3-169
Justering av protokollet från föregående sammanträde
3-170
Talmannen. – Protokollet från gårdagens sammanträde har delats ut.
Finns det några synpunkter?
3-171
Gorostiaga Atxalandabaso (NI). – (EN) Herr talman! I det justerade protokollet uppges att jag har sagt att jag hade blivit avsiktligt felciterad. Jag har inte sagt det. Det var bara en möjlighet, inte ett uttalande. Det är viktigt. Jag vill inte säga att återgivningen var avsiktligt dåligt gjord under alla förhållanden – det var bara en möjlighet. I protokollet låter det som om jag gör en anklagelse. Jag skulle inte våga säga så för jag har inget bevis alls. Det är bara en möjlighet. Är det klargjort?
3-172
Talmannen. – Vi noterar er anmärkning och det är naturligtvis, som ni vet, det som sägs i det fullständiga förhandlingsreferatet som är det som gäller. Där står det alltså klart vad ni har sagt.
3-173
Gorostiaga Atxalandabaso (NI). – Herr talman! I själva verket försökte jag rätta det fullständiga förhandlingsreferatet därför att i protokollet angavs bara att jag talade, inget annat. Angående det fullständiga förhandlingsreferatet poängterar jag det faktum att där fanns ett uttryck som jag inte hade använt. Det var problemet.
3-174
Talmannen. – Ni kan skriva till sessionstjänsten för att be dem ändra era ord. Tydligen antog de något annat. Men ni har rätt att rätta era ord.
3-175
Gorostiaga Atxalandabaso (NI). – (EN) Herr talman! Kollegor ropade så det var svårt att höra vad jag sade. Just nu finns det inga problem. Vid tidpunkten ropade de spanska kollegorna så det var mycket svårt att höra. Därför kan jag inte säga...
3-176
Talmannen. – Herr Gorostiaga Atxalandabaso, kammaren justerar inte det fullständiga förhandlingsreferatet. Vi justerar protokollet. Så om ni har ett problem ...
(Talmannen avbröts.)
Var vänlig visa respekt för talmannen. Vi noterar era yttranden i protokollet. Ni kan skriva till sessionstjänsten för att rätta det fullständiga förhandlingsreferatet. Det är allt.
3-177
(Protokollet justerades.)
3-178
Samgåenden inom telekommunikationssektorn
3-179
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens uttalande om samgåenden inom telekommunikationssektorn.
3-180
Monti, kommissionen. – (IT) Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Jag vill tacka för möjligheten att tillsammans med er diskutera denna intressanta och viktiga fråga här i ett plenarsammanträde, förutom de många möjligheter jag får att tala i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Avregleringen av gemenskapens telekommunikationsmarknad kulminerade 1998 i och med den fullständiga avregleringen av tjänster och infrastruktur i de flesta länder inom Europeiska unionen. Avregleringen bidrog i betydande grad till en ökad tillväxttakt i våra ekonomier, till en sänkning – med så mycket som 35 procent – av avgifterna, till att ett flertal nya operatörer kom in på marknaden och till att nya tjänster kontinuerligt införts. Detta har naturligtvis medfört stora fördelar för konsumenterna, men även för de anställda inom telekommunikationssektorn.
Expansionen inom telekommunikationssektorn och Internet skapar många nya arbetstillfällen, såväl inom dessa båda sektorer som inom andra som kan dra nytta av den ökande effektiviteten. Enbart inom mobiltelefoni har det under de senaste fem åren tillkommit mer än 500 000 nya arbetstillfällen.
I juli 2000 lade kommissionen fram ett nytt åtgärdspaket inom området elektronisk kommunikation som framför allt lägger tonvikten vid behovet att främja tillgången till Internet via bredband – till rimliga kostnader – och att skapa ett regelverk som inte skulle bli alltför betungande för operatörerna inom denna sektor. Men det är även kommissionens uppgift att garantera att de vinster som görs genom konkurrensen kan bevaras, och att det i framtiden inte uppkommer några hinder för innovation och förnyelse.
Kommissionens möjligheter att ingripa på konkurrenspolitikens område är klart definierade i, å ena sidan, artiklarna 81 och 82 i fördraget och, å den andra, av koncentrationsförordningen.
