3-243
Frågestund (kommissionen)
3-244
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågor till kommissionen (B5-0535/2000).
Första delen
3-245
Talmannen. – Fråga nr 41 från Ilka Schröder (H-0613/00):
Angående: Samarbete med nätverk för narkotikarådgivning
Sedan 1998 har samarbetet mellan kommissionen och de nätverk som den stöder försämrats avsevärt: Kontrakt mellan nätverken och kommissionen upprättas ofta först när de understödda projekten redan varit i gång i flera månader. Trots detta insisterar kommissionen på att projekten skall påbörjas även om det endast föreligger ett preliminärt skriftligt besked. Delbetalningarna från kommissionen försenas delvis med flera år. Alla nätverk drabbas av den alltmer omfattande förvaltningsapparaten och framför allt av uteblivna återbetalningar från kommissionen, vilket kraftigt begränsar deras arbete. Vissa föreningar har till och med tvingats lägga ner verksamheten på grund av dröjsmålen med betalningar från kommissionen.
Varför har kommissionen under senare år inte lyckats med att snabbt och samtidigt med genomförandet av projekten tillhandahålla de understödda nätverken kontrakt och delbetalningar?
3-246
Byrne, kommissionen. – (EN) Kommissionen delar den ärade ledamotens bekymmer om problemen i fråga om kontrakt och betalningar för nätverk för narkotikarådgivning som subventioneras genom gemenskapens åtgärdsprogram för att förhindra narkotikaberoende.
Dessa problem har flera orsaker. För det första är det uppenbart att det har funnits brist på personal i direktoratet för folkhälsa i Luxemburg som ansvarar för detta arbete. Kort sagt, den extra personalen har varit otillräcklig för att kunna klara besvärliga förfaranden och ofta oerfarna bidragsmottagare som föreslagit alltför många små projekt. Denna situation förvärrades förra sommaren när ett beslut fattades baserat på rapporten från kommittén av oberoende experter att avsluta kontraktet med det kontor för tekniskt bistånd som hjälpte till att genomföra detta program.
För det andra har ett stort antal små projekt genomförts inom ramen för programmet mot narkotika och skapat ytterligare börda på den redan otillräckliga personal som vi har till vårt förfogande. Under de fem senaste åren har den genomsnittliga storleken på projekt som beviljats medfinansiering av kommissionen varit 180 000 euro.
För det tredje visar erfarenheten att deltagare i nätverken har haft lite kunskap om kommissionens kontrakts- och betalningsförfaranden. I många fall har kommissionen därför upprepade gånger behövt begära den dokumentation som krävdes för att slutföra kontrakt och göra utbetalningar.
1 Se protokoll
För det fjärde, mot bakgrund av erfarenhet med anslag från gemenskapsbudgeten och kritiken från revisionsrätten kunde hårdare villkor tillämpats om den dokumentation som gällde kontraktskostnader vilket resulterade i dominoeffekter på tidpunkten för betalningar.
Som svar på dessa problem kommer jag att vidta flera åtgärder. Kommissionens förslag till ett nytt regelverk för folkhälsa och strategi understryker behovet av tydligare mål och effektivare ledning med större inriktning på de viktigaste prioriteringarna. Därför kommer färre men större projekt att medfinansieras i framtiden för att mer effektivt använda de personalresurser som behövs för att sköta genomförandet av programmet. Som budgetmyndigheten hela tiden understryker måste vi anpassa resurser och prioriteringar mer realistiskt i framtiden.
Dessutom, som ni känner till efter kommissionens nyligen gjorda översyn av sitt personalbehov, har en begäran om ytterligare tjänster inlämnats till budgetmyndigheten, inklusive en betydande ökning av tjänster för GD för hälsa och konsumentskydd. Om budgetmyndigheten godkänner detta kan flera av dessa tjänster användas för att ta hand om den typ av problem som vi diskuterar i dag.
Kontraktsinnehavares oerfarenhet om kraven på ekonomisk kontroll kommer fortsättningsvis att kräva en betydande rådgivning och annan hjälp från redan begränsade personalresurser. Direktoratet för folkhälsa avser att genomföra en kampanj för att hjälpa kontraktsinnehavare att förstå kommissionens förfaranden och krav bättre.
Vad gäller byråkratifrågan håller de berörda avdelningarna på att se över sina dokumentationskrav i syfte att förenkla och snabba upp betalningsförfarandena utan att förbise de nödvändiga åtgärderna för ekonomisk kontroll. Som ett resultat av de redan vidtagna åtgärderna har situationen förbättrats och jag förväntar mig att den förbättras ytterligare så att kontrakt kan upprättas snabbare och utbetalningar ske i enlighet med kommissionens 60-dagars regel.
