Objectification och Incorporation ​

I intervjuerna beskrev lärarna vilka digitala verktyg som eleverna använder sig av i undervisningen. Alla fyra lärare beskrev att eleverna använder datorer och iPads samt att de som lärare använder Smartboards. De digitala appar och funktioner som användes i undervisningen skiljde sig lite åt mellan skolorna. Båda skolorna använde sig utav Imovie, Google Presentation och Legimus. I skola A använde dem bland annat Knoddarna, Google Drive, Google Doc, Polyglutt samt kameran på iPaden. I skola B använde dem verktyg som Skoltavlan, Little story creator, Cleo, Kahoot, Pojo, Symwriter, Bingel med mera. Något som överensstämmer mellan skolorna är att de använder dessa digitala verktyg dagligen, vilket alla fyra respondenter berättade om:

“ [...] Varje dag använder vi i stort sett dator och iPad och Smartboard.” (Emma). “ [...] Det är nästan i varje ämne flera gånger om dagen.” (Eva).

“ [...] Dagligen, absolut.” (Ingrid).

“Ja det är hela dagarna, flera gånger varje dag.” (Malin).

Skolornas dagliga användning av digitala verktyg går att sammankoppla med domesticeringsprocessens andra och tredje fas, objectification och incorporation. Objectification syftar på de vardagliga kontexter som teknologin förekommer i samt det sociala och kulturella utrymmet som teknologierna tar plats i. Incorporation handlar om att teknologins användning integreras i människors rutiner (Silverstone 2005, s.234-235). Lärarna beskrev att de dagligen

dagliga rutiner. Ingrid upplevde att de digitala verktygen fungerade bra och förklarade att de specifikt under de senaste läsåren arbetat mer medvetet med digitala verktyg i undervisningen. Ett exempel hon gav var att alla elever lärt sig att använda plattformen Google Drive och kan logga in samt navigera i den. Användningen av Google Drive skulle därför kunna beskrivas som att den domesticerats i deras undervisning. Enligt domesticeringsteorin har en teknologi domesticerats när den inte längre ses som något problematiskt eller utmanande (Berker et, al. 2005, s.3). Ingrid upplevde även att de digitala verktygen var väldigt behjälpliga för elever när det kommer till att läsa och skriva. Även Emma framhävde möjligheten att utveckla sitt skrivande som en positiv aspekt med de digitala verktygen. Hon förklarade att för det elever som har motoriska svårigheter kan det underlätta att istället skriva på datorn:

“Många kan ju bli lite besvikna när dem inte får till det och då kan de tröttna på att skriva, så att man både kan träna på att forma bokstäver men också faktiskt skriva text på datorn, det är positivt för dem eleverna som behöver det.” (Emma).

Det Emma och Ingrid beskriver överensstämmer också med Beschorner och Hutchisons studie, som visade att digitala verktyg erbjuder eleverna unika möjligheter att utveckla sitt skrivande och läsande (Beschorner & Hutchison 2013). Både Emma och Ingrid såg även möjligheten till variationen med att både skriva för hand i en lärobok och sedan växla till att skriva på datorn som något positivt, då eleverna ofta behöver ombyte av aktiviteter för att inte bli trötta. Även Malin såg positivt på de digitala verktygen och likt Emma lyfte hon fram variationen för inlärning:

“Just den andra träningen som är lite mer att traggla baskunskaper, den är mycket roligare att göra flera gånger på olika sätt i den digitala världen [...] Och där är det lättare att hitta digitala resurser som gör det möjligt att träna på sin nivå.” (Malin)_​.

Hon uttryckte även att hon tyckte att den digitala utvecklingen var jätterolig och att användningen av digitala verktyg är något som för eleverna både är lustfyllt, motiverande och ger fina resultat. Användningen av digitala verktyg går på så sätt i linje med Läroplanen, där ett av skolans uppdrag beskrivs vara att stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende (Lgr-11 2019). Även Eva nämnde att användningen av digitala verktyg är något

som eleverna tycker är kul, däremot uttryckte hon även en viss kritik mot digital undervisning och menade att den aldrig kan mäta sig med god analog undervisning. Eva gav exemplet om att sitta med en bok gör att eleverna lyssnar mer, läser alla ord, funderar och resonerar. Hon jämförde sedan detta med undervisningen med digitala verktyg:

“Får de tag på en iPad vill de bara trycka och komma vidare. De skiter i vad det står, man ser på dem och säger att du får inte röra förens jag säger till, då skakar händerna på dem för de vill så gärna få den snabba belöningen som de är. Och barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, deras hjärnor triggas otroligt av den snabba belöningen, så då är den rent dålig.” (Eva).

Hon ställde sig även kritiskt till den varierande kvalitén på apparna, då progressionen av dem blir svårare och kan gå alldeles för fort för deras elever, ett problem som även Emma och Malin tog upp. Evas resonemang om digital undervisning liknar det som framkom i Aston, Henderson och Selwyns studie, som visade att digital teknik inte förändrar arten av undervisandet eller lärandet (Aston, Henderson & Selwyn 2015). Även Ingrid och Emma, likt Eva, beskrev att vid användandet av digitala appar vill eleverna gärna prova och snabbt klicka vidare, vilket innebär att det krävs vuxenstöd vid användandet. Emma upplevde att arbetet med digitala verktyg inte är så självständigt som det ibland beskrivs vara och uttryckte:

“Så tycker jag inte bara att det är såhär: japp, vi tar en iPad så blir allt bra. Utan man måste verkligen tänka till hur man ska stötta barnet för att det digitala verktyget ska bli bra i undervisningen, och det missar man lite ibland tycker jag.” (Emma).

Att eleverna behöver en vuxen bredvid sig när de arbetar med digitala verktyg motsätter resultatet från Beschorner och Hutchisons (2013) studie som indikerar att barnen arbetar mer självständigt med surfplattor. Emma upplever att för vissa elever passar det bättre att jobba i en arbetsbok som är mer avskalad och strukturerad, medan för en del barn passar iPaden bättre. Även Ingrid upplevde att de digitala verktygen inte är användbara i alla tillfällen, och att dem inte kan göra allt som förväntas att de ska göra med dem. Respondenternas beskrivning av när de använder och hur ofta de använder digitala verktyg samt i vilken kontex är en del av både

går att dra paralleller till Pierson (2005) studie, i studiens resultat förklaras det att domesticeringen av IKT fungerar väl inom arbetsmiljön när verktyget ses som en naturlig del av jobbet (Pierson 2005). Digitala verktyg är någonting som är integrerat i både elevers och lärares dagliga rutiner på språkskolorna. Däremot beskrev respondenterna att de digitala verktygen inte är användbara vid alla tillfällen samt att eleverna inte kan arbeta självständigt med dem. Det indikerar att integreringen av vissa digitala verktyg i skolan inte är fullt domesticerade, eftersom de kan uppfattas som problematiska och oanvändbara i en del tillfällen.