I detta avsnitt presenteras först positioneringsprocesser som drivs av lä- rare och rektorer i reguljära skolor och som innefattar dem själva och de nyanlända eleverna (och familjerna). Därefter beskrivs hur lärare och rektorer inom diskursen utmanar varandra om positioner på olika sätt. Slutligen ges en kort beskrivning av de nyanlända elevernas positioner- ing inom diskursen.
Parallellt med positioneringsprocesser inom diskurser om anpass- ning på olika sätt och om omsorg framhåller lärare och rektorer också sig själva som utmanade och i viss mån drabbade genom diskursen om en omfattande invandring som utmaning. I intervjuer med lärarna och rektorerna synliggörs agerandet inom denna diskurs genom exempelvis uttryck för den svårighet som många nyanlända elever i en grupp eller på en skola beskrivs utgöra. Lärare och rektorer understryker att många nyanlända elever tillsammans försämrar en skolas möjligheter att lyckas med sin undervisning och arbetsro på flera sätt. De elever och familjer som i flera aktörers tal tillsammans med nyanlända beskrivs som personer med utländsk bakgrund positioneras här som drabbande för en skola och ett område.
I lärares tal, beskrivs som redan nämnts, en uppfattning om att de nyanlända eleverna kan utmana maktförhållanden i skolpraktiken när de delas in i separata grupper i vilka de kan tala andra språk än svenska. Diskursen om den stora invandringen som utmaning riskerar att för- stärka upplevelsen av detta som ett problem för verksamheten, som kan anses behöva kontrolleras för att inte växa. Ett behov av att kontrollera elevgrupper med många nyanlända elever kan då skapas inom diskur- sen, som kan motverka den trygghet för eleven som omsorgsdiskursen sätter ut riktmärken för.
Inte bara elever upplevs utmana positioner inom diskursen om in- vandring som utmaning. Lärare och rektorer utmanar också till synes varandra. I samtalen med rektorerna framträder en bild av lärare som stressas av att ha nyanlända elever i sin undervisning och därmed utma- nar sina rektorer eller andra lärare om ansvaret för eleverna. Här över- lappas diskursen om invandring som utmaning av diskursen om svenska språket som nyckel till framgång i skolan. Vissa lärare posit- ionerar sig starkt bekräftande av diskursen om invandringen som utma- ning och diskurserna om anpassning och uppfattas därmed av rekto- rerna göra aktivt motstånd mot att låta nyanlända elever delta i deras
undervisning. Rektorerna uppfattar att dessa lärare begränsas i sitt upp- drag av rädslor för att göra fel och positionerar återigen lärarna som bärare av brister. Erfarenhet av att undervisa nyanlända elever är en av- görande faktor för lärarnas inställning till uppdraget, menar rektorerna och lärarna framstår i rektorernas tal som oupplysta, för att de exempel- vis inte förstår att deras grupper redan är och måste vara heterogena.
Lärarna och rektorerna vid reguljära skolor positionerar sig som drabbade inom diskursen och personalen vid mottagningsenheten kon- trasteras mot dem som orsak till delar av problematiken, för att de inte upplevs bidra med den information som skolorna behöver om de nyan- lända eleverna. På så sätt stärker aktörerna vid reguljära skolor sina po- sitioner som drabbade av faktorer de inte själva kan påverka.
Förutom att aktörer inom diskursen upplevs drabbade av varandra positionerar sig rektorerna också som drabbade av invandringen som fenomen, genom att uppfatta sig utsatta för att vara rektor för ”fel” skola. Rektorer med få nyanlända i sina skolor menar att andra skolor har det lättare i mottagandet för att de har anledning att satsa på kom- petensutveckling och rekrytering som är riktad mot undervisning av ny- anlända elever. Rektorer med många nyanlända är av omvänd uppfatt- ning. De betonar att deras skolors elevunderlag försvårar för nyanlända elevers etablering, genom att erbjuda för små möjligheter till umgänge med vad de kallar ”svenska barn” och familjer.