Låt mig så ta upp just koncentrationerna, som var det som frågan direkt avsåg. Under de senaste åren har vi kunnat notera ett ökande antal koncentrationer inom telekommunikationssektorn och det finns inget som pekar på att den tendensen inte skulle hålla i sig. För närvarande kan vi notera att på den europeiska marknaden håller tyngdpunkten på att förskjutas från åtgärder som syftar till konsolidering till åtgärder som syftar till konvergens, vilket visas av de allianser som nyligen behandlats av kommissionen, t.ex. de mellan Vodaphone och Vivendi, eller den som just nu är föremål för behandling mellan America On Line och Time Warner.
Den snabba tekniska utvecklingen har dessutom gett impulser till samarbete mellan olika sektorer och till konvergens.
Globaliseringen har lett till att många företag försöker växa för att därigenom öka sin konkurrenskraft på världsmarknaden:
det gäller mobiltelefonoperatören Vodaphone; det gäller France Telecoms uppköp nyligen av Global One och Orange;
Concerts övertagande av AT&T:s och BT:s internationella verksamhet; budet från Deutsche Telekom om att köpa Voice Stream i USA. Allt detta är positiva förändringar ur konkurrenssynpunkt. Det innebär en öppning av marknaderna, ökar företagens effektivitet och skapar, bland annat, en reell inre marknad i Europa.
Men kommissionen måste under alla omständigheter garantera att de aktuella operationerna inom telekommunikationssektorn inte äventyrar de vinster som gjorts genom avregleringarna och att de inte medför en begränsning av flödet av innovationer, till exempel genom att man tar kontrollen över en ny marknad. I det sammanhanget vill jag, herr talman, mycket kortfattat illustrera dessa båda risker och de åtgärder som kommissionen vidtagit för att motverka dem.
Låt oss till exempel se på problemet med att bibehålla den fria konkurrensen på de nationella marknaderna. Ett av de första beslut som fattades av den nuvarande kommissionen när det gäller koncentrationsfrågor var att, på vissa villkor, godkänna samgåendet mellan det svenska företaget Telia och det norska Telenor förra hösten. Samgåendet avbröts sedermera av de berörda parterna men genom de villkor som kommissionen ställde upp demonstrerade operationen ändå avsikten att skydda friheten på de nationella marknaderna från effekterna av samgåenden mellan dominerande carriers . Jag har inte tid att här i detalj gå in på de olika villkor som kommissionen ställde och de har dessutom offentliggjorts.
Låt mig så ta upp den andra av de allvarliga risker som vi måste bekämpa, nämligen att man genom samgåenden tar kontrollen över innovationer och över nya marknader. Jag vill här nämna två viktiga exempel: det första avser Worldcom och Sprint. Den 28 juni i år förbjöd kommissionen samgåendet mellan två amerikanska företag, Worldcom och Sprint . Sammanslagningen av Worldcoms och Sprints omfattande nätverk för Internetaccess och stora kundkretsar skulle ha lett till bildandet av ett nytt bolag av sådana dimensioner, jämfört med konkurrenterna, att det nya företaget skulle kunna diktera villkoren för tillträde till Internet och till sina kunder, vilket skulle skada konsumenterna och förhindra en förnyelse. Tyvärr kan jag inte lämna några detaljer om jag skall kunna hålla den tid som står till mitt förfogande, något som jag beklagar.
Det andra exemplet när det gäller åtgärder för att avvärja risken att någon tar kontroll över innovationerna gäller besluten Vodaphone/Mannesmann och därefter Vodaphone/Vivendi/Canal Plus. Kommissionen gjorde en bedömning av effekterna av dessa koncentrationer på de framväxande marknaderna och godkände i ett inledande skede båda fallen sedan parterna föreslagit att de skulle göra ett begränsat antal åtaganden. Förutom att lösa de klassiska problemen avseende marknadsandelar avsåg åtagandena att bevara konkurrensen på de nya, framväxande marknaderna.
Affären Vodaphone/Mannesmann lyfte fram problemen på den framväxande marknaden för paneuropeiska mobiltelefonitjänster, där det saknas permanenta lösningar för de multinationella företagen. För att eliminera dessa konkurrensproblem föreslog Vodaphone att man skulle tillåta en icke-diskriminerande tillgång till företagets integrerade nät och att tillåta konkurrenterna att erbjuda liknande tjänster under den period under vilken de var upptagna med att utveckla sina egna nät.
