förmögenhetsförhållanden
4 Allmänt om förordningarna
7.2 Officiella handlingar och förlikningar inför domstol .1 Inledning .1 Inledning
Som närmare redogörs för nedan är bestämmelserna om verkställbar-het i förordningarna om makars respektive registrerade partners för-mögenhetsförhållanden i huvudsak också tillämpliga på vissa officiella handlingar som är verkställbara i ursprungsmedlemsstaterna, dvs. där de upprättats eller registrerats (se artikel 59). Samma sak gäller för för-likningar inför domstol (artikel 60). Se nedan avsnitt 7.2.2 angående definitionen av förlikning inför domstol.
Till skillnad från domar kan officiella handlingar och förlikningar inför domstol inte bli föremål för erkännande. Det finns sålunda inte något hinder mot att väcka talan vid domstol beträffande giltigheten av en officiell handling eller en förlikning inför domstol. En sådan handling utgör inte heller hinder för erkännande av en därmed ofören-lig dom som har meddelats i en annan medlemsstat eller i ett tredje land (jfr artikel 37 c och d i förordningarna).
Även om officiella handlingar inte kan bli föremål för erkännande följer av förordningarna (artikel 58) att officiella handlingar från andra
medlemsstater ska godkännas. Bakgrunden till förordningarnas regler-ing är att medlemsstaterna har olika system för att handlägga frågor rörande makars respektive registrerade partners förmögenhetsför-hållanden (se förordningarnas ingresser, punkten 56 respektive punk-ten 57 ).
Bestämmelser motsvarande bestämmelserna i förordningarna om makars respektive registrerade partners förmögenhetsförhållanden om verkställbarhet av officiella handlingar och förlikningar inför domstol finns i 2007 års Lugano konvention (artiklarna 57–58), underhålls-förordningen (artikel 48) och arvsunderhålls-förordningen (artikel 59–61). Enligt 2012 års Bryssel I-förordning (artikel 58.1 och artikel 59) ska officiella handlingar och förlikningar inför domstol som är verkställbara i ur-sprungsmedlemsstaten vara verkställbara i övriga medlemsstater, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring.
Arvsförordningen och 2007 års Luganokonvention innehåller be-stämmelser som motsvarar bebe-stämmelserna om godkännande av offi-ciella handlingar i förordningarna om makars respektive registrerade partners förmögenhetsförhållanden. Varken 2012 års Bryssel I-för-ordning eller underhållsförI-för-ordningen innehåller motsvarande bestäm-melser.
Svensk rätt saknar för närvarande bestämmelser om verkställbar-het av officiella handlingar och förlikningar inför domstol.
7.2.2 Definitionen av förlikning
inför domstol och officiell handling
Med förlikning inför domstol avses en förlikning i en fråga som rör makars eller registrerade partners förmögenhetsförhållanden och som har godkänts av en domstol eller ingåtts inför en domstol under för-farandet (artikel 3.1 e i förordningen om makars förmögenhetsförhål-landen respektive artikel 3.1 f i förordningen om registrerade partners förmögenhetsförhållanden).
Bestämmelser som täcker förlikningar inför domstol har sedan 1968 års Brysselkonvention14 bedömts vara nödvändiga med hänsyn till tysk och nederländsk rätt. I tysk och nederländsk rätt är nämligen förlikningar som har godkänts av domstol under förfarandet
14 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på
ställbara utan vidare formaliteter. Mot den bakgrunden innehåller 1968 års Brysselkonvention bestämmelser om verkställbarhet av för-likningar inför domstol (artikel 51).15
Inga förlikningar som har ingåtts enligt svensk rätt omfattas av artikel 3.1 e i förordningen om makars förmögenhetsförhållanden re-spektive artikel 3.1 f i förordningen om registrerade partners förmö-genhetsförhållanden.16 Har en förlikning enligt svensk rätt stadfästs i dom (se 17 kap. 6 § rättegångsbalken) är det inget som hindrar att do-men omfattas av bestämmelserna om erkännande och verkställighet av domar.17
Med officiell handling avses en handling beträffande makars eller registrerade partners förmögenhetsförhållanden som har upprättats eller registrerats som en officiell handling i en medlemsstat och vars äkthet avser handlingens underskrift och innehåll, samt har bestyrkts av en offentlig myndighet eller annan för detta bemyndigad myndig-het i ursprungsmedlemsstaten (artikel 3.1 c i förordningen om makars förmögenhetsförhållanden och artikel 3.1 d i förordningen om regi-strerade partners förmögenhetsförhållanden).
Frågan är om det i svensk rätt förekommer handlingar som är att betrakta som officiella handlingar i enlighet med förordningarnas definitioner. Äktenskaps- respektive partnerskapsförord är handlingar som gäller makars respektive registrerade partners förmögenhets-förhållanden och som registreras av Skatteverket. Med hänsyn till att Skatteverket i vart fall inte bestyrker äktheten av förorden i samband med registreringen, är utredningens bedömning att förorden sannolikt inte kan betraktas som officiella handlingar i förordningarnas mening.
Inte heller i övrigt bedöms det i svensk rätt förekomma handlingar som skulle kunna betraktas som officiella handlingar i förordningarnas mening.
