3-220
Kloning av människor (fortsättning)
3-221
Fiori (PPE-DE). – (IT) Herr talman, herr kommissionär! Det är min övertygelse att för varje person som verkligen tror på människan, så måste den ovillkorliga, moraliska garanti som varje människa har rätt att kräva, garanteras i sin helhet från och med första ögonblicket av människans existens.
Vi måste därför klart och tydligt säga definitivt "nej" till experiment som medför att man förstör mänskliga embryon:
embryot är redan en mänsklig varelse med en egen identitet, och varje ingrepp som inte är till förmån för samma embryo utgör en kränkning av rätten till liv. Detta parlament måste understryka det som redan sagts flera gånger under de gångna åren, även så sent som i maj i år. Det är omoraliskt att utnyttja mänskliga embryon i forskningssyfte, just till de syften som USA:s president, Bill Clinton har lovat att finansiera med offentliga medel och som har godkänts av Tony Blairs brittiska regering.
Dessvärre verkar det som om kommersiella intressen trycker på i riktning mot forskning som, på diverse genvägar, når bortom alla tankar på att skydda det mänskliga liv som vi betraktar som liv från och med befruktningsögonblicket.
Människokroppen är inte något man äger, det är något som existerar, en levande person, och därför kan den aldrig reduceras till en maskin som består av olika delar och till kugghjul, vävnader och funktioner.
Det man vill förverkliga är närmast en rovdrift på livet, motsatsen till den etik som innebär kärlek till människan, till hennes kropp, även i stadiet före födelsen, innan hon kommer till världen, till människans värld, med den kropp som vederbörande är. Det är visserligen sant att de som tar ett mänskligt embryo och tömmer det, tar bort den inre cellmassan och livet, anstränger sig att framhålla att därinne finns det ingen, för om det hade funnits någon, så skulle denna någon vara värd vår kärlek eller, i en värld utan kärlek, så skulle denna någon åtminstone ha rätt till respekt för sin mänskliga värdighet, för annars skulle världen enbart bestå av våld, brutalitet och cynism.
Kära kolleger! Att motsätta sig destruktiv forskning på embryon betyder inte att man följer en religiös princip, utan också en medmänsklig princip: det absoluta förbudet mot att göra sig till herre över någon annan, en princip som fortfarande borde vara djupt rotad i vårt samhälle. Vi kan inte tillåta att någon människa får en så stor makt över någon annan.
Men detta innebär inte att vi är emot forskning, tvärtom. Det finns alternativa forskningsmetoder: till exempel den forskning som bedrivs på stamceller som finns hos vuxna och celler som hämtas från navelsträngen omedelbart efter födseln, till exempel. Framför allt så existerar det redan en forskning på celler från vuxna, en forskning som verkar lovande. Många forskare är engagerade i alternativ till kloning och de står just i begrepp att bilda viktiga nationella forskningsgrupper med inriktning på just detta specifika område.
Slutligen föreslår vi en tillfällig kommitté som diskuterar dessa frågor. Vi vill se en fördjupning av de nya frågor som väcks av livsvetenskaperna, under förutsättning att det är klart att de ståndpunkter som intas av parlamentet inte får ifrågasättas. Det är med utgångspunkt från de ståndpunkterna som kommissionen borde hjälpa oss att komma fram till välgrundade riktlinjer.
3-222
Goebbels (PSE). – (FR) Herr talman! I artikel 1 i förslaget till stadgan om de grundläggande rättigheterna står följande, jag citerar: "människans värdighet skall respekteras och skyddas". Enligt artikel 3 skall följande principer respekteras inom medicin och biologi, jag citerar igen: "förbud mot rashygieniska metoder, i synnerhet sådana som syftar till urval av människor; förbud mot att låta människokroppen och dess delar utgöra en källa till ekonomisk vinning; förbud mot reproduktiv kloning av människor".