För att garantera att konkurrenterna inte skulle nöja sig med att enbart lita till det företag som blev resultatet av koncentrationen och avstå från att självständigt utveckla sina egna tjänster, begränsade kommissionen emellertid åtagandet till en period om tre år.
Kort därefter behandlade kommissionen fallet Vis-à-vis, det gemensamma företag som bildades av Vodaphone och Attach, Vivendi och Canal Plus för att skapa en Internetportal. Vis-à-vis kommer att bygga upp en portal för multipel Internetåtkomst för hela Europa, tack vare vilken de deltagande företagens kunder erbjuds ett stort urval webbtjänster som blir tillgängliga via kundernas datorer, mobiltelefoner och TV-apparater med digitala dekodrar.
Kommissionens undersökning visade att det gemensamma företaget skulle skapa problem på de framväxande nationella marknaderna för portaler för Internetaccess via TV och på de framväxande nationella och paneuropeiska marknaderna för portaler för Internetaccess via mobiltelefon.
För att eliminera dessa problem lovade parterna att se till att kunderna till de företag som ingår i det gemensamma bolaget skulle kunna välja andra portaler och att de inte nödvändigtvis skulle behöva koppla upp sig mot Internet via en portal som ägs av något av de aktuella företagen. Det åtagandet förenar denna affär med det tidigare fallet Vodaphone/Mannesmann, som jag redan har nämnt.
Herr talman! Som framgår av de exempel som jag kortfattat har beskrivit, så spelar gemenskapens regler på konkurrensområdet en viktig roll när det gäller att garantera att vinsterna med avregleringar och förnyelse verkligen förs vidare till de europeiska medborgarna.
Den roll som gemenskapens regelverk spelar när det gäller koncentrationskontroll är att garantera att man inte skapar eller förstärker en dominerande ställning som kan bromsa upp den tekniska och ekonomiska utvecklingen och att se till att medborgarna i Europeiska unionen kan dra nytta av den utvecklingen.
Som vi har kunnat se av erfarenheterna under de första årens avregleringar och vaksamma konkurrenskontroll har även de anställda fördel av detta, vilket visas av den siffra som jag nyss nämnt som exempel.
3-181
Harbour (PPE-DE). – (EN) Herr talman! På min grupps och alla mina kollegors vägnar vill jag välkomna herr Monti till kammaren i dag till vad som är en diskussion i mycket rätt tid om regleringsordningen för telekommunikation, med tanke på att vi nu står inför mycket viktiga överväganden om telekommunikationspaketet.
Jag vill kort ta upp några av de viktiga punkter som han tog upp. Det är ganska klart för oss alla att hela världen av elektronisk kommunikation utgör en regleringsutmaning, men det ger er, herr kommissionär, och konkurrensmyndigheten med nya utmaningar, med tanke på den takt i vilken tekniken utvecklas. Många av idéerna som gäller marknadsandelar förändras också snabbt. På telekommunikationsområdet är det tydligt att marknadsandelar kan byta ägare mycket snabbare än några av de större industrisektorer som reglerats tidigare.
Jag är glad att er inställning är att försöka undvika att bromsa innovation genom alltför hårda kontroller. Det är ytterst viktigt. Jag skulle vilja att ni gav en försäkran om att ni kommer att utveckla expertkompetensen för vad som otvivelaktigt kommer att bli en ökande arbetsbörda om man ser på kommande samgåenden.
Från den kollegiala gruppens rapport känner vi till att ni kommer att tilldelas 92 extra tjänster. Det skulle vara intressant att höra hur ni tänker er att er enhet utvecklas i denna riktning.
Den andra frågan som kommer att tas upp vid våra överväganden om telekommunikationspaketet är att i denna mycket snabbutvecklande värld finns det oro inom industrin och bland investerare att överdrivet strikta mål om tröskelvärden för marknadsandelar som skall utredas – och det kan vara för mycket eller för litet i många fall – får inte hindra era ställningstaganden till områden där det står en verklig konkurrensfråga på spel. Vill ni kanske ta upp dessa punkter när ni svarar i vår debatt senare?
3-182
Read (PSE). – (EN) Herr talman! Får jag börja mitt inlägg genom att gratulera kommissionär Monti och hans tjänstemän för det samvetsgranna och professionella sätt som de hanterade det föreslagna samgåendet mellan MCI Worldcom och Sprint. Jag vill särskilt tacka honom och hans tjänstemän för att de försökte träffa fackföreningsmedlemmar från hela Europeiska unionen och även från Förenta staterna, vilka fick möjlighet att framföra sina synpunkter.
