3-323
Vattenpolitikens område
3-324
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är betänkande(A5-0214/00) av Lienemann om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (C5-347/2000 – 1997/0067 (COD).
3-325
Lienemann (PSE), föredragande. – (FR) Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar, kära kolleger! Jag tycker att vi tillsammans har gjort ett värdefullt arbete genom att förverkliga detta ramdirektiv om vattenpolitiken.
Vi har gjort ett värdefullt arbete och ett gemensamt kompromissarbete. Men det är en kompromiss som medför en hög kravnivå, vilket jag tror innebär ett kvalitativt och kvantitativt steg framåt i vattenförvaltningen. På lång sikt måste Europas medborgare överallt få åtnjuta vatten av hög kvalitet, vare sig det handlar om ytvatten eller grundvatten.
Kompromissen blev en möjlighet tack vare Europaparlamentets aktiva engagemang och det styrkeförhållande som parlamentet lyckades skapa, och tack vare alla gruppers mobilisering, särskilt de skuggföredraganden som har bistått mig och även tack vare Provan, ordföranden i vår delegation under denna svåra förlikning.
Men jag skulle också vilja tacka de andra aktörerna: självklart kommissionen, som har fått spela en roll som medlare och teknisk innovatör, och som har gjort det med stor principfasthet och effektivitet, samt fru kommissionären och alla kommissionens tjänsteenheter. Jag vill även tacka rådet, särskilt det portugisiska ordförandeskapet och dess utrikesminister Pedro Silva Perreira, som har möjliggjort detta avtal. Det vill jag särskilt betona, eftersom de ansträngningar som direktivet kräver med all säkerhet är svårare att genomföra för länderna i södra Europa än för andra länder i gemenskapen, som är mer gynnsamt belägna vad gäller vattenförsörjning.
På vilka punkter har då framstegen varit betydande? Första punkten: direktivets karaktär har ett ytterst bindande rättsligt värde. Andra punkten: den fråga som vi i parlamentet anser central kommer att verkställas, dvs. att utsläpp av prioriterade farliga ämnen måste elimineras och upphöra helt och hållet. Ni känner till att kammaren önskade att direktivet skulle vara förenligt med de åtaganden som har ingåtts inom ramen för Ospar-konventionen, och det påpekas i direktivet. Den mekanism som har inrättats innebär att en prioriteringslista över farliga ämnen kommer att upprättas vart fjärde år. Det rör sig om farliga ämnen, vilkas kvantitet måste minskas, och prioriterade farliga ämnen, som helt enkelt måste elimineras.
För det tredje hade vi den känsliga och viktiga frågan om grundvatten. Vi stötte på svårigheten att strikt fastställa vad det är vi kallar en god grundvattenstatus. För att ge en definition på denna status föreslogs ett "dotterdirektiv" – ett direktiv underordnat ramdirektivet. Parlamentet var något oroligt för att detta nya direktiv skulle erbjuda ett tillfälle för att skjuta upp kraven i fråga om bekämpning av föroreningar och omedelbara åtgärder för att förhindra föroreningar av grundvattenförekomster.
Därför ville vi först och främst, och det lyckades vi uppnå, att om direktivet inte röstas igenom av parlamentsledamöterna skall medlemsstaterna utfärda regler som gör att en god grundvattenstatus kan garanteras. I den händelse medlemsstaterna
1 Se bilaga "Frågestund".
inte utfärdar sådana regler – detta är en sorts damoklessvärd – och om de når en nivå på föroreningar som motsvarar 75 procent av de tillämpliga nivåer som anges för en bra grundvattennivå, måste medlemsstaterna vända den uppåtgående tendensen. Allmänt sett tar direktivet hänsyn till parlamentets vilja att se till att medlemsstaternas åtgärder skall vända den konstaterade tendensen att föroreningarna ökar i grundvattenförekomster.
Kära kolleger! Det verkar således som om vi har lyckats få till stånd en anordning som gör att vi kan ta stora steg framåt.
Och det gäller inte bara de allmänna principerna, utan även att de fattade besluten också kommer att bli effektiva.
Vi måste ändå tillsammans ge prov på vaksamhet, först och främst när det gäller alla "dotterdirektiv" som kommer att underordnas ramdirektivet. Vi kommer att vara medbeslutande aktörer vad gäller prioriteringslistan över farliga ämnen. Ett första betänkande har redan granskats i utskottet och en föredragande har utsetts. Den andra stora fråga som kammaren måste mobilisera sig för är innehållet i ramdirektivet om grundvatten.
