8.3 I vilka situationer föreligger separationsrätt trots att sammanblandning skett utanför RVL:s
8.3.3 NJA 2009 s. 500 ”Tjuven”
Ett sannerligen intressant rättsfall på området är NJA 2009 s. 500.187 För att sätta den brottsliga delen i ett större perspektiv valde vi därför att implementera ett Tingsrättsfall. Fallet är ingen kopia
186 Se avsnitt 7.2.
51 av 2009 års fall men ger en intressant aspekt kring frågan hur en person som utsatts för brott skall kunna separera egendom som rättmätigt tillhör denne. Vi avser även diskutera de situationer då ett avtalsförhållande ligger bakom brottet. Att ingå ett avtal är en medveten risk men det torde ändå finnas ett större skyddsvärde även i de brott då en person genom ett avtalsförhållande frånhänts egendom. Vi menar att brottet i sig torde utgöra ett incitament till separationsrätt för en utsatt person då en förskingring är lika otillfredsställande som stöld från en bestulens perspektiv.
Vi kan konstatera att de slutsatser HD anför gällande separationsrätten för den bestulne, till surrogat för stulna kontomedel enligt RVL, samt specialitetsprincipen ansluter till gällande principer som för tillfället råder på rättsområdet. Vår åsikt instämmer i detta avseende med Gregows. De gällande principerna har tillämpats på ett för området komplicerat rättsfall, där överföringar skett i flera steg, samt att sammanblandning med gäldenärens egna medel slutligen skett.
Vi anser att endast en brottslig gärning eventuellt skulle kunna räcka för att separationsrätt skall föreligga. Det oavsett om det är frågan om ren stöld, eller om egendom tillkommit gäldenär genom avtal likt Tingsrättsfallet ovan. Det är just den brottsliga gärningen som torde ligga till grund för separationsrätten. Båda situationer är i vårt tycke lika otillfredsställande då separationsrätt likväl skulle kunna ske hos leverantören som hos gärningsmannen i 2009 års fall. De båda är i respektive fall lika lite rättmätiga ägare av egendomen, varefter egendom som härrör från brott inte torde vara föremål för utmätning hos gäldenären. Givetvis är det så att omständigheter i det specifika fallet kan fälla avgörandet i denna typ av situation, men det finns inget klart svar på frågan, men vi anser ändå att domstolen delvis lämnat dörren öppen. Det kan likt i övriga fall finnas särskilda aspekter i det enskilda fallet som gör att separationsrätt kan föreligga. Om vi ser till finansbolagets situation ser det i dagens rättsläge svårt ut för dem att erhålla separationsrätt då besittningen framkommit genom avtal. HD har ännu inte prövat ett fall av denna karaktär och dörren är därmed inte helt stäng. Att ingå ett avtalsförhållande är en risk i sig, men torde ändå inte utesluta separationsrätten i de situationer brottslighet föreligger. Visserligen torde situationer med icke anförtrodd egendom utanför en avtalsrelation erhålla ett högre skyddsvärde, men det innebär inte att avtalsrelaterade brott inte också borde tillmätas ett skyddsvärde.
En säker slutsats vi kan dra av fallet, är att en borgenär som genom brottslig handling frånhänts egendom, kan ha separationsrätt till annan egendom gäldenären själv förvärvat, i surrogat för den frånhända egendomen. Det kan ske flera sådana uttag, insättningar, och utbyten utan att separationsrätten går förlorad. Vidare kan sammanblandning av frånhända medel eller ett surrogat ske, med en särskiljbar del av gäldenärens egen egendom utan att möjligheten till separationsrätt utsläcks. Dessa möjligheter är gällande, oberoende av gäldenärens redovisningsavsikt av medlen eller egendomen för en borgenärs anspråk. Något som dock är oklart är i de fall gäldenären fått egendom i besittning genom avtal eller genom en borgenärs samtycke.
52
9 Slutsatser och allmänna kommentarer
De slutsatser som kan dras om innehållet i RVL är begränsat. Lagens språkliga utformning kombinerat med de vaga riktlinjer som det ges uttryck för i lagförarbeten ger upphov till svåra problem. Det ter sig även för en juridiskt skolad person en svårighet att förutse vad innehållet i lagen avser. Ännu större svårighet att bedöma rättsläget torde föreligga för gemene man. En grundläggande slutsats som dock kan dras är att lagens tillämplighet är flexibel. Lagstiftaren har uttryckligen i förarbetena överlämnat ansvaret att styra rättsutvecklingen till rättskiparen. Enbart en sådan företeelse skapar osäkerhet på området, lägg därtill att rättskällorna utanför praxisområdet är tämligen begränsat. Detta förehavande är måhända oundvikligt men vi anser ändå att rättskiparen borde ha skapat större förutsebarhet på området. Rättskiparen har påpekat att vi trots flera mycket speciella avgöranden saknar en allmän princip att tillgå, avseende vilka undantag som kan tillerkännas separationsrätt trots sammanblandning utanför området för RVL. Det är enligt vår uppfattning av yttersta vikt att rättskiparen är konsekvent och skapar en enhetlig tillämpning över området. Undantagsfallen som skapats på området är flera och detta i sig behöver inte vara negativt. Dock kan vi tillägga att ju fler undantagsfall och situationer där domstolen gör olika bedömningar desto mindre blir förutsebarhet. Ett sådant rättsläge kan konstateras skada sysslomansrelationen som företeelse och även föranleda att personer inte vågar anförtro annan sin egendom. En reflektion enligt oss är att framförallt HD använt RVL även i situationer där den inte varit tillämplig. De hänvisar sin argumentation till samma rekvisit som behandlas i RVL. Om detta är för att RVL återspeglar gällande principer på området eller inte kan vi dock inte besvara. Vi kan dock konstatera att HD har ett mer separationsvänligt angreppssätt avseende situationer där rimlighets- och rättviseskäl aktualiseras. I spannmålsfallet tillerkändes separationsrätt eftersom det var orimligt att förvara säden åtskilt. Likväl fick den bestulne separationsrätt trots upprepade sammanblandningar. Dessa företeelser är dock inte föremål för allmänna principer enligt HD, varpå konsekvensen leder till att det är osäkert vilka situationer som är skyddsvärda. Vi kan emellertid konstatera att egendom som frånhänts en person via stöld och sammanblandning av praktiska skäl intar en mer långtgående möjlighet för separation.