Sådana högtidliga förklaringar är inte nödvändigtvis tillräckliga. Vetenskapens framsteg är förbluffande och den vetenskapliga forskningen framskrider ibland i en hastighet som är svår att förstå för vanliga dödliga, även för den
politiska makten. Framstegstakten inom teknovetenskapen, dvs. förbundet mellan vetenskap och teknik, väcker etiska frågor som bär på en rad konsekvenser. Detta gäller framför allt det nya herraväldet över levande mekanismer. Den brittiska regeringens förslag – att föreslå parlamentet i Westminster en lag som syftar till att godkänna viss vetenskaplig forskning om terapeutisk kloning, även forskning om mänskliga embryon – har därför väckt alla slags positiva och negativa reaktioner och kommentarer.
Vissa politiska grupper här i parlamentet föreslår en omröstning om en så kallad aktuell och brådskande resolution. Men socialisterna är av den uppfattningen att den här typen av frågor är av en så stor betydelse för medicinens, biologins och det mänskliga samhällets framtid, att de förtjänar ett mer djupgående arbete från parlamentets sida än en resolution som sammanställs i all hast. Vi är inte vid OK Coral. Det handlar inte om att vara den första som drar blankt.
Förmiddagens diskussioner om centrumet för övervakning av förändringarna inom näringslivet visar att parlamentet har förmågan att rösta om allt och dess motsats inom loppet av några få minuter. Socialisterna beklagar den här typen av omröstningar, som påminner mer om rysk roulette än om ett seriöst parlamentariskt arbete. Vi vill ha en klar debatt om ett mycket viktigt ämne, om de möjligheter som gentekniken erbjuder och om de gränser som inte bör överskridas på detta område.
Alla dessa frågor sammantaget rör flera av parlamentets ständiga utskott. Det handlar faktiskt om ett klart övergripande problem, som förtjänar att behandlas av en särskild tillfällig undersökningskommitté. Kommitténs uppdrag skulle vara att bjuda in experter och organisera "hearings" med företrädare för olika uppfattningar, för att i lugn och ro förbereda en opartisk debatt som inte avgörs på förhand av trångsynta förutfattade meningar.
Jag skall avsluta genom att be er herr talman, genom att be oss alla att göra ett seriöst arbete. Vi är beredda att dra tillbaka vår resolution om de andra grupperna också gör det, och att försöka göra något värdefullt tillsammans.
3-223
Wallis (ELDR). – (EN)Jag uppskattar kommissionärens uttalande och framför allt för att det var väl avvägt och genomtänkt.
Den resolution av ELDR som har lagts fram har samma inriktning. Vi vill inte få en snabb, dåligt övervägd reaktion på de händelser som har ägt rum i mitt land och på det tillkännagivande som den brittiska regeringen gjort. Dessa är allvarliga frågor och speglar våra medborgares djupa oro, men vi bör uppskatta hela innehållet i det brittiska tillkännagivandet och tillstå subsidiaritetsprincipen som kommissionären hänvisade till.
Det är endast ett förslag inte ett beslut och det baseras på en mycket grundlig och övervägd rapport från förste stadsläkarens expertgrupp om kloning. Frågan har behandlats under två år – alltför länge säger vissa kritiker, när det vägs mot möjlighet till fortsatt liv för personer med cancer, Parkinson eller organproblem som skulle kunna bli hjälpta genom denna forskning. Expertgruppen föreslår bara en förlängning av gällande bestämmelser i Förenade kungariket om de ändamål som ofullgångna foster får användas till inom forskningen.
Jag understryker att detta är en förlängning av gällande bestämmelser och kontroller på detta mycket känsliga område. Vi måste ta hänsyn till att det finns djup och genuin oro hos allmänheten på båda sidor av denna diskussion och det är vad vi försöker göra i vår resolution. Den brittiska regeringen har insett detta i sitt förslag då det kommer att bli ett ärende för fri omröstning, eventuellt senare i år. Jag tror, även om det inte är mitt partis regering, att den brittiska regeringen har gett ett avvägt och genomtänkt svar. Jag ber detta parlamentet att vara avvägd och ordentligt tänka över denna viktiga fråga när den skall behandlas.
