Utav de sju skolor som ingår i fallstudie för denna uppsats finns det inte två skolor som organiserar sin SVA-undervisning på samma sätt. Gemensamt för alla skolor är dock att organisationen över tid har genomgått en positiv utveckling. I vissa fall handlar det om en utveckling från ingen SVA-undervisning alls till faktiska undervisningsgrupper. I andra fall handlar det om införandet av rent schematekniska lösningar som att parallell- lägga SVA- och SV-undervisningen istället för att som enligt tidigare norm placera timmarna utanför schemat .
På skola B är SVA-undervisning begränsad till Fordonsprogrammet där det finns två små grupper av elever som båda läser kurs B i SVA. Lärare B har fått kämpa för att få SVA-grupper och i år har SVA-undervisningen även parallellagts med SV-under-
visningen. Andraspråkselever som läser andra program har undervisning med special- lärare, varav endast en har poäng i universitetsämnet SVA. Som komplement till svenskundervisningen på Fordonsprogrammet har en specialpedagog startat en språk- verkstad till vilken det är meningen att eleverna efter överenskommelse ska kunna gå. Dock har språkverkstaden bara funnits under en månads tid vilket har gjort att dess funktion ännu inte är inarbetad hos eleverna.
De undervisande lärarna i SVA på skola E belyser liknande problem i organisa- tionen av SVA som lärare B beskriver. De senaste åren har lärarna på skola E fått kämpa för att få organisera SVA-undervisning. Detta har även inneburit att under- visningstimmarna har placerats på tider före eller efter övriga lektioner. Det finns på denna skola tre grupper i SVA med sammanlagt 10-15 elever, varav två grupper läser A-kursen och en läser B-kursen.
På skola A har flera olika modeller för SVA-undervisning prövats. Förgående läsår uppmärksammade både skolledning, lärarna och i slutändan även elever att SVA- undervisningen i sin dåvarande form inte fungerande. Således utsåg skolledningen två SVA-lärare som skulle utreda vilka alternativ som fanns för en framtida svensk- undervisning. Resultatet blev att svenskundervisningen numer är organiserad på ett sätt som undervisande lärare uppfattar som optimalt. Alla SV-klasser är uppdelade i grupper på max 20 elever. Utöver de vanliga SV-grupperna finns en grupp i kurs A i SVA och två grupper i kurs B i SVA. Lärare A:2 uttrycker att det fortfarande finns några icke- fungerande grupper kvar som ligger någonstans mellan SV och SVA men de ska för- svinna i och med att de elever som är kvar i detta system lämnar skolan.
Det som skiljer skola D från de andra skolorna är att skolan samarbetar med en närliggande gymnasieskola om SVA-undervisningen. På skola D finns tre grupper i kurs A i SVA och två grupper i kurs B i SVA. I SVA-grupperna finns det elever från båda skolorna och detta har medfört att SVA-undervisningen har kunnat bli mer flex- ibel. Förutom att SVA-undervisningen ligger på attraktivare tider än ofta annars har den enskilda eleven också möjlighet att läsa både SV och SVA parallellt. Undervisande lärare är nöjd med denna organisation.
Skola F och skola G har olika syn på ämnet SVA. Medan SVA ses som ett kärn- ämne på den skola F ses det på skola G som ett komplement till ämnet SV då eleverna kan räkna det till sitt individuella val. På skola F finns även för elever i år två en alter- nativ modell eftersom eleverna nivågrupperas i svenskämnet. På skola G där SVA ges som en valbar kurs finns det fyra grupper i SVA och det största problemet med organi-
sationen har varit att hitta tider för undervisningen men detta ska ändras till nästa år då tiderna för SVA läggs ut först på schemat. I anslutning till SVA-undervisningen håller undervisande lärare på skola G i stödundervisning dit elever kan komma med uppgifter från SV-undervisningen.
Skola C skiljer sig organisationsmässigt från de andra på ett grundläggande plan eftersom det är komvux. Förutom att undervisa kurs A och B i SVA har de även utökat sitt kursutbud med att omfatta en uttalskurs och tidigare även en grammatikkurs. Dess- utom har skola C vad de kallar en studieverkstad inom vars ramar elever arbetar indivi- duellt med en lärare tillgänglig för frågor och kan därigenom läsa både A- och B-kursen i SVA i eget tempo. Denna form ser lärare C som fördelaktig eftersom elever inte be- höver invänta terminsstart utan kan börja kursen i fråga när de vill.
På frågan till lärarna om alla får den språkundervisning i SVA som de är be- rättigade till menar lärare B att det schematekniskt inte går att lösa. Lärare A:1 väljer att kommentera att frågan istället handlar om att alla kanske inte får den svensk- undervisning de är berättigade till då det behövs fler timmar till all svenskundervisning. Hon tillägger även att om alla ska få den svenskundervisning de är berättigade till måste alla gå i samma grupp och SVA finnas som tillval för de elever som behöver ytterligare undervisning. Lärare C är tveksam till om alla elever får den undervisning de är be- rättigade till under tidigare skolår. Hon förklarar att detta kan bero på att när elever väl har ett ’ytflyt’ (synonymt med Cummins term BICS) är det svårt att tvinga dem att läsa SVA.
Svensson anser att det är viktigt med en bra skolorganisation för en välfungerande SVA-undervisning. Hon säger att ”det fungerar alldeles utmärkt på vissa håll, där rektorer lägger sig vinn om kompetenta SVA-lärare och som förstår den problematik som berör detta ämne. På andra skolor är det helt skrotigt och där ser man SVA endast som någon sorts utfyllnadsämne”. Svensson betonar att det framförallt är rektorns in- ställning som påverkar SVA-undervisningen oavsett om goda intentioner finns hos styrande myndigheter.