Om ni har några speciella frågor kan ni kanske ge mig den information som behövs skriftligen och jag skall naturligtvis ta upp dem med min personal.
3-247
Schröder, Ilka (Verts/ALE). – (DE) Ärade herr kommissionär! Det gläder mig att höra att vissa åtgärder kommer att vidtas. Visserligen tvivlar jag på att kommissionen, om den upptäcker problem med de partner som deltar i vissa projekt, söker felen till minst 50 procent hos dessa partner. Jag har information om att även små projektpartner är mycket kompetenta och vet exakt besked om hur fördragen lyder, exakt vad de måste lämna in. Jag fick ett fall skildrat för mig, där samma bilagor skickades in tre gånger och kommissionen sedan fortfarande påstod att den inte hade fått dessa bilagor.
Därför vill jag än en gång vädja om att det skall finnas helt klara och i förväg fastslagna direktiv om förslagsställandet. Jag känner till dessa problem inte bara från narkotikaområdet, utan även genom många andra partner, som samarbetar med kommissionen och strävar efter en samfinansiering. Inte bara på narkotikaområdet dröjer det mycket länge och är mycket komplicerat, och jag tror att det inte helt enkelt beror på inkompetenta små projektpartner, utan också på att kommissionen inte klart har formulerat förutsättningarna.
En fråga var också om man verkligen vill vingklippa de små organisationerna i Europeiska unionen när det gäller att även i regionerna stödja narkotikaprojekt med helt olika utgångspunkter, särskilt på detta område, men även allmänt. Jag tror att det inte får handla om att bara ge stora organisationer möjlighet att åstadkomma något, utan målet måste vara att främja olika organisationsstrukturer. Jag anser att det är ett helt felaktigt försök till lösning
3-248
Byrne, kommissionen. – (EN) I samband med den första frågan som togs upp menar jag inte att problemet beror helt på, som ni säger, inkompetenta projektpartner. Vad jag menar är att det är skälet till några av de problem som har uppstått. Det är något jag är bekymrad över och försöker lösa genom att se till att det finns klara riktlinjer såsom ni föreslår, så ni och jag är helt överens på den punkten.
När det gäller projektens storlek har sedan 1996 totalt 149 projekt utvalts för över 25 miljoner euro med ett genomsnittligt belopp på 180 000 euro per projekt. Enligt den nya hälsostrategin kommer vi att minska antalet projekt och öka deras värde och effekt och därigenom använda våra begränsade personalresurser effektivare. Det är inte alltid fallet att mindre projekt är bättre än större projekt, men om personalresurser används effektivare kommer detta att medföra en förbättring av de berörda projekten.
3-249
Talmannen. – Fråga nr 42 från John Bowis (H-0629/00):
Angående: Vetenskapliga råd om ftalater
Kommer kommissionen nu att offentliggöra det uttalande som den vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö enades om den 25 november 1999, som beskrev kommitténs syn på kommissionens misstolkning av de vetenskapliga råden om ftalater, och som man dessutom hänvisar till i protokollet från den vetenskapliga styrkommitténs sammanträde den 10 december 1999? Vem är det inom kommissionen som är ansvarig för att den vanliga ordningen inte följts, nämligen att offentliggöra samtliga protokoll och rapporter samt uttalanden som de
vetenskapliga kommittéerna enas om, och vem var ansvarig för att det huvudsakliga protokollet från den vetenskapliga kommitténs sammanträde den 25 november 1999 inte offentliggjordes förrän i april 2000?
3-250
Byrne, kommissionen. – (EN) Tack för att ni ger möjlighet att klargöra ärendet som er fråga gällde. Såsom hänvisades till i protokollet från den vetenskapliga styrkommitténs sammanträde den 10 december 1999 informerade ordföranden i den vetenskapliga kommittén för toxitet, ekotoxicitet och miljö (SCTEE) den vetenskapliga styrkommittén om SCTEE:s avsikt vid dess sammanträde den 25 november 1999 att bifoga ett uttalande till protokollet för att klargöra tolkningen av dess synpunkt på ftalater i leksaker.