Kort sagt tror jag att vi har tillryggalagt en avgörande väg. Vi kommer att fullfölja denna kollektiva mobilisering, men jag har en känsla av att Europa går in i en ny era med det här ramdirektivet, på tröskeln till det 21:a århundradet. Skyddet av den grundläggande resurs som vattnet faktiskt är kommer att bli en prioritering för offentliga åtgärder och samtliga aktörers interventioner, oavsett om det handlar om jordbrukare, industriidkare eller användare. I vilket fall som helst är detta avsikten med vårt direktiv, och jag tvivlar inte på att kommissionen och medlemsstaterna kommer att se till att det genomförs.
3-326
Schleicher (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Med förlikningsresultatet beträffande vattenramdirektivet beslutade vi om ett för Europaparlamentet hårt men framgångsrikt tioårigt arbete, och ändå står vi därmed samtidigt åter i början av nya, åtminstone lika viktiga uppgifter. Sedan slutet av 80-talet har det förelegat en rad kommissionsförslag om omarbetning av befintliga direktiv, som hade blivit nödvändiga på grund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Vid den första granskningen fastslog vi i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor att varken innehåll eller begrepp var avstämda mot varandra.
Efter påtryckningar från vår grupp genomförde utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor i juni 1995 en utfrågning av experter om Europeiska unionens politik för skydd av vattnet. Experternas utsaga bekräftade vår oro. Rådet och kommissionen utarbetade i enlighet med kravet en omfattande europeisk vattenskyddslagstiftning. Det var födslotimmen för en omfattande europeisk vattenskyddslagstiftning, och för idén bakom nuvarande vattenramdirektiv. I februari 1996 framlade kommissionen sina förslag i form av ett meddelande. Kollegan Florenz från vår grupp har i ett mycket omfattande betänkande tydliggjort Europaparlamentets mål och de förefintliga bristerna. Kommissionens förslag från december 1996, som togs fram under stor tidspress, kompletterades 1997 på grund av uppgörelsen mellan kommissionen och utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor i två steg. Slutligen förelåg kommissionens slutliga officiella förslag i februari 1998.
Genom detta nära samarbete har parlamentet och kommissionen undan för undan gått varandra till mötes. Detta gäller också för de intensiva samråden under den första och andra behandlingen i Europaparlamentet och under förlikningsförfarandet. För detta konstruktiva samarbete vill jag uttryckligen tacka de ansvariga kommissionsledamöterna Bjerregaard och Wallström och särskilt också den tjänsteman från kommissionen som deltagit.
Ur parlamentets synvinkel är det resultat som föreligger i dag en stor framgång, som fortfarande skulle ha varit otänkbar för två år sedan . Dit hör undanröjandet av den tidigare splittrade EU-lagstiftningen för vattenskyddet, sammanhållningen av de tillämpliga vattendirektiven på EU-nivå, åtgärdernas rättsligt bindande verkan enligt artikel 4, förkortningen av fristen för att uppfylla direktivets mål, den tillfredsställande kostnadsregleringen även med tanke på Irland, introduktionen av det kombinerade synsättet, nämligen fastslagning av gränsvärden och kvalitetsmål för reducering av skadliga ämnen, väsentliga förbättringar av kraven på grundvattenskyddet jämfört med den gemensamma ståndpunkten och slutligen införlivande av målet och definition av Ospar-konventionen utan tidsmässig angivelse.
Jag vill här än en gång uttryckligen betona att det är särskilt viktigt för oss att vi visserligen vill uppnå en innehållsmässig överensstämmelse mellan internationella konventioner och gemenskapsrätten, men inte att innehållet i internationella konventioner med rättsligt bindande verkan skrivs in i gemenskapsrätten. Slutligen bör säkerställandet av medbeslutandet vid de framtida förfarandena nämnas. Hur glädjande detta resultat än är, kan vi dock inte vila på lagrarna. Nu krävs det att vattenramdirektivet genomförs.
Särskilt vill jag naturligtvis också tacka det portugisiska ordförandeskapet och slutligen alldeles särskilt också föredraganden Lienemann. Vår gemensamma framgång var bara möjlig därför att hon arbetade otroligt engagerat och med en hög insats av tid och energi. Det var ett glädjande samarbete med er, fru Lienemann, och mitt särskilda personliga tack går till våra egna medarbetare i kammaren.
