Enligt Gröjer (2002) har det på grund av en numera komplicerad affärsvärld, ökat möjligheter till alternativa redovisningssätt för företag. Vad som måste vara klart för företagare är vad som styr själva redovisningen. Följande figur illustrerar styrningen av redovisningen:
(1) Lagstiftning
(2) Redovisningens rekommendationer
Antas styra faktisk redovisning
(3) Organisationens ekonomiska situation (4) Praxis
22
Lagstiftningen i Sverige, det vill säga ÅRL och BFL utgör huvudsakligen ramlagar, medan redovisningens rekommendationer utformas av olika organ så som BFN och RR11. Ett
företag bör lämna en rättvisande bild av organisationens ekonomiska ställning och situation. Dessutom kan företag genom redovisningen visa ett starkare eller svagare resultat. Sista delen, praxis är varierande, med olika redovisningssätt och former. Hur företag redovisar den ekonomiska ställningen är viktig för bland annat ägare och potentiella ägare ska kunna bedöma investeringen. Det ges olika argument för och emot reglering av redovisningen; man ska kunna undvika marknadsmisslyckanden, det ska råda informationssymmetri och möjliggöra jämförbarheten mellan företag, men att regleringen kommer sent och att marknader kan lösa problem på egen hand. Redovisningsutvecklingen sker hela tiden och påverkas av samhällsutvecklingen, den externa redovisningens reglering bör debatteras då det finns både för och nackdelar och på grund av den snabba utvecklingen i samhället och av företag (Gröjer, 2002).
Inom redovisningsområdet har lagstiftningen varit spridd på ett antal lagar, dessutom har lagstiftningen varit bunden till den lagstiftning som råder inom EU efter Sveriges inträde. I Sverige finns de grundläggande bestämmelserna i ÅRL och BFL, som karaktäriseras av ramlager. Dessa lagar komplimenteras genom hänvisning till begreppet god redovisningssed. BFL (1999:1078) är tillämplig i stort sett för alla juridiska personer, även de som bedriver näringsverksamhet. Lagen innehåller framför allt praktiska bestämmelser om löpande bokföring, hantering och arkivering av bokföringsmaterial, innehållet i ett bokslut mm. Vidare är det stiftat i lagen att bokföringsskyldigheten skall uppfyllas på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed:
”Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed” 4 kap 2§, BFL (1999:1078).
BFL är främst en vägledning beträffande den tekniska och praktiska utformningen av bokföringen för alla företag. För medelstora och små företag är denna lag tillsammans med BFN:s normgivning den viktigaste källan inom redovisningsområdet (Nilsson, 2005). Den äldsta normbildaren inom redovisningsområdet nationellt var den tidigare Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) som redan i slutet av 1940-talet började med att ge vägledande råd inom redovisning. Eftersom FAR inte har rätt att utfärda bindande föreskrifter benämns de råd som FAR gav ut för ”uttalanden” och ”rekommendationer”. Med detta menas inte att dessa rekommendationer och uttalanden inte har verkningskraft, tvärtom har de varit och är fortfarande viktiga källor vid bland annat domstolstvister rörande bokföring, redovisning och revision inom företag (Thomasson m.fl. 2006).
11 En mer utförande beskrivning av BFN finns längre ner på kapitlet. Redovisningsrådet, RR, är en stiftelse
23
3.5.1 Bokföringsnämnden, BFN
BFN bildades i samband med Bokföringslagen som kom till år 1976, med anledning av att det ansågs vara av betydelse att företrädare av samhället skulle också ha del i fastställandet av begreppet god redovisningssed och inte bara privata organ som FAR. BFN är en myndighet under regeringen som är verksam som statens expertorgan på redovisningsområdet. Nämndens huvuduppgift är att verka som ansvarig för god redovisningssed i bokföring hos företag samt i offentlig redovisning, genom att ge ut allmänna råd som kallas BFNAR, som behandlar tillämpningen av BFL samt ÅRL, och informationsmaterial inom det område där de är ansvariga. Således skall BFN informera små företag om normer och ge allmän information inom redovisningsområdet (BFN, 2009a).
De BFNAR som ges ut har nämnden själv beslutat om. Oftast är dessa kopplade till någon bestämmelse i lagarna och måste därför läsas tillsammans för att förstås regelrätt. Emellertid är dessa råd inte bindande för användarna, och är de inte helt utan verkan då det tydliggörs i lagstiftningen BFN:s ansvar för utvecklandet av god redovisningssed under följande:
“Bokföringsnämnden ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed” 8 kap 1§, 1 st. BFL (1999:1078).
Vidare står det i förordning (2007:783) med instruktion för nämnden i 1§ att:
”Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning” (Finansdepartimentet, 2007).
Då det är stadgat i lag att företag som är bokföringsskyldiga skall följa god redovisningssed, se ovan, är det nämndens allmänna råd som ger uttryck för begreppet och ett företag kan sällan undgå från de allmänna råden utan att bryta mot lagen (BFN, 2009b).