Bland eleverna i studien framträder diskursen om invandring som utmaning blygsamt. Enstaka uttryck för att den stora invandringen som pågått under elevernas allra första tid i landet är synliga. I något enstaka fall uttrycks den väntan på skolstart som för många elever blivit mycket lång som en utmaning. De allra flesta betonar dock att tiden varit posi- tiv, eller åtminstone möjlig att nyttja för lärande inför skolstarten på egen hand. Elevernas positionering av sig själva som kompetenta och drivna individer, eliminerar upplevelsen av invandringen och exempel- vis den påföljande väntetiden inför skolstarten som negativ.
8.4 Sammanfattning
I kapitlet har den tredje forskningsfrågan om hur aktörerna positionerar sig själva och varandra inom den diskursiva praktiken besvarats. Ka- pitlet visar att de olika diskurserna som framträtt i materialet skapar spänningar inom praktiken som påverkar aktörernas positioneringspro- cesser.
I kapitlet synliggörs att de nyanlända eleverna positionerar sig själva som kompetenta och drivna individer, till dess att de uppfattar sig själva positionerade inom praktiken av andra aktörer. Enligt Goffman (1970) sker positionering som förhandling om de positioner som upp- fattas vara tillgängliga. De positioner eleverna uppfattar sig bli till- skrivna stämmer i låg grad överens med den egna identifieringen av dem själva, men trots det accepterar de den position de tilldelas som individer med behov av olika typer av stöd och omsorg. Enligt Goff- mans teori tyder det på en känsla hos eleverna av att det är den position som finns tillgänglig i praktiken. Eleverna framställer genom att inte utmana positioneringen sig själva som medgörliga och accepterande deltagare i praktiken, samtidigt som lärarna och rektorer i reguljära sko- lor ändå positionerar sig som utmanade av eleverna på flera sätt, vilket skapar ett behov hos dem av att kontrollera barnens tillgång till makt.
De diskurser som existerar i praktiken bidrar på olika sätt till spän- ningar mellan de aktörer som befinner sig där. Förutom att makt upp- levs som att den förhandlas mellan vuxna aktörer och elever, framträder i de utsagor som görs av både mottagningsenhetens aktörer och regul- jära skolors rektorer och lärare att de positionerar varandra utifrån be- hov av att själva ta den minst hotfulla positionen (Goffman, 1970). I den dolda diskurs som intervjusituationerna utgör uttrycker samtliga vuxna aktörer sådant som kan tolkas som tecken på omsorg och med- känsla för de nyanlända. Samtidigt uttrycker de sådant som kan tydas som en upplevelse av att vara utsatt för granskning av mig som forskare och att de därmed har ett uppdrag att svara för introduktionsverksam- hetens kvalitet. Detta tycks skapa behov av att förklara introduktions- verksamhetens upplevda tillkortakommanden genom att positionera andra som ansvariga för elevernas introduktion och lärande. Detta har bidragit till ett forskningsmaterial där motstridiga uppfattningar ut- trycks bland mottagningsenhetens och de reguljära skolornas aktörer om vilka som gör, och bör göra, vad i introduktionen och samtidigt att de många nyanlända familjerna framhålls som orsak till en ohållbar skol- och samhällssituation.
Med denna sammanfattning avslutas nu den andra delen av texten, som behandlat studiens resultat. I nästa del tas texten vidare genom en diskussion om det viktigaste som framträtt, med utgångspunkt i studi- ens syfte och teoribakgrund.
9 Diskussion
Diskussionskapitlet inleds här med en reflektion om genomförandet, i synnerhet vad diskurs som teori och metod tillfört studien. Sedan följer en diskussion om de resultat som framkommit och vad de tillför befint- lig kunskap om introduktionsverksamhet för nyanlända elever.