Olika utbildningar

Specialpedagogens uppdrag har varit väldigt diffust sedan utbildningen startade 1990. Det är en övergångsperiod nu när det fortfarande finns verksamma speciallärare på fältet, som har ett annat uppdrag än specialpedagogen (Bladini, 2004). Av en slump intervjuade jag en specialpedagog och en speciallärare och de har två olika uppdrag i skolan även om de fyller en liknande funktion. Klasslärarna på skola Es svar på vad Evas uppdrag var stämde överens med vad Eva själv tyckte. Hennes uppdrag är att handleda arbetslagen och att ge extra stöd åt de elever som behöver det. Eva anser att hennes viktigaste uppdrag är att:

… ta reda på varför ungen inte lär sig…när man vet att han inte kan det därför att så, om det inte räcker att bara träna på det, så hur kompenserar vi det så att han kan gå vidare i livet? (Intervju, Eva).

Eva pratar även om hur handledning är en stor del av hennes uppdrag och roll på skolan och att handledningen kan se väldigt olika ut beroende på klassläraren.

Det är väldigt olika. En del klasslärare är inställda på att individualisera och har det liksom så va. Andra lärare dom ser att nu ska jag förmedla matte och så gör de det och så plötsligt så kommer de på att han fattade ju ingenting han hade inga rätt på provet, vad ska jag göra nu? Så det är väldigt annorlunda och det gäller även att handleda assistenterna. En del är ju bara pedagoger ut i fingerspetsarna utan att ha gått en kurs och somliga har både den och den utbildningen men de greppar inte situationen (Intervju, Eva).

Hon förklarar hur en del klasslärare behöver man bara nämna kort ett förslag till metod och läraren förstår direkt vad hon menar. Andra lärare fick hon nästan sätta sig ner och förklara ordagrant hur de skulle göra med barnen. Genom handledningen såg hon en stor skillnad i klasslärarnas utbildningar och det var något som hon tänkte på i bemötandet med klasslärarna. Att handledning är en viktig del i hennes uppdrag nämner även de klasslärare hon samarbetar med och de pratar mycket om hur handledningen är viktig för dem. Vikten av handledning ser jag inte i empirin från skola A och jag tror att det beror på att Anders är speciallärare och handledning är inte med i hans uppdrag. Anders ser sig själv mer som en lärare med djupare kunskap om elevers svårigheter som kan erbjuda undervisning efter elevernas behov och ge eleverna mer tid att uppnå målen. Anders tycker att hans viktigaste uppdrag är att skapa goda relationer till eleverna och få eleverna att må bra.

Mitt ansvar i först hand tycker jag ändå är att får eleverna att må bra, att skapa en god relation till dem, för det är liksom förutsättning ett för att man sen ska kunna jobba och göra framsteg (Intervju, Anders).

Även Eva tycker att relationen till eleverna är viktig men lägger mer vikt på att hennes uppdrag är att ta reda på varför eleven inte lär sig något. De fyller samma funktion på skolan, men deras uppdrag är olika enligt min empiri.

Efter frågan om Eva anser att hennes pedagogiska grundsyn skiljer sig från klasslärarnas, börjar Eva berättar om sin tid på specialpedagogutbildningen. Hon ansåg inte att hennes pedagogiska grundsyn skiljde sig från klasslärarnas eftersom hon var lågstadielärare i grunden

och den föll hon ofta tillbaka på. När hon vidareutbildade sig till specialpedagog märkte hon ofta brister i specialpedagogutbildningen. Utbildningen gick inte in på djupet på viktiga områden som språkutveckling och Eva var glad att hon hade en bra utbildning i ryggen som en stadig bas.

Denna brist i specialpedagogutbildningen är något som även politikerna uppmärksammat och på Folkpartiets riksmöte 2007-04-21 sa dåvarande partiledaren Lars Leijonborg att ett av de största slagen mot skolpolitiken var när den förra regeringen beslutade att avbryta speciallärarutbildningen 1990 (NCM, 2007-12-03). Nu planerar staten därför att återinföra speciallärarutbildningen från och med hösten 2008 vid nio lärosäten runt om i Sverige. Den återinförda utbildningen ska ge fördjupade kunskaper om barns språkutveckling och även effektiva metoder som ska stimulera elevernas förmåga att läsa, skriva och räkna på ett tidigt stadium. Utbildningen ska omfatta 90 högskolepoäng och ska erbjudas vid sidan om den nuvarande specialpedagogutbildningen. Detta för att utbildningsdepartementet anser att specialpedagogerna är ett bra stöd för skolan och klasslärarna, men speciallärarna och deras direkta arbete med eleverna behöver återinföras. Anledningen till att speciallärarutbildningen avskaffades var att den dåvarande regeringen ansåg att skolan pekade ut de svaga eleverna och ville istället att alla elever skulle få individuell undervisning i klassrummet och arbetslagen etablerade (Utbildningsdepartementet, 2007-12-03).

Min empiri visar att Eva och Anders arbetar på ett liknande sätt förutom att Eva anser sig ha ett större ansvar gentemot sina kollegor när det gäller handledning och material. Empirin visar också att de båda arbetar med eleverna för att hitta arbetssätt som ska hjälpa dem att hantera sina svårigheter. Under rubriken Tid och resurser kommer jag gå in på att de olika skolorna anser att de inte har tillräckligt med tid för eleverna och för sina kolleger. Genom att Eva ska erbjuda mer handledning än vad Anders ska, ser jag en tydlig skillnad på deras tidsbrist. Jag anser därför att det kanske hade varit bra att ha både en specialpedagog och speciallärare på skolan som kan komplettera varandra. En som handleder lärarna och en som fokuserar mer på elevernas behov av enskilt stöd.