3-224
Lannoye (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Ännu en gång får vi ta itu med en debatt om grundläggande etiska frågor till följd av utvecklingen av biotekniken tillämpad på människan. Två uppfattningar står mot varandra: en sida vägrar se människan, särskilt embryon, som ett redskap, och oroar sig över vilka avarter som kan uppstå för samhället om en viss typ av teknik banaliseras, t.ex. kloning. Den andra sidan anser att människor som drabbats av svåra och hittills obotliga sjukdomar har rätt att åtnjuta den medicinska forskningens möjligheter, och att denna rätt står över alla andra hänsyn, vilka de än är.
Den brittiska regeringen tycks ha valt den andra attityden genom att uttala sig för terapeutisk kloning. Jag vill insistera på att det skedde utan något föregående internationellt samråd. Grundhypotesen för detta beslut är att terapeutisk kloning, dvs. kloning av odifferentierade embryonala celler som står till förfogande för forskning och produktion, är en lovande väg. Även om beslutet är välgrundat förses mänskliga embryon med en status som cellförråd för medicinskt bruk, och medför i första hand en framställning av embryon för forskningsändamål, och utan tvekan så småningom för produktionsändamål.
Enligt min mening är två synpunkter viktiga i det här skedet. Först och främst vill jag erinra om Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och biomedicin som antogs i Oviedo i april 1997. Utan tvekan är det en brist att den är oklar
på flera punkter, men artikel 18 är däremot mycket tydlig: "Det är förbjudet att framställa mänskliga embryon för forskningsändamål". Fram tills nyligen har det i Europa funnits ett samförstånd på den punkten. Detta samförstånd har nu brutits genom den brittiska regeringens ställningstagande.
Den andra synpunkten: Enligt många specialister är andra vägar möjliga för att uppfylla de legitima förväntningarna hos dem som lider av allvarliga sjukdomar av genetiskt ursprung, kommissionären med ansvar för forskning, Busquin, påpekade det för en stund sedan. Framför allt de vägar som inte fordrar embryoproduktion genom kloning, utan metoder som inbegriper vuxna celler. Man kan undra varför man mot bakgrund av denna hypotes skyndar framåt på ett etiskt och socialt diskutabelt sätt?
Sammanfattningsvis, kära kolleger, anser jag att de hittills förvärvade kunskaperna om genterapi kan vara lovande för mänskligheten, men de bär också på risker och extrema tendenser. Vi har därför behov av en strikt regelram och tydliga juridiska riktmärken. Att upprätthålla ett förbud mot kloning av människor – inte upprätta, utan att upprätthålla det – är avgörande i det sammanhanget. Det är parlamentets ansvar att bekräfta detta, men inte på ett brådstörtat sätt, utan helt enkelt genom att vara konsekvent i förhållande till tidigare ställningstaganden.
3-225
Thomas-Mauro (UEN). – (FR) Herr talman! För 200 år sedan föreslog doktorn och upplysningsfilosofen Cabanis att man skulle våga sig på att se över och korrigera naturens verk; för vore det inte skamligt att totalt försumma den mänskliga rasen efter att så vetgirigt ha ägnat oss åt metoder för att göra många djurarter vackrare och bättre. Som om det vore viktigare att ha ståtliga och starka oxar än livskraftiga och friska människor, och väldoftande fiskar snarare än kloka och goda medborgare.
I dag är Cabanis dröm på väg att bli verklighet. Och i dag har drömmen ett namn: rashygien. Denna dröm är en mardröm, en mardröm med flera ansikten, den ena mer monstruös än den andra. Det kan handla om fosterdiagnostik – som används för att ta bort embryon med Downs syndrom i syfte att bespara sig mödan att utrota själva sjudomen – eller om mångfaldigande av övertaliga embryon som får trängas i frysskåpen, eller slutligen om kloning av människor.
Men dessa embryon är faktiskt mänskliga varelser vilkas liv är heliga. De är människor. Vi är skyldiga att respektera deras värdighet. Vad tjänar storslagna förklaringar om de mänskliga rättigheterna till om vi kränker människans värdighet, och det i hemlighet i våra laboratorier. Kloning av människor skulle utan tvivel markera uppkomsten av en ny form av slaveri, där provrören tar kedjornas plats och laboratorierna slavskeppens.
