej jämfört med om en kvinna like:ar en lättklädd kille. Dels är det vanligare att män like:ar avklädda tjejer, och dels är den kvinnliga kroppen mer sexualiserad -‐ B-‐han21
Respondenterna är överens om att män ”kommer undan” med att göra mer ”olämpliga” saker på sociala medier än vad kvinnor gör. B-‐han uttrycker det som: ”[…] Kvinnor får stå till svars för mer än vad män får […]”22. Det går även att tolka det som att kvinnorna legitimerar det manligas överordnad utifrån föreställningar om vad som är ”typiskt” maskulint. Det finns flera exempel som belyser det faktum att kvinnorna först uttrycker sitt missnöje över något mannen gör, för att sedan legitimera hans beteende. Ett exempel på detta är föreställningen om kvinnan som relations-‐inriktad och mannen som prestations-‐inriktad. C-‐hon berättar vart gränsen går hos henne för vad som är acceptabelt och oacceptabelt för C-‐han att göra på sociala medier:
”Säg att C-‐han skulle like:a en bild på en avklädd kvinna. Det hade jag inte gillat…
men jag skulle inte bry mig om han like:ade en bild på en avklädd tjej som gör 1000 armhävningar på rad, det hade inte gjort nåt. För då är det ju snarare prestationen han like:ar.” -‐ C-‐hon23
Detta kan ses som ett exempel på hur genussystemet samverkar med föreställningar om könen.
Yvonne Hirdman (1998) förklarar att i och med kategoriseringen av maskulint och feminint skapar människan ”sorter”. Hon skriver: ”Sort 1 gör sak 1 på plats 1; sort 2 gör sak 2 på plats 2;
därför att sort 1 gör sak 1 blir sort 1 sort 1, är man på plats 2 gör man sak 2 och är därmed också en sort 2.
Ovanstående citat från C-‐hon belyser hur denna uppdelning av vad som är feminint och vad som är maskulint (ex. prestation) blir meningsskapande. I och med att människor tidigt får lära sig vad som passar för respektive kön, lär de sig också att interagera utefter dessa sorter (ibid.).
21 B-‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015
22 Ibid.
23 C-‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015
Precis som Yvonne Hirdman (1998) menar att sort 1:s särskiljande från sort 2 verkar legitimerande, legitimeras i detta exempel prestation just pågrund av att det särskiljs från det som saknar prestation. Eftersom prestation är något som stereotypt förknippas med maskulinitet, kan C-‐hon:s legitimering av C-‐hans ”like” tolkas som reproducerande för dikotomin och föreställningen om mannen som prestations-‐inriktad. Eftersom genussystemet som tidigare nämnt är uppbyggt av dikotomier, kan det därmed också ses som att det som saknar prestation är det som är feminint. Samtidigt kan detta också tolkas som att C-‐hon förhåller sig till den hegemoniska maskuliniteten då hon legitimerar en egenskap som premieras av andra maskuliniteter.
Hirdman (1998) menar att både kvinnor och män är införstådda i den rådande genusordningen.
Att kvinnan förhåller sig till mannen och att det är hennes uppgift att förstå mannen, speglar den position hon har i genusordningen menar hon (ibid.). Det är intressant att som Nixon (2012) skriver försätta femininitet och maskulinitet i relation till varandra för att få en bild av hur de gör kön genom sitt sätt att interagera. I följande citat berättar A-‐hon och A-‐han hur de skulle reagera om deras partner bröt mot någon av parets netiketter:
”Jag skulle säga att jag inte uppskattar det han gjorde, men jag skulle inte bli arg eller säga att han måste ta bort en like från en bild eller ta bort en kommentar… för det är ju hans sätt att kommunicera med vad än för publik han har och jag respekterar det. Jag skulle definitivt säga ifrån om jag blir ledsen men sen är det upp till honom vad han vill göra med den informationen.” -‐ A-‐hon24
”Jag skulle väl fråga henne vad hon menar med den där like:en eller kommentaren sen hade hon svarat, och så hade jag nog utgått från vad hon svarade. Det är klart att man blir lite småsvartsjuk men det blir ju aldrig sådär djupgående. Jag hade nog haft en rätt lugn inställning till det.” -‐ A-‐han25
Om A-‐hon:s utsaga jämförs med A-‐han:s utsaga, kan det tolkas som att A-‐hon här gör sitt kön i förhållande till mannen och det maskulina samtidigt som hon genom att anpassa sig efter A-‐hans interaktion, legitimerar det manligas överordnad. A-‐hon:s utsaga legitimerar A-‐hans interaktion på sociala medier eftersom hon menar att han har en publik att rikta sig till. Det kan tolkas som att
24 A-‐hon, intervjuperson, intervju 12 maj 2015
25 A-‐han, intervjuperson, intervju 12 maj 2015
dessa publiker kan legitimera olämplig interaktion. I förhållande till det Boyd (2007) skriver om nätverksoffentligheter, kan detta förstås ur ett performativt perspektiv.