3-327
Myller (PSE). – (FI) Herr talman! Även jag vill framföra ett speciellt stort tack till föredraganden Lienemann, eftersom vi alla såg hur engagerad hon var i detta arbete. Dessutom fick parlamentet i ganska hög grad igenom sina synpunkter, i synnerhet den viktiga frågan att vi äntligen inom synhåll har en situation att man inte längre kan släppa ut farliga ämnen i grundvattnet. Enligt min mening borde det vara alldeles solklart, att när vi vet att ett ämne är farligt släpper man absolut inte ut det i grundvattnet, eftersom vatten är för människan en ytterst viktig källa till bland annat hälsa. Det är förstås bara beklagligt att tidsplanerna för att genomföra detta är orimligt långa.
Allt som allt måste man säga att vi i Europeiska unionen inom vissa områden gjort framsteg. Inom många områden har till exempel samhället och industrin skött sin egen del på ett relativt bra sätt. Jord- och skogsbruk utgör fortfarande problemområden med sina utspridda belastningar. Dit måste man få mera kraft. För konsumenterna är det naturligtvis viktigt på vilket sätt konsumtionen styrs, och där står avgifter och skatter i en klass för sig. Därför är det för mig aningen svårt att förstå att man ens kan tänka på det sättet att vatten skulle vara en förnödenhet som skall betalas med gemensamma skattepengar, eftersom det är bara med hjälp av avgifter som man verkligen kan styra konsumtionen i en vettig riktning.
3-328
De Roo (Verts/ALE). – (NL) Herr talman, fru kommissionär, kolleger! För nästan tio år sedan, på toppmötet i Edinburgh, sade Kohl och Major till varandra: vi behöver ingen europeisk vattenpolitik. Om spanjorerna vill förorena sitt vatten så låt dem då göra det. Avregleringens tidvatten har dock vänt. År 1996 lade kommissionen fram det ekologiska vattendirektivet.
Det var dock bara fem sidor långt. Nu har vi en rejäl lagstiftningshandling: 60 sidor och en bilaga på 90 sidor, tack vare samarbetet över partigränserna, särskilt mellan de olika partigrupperna i Europaparlamentet och jag vill uttryckligen tacka Lienemann men även Chris Davies från den liberala gruppen och Schleicher från kristdemokraterna.
För De gröna är den här handlingen lyckad till 80 procent. Det som inte lyckats är politiken med avseende på vattenpriset.
Det som lyckats är att vi har en ny princip för kemiska ämnen. Kemiska ämnen förbjuds inte längre för att de är farliga för människans hälsa utan enligt en ny princip om att farliga ämnen inte hör hemma i vattnet. Det tycker jag vi kan vara stolta över.
3-329
Sjöstedt (GUE/NGL). – Herr talman! Förlikningen har varit ganska svår. Det beror på att ärendet i sig är både omfattande och mycket tekniskt komplicerat. Det beror också på att parlamentet och ministerrådet stod långt ifrån varandra när förlikningen inleddes. Att resultatet ändå har blivit såpass gott, beror till stor del på det outtröttliga och engagerade arbetet från föredraganden Lienemann, som vi vill tacka.
Direktivet kunde självfallet ha blivit ännu starkare och ännu bättre, till exempel vad gäller tidtabellerna. Det hade varit önskvärt. Samtidigt är det uppenbart att Europaparlamentet har vunnit mest och att rådet har fått backa mest i den förhandling som har ägt rum. Det tydligaste beviset är att reglerna är av bindande karaktär, vilket parlamentet har krävt.
Till vissa delar utgör direktivet en ram med ännu oklart innehåll. Det gäller inte minst utfasningen av farliga ämnen. Den frågan skall man arbeta vidare med i dotterdirektiven. Avgörande för hur direktivet kommer att fungera är hur det genomförs och övervakas. Sammantaget är grunden lagd till en sammanhållen vattenpolitik och till långsiktiga förbättringar av vattenkvaliteten. Vi kommer därför gärna att rösta för förslaget.
3-330
Ojeda Sanz (PPE-DE). – (ES) Herr talman, kära kolleger! För det första vill jag säga att jag gör detta inlägg för min kollega Cristina García Orcoyens räkning, vilken inte hade möjlighet att närvara vid detta sammanträde.