Det finns en aspekt som förtjänar att lyftas fram för vidare studier. Det är ifall den subjektiva bedömningen hos en borgenär bör tillmätas vikt vid avgörande av sakrättsliga frågeställningar påkallade av en brottslig gärning. M.a.o. ska domstolen bortse från de faktiska omständigheterna och istället avväga om sakrättsligt skydd uppstått utan den brottsliga gärningen. Detta kan eventuellt vara ett möjligt förhållningssätt för att avgöra om separationsrätt borde utgå vid brott som skett genom ett avtalsförhållande.
53
10 Källförteckning
Offentligt tryck
NJA II 1942 nr 2:1 Lag om ändring i vissa delar av strafflagen. NJA II 1944 nr 7 Lagstiftning om redovisningsmedel.
Prop. 1944:81 Förslag till lag om redovisningsmedel, m.m. Prop. 2002/03:17 Förvärv av stöldgods i god tro.
Prop. 2008/09:88 Ny kommissionslag.
SOU 1943:24 Förslag till lag om redovisningsmedel, m.m. SOU 1988:63 Kommission och dylikt.
SOU 2015/18 Lösöreköp och registerpant.
Litteratur
Böcker
Bernitz, Ulf m.fl., Finna rätt – Juristens källmaterial och arbetsmetoder, uppl. 13:1, Stockholm 2014.
Hasselrot, Berndt, Några spörsmål ang. sysslomannaskap m.m., Malmö 1927.
Heidbrink, Jakob, Grundläggande fordrings- och skuldebrevsrätt, uppl. 1.1, Lund 2011.
Hessler, Henrik, Allmän sakrätt – Om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, Stockholm 1973.
Heuman, Lars, Specialprocess - Utsökning och konkurs, uppl. 6:5, Stockholm 2007. Hult, Phillips, Om kommissionärsavtalet, Stockholm 1936.
Håstad, Torgny, Sakrätt avseende lös egendom, uppl. 6:5, Stockholm 2000. Korling, Fredric & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, uppl. 1:4, Lund 2013. Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, uppl. 7:1, Uppsala 2014
Lindskog, Stefan, Redovisningsmedel, sakrättslig identitet och några straffrättsliga
54 Mellqvist, Mikael och Persson, Ingemar, Fordran & Skuld, uppl. 10:2, Malmö 2015.
Millqvist, Göran, Sakrättens grunder, uppl. 7:1, Stockholm 2015.
Peczenik, Aleksander, Vad är rätt? om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argumentation, Stockholm 1995.
Strömberg, Tore, Rättsfilosofins historia i huvuddrag, uppl. 3:16, Lund 2011. Undén, Östen, Svensk sakrätt I. Lös egendom, faksimilupplaga., Stockholm 1995. Walin, Gösta, Separationsrätt, Stockholm 1975.
Zackariasson, Laila, Borgenärsskydd och specialitet – identitet, individuell bestämning och
individualisering som förutsättningar för borgenärsskydd vid anspråk som har uppstått och fått sitt innehåll med borgenärens samtycke, Uppsala 2012.
Zetterström, Stefan, Sakrättens fyra huvudfall, uppl. 3, Uppsala 2012.
Artiklar
Ekman, Ellen, Sakrättsligt skydd som vilseledd? Om subjektiva inslag i traditionsprincipen, JP 2013, s. 115-133.
Gregow, Torkel, Separationsrätt efter tillgrepp av pengar på bankkonto – sakrätt på hög nivå, JT 2009/10, s. 643-652.
Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004, s. 1-10.
Millqvist, Göran, Separationsrätt eller kredit. En fråga om redovisningsskyldighet, JT 2007/08, s 459-465.
Olsen, Lena, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 105-145. Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s. 249-272.
Peczenik, Aleksander, Om den förvaltningsrättsliga forskningen och rättsdogmatiken, FT 1990, s. 41-52.
55