Observations- och intervjuresultat i år 3

Undersökningsgrupp för observationerna Undersökningsgrupp för intervju

Observation 1

Fig. 1. Läraren tilldelar ordet (handuppräckning, ge elev ordet).

Ovanstående figur visar på skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller att få ordet av läraren. Det kan också tydligt utläsas att skillnaderna vid varje individuell observation är små men sett till den totala frekvensen av lärare tilldelar ordet blir det en övervägande del flickor som får ordet.

Vid samtliga tre observationstillfällen startade läraren arbetspasset med en genomgång, dessa varierade i tidsomfång, vilket påverkat utfallet. Vid observation 1 samt 3 var genomgången kortare vilket innebar färre tillfällen för läraren att tilldela ordet. Ämnet i sig var också bekant vid de tillfällena och det innebar att eleverna visste vad de förväntades att göra efter genomgången. Vid observation 2 skulle eleverna arbeta utifrån ett arbetsschema som läraren skrivit på tavlan. De innebar att eleverna skulle utföra flera moment efter varandra och detta ledde till att eleverna mer frekvent räckte upp handen för att reda ut vad som skulle göras.

När eleverna fick ge sin bild av när läraren tilldelar ordet i klassrummet svarade bägge pojkarna och Flicka 2 att läraren fördelar ordet jämlikt. Flicka 1 kunde inte svara på frågan. Lärare 1 förklarade hur fördelningen av ordet mellan könen kan se ut.

Säkert killarna, för det gör man ju oftast men jag försöker att…gå efter raderna eller såna här saker just för att inte fastna i det.

Efter att Lärare 1 tilldelats resultatet av denna undersökning ber vi om en förklaring.

Det var inte så stor skillnad, de kan bero på olika saker, det är slumpmässigt, de kan bero på olika, vem som räcker upp

Observation 1 Observation 2 Observation 3 Totalt

Antal tillfällen

Flicka Pojke

Fig. 2. Läraren tillrättavisar elev verbalt negativt ( Sitt ned! Var tyst! Sluta!) Samtliga observationer visar tydligt att pojkarna får fler verbala tillrättavisningar än vad flickor får. Vid observation 2 framkommer det enligt ovanstående figur att pojkarna får betydligt mer negativa tillrättavisningar än vid de övriga observationstillfällena. Lektionstillfälle 2 (visar på att undervisningen) präglades av ett arbetsschema som innebar att eleverna skulle utföra flera moment efter varandra. Läraren valde att skriva på tavlan i vilken ordning eleverna skulle arbeta med de olika ämnena. Detta resulterade i att de var stökigare än vanligt, speciellt bland klassens pojkar. Det visade sig också att de var 2-3 av pojkarna som blev tilldelad majoriteten av lärarens totala verbala negativa tillrättavisningar.

Vid elevintervjuerna framkommer det av Flicka 1 samt Pojke 1 att pojkarna får de flesta tillrättavisningarna. Flicka 2 menade att flickorna tilldelades mer frekvent än pojkar av lärarens verbala tillrättavisningar. Pojke 2 sade att de bägge könen fick lika mycket tillrättavisningar. Vid intervjun med Lärare 1 bekräftas resultatet då det framkommer att pojkarna får mer av tillrättavisningarna, nedan förklarar Lärare 1 utfallet av den utförda undersökningen:

Ja… finns det väl säkert men egentligen så är det väl lite indi… från klass till klass, det beror på vad man har för elever, inte vet jag om man tolererar mer från den ena eller andra. Sen kanske man tolererar mer av en viss elev av olika anledningar.

Resultatet från denna undersökningsfråga befäster tidigare forskning utförd av bland annat Wernersson, 1977; Öhrn, 1993 som pekar på att pojkar får mer negativ lärarkritik.

Under observationerna framkom det att frekvensen av lärarens tillrättavisar med gester negativt är låg, dock finns stora skillnader mellan könen (se fig. 3 i bilaga 1:4). Pojkarna dominerar vid varje observationstillfälle medan flickorna

0

Observation 1 Observation 2 Observation 3 Totalt

Antal tillfällen

Flicka Pojke

tenderar att få en mycket låg eller ingen tillrättavisning via gester av läraren. I forskardagboken framkommer att vid observationstillfälle 3 var samtliga pojkar stökiga, vilket avviker från hur det sett ut vi de andra observationerna.

