Normativa styrmedel är lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter etc. som exempelvis anger hur något skall göras, vad som inte är tillåtet
och gränsvärden.
Höjda återvinningsmål
Ett sätt att öka återvinningen är att höja återvinningsnivåerna i lagstiftningen. I producentansvarsförordningen anges de återvinningsnivåer som de svenska för- packningsproducenterna ska nå upp till. De är något högre än de i förpackningsdi- rektivet.
Om insamlingen ändras till en materialströmsbaserad, bör nya återvinningsmål sättas för avfallsslagen metall och plast. Det blir då kommunerna och förpack- ningsproducenterna som tillsammans ska nå de uppsatta målen. Lämpliga mål för materialåtervinning av plast och metall bör utredas.
Ansvar för allt förpackningsavfall och returpapper
En lagändring som ger producenterna det ekonomiska ansvaret att ta hand om allt förpackningsavfall och returpapper, även det som inte sorteras ut av hushållen, skulle sannolikt bidra till ökad materialåtervinning. Nuvarande lagstiftning kräver att producenterna ska se till att det finns insamlingssystem som kan ta emot det avfall som är hänförligt till dem, och att återvinningsmålen nås. Lagstiftaren lägger inget ansvar på producenterna för ej utsorterade förpackningar, det vill säga för- packningsavfall som slängs bland de vanliga soporna. Producenterna ansvarar en- bart för det förpackningsavfall och returpapper som hamnar i deras system.
De enskilda kommunerna ansvarar för det förpackningsavfall som slängs bland det vanliga hushållsavfallet, enligt den kommunala renhållningsskyldigheten.
Som det är i dag, kostar det avfall som blir kvar i säck- och kärlavfallet ingenting för producenterna. Ett fullt kostnadsansvar för allt förpackningsavfall, skulle ge ett ekonomiskt incitament att öka utsorteringen. Särskilt i kombination med en höjd eller modifierad förbränningsskatt för avfall, skulle detta vara ett effektivt styrme- del för ökad utsortering och materialåtervinning av hushållens avfall.
Fullt ansvar för producenterna skulle kräva någon sort avräkning mellan kommuner och producenter (för det producentansvarsavfall kommunen tar hand om).
Ansvar för nedskräpning
I dag hamnar mycket avfall som skulle kunna återvinnas som skräp på gator och torg. Att samla in avfall som kastats på marken kostar mer än att samla in det som nått något insamlingssystem. Minst 377 miljoner kronor kostade nedskräpningen landets skattebetalare år 2003, enligt Håll Sverige Rent (HSR). Företag vars pro- dukter bidrar till nedskräpningen, har i dag inget ansvar för problemet.
Ett sätt att öka materialåtervinningen är att näringslivet tar ansvar för ”nedskräpan- de” produkter. Det kan ske genom information, produktutveckling och genom bi- drag till insatser för att motverka nedskräpning, till exempel arbete med attityder. De plockstudier som Håll Sverige Rent har genomfört gäller enbart förpackningar. De visar att det är produkter från 15-20 företag som står för nedskräpningen. Detta rör sig huvudsakligen om produkter från tobaks-, dryckes-, snabbmat-, glass- och dryckesindustrin.
BIDRAG TILL LÅNGSIKTIGA INFORMATIONSKAMPANJER
Nationella och lokala informationskampanjer och fler offentliga platser för insam- ling, skulle med stor sannolikhet minska nedskräpningen (och öka återvinningen).
Håll Sverige Rent:s verksamhet är inriktad på att motverka nedskräpning och att främja återvinning. Stiftelsen har en bred plattform för att nå ut med miljöinforma-
tion till skolorna och därmed nå barn och ungdomar. Organisation har alltså goda erfarenheter av att anordna nationella informationskampanjer.
Det finns olika möjligheter att få näringslivet att ta ett större ekonomiskt ansvar i den här frågan:
1. Införandet av en schablonavgift för de producenter som producerar varor som hittas på marken som skräp när de är förbrukade
Avgiften, en s.k. skräpavgift, går till Håll Sverige Rents verksamhet. Företag, vars produkter ofta hamnar på allmänna platser, betalar avgiften. Vilka dessa är avgörs genom ”skräpkontroller” på allmän plats (enligt HSR mall).
2. Förpackningsförordningen kompletteras med ansvaret för att motverka ned- skräpningen
Ett annat alternativ är att regeringen ändrar Förpackningsförordningen. Det innebär att alla producenter även blir ansvariga för att vidta åtgärder för att motverka att deras produkter blir skräpar ner.