3.5.1.1 Internationella normer och standarder
Som ett led i harmoniseringen av reglerna inom redovisningsområdet i EU samt för att öka transparensen i börsföretag infördes IFRS år 2005 för större börsnoterade företag. Sedan 1973 har den privata organisationen International Accounting Standards Committee (IASC) jobbat med harmoniseringen. Vid en betydande omorganisation byttes namnet till International Accounting Standards Board (IASB). Organisationen ger ut International Financial Reporting Standards (IFRS). Sedan EU antog en förordning 2002 innebar den att samtliga noterade företag skulle följa IFRS. (Marton, Falkman, Lumsden, Pettersson & Rimmel, 2008). Därmed följer noterade företag de normer som är utgivna av IASB, vilket i sin tur leder till att Redovisningsrådets ansvarsområden minskar. För BFN medför detta ett
24
större ansvar riktad mot de mindre medelstora och små företagen12 (Nilsson, 2005). BFN:s
vägledningar innehåller lagar och regler, allmänna råd samt kommentarer till normerna. Dessa är speciellt anpassade till användarnas behov. De ska på ett lätt och tydligt sätt framställa hur kraven ställs på respektive företagsforms redovisning. BFN:s uttalanden innehåller också allmänna råd och förklarar motiveringen till dessa råd (FAR Samlingsvolym, 2008).
3.5.1.2 BFN:s Vägledning och allmänna råd
Nämndens huvuduppgift mellan år 2000 och 2004 var uttala sig om i vilken utsträckning icke-noterade företag kunde tillämpa Redovisningsrådets rekommendationer. Dock bestämdes det att BFN skulle arbeta fram särskilda regler för dessa företag och på så vis började projektet med de fyra kategorier av samlade reglerverk för respektive icke-noterade företagsform, som benämndes K1, K2, K3 samt K413. Att samla regelverken för företag i
varje kategori anses vara enklare och mer användbar då tidigare regler var samlade per redovisningsområde exempelvis fanns en vägledning för varulager, en annan vägledning för intäkter. BFN:s målsättning är, när de vid framtagandet av ny vägledning för enskilda näringsidkare som använder sig av ett förenklat årsbokslut, att den skulle vara så enkel och lätt förstålig som möjligt. Reglerna skall lätt förstås och vara användarvänliga för de tilltänkta, samtidigt som reglerna skall klara av uppsatta krav som ställs på enskilda näringsidkares redovisning (Wedberg, 2006).
BFN:s vägledning för enskilda näringsidkare som upprättar ett förenklat årsbokslut, är tänkt att den skall täcka in alla regler som en enskild näringsidkare stöter på. Skulle inte en fråga vara reglerad i vägledningen eller i normgivning enligt det allmänna rådet så skall företaget vända sig till de redovisningsprinciper som vägledningen använder sig av (BFN, 2006).
BFN distribuerar information om nya vägledningar genom olika informationskanaler. Dels publiceras all information om nya vägledningar och allmänna råd direkt på hemsidan (www.bfn.se) som kan hämtas gratis. Vidare kan man prenumerera gratis på nämndens nyhetsbrev som skickar ut uppdateringar om vad som läggs ut på webbplatsen genom att skicka ut ett e-brev varje gång de publicerar något nytt. Dessutom kan man även prenumerera på BFN Informerar som är en informationsserie i vilken nämnden löpande publicerar nya allmänna råd, meddelanden och övrig material från BFN. Serien utkommer 3.5 gånger per år. Dock finns det mesta av den information som finns i BFN Informerar finns på BFN:s webbplats (BFN, 2009d). Andra ställen där information kan hittas är exempelvis hos Skatteverket på deras hemsida, branschtidningar som Balans,
12 Se bilaga 1 BFN:s tabell för vilka regler som gäller för respektive företagsform
25
Redovisningskonsulten (Wedberg, 2006) och Nytt från revisorn (Drefeldt, 2008) som tar upp artiklar inom olika ämnesområden, dessa ges ut tolv gånger per år.
3.5.2 Rådet för finansiell rapportering
Redovisningsrådet ersattes den 1 april 2007 då Rådet för finansiell rapportering bildades, vilket ledde till att Redovisningsrådet lades ner. Uppgifterna för det tidigare gällande rådet var att huvudsakligen att utfärda rekommendationer inom redovisning samt att förmedla information rörande frågor inom området. Fram till 2004 så hade RR 1-RR 29 utarbetats främst för börsnoterade företag. Men sedan IAS förordningen infördes 2005 är dessa RR inte längre tillämpliga då företagen måste följer den internationella standarden. Dock kan dessa rekommendationer följas av övriga företag och kommer ingå i ramen för BFN:s normgivning för dessa företag. Det pågår ett kontinuerligt arbete där man beslutar om huruvida dessa RR skall fortsätta att gälla, då BFN arbetar med att ta fram och har tagit fram regler för icke-noterade företag (FAR Samlingsvolym, 2008).