Det protokoll som diskuteras skulle normalt ha justerats vid SCTEE:s nästa sammanträde som ägde rum den 4 februari 2000. Men vid det sammanträdet ansåg flera av kommitténs ledamöter att protokollen i allmänhet var för långa och begärde att sekretariatet skulle använda samma format som övriga vetenskapliga kommittéer. Efter denna begäran beslöt kommittén att senarelägga justeringen av protokollet till nästa sammanträde då förslaget till en mer kortfattad version skulle finnas tillgänglig. Detta försenade oundvikligen justeringsprocessen till det följande sammanträdet den 11 april 2000.
Så snart som det hade justerats offentliggjordes dess innehåll på Internet – under samma vecka faktiskt, vilket är kommissionens vanliga praxis. Det har följaktligen inte skett någon försummelse att offentliggöra protokollet.
3-251
Bowis (PPE-DE). – (EN) Jag är tacksam för kommissionärens svar även om jag måste säga att fem månader är en lång tid att vänta på ett protokoll. Vad jag säger nu är ingen kritik av kommissionären själv, men jag hoppas att han håller med mig om att vetenskapen måste informera oss för vårt beslutsfattande om risker och riskhantering. I detta fall var den vetenskapliga informationen allt annat än tillfredsställande. Den hade inte granskats någon av expertgrupp och så vidare.
När det gäller den vetenskapliga kommittén och ordförandens åsikt var det betydelsefullt att hans råd – enligt hans ord – inte berättigade ett förbud. Det förbud som följde mot andra ftalater hade inget alls att göra med leksaker eller bitringar för barn. Denna händelse gav försiktighetsprincipen lite dåligt rykte. Den principen håller bara om besluten är vetenskapligt oklanderliga. Det var inte en positiv erfarenhet och jag hoppas att kommissionen håller med om att både kommissionen och parlamentet har mycket att lära av denna erfarenhet.
3-252
Byrne, kommissionen. – (EN) Jag håller helt med den ärade ledamoten när han säger att våra beslut måste baseras på vetenskap och det är vad som hände i detta fall. Den aktuella kommittén utarbetade sin rapport, såsom den skall göra på sitt ansvarsområde vilket naturligtvis är riskhantering. Den informationen överlämnades till kommissionen, eftersom den är en av de EU-institutioner som ansvarar för riskhantering. Med hänsyn till det råd som dokumenten innehöll från den berörda kommittén ansåg kommissionen att ftalater eller leksaker avsedda att stoppas i munnen utgjorde en omedelbar och betydande risk för små barn under tre år.
Kommissionen gjorde en klar bedömning av detta ärende. Jag överlämnade brådskande förslag till kommissionen som jag har befogenhet att göra enligt det allmänna direktivet om produktsäkerhet och mina kollegor var överens om att detta var den lämpliga åtgärd som måste vidtas under omständigheterna.
Min kollega, kommissionär Liikanen, har en mer långsiktig strategi för hela frågan om ftalater och plastmjukgörare i leksaker och så vidare. Jag vill än en gång säga att jag håller med om att våra beslut måste fattas på vetenskaplig grund och det är enligt min åsikt vad som skedde i detta fallet.
3-253
Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande bortfaller fråga nr 43.
Fråga nr 44 från Ioannis Souladakis (H-0688/00):
Angående: Vattenbehov i Mellanöstern
Det ständigt ökande vattenbehovet i Mellanöstern utgör ett betydelsefullt element för det planerade samarbetet och kommunikationen mellan folken i området. Styrkommittén för den multilaterala samarbetsgruppen i vattenfrågor (MWGMR) i området återupptog, efter ett avbrott på tre år, arbetet 1999 och inrättade särskilda program för bevarandet och utnyttjandet av vattenresurserna i Mellanöstern. Dessa program finansieras bland annat av EU. Även i associeringsrådet EU-Israel diskuterade man nyligen vattenfrågan i Mellanöstern och Israel tog upp frågan om ytterligare medel till dessa program.
Vilken politisk linje har kommissionen för avsikt att följa i frågan för att främja samarbetet mellan folken i området och för att undvika konflikter om vattenresurserna?
3-254
Byrne, kommissionen. – (EN) Vatten kommer att vara en avgörande fråga för Mellanöstern under kommande decennier.
Regionen har den lägsta vattentillgången per capita i hela världen och den minskar stadigt. Vatten är verkligen en av huvudfrågorna för fredsprocessen i Mellanöstern, inte bara i förhandlingarna mellan Israel och Palestinierna utan också mellan Israel och Syrien. Kommissionens politik inriktas på de olika aspekterna i vattenfrågan i Mellanöstern, säkerheten liksom de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna.