Självklart kommer våra fromma själar att anklaga oss för att förvägra den vetenskapliga forskningen medel för att framskrida, och värre ändå, för att bota sjuka. Jag accepterar inte den formen av intellektuell terrorism. Dessutom är det frågan om inte alla dessa människor bara tar forskningen som en förevändning för att trollkarlens lärlingar skall få experimentera fritt. Eftersom jag är gift med en läkare är jag mycket angelägen om forskningens utveckling.
I det avseendet vore det utan tvekan mera lämpligt att uppmana forskarna att fördjupa sin forskning om möjligheten att ta fram differentierade stamceller för terapeutiska ändamål, framför allt från vuxna organ. Gentemot dem som drömmer om att lägga vantarna på livets mysterium är det vår rätt att försvara varje människas värdighet genom att otvetydigt förbjuda kloning av människor.
3-226
Bonino (TDI). – Herr talman, kära kolleger! Det verkar som om Fiori i sitt inlägg har klarlagt hela frågan: han har bekräftat att det handlar om att religiösa principer – hans egna – är detsamma som medmänsklighet.
Själv anser jag i stället att det som institutionerna måste hävda är en sekulariserad princip, dvs. de måste hävda att det som för vissa kan verka moraliskt oacceptabelt inte av den anledningen måste anses vara juridiskt ogenomförbart. Det handlar med andra ord om att åter bekräfta skillnaden mellan den rättsliga normen och de religiösa principerna. Om vi inte kan följa den principen, är jag rädd att vi kan komma att hamna var som helst.
Herr talman, kära kolleger! Om vi återgår till den aktuella frågan, så inser vi att inför det nya – även inför det nya som verkar lovande när det gäller att bota sjukdomar för miljoner och åter miljoner personer – blir reaktionen den normala, den traditionella, den man alltid ser, den reaktion som kräver förbud och korståg, den som ropar "barbarerna kommer!" utan att ens fråga sig om förbuden fungerar, eller skulle kunna fungera, eller om vi skulle kunna göra så att de respekteras, eller övervaka dem.
Det är samma attityd som man sedan länge uppvisar inför normala sociala fenomen, när det gäller till exempel abort, invandring eller till och med droger. Man förbjuder och sedan tvår man sina händer.
Jag tror i stället att politikens ansvar – svårare kanske, mer komplicerat – är att styra vissa fenomen, att sätta upp gränser, att undvika vilda västern . Detta är institutionernas uppdrag, oberoende av det religiösa samvetet hos var och en av oss, för den som nu har ett sådant. Just därför anser vi, de radikala på lista Bonino, att vi kan stödja kompromissen från den
liberala gruppen, om än med vissa svårigheter. Vi vill försöka minska gapet mellan vetenskap och politik, mellan kultur och politik, vi vill försöka styra det nya utifrån ett sekulariserat synsätt, med en pragmatism baserad på experiment, genom gradvisa tillnärmningar, utan att genast och som alltid kasta oss ut i förbudskampanjer, som vi redan vet inte fungerar.
Det som sker nu är helt enkelt att vi återskapar, precis som när det gällde den olagliga aborten, en sjukvårdsturism som består av miljontals människor som kommer att resa för att i hemlighet söka bot någon annanstans. Detta är något mycket allvarligt och jag är mycket orolig för detta, så tänk på följande: förbudsvägen, vare sig när det gäller vetenskap eller sociala fenomen, har aldrig fungerat.
Det är vår skyldighet, anser jag, att bestämma, eller att försöka ta risken att bestämma, gränser för dessa gradvisa tillnärmningar, utan att vi försöker införa våra egna etiska principer – för dem som har sådana – som principer för ett medmänskligt beteende. En verkligt human hållning från institutionernas sida är att agera sekulariserat, genom experiment och debatt.
3-227
Wurtz (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Jag vill be om ursäkt för att jag inte var här för en stund sedan, men jag hade meddelat sammanträdet om detta tillfälliga förhinder.
