Workshopen ägde rum den 8 april 2010 på Sjukhusområdet Ryhov i Jönköping. Nedan följer en redogörelse över de observationer som samlats in och har relevans för vårt syfte.
Observationer kring Maskinmodellen
När maskinmodellen visades blev reaktionerna först att det är en ganska krånglig bild att förstå. Detta fast vi gemensamt steg för steg gick igenom den. Några reflekterade över hur den visar att vården egentligen är ganska teknisk.
”Ni har fått fram att detta är en väldigt teknisk procedur. Alltså det är teknikaliteter, och det tycker jag att den väldigt tydligt visar,(…) det är ju detta vi har bekymmer med”.
Alla respondenter fastnade i diskussioner kring det specifika fallet och kunde visa brister i hur det har gått till för just denna patient. Vad de diskuterade var när olika avdelningar kopplas in och hur, vart och när information skickas fram och tillbaka.
”AVK kommer in väldigt sent här. För mig känns det som att det är en väldigt lång väg som ska gå, lång tid innan den kommer in till AVK (…)”.
De positiva delarna som respondenterna kunde se var hur bilden visar hur det verkligen kan gå till, vad det är som händer i verksamheten och hur processerna kan se ut. Alla var också överens om att denna bild kan betyda olika för olika personer i flödet.
Även då vi som diskussionsledare försökte förtydliga att det inte var fråga om att analysera det unika fallet utan modelleringstekniken fastnade respondenterna gång på gång i teknika-liteter i flödet.
Vid diskussion kring vilka brister modellen har, framhölls att den var mycket krånglig att förstå samt att återigen det specifika fallet inte var optimalt utfört. Några ansåg att delen
som visar hur patienten tolkar data som läkaren delger, för att sedan eventuellt kunna utty-da konkret information, var en onödig och konstig del i bilden. Sinnesstämningen hos re-spondenterna blev här något förvirrad och de försökte reda ut vad som är fel.
”Det är så mycket tolka data fram och tillbaka här för patienten. (…) Beslutet (…) det tar för lång tid innan man kommer fram till ett beslut”.
Vi kunde av detta och några andra uttalanden utläsa att även då något konkret tidsperspek-tiv inte finns med i bilden tolkade respondenterna att samtliga aktidsperspek-tiviteter motsvarade en viss tid. Aktiviteterna att tolka data, som i verkligheten går på några sekunder uppfattades alltså istället som mycket tidskrävande och drog ut på hela flödet.
Vid fråga om respondenterna tyckte att de komponenter som var med i bilden var tillräck-liga så var svaret efter tvekande, ja. De är dock ganska enade i att datakomponenten är onödig och kan tas bort. Detta då de menade att detta inte i deras värld betyder något. De vet att de pratar med patienten och att det är det som betyder något.
Slutligen bör framhållas att i stort sett alla diskussioner kring det tekniska utförandet foku-seras kring interna ansvarsförhållanden och den interna kommunikationen. Ganska lite fokus i diskussionerna läggs kring patientens roll i denna vårdprocess.
Observationer kring Organismmodellen
De spontana reaktionerna som kom efter organismmodellen visats och förklarats var mycket positiv. De var alla överens om att de lättare kunde följa processen och att denna modell var bättre strukturerad.
”Den var mycket mer tilltalande, helt suverän bild(…) den var ju så lättbeskrivlig. Den beskriver mycket mer det jag känner mig hemma med”.
Framförallt tyckte de att patienten bättre kom i centrum på ett helt annat sätt. De upp-märksammade att man ser behoven hos patienten och vad alternativen är. Respondenterna menade att alla de tekniska delarna på något sätt räknas in i bilden utan att de behöver fin-nas med. Det behövs alltså inte visas hur remisser skickas hit och dit. På detta sätt, menade respondenterna, blir processen mer överskådlig och tilltalande. De reflekterade även över hur denna bild i större utsträckning skulle kunna visas för patienten för att förklara hur dennes vård skulle kunna se ut.
Vidare diskuterade respondenterna hur det i denna modell uppdagades en känsla för att patienten är utgångspunkten för hela vården i alla delar. Dock tyckte de att maskinmodellen var bättre för att visa hur praktisk kommunikation skall ske. Enligt respondenterna är det en viktig del att kunna se vart man skall vända sig beroende på olika problemställningar.
”(…) men ska man ha vart folk ska vända sig inom vården för att kolla remisser osv.
då är maskin bra, då kan jag förstå den”.
På det sättet menade gruppen också att maskinmodellen skulle ge en bättre möjlighet att synliggöra förbättringspotential gällande kommunikationer. Samtidigt tyckte de att den var lite svår.
Vidare diskuterades funktionskomponentens betydelse i organismmodellen. Respondenter-na meRespondenter-nade att det i modellen kommer fram att funktionerRespondenter-na inte alltid finns där de ska. Här kunde de alltså se en konkret förbättringspotential. I och med detta kom det alltså i diskus-sion kring organismmodellen fram ett nytt problem som inte alls berördes när endast ma-skinmodellen hade visats. Slutsatsen blev vidare att organismmodellen var bättre för att kunna kartlägga vilka funktioner som skulle finnas var. De tillägger även att ett komple-ment, och som blir vårpersonalens egentliga uppgift, hade varit att göra tydligare definitio-ner för varje funktion. Det skulle, menade respondenterna, kunna göra att funktiodefinitio-nerna sedan kan pusslas om för att förbättra verkligheten.
”(…) Då är den andra bilden (organismmodellen) mer sympatisk och kan tala om vilka funktioner som ska finnas hos Företagshälsovården eller Primärvården. Utifrån det kan man därefter föra diskussion vart saker skall ske, det kan hjälpa en sådan diskussion”.
