Den fjärde diskurs som framträder i de vuxna aktörernas berättande är en omsorgsdiskurs. Den synliggörs i samtal med lärare och rektorer i talet om att vilja erbjuda de nyanlända eleverna en trygg och god start på skoltiden i Sverige och en utbildning som ger goda möjligheter att lyckas i livet, vilket återkommer som ämne i samtalen med dem. De nyanlända eleverna utmanar till viss del denna diskurs genom att ut- trycka individuella uppfattningar om huruvida de känner behov av om- sorg eller inte.
Eftersom familjerna, som rektor L1 uttrycker det, ”inte kan hjälpa att de har hamnat här” och så mycket i elevernas och familjernas tillvaro är nytt, blir vikten av att erbjuda en trygg start extra betydande, under- stryker rektorer och lärare.
Mottagningsenhetens verksamhet kan enligt lärarna och rektorerna bidra till en inledande upplevelse av trygghet för de nyanlända eleverna och deras familjer, vilket också lyfts fram som ett av enhetens betydel- sefulla syften. Inskrivningssamtalen framhålls som viktiga i detta avse- ende, men enligt lärarna och rektorerna är hela vistelsetiden i enhetens verksamhet tänkt att bidra till en trygg start för eleven i det nya skolsam- manhanget. Lärare Melander tror att introduktionen såsom den inleds
med en första tid vid en central mottagningsenhet är fördelaktig för ele- vernas trygghets skull.
Lärare Melander: det här att de ska känna sig trygga (…) och (.) ja det tror jag är a och o (.) och att man får en bra relation (.) med eleven (.) för det/ och ja (.) att man har positiv (.) en positiv anda
KSR: mm
Lärare Melander: att de tycker det är roligt (.) det tror jag (---)nej men det tror jag är bra (.) att de får komma och landa (.) få ett ställe först där de får/ i lugn och ro får/ (…) ja lära sig hur svenska skolan fungerar
Att eleven ska få känna trygghet i skolstarten poängteras återkom- mande. Även på de reguljära skolorna uppmärksammas de nyanlända elevernas förutsättningar för att känna trygghet och olika åtgärder be- skrivs ha vidtagits för att erbjuda dem detta. Personer har anställts för att möta nyanlända elever på bussen och följa dem till sina klasser vid skoldagens början. Rektor S1 berättar att det vid dennas skola finns en person anställd med särskilt ansvar för att svara på nyanlända elevers frågor om exempelvis vad maten i skolbespisningen innehåller, för att eleverna ska slippa oroas över matsituationen. Personerna ifråga ska också vara ett stöd i andra situationer under skoldagen där eleven annars kan känna sig osäker på vilka rutiner eller regler som gäller.
Ytterligare uttryck för att elevernas upplevelser av trygghet är upp- märksammade av lärare och rektorer är deras beskrivningar av vad som avgör när en elev är redo att slussas över från introduktionsgrupp till reguljär klass. På flera skolor sker överflyttningen enligt aktörernas ut- sagor, utifrån en uppfattning om när eleven ifråga själv verkar trygg med att byta grupp. Rektor L1 exempelvis, som förordar en direkt inslussning i reguljär klass, poängterar att eleven har möjlighet att få en första vecka tillsammans med skolans sva-lärare innan inslussning i den reguljära klassen, om eleven verkar otrygg inför deltagandet i den nya klassen.
Som ett implicit uttryck för de vuxna aktörernas hänsyn till de ny- anlända elevernas trygghet kan talet om elevernas möjligheter till iden- titetsskapande uppfattas. Detta tar sig uttryck i exempelvis rektor L3:s tal om introduktionsverksamheten. L3 betonar elevens möjlighet till identitetsskapande som en anledning till att ha en introduktionsgrupp på skolan, där eleven får delta en tid efter utslussning från den centrala mottagningsenheten. Rektor L3 saknar ibland de förberedelseklasser som tidigare fanns, där eleverna spenderade en längre sammanhållen
i praktiskestetiska ämnen. Rektor L3 tror att en sådan organisation var bättre på grund av dess tydliga identitet.
Rektor L3: jag kan ibland när jag ser introgrupperna sakna
litegrann av förberedelseklasserna (.) att det var en klass där man hade sin tillhörighet och då fick de ju alla prestämnena i den klassen
KSR: ja just det
Rektor L3: mm (…) för nu blir det lite att man säger att du
ska få ha idrott i din RIKTIGA klass (.) jamen vad är det här jag sitter i då(.) är den inte riktig då (.) och så i samma andetag de blir så segregerade när de ska gå i den där lilla gruppen (.) ja det är klart att de blir om man behandlar den som att den är sämre värd och bara pekar ut den riktiga klassen som målet som de ska nå till
KSR: ja just det
Rektor L3: förberedelseklassen hade en identitet på ett an-
nat sätt
Rektors vilja att erbjuda eleverna möjlighet till ett identitetsskapande kan tolkas som ett uttryck för att prioritera elevernas trygghet och som en vilja att ge omsorg.
Parallellt med lärares och rektorers uttryck för de nyanlända ele- vernas behov av trygghet och introduktionsverksamhetens roll i skap- andet av denna, ger eleverna själva en beskrivning som nyanserar bil- den. Några elevaktörer bekräftar de vuxna aktörernas uppfattning om ett initialt behov av trygghet. Eleverna menar att en första tid i intro- duktionsverksamheten har varit positiv för att den erbjudit möjlighet att lära sig lite svenska innan skolstart. Medea nämner också att introdukt- ionen varit en hjälp för att träna på ett uppförande som förväntas i sko- lan, vilket hon säger har känts bra.
Flertalet av elevaktörerna utmanar dock diskursen, genom att hävda dels att andra värden än trygghet varit viktigare för dem själva i skolstarten, dels att tryggheten känts mer påtaglig i de reguljära klasser de kommit till efter genomgången introduktion. Lagos är en av dem som upplevt att introduktionstiden inte varit givande för honom. Han uppfattar att den har hindrat honom från att lära sig svenska.
Lagos: jag ville börja i svensk skola och träffa svenska
personer för att lära mig svenska
Introduktionsverksamheten har enligt eleverna inneburit en distans till jämnåriga med svenska som starkaste språk, liksom en brist på svensk- talande lärare att tillgå, vilket framhålls som ett hinder i deras skolin- troduktion.
Också Legolas och Labans berättelser står som kontrast till lärares och rektorers uppfattning om introduktionen som en viktig trygghet för
eleverna i det nya sammanhanget. För Laban tycks trygghet ha haft en underordnad roll i förhållande till de möjligheter han sett att skapa nya kontakter. Eftersom barnen i den reguljära klassen i högre grad än i in- troduktionsverksamheten varit okända för honom, hade han velat börja där tidigare än han gjorde, eftersom situationen erbjöd en möjlighet att få nya kompisar. Legolas å sin sida, uttrycker att den sociala trygghet han vid intervjutillfället känner är viktig för honom, men att den infun- nit sig först när han började i den reguljära klassen, eftersom han upp- levt att han befunnit sig i en utsatt position i introduktionsverksamheten.