Rättvisa och vittomfattande vattenöverenskommelser mellan Israel och dess grannar, understött av effektivt och regionalt samarbete är nödvändigt för att få en hållbar fred i regionen. Kommissionen är aktiv deltagare i och en stor bidragsgivare till den multilaterala samarbetsgruppen i vattenfrågor för fredsprocessen i Mellanöstern. Som ett konkret bidrag har vi anslagit ytterligare 4 miljoner euro under 1999 för att slutföra de regionala databankerna för vatten. Vi arbetar också aktivt med konceptet för en regional samarbetsstruktur. Rådets speciella arbetsgrupp för vattenfrågor i Mellanöstern har träffat de israeliska, jordanska och palestinska cheferna för vattenförvaltningen och samordnar aktivt EU:s vattenpolitik.
Kommissionens politik syftar till att hjälpa regionen att skapa en hållbar förvaltning av de knappa vattenresurserna i kombination med hjälp med att undersöka nya vattenresurser. Den nuvarande förvaltningen och konsumtionen av vatten i Mellanöstern är inte hållbar. Uppskattningar visar att i den totala Medelhavsregionen går två tredjedelar av den totala nationella vattenförbrukningen till jordbruket medan det står för endast en tredjedel av BNP och sysselsättning. Denna skillnad är ännu större i Mellanöstern. Därför är en prioriterad insats att hjälpa till att förbättra den inhemska vattenpolitiken i länderna i Mellanöstern. I själva verket beslöt man vid utrikesministerkonferensen Europa-Medelhavet i Stuttgart 1999 att göra vattenfrågan till en prioriterad fråga för partnerskapet. Som ett första resultat skall den handlingsplan på 40 miljoner euro som antogs av ministerkonferensen Europa-Medelhavet i Turin i oktober 1999 om lokal vattenförvaltning skapa ytterligare möjlighet till samarbete inom denna sektor. En förslagsinfordran kommer att offentliggöras inom kort.
3-255
Souladakis (PSE). – (EL) Jag tackar kommissionären för hans svar. Förutom att betona problemets allvar och dess inverkan på fredsprocessen i Mellanöstern, hade jag med min fråga också som mål att uppmärksamma att bristen på vattenresurser är ett allvarligt politiskt problem. Alla talar om de överhängande konflikterna om vattnet. Någonting måste göras. Jag frågar kommissionären vilka initiativ som kommer att tas för att få fram folkrättsliga regler för förvaltningen av vattenresurserna, så att eventuella härdar till lokala eller regionala motsättningar – förebud till konflikter och en säregen imperialism – kan motas i grinden. I sitt svar tar kommissionären upp frågan om Israel och Syrien, men även Tigris, Eufrat, Turkiet, Syrien och andra områden omfattas. Jag anser att det är nödvändigt att fastställa folkrättsliga regler för förvaltningen av vattenresurser, vilka måste innehålla tydliga bestämmelser för alla de berörda länder som genomkorsas av floder som rinner igenom mer än ett land. Detsamma måste gälla även för sjöar som omges av mer än ett land.
3-256
Byrne, kommissionen. – (EN) Kommissionen stöder viktiga vattenprojekt hos den palestinska myndigheten och i Jordanien via Meda. Det senaste exemplet är ett gemenskapsbidrag på 5 miljoner euro i anslag till projektledning för vattenprojektet för Stor-Amman, plus ett betydande lån från Europeiska investeringsbanken.
Förutom det stöd vi ger till den multilaterala samarbetsgruppen i vattenfrågor kan jag nämna det treåriga åtgärdsprogrammet mellan Europa och Medelhavsländerna för vatteninformationssystem. Europeiska kommissionen bidrog med 1,2 miljoner euro för dess genomförande. Europa-Medelhavskonferensen om vattenförvaltning i Marseille mellan den 25 och 26 november 1996 anordnades på initiativ av Europeiska kommissionen och den franska regeringen med hjälp av staden Marseille. Den internationella vattenbyrån ansvarade för sekretariatet. Så kommissionen är hela tiden engagerad i detta projekt, har varit det en tid och fortsätter att vara det.
3-257
Talmannen. – Fråga nr 45 från Mikko Pesälä (H-0689/00):
Angående: Djurtransporter
År 2000 har det fortfarande visats dokumentärprogram i TV, där det framgår att djur har transporterats inom EU på ett sätt som strider mot stadgandena i direktivet om djurtransporter och bryter mot alla etiska principer.