Godkännandet i morgon av detta ramdirektiv innebär ett stort steg framåt för sammanhållningen och harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning om vattenkvantitet och vattenkvalitet. I den sista etappen av denna långa parlamentariska process följd av detta direktiv, särskilt under förlikningen, har Europaparlamentet lyckats försvara sina argument mot rådet utan några sprickor. Föredragandens utmärkta samordning och den vilja till förståelse som alla politiska grupper har visat, har gjort det möjligt att få en sluttext, förstärkt i grundläggande aspekter som målens rättsliga bindning, utan att glömma medlemsstaternas olika problem.
Vi måste också gratulera rådet för dess flexibilitet inför de kritiska punkter som parlamentet tagit upp, och kommissionen för sitt effektiva medlingsarbete. I morgon inleds en ny etapp, inte mindre viktig, med genomförandet av direktivet där Europaparlamentet måste fortsätta att delta mycket aktivt genom uppföljning och kontroll av hur målen och tidsplanen uppfylls samt i arbetet med att utarbeta rapporter eller rättsakter som kommer ur direktivet. Detta kräver en förstärkning av en av de svaga punkter som har visat sig under arbetet med detta direktiv: det absolut nödvändiga i att skaffa större och bättre tekniska rådgivningsmedel för frågor som denna, vilka kräver mycket specifika kunskaper och där ett litet misstag i beräkningarna kan få mycket dyrbara sociala och ekonomiska praktiska följder.
Avslutningsvis skulle jag vilja framhäva det som gör detta direktiv till ett verkligt verktyg för en hållbar utveckling: den balans som uppnåtts i synen på vatten som en mycket värdefull ekonomisk resurs och som ett viktigt element för att bevara
de europeiska ekosystemen. Ekonomi och ekologi, många gånger en föraktad binom, kan vara en viktig knutpunkt i genomförandet av detta direktiv.
3-331
Breyer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, kära kolleger! Vattenramdirektivet innehåller många positiva ansatser för ett integrerat helhetsskydd av vattnet. Men målsättningarna är svaga, oklara och ligger långt i framtiden. Vi kan inte vänta trettio år tills EG-domstolen har beslutat om miljömålen nu är rättsligt bindande eller inte. Medlemsstaterna uppmanas att snabbt förbättra kvaliteten på våra vatten, för att uppnå målen inom femton år.
När det gäller grundvattenskyddet har parlamentet tyvärr böjt sig för de industriella jordbrukens intressen och tillerkänt dem rätten att fortsätta med föroreningen. Nu är det också medlemsstaternas sak att se till att befintliga normer inte mjukas upp. Det är det som framgången med vattenramdirektivet kommer att kunna mätas på. Ett nytt knäfall inför det industriella jordbruket skulle på lång sikt leda till en slutgiltig förstöring av våra viktigaste resurser. Men det gläder oss att De gröna nu har lyckats med ett stort genombrott när det gäller utsläppet av farliga ämnen, som nu måste identifieras på listan med huvudsakliga ämnen. Här måste vi försöka att verkligen också uppfylla föreskrifterna i Ospar och undvika en icke kalkylerbar stor risk för miljön och för hälsan.
3-332
Fiebiger (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Det vattenramdirektiv som vi väntar på styrs av den berättigade principen att medborgarna i Europeiska gemenskapen har rätt till dagligt dricksvatten. Detta skall man sörja för genom lagstiftning. En enhetlig, enkel och avstämd lag för gemenskapen för att skydda vattnen och grundvattnet kan välkomnas. Viktiga direktiv, exempelvis direktivet om skydd av livsmedel, hantering av det kommunala avloppsvattnet, växtskydd och nitrater kommer att omarbetas och definieras på nytt både enligt ekologiska kriterier och ursprungskriterier. Uppgifterna är alltså brett definierade.
Som jordbrukare uttalar jag mig för att man i högre utsträckning skall ta med företrädarna för yrkesintressen och seriöst ta upp deras kritiska påpekanden. Jordbruk, skogsbruk och fiskerinäring och i synnerhet trädgårdsodling skall tas med i beslutsprocessen, så att man uppnår den erforderliga kombinationen av frivilligt åtagande och statliga bestämmelser.
Kraven på nollgränsvärden låter sig knappast uppnås enbart genom lagar. Genomförandet av direktivet utgör en äkta utmaning för medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen. Jag håller med föredraganden: Det måste göras gemensamt!
3-333
Flemming (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionär! Det var ett mycket turbulent nattplenum, där parlamentet, rådet och kommissionen enades om en gemensam vattenpolitik för alla medlemsstater. Parlamentets mycket stora seger består i att detta direktiv kommer att få bindande verkan.