15 Council Report on the Convention on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters (Signed at Brussels, 27 September 1968, Official Journal of the European Communities, 5.3.79, No C 59/1, s. 56
16 Jämför Pålsson, Bryssel I-förordningen jämte Bryssel- och Luganokonventionerna, 2008, s. 313 angående motsvarande begrepp i Bryssel I-förordningen.
17 Jämför motsvarande bedömning beträffande underhållsförordningen, SOU 2010:59 s. 189, fotnot 9 samt arvsförordningen, SOU 2014:25 s. 167, fotnot 11.
7.2.3 Godkännande av officiella handlingar
En officiell handling som har fastställts i en medlemsstat ska ha sam-ma bevisvärde i en annan medlemsstat som den har i ursprungs-medlemsstaten eller ett bevisvärde som är så jämförbart som möjligt, under förutsättning att detta inte strider mot grunderna för rätts-ordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten (artikel 58.1 i förordningarna). Den som avser att använda sig av en officiell hand-ling i en medlemsstat kan begära att den utfärdande myndigheten i ursprungsmedlemsstaten i ett särskilt formulär anger den officiella handlingens bevisvärde i ursprungsmedlemsstaten.
Vid fastställande av en viss officiell handlings bevisvärde i en annan medlemsstat eller av ett bevisvärde som är så jämförbart som möjligt, bör man hänvisa till arten och omfattningen av den officiella handlingens bevisvärde i ursprungsmedlemsstaten. Vilket bevisvärde en viss offentlig handling får i en annan medlemsstat kommer därför att vara avhängigt lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten (förord-ningarnas ingresser, punkten 58).
Den omständigheten att en officiell handling ska erkännas visst bevisvärde bör, enligt utredningens bedömning, inte innebära ett av-steg från principen om fri bevisprövning i svensk rätt. Att en officiell handling ska erkännas ett visst bevisvärde får antas innebära att ett påstående om att en viss officiell handling är en handling av påstått slag får godtas, men att det inte utesluter att det förs motbevisning om handlingens innehåll.18
Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en med-lemsstat är avhängig en fråga som är av prejudiciell betydelse och som gäller rättshandlingar eller rättsliga förhållanden som upptagits i en officiell handling, ska den domstolen vara behörig att avgöra frågan (artikel 58.4 i förordningarna).
I förordningarnas ingresser anges att en officiell handlings äkthet bör utgöra ett självständigt begrepp som omfattar sådant som hand-lingens äkthet, handhand-lingens formella förutsättningar, befogenheterna för den myndighet som upprättat handlingen och det förfarande en-ligt vilket handlingen upprättats. Det bör också omfatta sakuppgifter som fastställts i den officiella handlingen av den berörda myndig-heten, som att de angivna parterna vid angivet datum inställt sig vid
den myndigheten och att de avgivit de aktuella förklaringarna (för-ordningarnas ingresser, punkten 58 respektive punkten 59).
Talan avseende en officiell handlings äkthet ska väckas vid dom-stol i ursprungsmedlemsstaten och avgöras enligt den statens lag-stiftning (artikel 58.2 i förordningarna). En officiell handling ska inte ha något bevisvärde i en annan medlemsstat förrän klagomålet be-träffande handlingens äkthet avgjorts.
Gäller talan rättshandlingar eller rättsförhållanden som har fast-ställts i den officiella handlingen ska sökanden i stället vända sig till de domstolar som är internationellt behöriga enligt förordningarna om makars respektive registrerade partners förmögenhetsförhållan-den och klagomålet ska avgöras med tillämpning av förmögenhetsförhållan-den enligt för-ordningarna tillämpliga lagen (artikel 58.3 i förför-ordningarna). När den tvistiga frågan rör rättshandlingar eller rättsförhållanden som har upptagits i den officiella handlingen ska handlingen inte ha något bevisvärde i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten i den relevanta frågan innan talan har avgjorts.
7.2.4 Officiella handlingars verkställbarhet
Officiella handlingar som är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten ska efter ansökan av berörd part vara verkställbara i en annan med-lemsstat i enlighet med samma förfarande som föreskrivs för domar (artikel 59.1 i förordningarna om makars respektive registrerade part-ners förmögenhetsförhållanden). Bestämmelserna i artiklarna 44–57 ska alltså gälla även för officiella handlingar. Den myndighet som har fastställt den officiella handlingen ska efter ansökan från berörd part utfärda ett intyg med hjälp av ett särskilt formulär (artikel 59.2). Vid ansökan om ändring enligt artikel 49 eller 50 ska domstolen vägra att utfärda eller återkalla en verkställbarhetsförklaring endast om verk-ställbarhetsförklaring strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den verkställande medlemsstaten (artikel 59.3).
7.2.5 Verkställbarhet av förlikningar inför domstol
En förlikning inför domstol som är verkställbar i ursprungsmedlems-staten ska efter ansökan från en berörd part i enlighet med det för-farande som föreskrivs för domar förklaras vara verkställbar i en annan medlemsstat (artikel 60.1). Den domstol som har godkänt för-likningen eller inför vilken förför-likningen ingåtts ska efter ansökan från berörd part utfärda ett intyg med hjälp av ett särskilt formulär (arti-kel 60.2). Vid ansökan om ändring enligt arti(arti-kel 49 eller 50 ska dom-stolen vägra att utfärda eller återkalla en verkställbarhetsförklaring endast om verkställighet av förlikningen uppenbarligen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den verkställande med-lemsstaten (artikel 60.3).