Samtliga elever beskriver i intervjuerna att det är pojkar som oftast får tillrättavisningar via gester. Lärare 1 å andra sidan anser att det är flickorna som får den mesta av den negativa tillrättavisningen genom gester.

Jag kan ju tänka mig att man gör det oftare på tjejer men jag är inte säker, det är inte något medvetet som jag har tänkt på.

Vid observationen med avseende på lärare uppsöker elev kan vid varje observationstillfälle ses att läraren uppsöker pojkarna mer frekvent än flickor (se fig. 4 i bilaga 1:4). I observation 2 var fördelning jämnare mellan könen. I anteckningar från det andra observationstillfället framkommer att läraren under detta tillfälle sällan spontant uppsökte eleverna, detta eftersom lektionen med arbetsschemat gjorde att eleverna var i behov av hjälp och självmant sökte läraruppmärksamhet. Av samtliga observerade tillfällen kan totalt sett utläsas stora könsskillnader, då läraren av 72 tillfällen uppsöker pojkarna 47 av tillfällena. Kvar blir till flickorna endast 25 tillfällen då Lärare 1 uppsöker dem.

Pojke 1 och Pojke 2 anser att de är lika mellan könen med avseende på hur ofta läraren uppsöker pojkar och flickor i klassrummet. Pojke 1 berättar kring hur han upplever det.

Hon går till de elever som har det ganska svårt som sitter och tänker och frågar om man har det svårt…. Jag tycker det är lika.

Flicka 1 samt Flicka 2 tyckte att läraren oftare uppsökte flickorna mer frekvent.

Flicka 1 uttalar sig på följande sätt kring frågan:

Flickor tror jag att det är, det beror på vilket grej man gör, ibland funderar tjejerna länge.

Lärare 1 menar att pojkarna får mer av de spontana kontakterna, nedan följer lärarens förklaring.

Ja, jag vet inte om det egentligen har med könen att göra, eller att man känner vissa elever som man vet behöver extra stöttning och behöver […] Ja, det är pojkar.

Beträffande läraren ger positiv feedback kan vid första observationstillfället utläsas att läraren sällan ger positiv feedback och att pojkarna får beröm 5 av totalt 9 tillfällen (se fig. 5 i bilaga 1:5). Vid de andra tillfällena ger läraren totalt mer beröm och där kan ses könsskillnader.

Pojke 1 svarade ”vet inte” på frågan om läraren ger mer positiv feedback till något av könen. Pojke 2 tycker att de inte finns några skillnader könen emellan medan Flicka 1 ansåg att flickorna i överlag får mer beröm av läraren.

Observationsresultatet visar att pojkarna av den totala frekvensen elev stör lärarens interaktion i helklass stör tredubbelt mer än gruppen flickor (se fig. 6 i bilaga 1:5).

Hela elevgruppen bekräftar entydigt resultatet att pojkar stör lärarens interaktion mer frekvent än flickor. Vid intervjun framkommer det av Flicka 1 hur pojkarna vanligtvis agerar: ”Pojkarna stör mer, de brukar skratta och prata.”

Även Lärare 1 verifierar resultatet och menar att det är pojkarna som oftare stör. I citatet nedan ser vi också lärarens förklaring på varför det är just pojkar som stör oftare.

Det är oftast pojkar. Sedan så kan det blivit en skillnad eftersom någon har varit borta…för att det kan ha betydelse vilken elev som varit borta.

Under intervjun delade Lärare 1 med sig av erfarenheter kring denna specifika undersökningsgrupp, då hon förklarade att det är inte är alla pojkar som stör utan det berör ett par av klassens pojkar. Flickorna kan visserligen störa men de är tystare och pockar mindre på lärarens uppmärksamhet.

Beträffande elev påkallar positiv uppmärksamhet som besvaras av läraren föreligger det skillnader mellan könen (Se fig. 7 i bilaga 1:6). Ser man till observation 1 är det ingen könsskillnad, observation 2 samt 3 visar på ett tudelat resultat. Pojkarna uppvisar ett betydande övertag över gruppen flickor i observation 2 medan flickorna dominerar i observation 3.

