I uppsatsens slutskede är det av intresse att belysa ordningsmaktens och den allmänna
opinionens position utifrån en moralfilosofisk teori som inte behandlades djupare i uppsatsens moralfilosofiska del: omsorgsetiken, och med det införa ett nytt begrepp: etisk omsorg. Nel Noddings resonemang om att moralen som aktiv dygd kräver två känslor, inte bara en, stöds av människans grundläggande empatiska natur men tidvis irrationella moraliska
resonerande.147 Den första är naturliga omsorgskänslan, och enligt Noddings kan det kan inte finnas någon etisk känsla utan denna inledande, möjliggörande känsla. I situationer där vi handlar för någon annans skull därför att vi vill göra det, handlar vi i överenstämmelse med den naturliga omsorgen. En mors omsorgsansträningar för barnet skull uppfattas exempelvis inte som etiska utan snarare som naturliga. Den andra känslan uppträder i gensvar på minnet av den första, och är en känsloöverföring som är analog med överföring av vetande. Etisk omsorg kräver av den anledningen en ansträngning som inte finns hos naturlig omsorg. Den grundläggande frågan för den etiska omsorgen är därför om vi ”bör” beakta den, eller om vi är förpliktigade att anamma ett vi ”måste” beakta den; och om den etiska omsorgen för med sig ökat välbefinnande, oavsett om så sker på individ- eller samhällsnivå, är svaret att den måste beaktas om vi strävar efter det goda livet. Den gemensamma etiska omsorgens försök att skapa samhällsstrukturer som gynnar människors välbefinnande går att likställa med en förälder som hjälper ett spädbarn som gråter på natten.148 Föräldern känner inte bara att hen måste göra något utan hen vill också göra något. Eftersom en förälder rimligtvis älskar sitt barn, eftersom hen har band till det, vill föräldern ta bort dess smärta lika mycket som hen skulle vilja bli av med sin egen. Således är inte ”jag måste” ett pliktens imperativ utan ett imperativ som åtföljer ”jag vill”. Det uppkommer ur en önskan, inte en etisk förpliktelse. Den etiska omsorgen utgör ett etiskt ideal snarare än en princip som vägledning för moraliskt handlande. Det innebär inte att vi inte skulle kunna få någon vägledning genom försök att upptäcka principer som tycks vara universella för hur vi bör leva våra liv. Urskiljer vi dessa kan vi komma fram till en slags doktrin om ”prima facie-plikt”, som vägleder oss i det abstrakta moraliska tänkandet, såvitt de förhåller sig till det etiska idealets universella kärnkomponent: maximerande av välbefinnande. På samma sätt förhåller sig moraliska sanningar till lagstiftningen, och enligt uppsalaskolans Alf Ross som var en av
förgrundsgestalterna i den skandinaviska rättsrealismen kunde rättsreglernas sociala existens liknas vid reglerna för schack. Syftet med Ross schackexempel var att agera modell för vad som kan definieras och förklaras som positiv rätt. Normen i schack är enligt Ross den abstrakta idén om innehållet (i form av direktiv), vilket möjliggör, som ett system för tolkning, en förståelse för det s.k. fenomenet schack. För Ross var således rättsregler att
147 Forskningsstudier med fokus på sociala aspekter föreslår att moraliska omdömen bör studeras som en latent
process, då moraliska resonemang vanligtvis är en efterhandskonstruktion som används för att påverka
intuitioner (och därmed domar) av andra människor. Denna modell kan förtydligas av att många känner en snabb glimt av avsky vid tanken på incest och intuitivt känner att något är fel, även när det inte innebär risk för något lidande. Om en person sedan avkrävs en verbal motivering, blir personen en advokat som försöker bygga ett fall snarare än en domare som söker efter sanningen. Det innebär att försökspersonen upprepar argument efter argument, utan att vackla i övertygelsen om att incest alltid är fel, även efter att det sista argument har skjutits ned. Därför kan det förefalla rimligt att säga, "Jag vet inte, jag kan inte förklara det, jag vet bara att det är fel." - Se Haidt, J., The emotional dog and its rational tail: A social intuitionist approach to moral judgement, s. 814. Se även avsnitt ”Moraliska paradoxer”.