Ansvar för andra aktörer för minskad nedskräpning
Nedskräpningen på allmän plats ökar (HSR, 2008). Detta beror delvis på att allt större del av vår vardag och konsumtion sker i det offentliga rummet.
För att stärka materialinsamling kan regelverket kompletteras med ansvar för andra aktörer t.ex. parker, campingplatser, evenemangsarrangörer att tillhandhålla insam- lingssystem anpassade till sin verksamhet. Det kan vara t.ex. krav på källsortering i snabbmatsrestauranger eller att evenemangsarrangörer ska anpassa sin avfallshan- tering till den mängd och typ av avfall som uppkommer.
Den främsta anledningen till att människor kastar skräp på marken är att det inte fanns någon papperskorg (Håll Sverige Rent, 2006). Insamlingssystemen som är anpassas till hur vi lever, rör oss och genererar avfall kan hjälpa till att minska nedskräpningen.
Enligt SFS 2006:1263 är en producent den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpack- ning. Det finns alltså möjligheter att lägga/förtydliga ansvaret för insamling även för snabbmatsrestauranger, mindre (jour)butiker m.m.
Det är dock troligt att ett sådant ansvar skulle var svårt att detaljreglera. För att utforma insamling på rätt sätt behövs kunskaper om lokala förhållanden och rörel- semönster. Insamlingen skulle, framför allt, behöva utökas där många människor rör sig. På dessa platser kan det vara svårt att hitta utrymme för källsortering (p.g.a. de verksamheter som lockar dit människor).
Det effektivaste/enklaste alternativet vore därför frivilliga åtaganden eller överens- kommelser, även på detta område. McDonalds och Stockholms stad har t.ex. i ett gemensamt initiativ, i samarbete med organisationen Städa Sverige, engagerat idrottsföreningar för att hålla gatorna rena från skräp (McDonalds, 2008). En annan möjlighet vore att olika branschorganisationer samarbetar för att ta fram schabloner för att beräkna avfallsmängder (per besökare?) för olika arrangemang.
Ändringar i andra delar av insamlingssystemet
Återvinningsstationerna kan bli nedskräpade vid tömning av behållare och/eller när behållarna töms för sällan. Om behållarna är överfulla lägger besökarna ofta sina förpackningar bredvid. Men nedskräpningen beror också på att stationerna miss- brukas, genom att t.ex. grovavfall från hushåll och verksamhetsavfall lämnas där.
De olika delarna av insamlingssystemet påverkar alltså varandra. Avfall tenderar att hamna i det system som hushållen anser mest lättillgängligt. I dag samlas rest- avfall in vid fastigheter, förpackningar och returpapper via återvinningsstation och el- och grovavfall via återvinningscentral. I genomsnitt finns det ungefär en åter- vinningsstation per 1 500 invånare. För återvinningscentraler är motsvarande siffra ca 25 000. Under försöken i Eskilstuna, då hushållen fick mycket information om vikten av källsortering, ökade t.ex. andelen elavfall (med stor andel metall) i me- tallfraktionen.
Bättre service för el- och grovavfall från hushåll kan alltså förbättra förutsättning- arna för insamling och återvinning av förpackningar och annat ”rent” avfall. Bättre kontroll av mindre verksamheters avfallshantering kan också stödja materialåter- vinning (genom att stödja hushålls förtroende för systemet). De verksamheter som inte har avfallsabonnemang/hanterar sitt avfall på riktigt sätt har ofta ”brister” även på andra områden. Eventuellt kan kontrollen samordnas med annan tillsyn, t.ex. ”kroginspektion” eller liknande.
Fysiska styrmedel: Utformning av insamlingssystem
Utformningen på insamlingssystemen styr delvis vårt beteende. Avstånd till åter- vinningsstationen kan t.ex. vara avgörande för om en viss person sorterar förpack- ningar eller inte.
Färgen (på locket) och inkasthålens utformning kan hjälpa till att kommunicera vilket material som hör hemma i behållaren, t.ex. har de flesta glasigloos små runda inkast som visar/gör att man inte ska/kan lämna planglas.
Vårt beteende styrs till stor del av normer (informella regler, enligt SHARP, 2008). Normer aktiveras och styrs delvis av vilka möjligheter vi har att följa dem. Med andra ord måste motivationen vara större än hindren.
Information och ekonomiska styrmedel kan ändra vårt beteende, eller åtminstone inställning, vad det gäller avfallshantering. Men för att bevara ”rätt” beteende mås- te god infrastruktur som underlättar hushålls deltagande finnas på plats.