Låt oss komma ihåg följande: Vissa medlemsstater har hittills intensivt värjt sig mot att bli skyldiga att i framtiden hantera sitt eget vatten mera försiktigt och miljömedvetet. Men ledamöterna i Europaparlament var helt klart ense, över alla partigränser – och det var mycket bra – : ingen gemensam ståndpunkt utan rättsligt bindande verkan.
Ytterligare en viktig seger för parlamentsledamöterna var skyddet av grundvattnet. Farliga ämnen måste fullständigt försvinna ur grundvattnet inom tjugo år efter att direktivet har offentliggjorts. Kommer vi att klara av det? De farliga ämnen som åsyftas måste ju också listas i en bilaga till direktivet. Och jag har helt visst klart för mig att det säkert kommer att bli heta diskussioner om det. Men jag tror att det stora målet, att skydda Europas grundvatten och bevara det åt våra efterkommande, är obestridligt. Processen med att tänka om har ägt rum: en mycket stor seger för politiken, en mycket stor seger för våra barn!
3-334
Piétrasanta (Verts/ALE). – (FR) Jag gläder mig åt de positiva resultaten av detta förlikningsförfarande. Det gällde ett viktigt betänkande som behandlar ett stort antal tekniska frågor inom vattenpolitiken. Vi kan tacka föredraganden Lienemanns envishet, kompetens och dynamik för dessa resultat.
De framsteg vi kommer att göra under de närmaste 25 åren på det här området avser faktiskt i högre grad skyddet, förvaltningen och förnyelsen av själva resursen, än upptäckten och utnyttjandet av nya förekomster. Jag vill insistera på betydelsen av en integrerad vattenförvaltning genom att peka på två punkter
- för det första önskar jag att det görs studier om inrättande av en förvaltning i olika länder och på EU-nivå, vilken bygger på ett federalt system kallat "vattendrag och miljöer".
- för det andra måste man se till att direktivets förslag tillämpas och uppmuntras, inte bara på EU-nivå, utan också i samband med de stöd som vi beviljar tredje land genom "vattenprojekten". Dessa projekt medför konsekvenser som inte endast berör vattenekosystemen i unionens länder, utan också länder som deltar i exempelvis Meda-avtalen. I MAP-projekten och andra projekt måste vi ta hänsyn till dessa länder, men även andra områden, såsom Nilens övre flodområde och Schweiz.
3-335
Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Den kompromiss vi har nått om texten för det nya ramdirektivet för vattenpolitik är i stort sett positiv, även om den innehåller specifika polemiska och kritiska aspekter, vilka emellertid fortfarande kan mildras när de olika studierna, handlingsplanerna och regleringsförslagen som planeras i den nu godkända texten utarbetas.
Det är positivt att kraven på vattenförvaltning ingår i ett gemensamt system, förvaltningen av vattendragen, vilket baseras mer på geografiska områden och vattendragens lägen än administrativa och nationella gränser, en fråga som är särskilt viktig för Portugal, där de viktigaste floderna delas med grannlandet Spanien.
Fastställandet att vattnet inte är en egendom som går att sälja som andra egendomar är också positivt, något som naturligtvis kräver särskilda åtgärder till skydd för denna offentliga egendom, men hela tiden för att skydda befolkningens intresse, särskilt försörjningen till hushållen och jordbruket, framför allt till småjordbruken och familjejordbruken.
Sluttexten säger att medlemsstaterna skall kunna ta hänsyn till de sociala och ekonomiska effekterna, liksom de geografiska och klimatologiska villkoren i den berörda regionen, vilket gör det möjligt att anpassa de olika medlemsstaternas situationer genom bestämda dispenser vilka dock kan visa sig otillräckliga för jordbruket i södra Europa, framför allt för Portugal. Vi kommer dock att vara uppmärksamma på dess praktiska tillämpning de närmaste åren.
3-336
Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Detta är ett ramdirektiv med ambitiösa mål för att skydda och förbättra vattenkvalitet med hänsyn tagen till principen "förorenaren betalar". Vi kommer inte att se hela bilden förrän de tillhörande
Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Detta är ett ramdirektiv med ambitiösa mål för att skydda och förbättra vattenkvalitet med hänsyn tagen till principen "förorenaren betalar". Vi kommer inte att se hela bilden förrän de tillhörande