Den andra diskurs som framträder när aktörerna talar om introduktions- verksamheten och dess syfte är en som framhåller svensk skola som en särskild verksamhet, där viss anpassning av de nyanlända eleverna be- hövs för att de ska få tillträde. Denna diskurs överlappar delvis diskur- sen som behandlats ovan, genom att kravet på inlärning av svenska språket också kan ses som krav på en typ av anpassning. Diskursen om skolanpassning som nyckel till framgång i skolan konstruerar förutom behov av svenska språket också behov av socialt och kulturellt beting- ade förberedelser för de nyanlända eleverna.
I elevernas tal om introduktionsverksamheten finns tydliga gemen- samma nämnare kopplade till en föreställning om behovet av anpass- ning. Genom det som exempelvis Medea, Lagos och Mehmet framhål- ler om inskrivningssamtalens innehåll i avsnitt 6.1.3 syns att de upp- märksammat det lärarna lyft fram gällande ett gott uppförande. Att kunna sköta sig beskrivs också av Medea som ett kriterium för att få tillgång till reguljär undervisning.
KSR: vad är det som bestämmer när ni är redo att börja
i en ordinarie klass
Medea: om man kan sköta sig och om man kan lära sig
Elevernas uppfattning om att de anses behöva vissa kunskaper och in- sikter, innan de anses redo för att delta i reguljär undervisning, bekräftas i lärares och rektorers berättande. Lärare Mejong framhåller att lärare har förväntningar på ett särskilt beteende, som behöver övas i introdukt- ionsverksamheten, för att elevens utslussning i reguljär skola inte ska skapa konflikter.
Mejong: att informera om eh (.) alltså skolsystemet (.)
sopsortering (…) såna där saker som vi tycker är viktiga (.) alltså att man/ (…) hur/ på vilken sida av vägen man går på (.) såna saker (.) men sånt som jag har fått mycket signaler om att ja men det här måste ni ta upp
Lärare Mejong utmanar som synes i 7.1 den andra anpassningsdiskur- sen om svenska språket som nyckel till framgång i skolan, men bidrar i det här fallet till att bekräfta en annan anpassningsdiskurs, genom att i
mottagningsenhetens introducerande verksamhet erbjuda eleverna så- dan information om uppförande som hen uppfattat att personalen vid reguljära skolor anser att eleverna saknar. Lärare vid reguljära skolor förstärker bilden av att nyanlända elever som inte lärt sig skolans för- väntningar upplevs orsaka hinder för lärare och andra elever.
Lärare
Skans: ja (.) jag tycker att/ som just nu här på skolan
vi har så många barn som inte har den här basen förstår du? alltså det som vi kanske förväntar oss att man har med sig och det är mycket tid som går åt till andra saker än undervisning för- står du (…) bara lära sig det här hur vi sitter hur vi gör (.) sådana här vardagliga saker som man tog mer tror jag på/ ja i förberedelseklass
En separat förberedande verksamhet anses av Skans vara fördelaktig för att nyanlända elever där kan träna på det beteende som förväntas i klass, utan att undervisningen för andra elever drabbas. Lärare Skans betonar att undervisningssituationen försvårats genom åren, för att andelen av elever som hen kallar elever med utländsk bakgrund har ökat. Denna uppfattning framhäver normen om den svenska eleven och diskursen om att den nyanlända eleven behöver anpassas.
Även rektorerna framhåller den svenska familjen och svenska nor- mer för uppfostran som önskvärda i jämförelse med andra och i flera rektorers berättelser formuleras önskningar om att familjerna borde lära sig mer om skolans förväntningar på både elever och vårdnadshavare, innan eleverna kommer till skolan. Rektor S1 uttrycker:
Rektor S1: hela familjen skulle vara mer skolifierad (---)
för jag skulle vilja ha dem och att man inte lämnade ut elever/ lämnade Mottagningsenheten förrän man hade lärt sig det här att man kommer i tid till skolan (.) skolan är det här det ställs de här förväntningarna för föräldrarna
KSR: mm just det
Rektor S1: då är de färdiga att komma ut i skolan
Som tidigare nämnts är det förmågor eller egenskaper, som att komma i tid eller att sitta stilla och vara tyst, som lärare och rektorer framhåller som signum för en väl anpassad elev. Det som i analys av lärarnas och rektorernas tal framträder som sunt förnuft gällande elevernas delta- gande i undervisning, framhålls som avgörande färdigheter för nyan- lända elever att ha med sig dit. Antagandet om att detta behöver tränas innan deltagande i reguljär klass förstärker diskursen om vikten av an- passning. Att lära sig dessa förväntningar inom skolverksamheten är
svårt, menar rektor S1, särskilt om skolorna har en stor andel elever som hen beskriver har utländsk bakgrund.
Att döma av aktörernas berättande är de färdigheter utöver svenska språket som nyanlända elever anses behöva till viss del kopplade till uppförande i klassrummet, men till en del består de av allmänkunskap om samhällets förväntningar på en medborgares beteende. Att sådana icke skolrelaterade kunskaper prioriteras för den nyanlända elevens skolstart tydliggör att eleverna uppfattas som i behov av att kompensera för vissa kunskapsluckor och på så vis anpassas till verksamheten. Lä- rare Mejongs exempel ovan om behovet av att lära sig sopsortering syn- liggör detta. Trots den vaga kopplingen till undervisning nämns detta som betydande för elevernas möjlighet att delta i skolan utan att åsamka irritation eller hinder för mottagande lärare eller andra elever. Att kunna sopsortera hör till en uppfattning om sunt förnuft och förstärker diskur- sen om elevens behov av anpassning.
Diskursen om anpassning är som synes stark, men utmanas också av några aktörer i verksamheterna. Enligt lärare Melin är det inte eleven utan mottagande lärare som är i behov av förberedelser, men eleven som får genomgå dem för att lärarna ska klara av sitt arbete. Lärarna har inte ”rätt tänk”, menar lärare Melin och understryker detta med be- rättelser om erfarenheter av att nyanlända elever ibland tillfälligt place- ras i liten grupp när den reguljära klassen ska besöka biblioteket, för att den nyanlända eleven inte anses kunna delta i en sådan aktivitet. Flera lärare som deltar i studien ifrågasätter att eleverna ska delta i både mot- tagningsenheten och lokal introduktionsgruppsverksamhet innan de slussas ut i klass. Detta beror inte på att de inte anser att eleverna behö- ver skolanpassning, utan på vad som framstår som en oro för att intro- duktionsverksamheten kan bidra till negativa effekter i form av exem- pelvis ofördelaktiga grupperingar mellan elever.
Diskursen om skolanpassning framställer eleverna som otillräck- liga, vilket inte minst märks genom elevernas uppfattning om att gott uppförande kan leda till avancemang i introduktionsprocessen. Också lärarnas uttryck under inskrivningssamtalen som understryker betydel- sen av gott uppförande påvisar diskursens ställning. Att beskriva för- väntningar på uppförande prioriteras som en del i det allra första mötet mellan elev och skola. Även att lärare lyfter elevernas behov av att lära sig beteenden som i själva verket har liten relevans för deltagande i undervisningssammanhang framhäver diskursen.