Vad tänker kommissionen göra för att få medlemsstaternas myndigheter att övervaka transporterna och kritiskt granska planerade rutter som sträcker sig in i andra medlemsstater?
När kommer kommissionen att framlägga omarbetade förslag till direktiv om transport av levande djur?
Hur tar kommissionen den omständigheten i betraktande att sådana medlemsstater som sköter transporterna seriöst får vidkännas högre kostnader än sådana som hela tiden bryter mot reglerna? Likväl är marknaden för livsmedel gemensam.
Vad gör kommissionen för att det överlag skulle gå att få slut på de långa djurtransporterna och ersätta dem med transporter av frysvaror och färdig mat?
3-258
Byrne, kommissionen. – (EN) Jag håller med om att det är bekymmersamt att bestämmelser om djurtransporter inte tillräckligt efterlevs i vissa områden. Medan medlemsstater ansvarar för den dagliga tillämpningen av gemenskapslagstiftning utför livsmedels- och veterinärbyrån i mitt generaldirektorat särskilda kontroll- och inspektionsuppdrag för att kontrollera att medlemsstaterna tillämpar gemenskapens lagstiftning på ett effektivt och enhetligt sätt. Dessa kontroller har uppdagat vissa brister i tillämpningen av gemenskapslagstiftningen hos några medlemsstater. Detta har resulterat i att överträdelseförfaranden grundade på artikel 226 i fördraget inletts mot vissa medlemsstater och för andra pågår utvärdering.
Jag kommer inom kort att lägga fram en rapport till rådet och Europaparlamentet under det sista kvartalet i år om genomförandet i medlemsstaterna av gemenskapslagstiftningen om djurskydd. Rapporten kommer att visa att medlemsstaterna för närvarande har svårigheter att genomföra gemenskapslagstiftningen fullt ut. Som slutsats i rapporten avser jag att lägga fram förslag för att förbättra djurtransporter, finna lösningar på de problem som jag har nämnt, säkerställa inspektion av livsmedels- och veterinärbyrån samt, om tillämpligt, inleda överträdelseförfaranden.
Så snart som möjligt bör flera av direktivets grundläggande frågor utvärderas på vetenskaplig grund, bland annat data om transporttider, stress i samband med lastning och lossning samt lasttäthet. I detta sammanhang bör man också granska åtgärder som främjar att djuren slaktas närmare de platser där de är uppfödda.
Jag avslutar med att försäkra er att djurens välfärd ligger högt på kommissionens dagordning. Jag ser fram mot nya diskussioner när jag har lag fram rapporten om djurtransporter inom de närmaste veckorna.
3-259
Pesälä (ELDR). – (FI) Herr talman, herr kommissionär! Jag tackar för svaret, men jag skulle helt kort vilja konstatera att det nu, när EU är på väg att enligt en mycket snabb tidsplan utvidgas österut och man bland annat har transporterat hästar från Baltikum till EU:s område – dessa transporter har tagit upp till hundra timmar – , enligt min mening är rätt besynnerligt att vi av ansökarländerna kräver att de mycket strikt skall följa anvisningar och regler. Inom vårt eget område tillåter vi emellertid sådana överträdelser som – vilket man kunnat se öppet – är helt omänskliga när man tänker på det civiliserade Västeuropa. Jag skulle också vilja poängtera detta och fråga, vad för slags tidsplan man nu verkligen tänker följa med tanke på att vi måste ha ordning och reda hos oss själva innan de nya medlemsstaterna ansluter sig?
3-260
Byrne, kommissionen. – (EN) Även om jag inte kan ge er en detaljerad tidsplan försäkrar jag att vi redan inlett överträdelseförfaranden och andra fall håller på att bedömas. Situationen omprövas hela tiden och jag har haft flera diskussioner med generaldirektören för mitt GD, som är expert på transporter, och jag utnyttjar hans expertkunskap.
Jag vill också uppmärksamma er på våra förbindelser med ansökarländerna. Kommissionen anser att det effektivaste sättet att få en betydande förbättring av standarder för djurs välfärd är att arbeta mot ett internationellt samförstånd. De långa transporterna av hästar har diskuterats med chefer för veterinärtjänster i de Central- och Östeuropeiska länder som för närvarande förhandlar om anslutning till unionen.
En överenskommelse slöts i april om ett åtgärdsprotokoll för att förbättra skyddet av hästar och åsnor som transporteras
En överenskommelse slöts i april om ett åtgärdsprotokoll för att förbättra skyddet av hästar och åsnor som transporteras