Herr talman! Min grupp ogillar den brittiska regeringens beslut om kloning av mänskliga celler. I våra ögon tar den vare sig hänsyn till gemenskapslagstiftningen på det här området eller det yttrande som Europeiska unionens etikkommitté är i färd med att utarbeta i fråga om konsekvenserna av forskningen om kloning. Vi är för ett förbud mot all forskning om kloning av människor, och vi vänder oss mot alla former av kommersiellt utnyttjande av biotekniska uppfinningar som avser kloning.
Godtar vi dessa principiella ståndpunkter är denna debatt bara en början i fråga om den attityd vi bör inta gentemot den biotekniska forskningen. Genom att anta ett förhållningssätt skall vi kunna uppskatta de etiska konsekvenserna av denna forskning, men utan att fördenskull riskera att bromsa de arbeten som kan förbättra människors hälsa.
Den här typen av civilisationsfrågor är ytterst känsliga, och därför ville min grupp inte att vi i all hast skulle förhandla fram resolutioner. Däremot uttalade vi oss redan från början för en tillfällig undersökningskommitté om kloning och bioteknisk forskning, för att vi skall kunna hålla de utfrågningar som krävs för att inta en ståndpunkt med full sakkännedom, när det blir dags för det.
Därför har min grupp inte undertecknat någon av de kompromissresolutioner som vi har behandlat i dag. I det här skedet uttalar vi oss alla enligt vårt eget samvete, utifrån de principer jag nyss har tagit upp.
3-228
Blokland (EDD). – (NL) Herr talman! I januari 1998 höll vi en debatt om Europarådets protokoll, i vilket ett förbud mot kloning av människor hade tagits med. Jag uttryckte då min oro för att länder som Förenade kungariket och Nederländerna, vilka då vägrade att underteckna protokollet, kanske inte var så villiga att göra förbudet så absolut.
Det var bara två år sedan. Nu vill den brittiska regeringen tillåta terapeutisk kloning av embryon för forskningsändamål.
Jag kan inte helt undgå att få intrycket att man går en bit längre varje gång. Först gick det inte alls, nu får kloning genomföras på terapeutisk grund men inte för reproduceringsändamål. Som om det förklarar och rättfärdigar allt. Vad är då den stora skillnaden mellan terapeutisk kloning av mänskliga embryon och kloning för reproduktionsändamål? Och vad skall vi göra om det inom kort utövas påtryckningar för att tillämpa forskningsresultaten farmaceutiskt? Eller börja med kloning för reproduktionsändamål?
Jag ser varje nytt mänskligt liv som en gåva från Gud. Varje form av mänskligt liv skall behandlas med respekt. Det är också det enda sättet att skydda den mänskliga värdigheten på. Därför bjuder det mig emot att ett människoembryo behandlas som en förbrukningsartikel, rättfärdigad med det så kallade argumentet att det rör sig om forskning. Främst eftersom det även finns andra möjligheter att klona stamceller. Varför fattas då ändå det här beslutet, trots alla invändningar över hela världen?
Jag uppmanar den brittiska regeringen att snarast ompröva sitt beslut och ber det brittiska parlamentet att inte ge sitt stöd till det förslaget.
3-229
Paisley (NI). – (EN) Herr talman! En stolt man vill leka Gud. Han vägrar att inse att han endast är ett levande väsen. Han vill vara skaparen. Den fråga vi har framför oss i dag är en strid mellan skapande och människans upptäckter. Det finns så högmodiga vetenskapsmän i dag att de redan tar patent på sina upptäckter, som om de har snubblat på sin egen skapelse.
Dr William Hesseltine, chef för Gene Sciences Inc. har redan patenterat 100 mänskliga gener och hans företag har lämnat in ansökningar för 8 000 patent. De påstår att kloning handlar om främjande av hälsa. Jag påstår i dag att kloning av människor handlar om rikedom för vissa vetenskapsmän och deras företag. Några vetenskapsmän har tagit vansinnet från
Hitlers fascism från slagfältet och är beredda att godkänna det i laboratoriet. Parlamentet måste förkasta detta och som
Hitlers fascism från slagfältet och är beredda att godkänna det i laboratoriet. Parlamentet måste förkasta detta och som