betrakta som yttringar utan representativ mening men med påverkansintention i ett
socialpsykologiskt meningssammanhang, och rättsvetenskap är följaktligen empirisk kunskap om de socialpsykologiska fenomenen.149 Ross jämförelse mellan schack och lag grundas i tolkningen att lagen är den abstrakta idén om normer och principer som fungerar som ett tolkningssystem för positiv rätt, med resultatet att normerna blir effektiv följda eftersom att de utgör erfarenheter som blir socialt bindande.150 Argumentet resulterar i det faktum att inre
hänsynstaganden inte har någon plats i att förkunna normerna i schack, på samma sätt som de inte kan förkunna normerna för lagstiftningen. Ross resonemang är dock bristande på så sätt att normer och principer inte enbart existerar som abstrakta idéer i samhällssammanhang, de utgörs av värderingar vi utvecklat inom oss, och normernas existens kan således förstås utifrån flera sätt. Exempelvis bär moralvetenskapen på fundamentala svar om vårt moraliska resonerande, som följer av inre hänsynstaganden för den moraliska hjärnan och dess
välbefinnande, men fungerar även den som schack: Det finns principer som gäller för det mesta, men de kan ge utrymme för betydelsefulla undantag till förmån för det etiska idealet och moraliska sanningar. Exempelvis är en värdefull princip inom schack att inte förlora damen, men det finns undantag då det är ett korrekt drag. Det är och förblir dock ett faktum att det från varje position i ett parti schack finns ett antal objektivt bra och objektivt dåliga drag. Moraliska sanningar om mänskligt välbefinnande fungerar på samma sätt. Det kan exempelvis påstås att det är fel med fysiskt våld, och i absoluta termer innebär det att det alltid måste vara fel, och om det finns något undantag måste vi överge allt sökande efter moralisk sanning. Men den moraliska sanningens existens, det vill säga kopplingen mellan vårt sätt att tänka, bete oss och vårt välbefinnande, kräver inte att vi definierar moral i termer av oföränderliga moraliska föreskrifter, utan endast observerbara företeelser nom ramen för mänskligt välbefinnande.151 En sådan syn på lagstiftningen är i linje med Klamis
beskrivningar om rättens transformation från värderingar till normativitet.152
Ross har måhända inte fel när han förkunnar att rättsreglers giltighet uppstår först när de införlivas i samhället och accepteras av befolkningen. Däremot vilar svaren om vilka
rättsregler som ökar vårt välbefinnande hos vetenskapen, och med dess stöd kan den positiva rätten utgå från en trovärdig och rationell bakgrund och bli accepterad som en bindande norm. Om lagstiftningen stöter på ett navigationsproblem blir det inom ramen för omsorgsetiken även problematiskt för rättstillämparen som förväntas upprätthålla denna. För om
narkotikalagstiftningens verkningar minskar välbefinnandet men ändå efterföljs, eftersom samhället inte hyser naturlig omsorg för narkotikabrukare, bör det efterföljas av en framkallning av vår kapacitet för etisk omsorg. Polisen kan således gripa, socialstyrelsen utesluta från behandling och domstolen straffa, men bara på bekostnad av att deras etiska ideal revideras nedåt. Det går nämligen inte att beteckna moraliska utsagor som uttryck för gillande och ogillande och sedan anse att frågan därmed är avgjord, då det frångår själva kärnan i moralen. Det som förloras är åtagandet att uppföra sig på ett sätt som kan förenas med omsorg och strävan efter det goda livet – alltså förloras både känslan och innehållet. På liknande sätt kan den som rökt cannabis straffas, men går det att moraliskt döma denne
oberoende av varför hen gjorde det? Om nämndemännen friar från narkotikabrott med stöd av nöd såsom i mål B-6164-16, tillåts det således förstås som att den tilltalade friades på basis av
149Ross, A., Om ret og retfærdighed: en indførelse i den analytiske retsfilosofi, s. 22 f.
150 Ross menade således på att en schackregel är giltig i en social gemenskap, som utgörs av de två spelarna, när
den effektivt följs eftersom att spelarna känner sig socialt bundna av de direktiv regeln ger. Enligt Ross kan det liknas vid att en lag är gällande, om den uppleves i människornas sinnen såsom förbindande och effektivt dirigerar deras handlingar, Ross, A., Om ret og retfærdighed: en indførelse i den analytiske retsfilosofi, s. 42 ff.