Utan tvivel är en av följderna med koncentrationer och uppköp effekten på sysselsättningen och jag vet att kommissionären, inom fördragets gränsdragning är lyhörd för detta. Vad som också måste understrykas är att det finns speciella tekniska skäl till varför en ägardominans, ett eventuellt missbruk av en dominerande ställning, är så allvarlig. I de
flesta andra industrier kanske en sådan dominans eller potentiellt missbruk kan vara tillfällig, men om något företag säkrar en så stark dominans på detta område kommer den nästan säkert att behålla den, om inte för evigt, under en mycket lång tid.
I er presentation, herr kommissionär, nämnde ni faran med att ett företag får kontroll över dessa marknader. Detta är verkligen ett dilemma för parlamentet och för kommissionen. Vi accepterar de nästan oundvikliga och i många fall önskvärda koncentrationerna och uppköpen men vi ser också de möjliga och faktiska farorna. Parlamentet är konsekvent i sin åsikt om att inte skapa hinder för konkurrenskraft och innovation. Vi välkomnar den ståndpunkt som ni har tagit i denna speciella fråga.
En annan liten punkt: Mycket av denna konkurrens sker mellan Europeiska unionen och USA. Jag vet att ni mycket väl känner till hur viktigt det är för Europa att leda på dessa två viktiga områden för tredje generationens mobiltelefoner och digital television och jag hoppas att ni kommer att fortsätta era ansträngningar för att hålla den ledningen som är så avgörande för jobb, sysselsättning och välstånd i Europeiska unionen.
3-183
Clegg (ELDR). – (EN) Jag skulle vilja ta upp det ämne som föregående talare just berörde, nämligen de transatlantiska aspekterna på avregleringen av telekommunikationsmarknaden och i synnerhet punkterna 6 och 7 i resolutionsförslaget, vilka hänvisar till det olyckliga initiativet av senator Hollings att begränsa överföringen av licenser till telekommunikationsföretag som är mer än 25 procent statligt ägda.
Detta verkar vara ett ironiskt vinglande mot en protektionistisk position just när vi här i Europa och i detta parlament skall inleda en debatt om de senaste hopen av åtgärder som enligt min åsikt skulle göra Europeiska unionens telekommunikationsmarknad den mest avreglerade och mest öppna marknaden i världen och som går långt utöver många om inte alla av de åtaganden som vi gjorde i GATT och WTO.
Detta är politiskt om inte tekniskt en osäker situation som kräver att uppmärksammas av denna kammare. Medan jag har en viss filosofisk sympati med senator Hollings och hans kollegor, vilka anser att statligt ägda företag har vissa gömda och ibland klara fördelar över deras privatägda konkurrenter är det sätt som kongressen i Förenta staterna försöker hantera denna fråga i motsats till både andan och ordalydelsen i USA:s multilaterala åtaganden. Jag vill be att kollegorna, när de överväger den senaste mängden av telekommunikationsinsatser under kommande veckor, inte låter detta lämnas obemärkt eller för den delen utan protester.
3-184
Ortuondo Larrea (Verts/ALE). – (ES) Herr talman, herr kommissionär! Jag minns att det vid mitten av förra året, när fusionen mellan de nordamerikanska företagen Time Warner och America Online proklamerades, fanns det röster som kallade det för en för en tidig inledning av 2000-talet när det gällde de kulturella och tekniska sidorna. Man gjorde då jämförelser. I USA hade 40 procent av hushållen tillgång till det stora nätverk som kallas Internet, medan vi i Europeiska unionen bara nådde 20 procent, och bara några få, mer tekniskt utvecklade medlemsstater, låg över denna nivå.
Jag anser att vi måste gå framåt och fördjupa oss i just detta: att undvika att få ett samhälle av två slag, ett samhälle med första rangens och andra rangens medborgare, tekniskt avancerade och tekniskt efterblivna medborgare. Vi måste kunna ge alla medborgare tillgång till det nya informationssamhället. Men samtidigt som vi fördjupar oss i företagskoncentrationer och i att skapa framsteg för den europeiska marknaden, måste vi vara medvetna om de faror som osäkerheten skapar i telekommunikationerna. Jag kommer just nu ihåg Echelonfallet, vilket handlar mycket om denna typ av frågor. I Europa, i Europeiska unionen, måste vi se till att det finns säkerhet, eftersom det utgör en del av de mänskliga rättigheterna.