Hon menar att när människor befinner sig runt nätverksoffentligheter måste de läsa av vilket beteende som är önskvärt och accepterat. Hon skriver att användare av sociala medier och Internet över lag anpassar sin interaktion mycket utefter hur andra beter sig online, och således konstruerar de sin internet-‐identitet. Samtidigt som män och kvinnor konstruerar sin
”onlineprofil” i förhållande till nätverksoffentligheter, konstruerar de även sin relation och sitt kön (ibid.). Under samtliga intervjuer kommer emotionen; svartsjuka på tal, och i relation till sociala medier och könskonstruktion är det intressant att belysa.
När de manliga respondenterna talar om svartsjuka på sociala medier påpekar dem att det är
”pinsamt” och ”ett svaghetstecken” som de inte gärna visar öppet för sin partner. Kvinnorna är å andra sidan medvetna om sin svartsjuka och skäms inte för att berätta att de är det. Följande citat visar på varför de manliga respondenterna inte vill visa sin svartsjuka för sin partner:
”[…] För mig är det viktigt att hon inte känner att hon behöver oroa sig för att jag ska bli arg eller ledsen, för jag kan hantera min svartsjuka […].” -‐ A-‐han26
”[…] Svartsjuka är ett svaghetstecken… iallafall för mig… man är töntig om man är svartsjuk” -‐ B-‐han27
Dels kan det tolkas som att dessa citat speglar de stereotypa föreställningarna om kvinnan som orolig och mannen som stark (Granér, 1994), men desto mer intressant är detta i förhållande till vad Wasshede m.fl. (2015) kallar ”den heterosexuella emotionsregimen”. De menar att denna emotionsregim är ett system av tysta regler om vilka känslor som passar för vilket kön, på vilken plats samt vid vilken tidpunkt. De menar att exempelvis känslan ”skam” är en sådan känsla som fungerar som ett slags styrmedel för anpassning till dessa känsloregler och andra oskrivna regler, exempelvis netiketter. Dessa emotioner/känslor förankrar den heterosexuella maktordningen i könens kroppar. De skriver vidare om hur denna emotionsregim följer ett slags ”könat manus”
som styr vilka känslor som passar för vilket kön, samt på vilket sätt det är socialt accepterat att
26 A-‐han, intervjuperson, intervju 12 maj 2015
27 B-‐han, intervjuperson, intervju 13 maj 2015
uppleva och uttrycka dessa känslor (ibid.).
Att de manliga respondenterna uttrycker att det är ”pinsamt” eller ”tecken på svaghet” kan tolkas som ett exempel på ett sådant könat manus. Wasshede m.fl. menar vidare att då en individ bryter mot det könade manuset känner denne skam, vilket speglas i de manliga respondenternas utsagor. Precis som Yvonne Hirdman (1998) menar att det manligas överordnad bidrar till att kvinnan förhåller sitt jag till det som ses som maskulint, så menar Wasshede m.fl. att kvinnans könade manus innefattar att balansera ut mannens känslor.
6.4 Specifika händelser
6.4.1 Resultat och analys
B-‐han berättar att sedan han blev tillsammans med B-‐hon har han anpassat sitt användande av sociala medier på ett sådant vis att han använder det mer frekvent samt att han försöker ”hålla ikapp” med B-‐hon som like:ar och kommenterar ofta. Det kan därför ses som att B-‐han:s
”onlineprofil” och relation till sina nätverksoffentligheter är direkt kopplat till B-‐hon:s användande av sociala medier. Samtidigt visar intervjuresultatet på hur genuskontraktet, som Yvonne Hirdman (1998) skriver om, kan problematiseras av de olika föreställningarna om könen.
B-‐hon beskriver en specifik händelse:
”B-‐han kommenterade på en av mina tjejkompisars bilder och skev att det var så kul när vi alla sågs sist och jag kan komma på mig själv med att tänka att varför är han så trevlig mot henne för…? Samtidigt som jag vet att han bara försöker vara artig, men jag kan inte hjälpa att jag blir svartsjuk. Den här tjejkompisen är typ övertrevlig och det känns som att han är mottaglig för det då, att han faller för att hon är så lättillgänglig och trevlig typ. Det känns som att killar har svårare att inte följa sina sexuella impulser eller nåt […]” -‐ B-‐
hon28
28 B-‐hon, intervjuperson, intervju 11 maj 2015