151 Harris, S., Moralens landskap, s. 13.
domstolens framkallande av etisk omsorg, eftersom den tilltalade i målet brukade enbart för att minska sitt lidande.153 En kriminalisering som resulterar i lidande, såsom i detta fallet, kan således inte förinta förekomsten av den etiska omsorgen eller moralisk sanning, och etisk omsorg: kan därför användas som ett begrepp för krav på etiskt handlande även om situationen inte tvingar agenten att handla i enlighet med den allmänna omsorgen.154
I fråga om de som inom ramen för uppsatsen faller utanför samhällets etiska omsorgsomfång ska det poängteras att den naturvetenskapliga delen av missbrukarproblematiken kan förstås utifrån två forskningsområden: dels vad som händer i hjärnan vid droganvändning, dels ärftligheten roll i beroendeproblematiken. Att droganvändning påverkar hjärnan oavsett om bruket eller missbruket har sociala orsaker – liksom att olika personers genuppsättning innebär olika sårbarhet i fråga om missbruk – är idag klarlagt och vilket synsätt som har övertaget i de än idag roterande tvisterna handlar mer om i vilken grad arv eller miljö är avgörande eller på vilka sätt de samverkar eller inte.155 Av alla tunga narkomaner uppfyller dessutom nästan hälften kriterierna för en annan psykiatriskt diagnos än drogmissbruk eller drogberoende, och det är främst dessa som faller offer för vad Träskman menar på har blivit en narkoisering av det svenska rättsväsendet.156 Missbruk, kan således påstås, i många fall, härröra från psykiska, ärftliga eller sociala förhållanden. Att kriminalisera missbruk- eller beroendebeteenden kan således liknas vid kränkningar av andra genetiska, sociala eller psykologiska företeelser som en gång i tiden ansågs avvikande, till exempel homosexualitet, hudfärg eller religiös tillhörighet, och hur förhåller sig det till likabehandlingsprincipen? Den frågan för oss in på den situationsbaserade moral som är besvärlig för den tidigare nämnda dygdetiken, som säger att en persons vilja är det enda som har ett obetingat egenvärde här i världen. Om nu den goda viljan reduceras till en psykologisk egenhet hos vissa människor – en gåva man antingen får eller inte får i naturens planlösa lotteri – verkar det inte längre befogat att moraliskt döma människor för att de antingen uppvisar eller inte uppvisar god vilja, framför allt i sitt förhållande till sig själva. En agents missbrukar- eller beroendemönster kan således anses uppkomna ur ett tillstånd, en situation, man råkar befinna sig i utanför ens vilja och kontroll. Det betyder grovt talat att det finns två sätt på vilken de naturliga objekten för moraliska bedömningar är beroende på tur och otur i fråga om biologi, genetik och situation. En kategori är konstitutiv tur och otur – den sorts person agenten är, där detta inte bara är frågan om vad agenten avsiktligt gör, utan även böjelser, förmågor och neurologiska tendenser. Den andra kategorin är tur och otur i omständigheter – den sorts problem och situationer agenten ställs inför. Dålig moral i fråga om att följa
narkotikalagstiftningens regler och påbud kan alltså vara en fråga om s.k. moralisk otur i arv och miljö, snarare än brist på vilja när det kommer till att följa samhällets lagar och regler. Det kan liknas vid andra former av situationsbaserad etik som återfinns sen tidigare i rättssystemet, exempelvis vid högre grader av oaktsamhet. Exempelvis är straffet för mordförsök i 1 § 23 kap. brottsbalken, lägre än för mord i 1 § 3 kap. brottsbalken – hur lika uppsåten hos gärningsmannen än är i det två fallen. Agentens grad av skuld tycks kunna bero på om den drabbade råkade ha på sig en skottsäker väst eller om en fågel flög i vägen för kulan – förhållanden utanför agentens kontroll. Trots detta saknas detta hänsynstagande när
153 Mål B-6164-16, Södertörn tingsrätt, 12/9–2016.
154 Det får anses vara av godo att det s.k. uppenbarhetsrekvisitet (dåvarande 14 § 11 kap. regeringsformen) togs
bort 2011 vilket gett rättstillämparen möjlighet att frångå lagstiftning till förmån för etiska överväganden i linje med upprätthållandet av fri- och rättigheter.
155 Linton, M., Knark – en svensk historia, s. 121.
156 År 2011, 23 år efter kriminaliseringen av eget bruk, utgjorde eget bruk eller innehav, en gång i tiden
främmande för svensk kriminaliseringstradition, grund för 90 % av alla narkotikabrott – se, Hvitfeldt, T.,
det kommer till gemene brukares biologiska bakgrund eller sociala situation, förhållanden utanför agentens kontroll, eftersom att omständigheterna omintetgörs när lagen syftar på att kollektivt straffa narkotikaanvändaren utifrån en ideologi snarare än att följa en pragmatisk ideologi som skadereducerar utifrån agentens behov. Alla medvetna varelses lidande är en förminskning av välbefinnande. Vårt moraliska resonerande kan dock filtrera bort detta faktum via betingelser som folkmordförsummelse, goda fiender, förringad ursprungsposition, reviderad etisk omsorg, frångående av vetenskaplig evidens och ideologiska övertygelser, och det kan resultera i navigationsproblem som för oss bort från maximerandet av välbefinnande. Vi kan därför rättfärdiga att straffa en minoritet, men det har rationella problem, framför allt om vi hjärtligt önskar eftersträva det goda livet.