3-185
Markov (GUE/NGL). – (DE) Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger! Vi välkomnar att kommissionen och USA:s Department of Justice har förbjudit det planerade samgåendet mellan MCI Worldcom och Sprint, och vi noterar också med glädje att USA:s myndigheter inte vill godkänna uppgörelsen mellan AOL och Time Warner. Internet måste förbli ett kommunikationsmedium för alla. Därför måste man förhindra att telekommunikations- och mediagiganter bygger upp en dominerande ställning. Konkurrensrätten är ett effektivt instrument för detta.
Men koncentrationer har också följder för sysselsättning och social sammanhållning. Telekommunikation och media är inte några krisdrabbade branscher, utan ett expanderande område. Detta gör det objektivt sett lättare att också införliva social- och sysselsättningspolitiska aspekter i fusionsbeslut.
I USA har Federal Communication Commission sedan mitten av nittiotalet vid flera beslut om samgående förhandlat fram egna åtaganden för företagen för att öka antalet anställda, förbättra servicekvaliteten och bättre ta till vara allmänna intressen. Vi förstår därför inte varför man just i det socialstatliga Europa enbart går tillbaka till konkurrensrätten. Vi kräver att EU inför bindande socialklausuler för godkännandet av koncentrationer.
Utöver den konkurrensrättsliga granskningen behöver vi ytterligare kriterier vid beslut om samgående, exempelvis: För det första skall företagen med bindande verkan förplikta sig till att bibehålla eller bygga ut sysselsättningsnivån. För det andra:
De skall förbättra servicekvaliteten för breda konsumentskikt. För det tredje: De måste strikt genomföra mekanismerna i den europeiska sociala dialogen och bestämmelserna i direktivet om information av och samråd med arbetstagarna även i övergångsfasen till det nya sammanslagna företaget. För det fjärde: Koncentrationen skall bidra till att främja allmänna intressen. Detta gäller punkter som säkerställande av en omfattande och modern samhällsomfattande tjänst liksom krav på data- och konsumentskydd. Bara på så sätt kan vi säkerställa att konkurrenspolitiken också stärker den europeiska sociala modellen i den nya ekonomin.
3-186
Gallagher (UEN). – (EN) Herr talman! I inledningen vill jag säga att jag välkomnar kommissionens offentliggörande av de nya telekommunikationsdirektiven och förordningarna den 12 juli. Detta ingår i det pågående ramprogrammet för att förbättra kvaliteten i telekommunikationstjänster i Europa. Parlamentet och kommissionen har rätt när de är orubbliga vad gäller att unionen måste förbättra sitt telekommunikationsnät. Det är rimligt att säga att Förenta staterna möjligen ligger tre år före unionen avseende Internetanvändning. Med stöd av de nya direktiv som håller på att utarbetas för telekommunikationssektorn kommer Europeiska unionen att hinna ifatt USA snart, snarare än senare.
Detta ligger också i linje med slutsatserna från det nyligen genomförda europeiska rådsmötet i Portugal. EU:s ledare pekade på behovet att förbättra alla våra telekommunikationstjänster. Jag stöder rekommendationen att alla skolor i Europa måste utrustas med Internet. Ur irländskt perspektiv är jag speciellt nöjd med att detta program utvecklas i en mycket snabb takt.
Det har varit mycket tal i nationella och internationella media om auktionering av licenser för tredje generationens mobiltelefoner i Europa. Auktionen på dessa licenser i Tyskland och Storbritannien har förvisso gett stora summor pengar till respektive nationella statsfinanserna men vem skall i slutändan betala för dessa telefoner? Jag tror säkert att konsumenterna ännu en gång blir tvingade att bära den höga kostnaden för dessa licenser.
3-187
Della Vedova (TDI). – (IT) Herr kommissionär! Jag avundas er inte er uppgift rent allmänt, och i synnerhet inte när det gäller en sektor som telekommunikationer, en sektor som är ny och där utvecklingen är så svår att förutse att besluten som
Della Vedova (TDI). – (IT) Herr kommissionär! Jag avundas er inte er uppgift rent allmänt, och i synnerhet inte när det gäller en sektor som telekommunikationer, en sektor som är ny och där utvecklingen är så svår att förutse att besluten som