Eleverna visar i intervjun svårigheter att svara på vilket kön som påkallar mer positiv uppmärksamhet som läraren besvarar. Pojke 2 samt bägge flickorna menar att fördelningen borde vara jämn mellan könen. Pojke 1 svarar ”vet inte”

när frågan ställs. Lärare 1 anser att det är flickorna som tenderar att mer frekvent få positiv uppmärksamhet.

Jag vet inte riktigt om det är skillnad på könen eller om de beror på kön, sätt eller individen. Ja, det är klart att flickorna är ju oftare lite lugnare från början och ska vara dom duktiga skolflickorna som är försiktiga med handen, det finns ju pojkar som också är det… så jag vet inte riktigt, de kan vara flickor.

Fig. 8. Elev påkallar uppmärksamhet negativt – besvaras av läraren (ropa, slamra).

Diagrammet ovan visar att eleverna under observation 1 och 2 sällan påkallade negativ uppmärksamhet som Lärare 1 besvarade. Vid dessa två tillfällen tydde observationerna på att eleverna använde en positiv uppmärksamhet för att få till stånd en kontakt med läraren. Observation 3 skiljer sig från de övriga, då bägge könen påkallade negativ uppmärksamhet som läraren besvarade. I forskardagboken framkommer att pojkarna var stimmiga och detta beteende smittade av sig även på flickorna i klassen.

Pojke 1 och Flicka 2 tycker att pojkarna oftare söker lärarens uppmärksamhet negativt. Pojke 2 samt Flicka 1 anser inte att endera av könen beter sig annorlunda i frågan. Även Lärare 1 anser att pojkarna står för denna typ av beteende, citatet speglar pedagogens tankar kring frågan.

Jag kan inte säga om det är könet eller eleven men pojkarna kräver mera direkt det här spontana men det finns grupper av flickorna som gör det. Här tror jag det är fler pojkar som gör det.

Det har under observationsstudien visat sig att totalt sett finns skillnader mellan könen beträffande elev påkallar positiv uppmärksamhet som läraren inte besvarar (se fig. 9 i bilaga 1:6). Under observationstillfälle 1 är det jämlikt mellan könen, under andra observationen är det också relativt jämnt, dock ser vi en viss övervikt av pojkar.

Gällande elev påkallar positiv uppmärksamhet som inte besvaras av läraren ansåg samtliga elever att det inte fanns några könsskillnader. Lärare 1 kunde

Observation 1 Observation 2 Observation 3 Totalt

Antal tillfällen

Flicka Pojke

Fig. 10. Elev påkallar uppmärksamhet negativt – besvaras inte av läraren (ropa, slamra).

Det framkommer i figuren ovan att under observationerna att under tillfälle 1 samt 2 inträffade de sällan eller aldrig att eleverna påkallade negativ uppmärksamhet som läraren inte besvarade. Observationstillfälle 3 skiljer sig kraftigt från de övriga och påvisar stora skillnader mellan könen. Återigen kan hänvisas till figur 3 (se bilaga 1:4) och figur 4 (se bilaga 1:4) för att tydliggöra skillnaderna mellan observationerna. Ur forskardagboken framkommer att läraren hade mycket att stå i för att få till stånd ett fungerande arbetsklimat, vilket innebar att pedagogen inte hann med allt som hände i klassrummet.

Bägge flickorna samt Pojke 2 menar att det inte finns könsskillnader beträffande frågan. Pojke 1 menar att pojkarna har benägenhet att påkalla den här typen av uppmärksamhet som läraren inte besvarar. Läraren 1 visar på en förhoppning av att inga skillnader ska visa sig i undersökningen och förklarar sig på detta vis.

Jag hoppas att det inte är någon skillnad, det är jättesvårt, antagligen så finns det viss skillnad, det är ett typiskt pojkbeteende egentligen.

0 2 4 6 8 10 12

Observation 1 Observation 2 Observation 3 Totalt

Antal tillfällen

Flicka Pojke