Diskussionerna fortsatte kring vilka brister som förutom tydliga vägar för kommunikation som fanns i modellen. Något de då reagerade över saknade, var hur parametrarna ”när”
och ”om” något skall ske. Även då modellen innefattar riktlinjer så syns det inte hur de direkt påverkar. De menade också att bilden på ett sätt säger att patienten måste gå igenom just denna väg och visar inte vilka alternativa vägar som kan tas.
Observationer kring Hjärnmodellen
När den sista modellen, hjärnmodellen, hade visats och förklarats blev reaktionen att detta var något helt annat än vad de tidigare sett. Medan de andra modellerna på olika sätt visat hur vården går till ansåg respondenterna att denna visade hur lärande gick till i vården. De uppmärksammade positivt de olika läronivåerna och hur viktigt det är att det inom vården finns ett lärande på alla dessa. Gruppen började också diskutera hur de olika systemen på-verkade varandra.
”Macrosystemet (antagande, landstinget), som är egna microsystem som exempelvis klin-fys, labb och sjukgymnasten, är ett litet microsystem. Försäkringskassan kan ses som det stora macrosystemet som påverkar helheten, som påverkar den här individen”.
Vidare ansåg respondenterna att denna modell inte behövde vara beroende av en särskild vårdtyp utan kunde vara generell för att övergripande beskriva lärande inom vården. Mo-dellen ansågs vara ett utmärkt läromedel för exempelvis läkarstudenter. De tillade även hur den är en jättebra grund för att kunna diskutera allmänt omhändertagande.
Diskussionerna bland respondenterna hamnade vidare vid denna modell kring kompetens-utveckling för olika roller samt hur mycket information som bör förmedlas vid ett
patient-möte. Det diskuterades hur man skulle se på upprepning av information. Är det bra eller dåligt?
”(…) jag ser att det är ju faktiskt läkaren som ska se patienten innan mig. Det är här jag ska vara. Det ska vara klart här (…) den ska ha fått huvudinformationen hur det än är oavsett vilken sjukdom det än gäller”.
När vi gick in på att diskutera brister hos modellen ansåg respondenterna att den inte kun-de ersätta kun-de andra bilkun-derna utan endast är ett nyttigt komplement där kun-det illustreras hur lärande går till. Återigen betonades hur det huvudsakliga bidraget i modellen var just en visualisering av lärandeprocessen.
”Den här är kanonbra som lärandemodell”.
Vidare tyckte respondenterna att bilden inte synliggör hur även vårdaktörerna faktiskt ska-par sig ny kunskap i en vårdprocess, genom exempelvis samtal med kollegor. En annan parameter respondenterna efterfrågade var att visa hur patientens sociala status var viktigt.
Detta menade de nämligen påverkade kommunikationen med en patient.
(”…) social status, ekonomi arbete, arbetslöshet påverkar ju individen”.
Observationer kring att testa organism- och hjärnmodellen tillsammans
För att fånga om organismmodellen och hjärnmodellen gemensamt kunde skapa en mer komplett bild av vården testade vi att lägga dem parallellt med varandra.
Respondenternas reaktion på detta var att det bara blev mer förvirrande och de betonade igen att de inte kunde se att detta var samma sak. Hjärnmodellen behövde inte vara kopp-lad till det specifika vårdfallet för att generera värde.
Dock kom det fram att det eventuellt skulle finnas ett värde av att modellera organismmo-dellen i kombination med maskinmoorganismmo-dellen på något sätt. Dessa skulle på ett bättre sätt kunna komplettera varandra.
Observation kring övriga metaforer
För att ge respondenterna möjlighet till att reflektera kring de övriga synsätten som Morgan (1997) kategoriserat beskrevs dessa kortfattat och gruppen fick fritt analysera om det fanns något värde för vården bland dessa.
Det diskuterades till en början att organisationen som ett politiskt system är intressant då det kan tydliggöra vikten av att andra individer än landstingspolitikerna bör vara med i be-sluten som påverkar vården.
Även den metafor som handlar om organisationskulturens betydelse var för gruppen av betydelse.
(…)Chefen är ju en viktig del och det är ju också klimatet(…)Denna kliniken har varit väldigt förändringsobenägen(…).
Genom detta kom vi även in på metaforen som beskriver hur organisationer genom olika faktorer genomgår förändring och förvandling. Detta då vården är en verksamhet som står för ständiga förändringar.
Slutligen menar respondenterna att alla perspektiven synliggör saker som på ett eller annat sätt är en del i organisationen
Observation kring nyttan av att modellera vårdprocesser
Den avslutande diskussionen på workshopen blev kring nyttan av att modellera vårdpro-cessen och av att modellera den som vi gjort.
Respondenterna tyckte att modellering är ett bra sätt för vården att få upp ögonen för de motstridigheter som finns. De ansåg att detta är ett bra sätt att bygga tydliga argument.
Dock ansågs att risken är stor för att en modell kan försköna verkligheten och det är viktigt att tänka på att verkligen visa det sanna tillståndet. Om modellen gör det, är processmodel-lering ett bra verktyg för att visa komplexiteten.
Respondenterna diskuterade vidare ett eventuellt användningsområde för modellerna utan-för sjukhusväggarna. De menade att om man gjorde dem officiella kunde patienter se hur olika vårdprocesser fungerar och på så sätt bli mer förberedda.
Angående vår modellering så ansåg gruppen att användning av flera modeller tillsammans inte gav något större bidrag. Dock fastnade de för organismmodellen och ansåg den som bäst om den utvecklades ytterligare.
6 Analys
Nedan presenteras vår analys av insamlad empiri som vi har valt att dela upp i tre delar.
Den första delen kommer att analysera modellernas karaktäristik, den andra dess betydelse för verksamheten och den tredje delen behandlar förbättringsförslag av modellerna.