Vi skapar planer för alla möjliga scenarier och lämnar in till huvudmannen. Men ingenting om hur det går med lärarnas arbetsmiljö […]. Jag tvättar mina händer och är hemma vid minsta förkylningssymtom och är livrädd för att smittas eftersom jag både har högt blodtryck och en reumatisk sjukdom. (Textsvar 138, lärare, grundskola)
Jag har själv upplevt en stor oro. Arbetet i förskola, skola och fritidshem är redan tungt. Vi i fritidshemmet har stora barngrupper med många barn i behov av stöd i lokaler som inte är anpassade för gruppens storlek eller behov. Dessutom är vi ofta svagt bemannade och det görs nedskärningar varje år och det kommer krav om att vi samtidigt ska bli effektivare. Detta var vår vardag innan utbrottet. Nu ska vi försöka hantera en situation ingen riktigt vet hur vi ska hantera. (Textsvar 51, lärare, fritidshem)
Vi är alla förvirrade. Hur håller man avstånd i en skola där korridorerna är smala? Och det inte finns en chans till att hålla koll på att alla tvättar händerna innan lunch. (Textsvar 103, lärare, grundskola)
I både intervjuer och textskildringar reflekterar grundskolepersonal över att de i många avseenden befinner sig i den mest svårnavigerade tidpunkten i sina yrkesliv. Känslan av oro är ofta påtaglig, den är mångbottnad och den berör såväl elever som kollegor – men
för anhöriga. Hur kan jag som lärare vara en trygg punkt för eleverna? Hur ska jag besvara oroliga frågor från vårdnadshavare? Vad händer med kollegor som befinner sig i riskgrupp? Kommer jag själv att bli sjuk och kommer jag att smitta anhöriga? Medan många andra utbildningsformer och större arbetsplatser började bedrivas på distans under mars och april månad hopade sig frågor som dessa inom grundskolan.
Och då är jag ändå inte hypokondriker på något sätt, men det finns en obehaglig känsla över att hålla avstånd när du möter någon på trottoaren, men på jobbet måste allting vara som vanligt. Samtidigt som flödena är fulla av … hur sitter du bäst ergonomiskt när du jobbar hemifrån … res inte … och gör inte si eller så. Mitt privatliv är mer förändrat än mitt arbetsliv. (Intervjusvar 2, lärare, grundskola)
Tidigt under våren utvecklades en nervös stämning kring snuva, hosta och nysningar och detta gällde såväl i skolan som i matvarubutiker, på bussen eller på andra ställen där vi möts. I skolan hände det att elever uppvisade mer eller mindre tydliga symptom under skoldagen och i skolan – som överallt annars – väcktes misstanken om smitta. Detta gjorde grundskolepersonal uppmärksamma på symptom som tidigare knappt noterats och när symptomen har ansetts tillräckliga har vårdnadshavare kontaktats för att hämta hem sina barn. Även om tendensen i mycket högre grad varit att friska barn varit hemma än att sjuka barn skickats till skolan har frågor som dessa tagit tid och uppmärksamhet från arbete som annars är prioriterat i verksamheten. Uppmärksamheten på symptom, avvägningar om vad symptomen kan bero på, avskiljandet av elever och samtal med vårdnadshavare om saken har periodvis varit ett betydande inslag i lärares, fritidspersonals och rektorers arbete under vårterminen 2020.
De första veckorna efter att viruset verkligen tog fart så pratade eleverna inte om annat. Väldigt många lektioner gick åt till att lugna elever vilket såklart syntes snabbt på deras studieresultat. Vi lärare, som såklart också var oroliga, ombads att hålla masken för att inte elda på elevernas oro. Vi lyckades ganska bra till en början men när alla med minsta lilla tecken på sjukdom, oavsett sort, skickades hem så blev det lite otäck stämning på skolan. Om en elev eller lärare råkade nysa eller hosta under lektionstid utbröt nästan kaos. Då syntes det tydligt hur rädda eleverna verkligen var. Föräldrar började hålla sina barn hemma och i vissa klassrum satt det inte mer än 3 elever trots att skolan var öppen och skolplikten gällde. (Textsvar 103, lärare, grundskolan)
Under våren ställdes grundskolor också inför att beakta verksamheten i ljuset av allmänna råd om social distansering. Uppgiften väckte flera frågor och den har medfört problemlösning och – inte sällan – frustration på bred front (se t ex Lärarförbundet 2020c). Hur skulle råden tolkas i en skolkontext? I vilka delar av
skolmiljö som i grundläget inrymmer uppemot 30 elever i ganska små klassrum och ofta mångdubbelt fler i korridorer och matsal beskrivs frågorna som svårhanterliga. Samtidigt har engagemanget för att finna lösningar utifrån givna förutsättningar varit stort. Scheman har anpassats för att färre ska vara i korridorer eller matsal samtidigt, lektioner har om möjligt flyttats utomhus, föräldrar har uppmanats att hämta och lämna sina barn utanför skolbyggnaden, in- och utgångar har enkelriktats, avstånd i köer till matsal och andra gemensamma skolutrymmen har märkts upp – för att nämna några exempel på olika lösningar i olika skolmiljöer. Ytterligare ett exempel kan hämtas från en musiklärare som på flera olika sätt försökt få sin undervisning att fungera på ett sätt som känns tryggt och säkert:
Det var svårt att hålla avstånd i musiksalen. Jag uppmanade eleverna att tvätta/sprita händerna innan de spelade instrument. Jag blev sjuk och flera musiklektioner ställdes in. Blev symtomfri, bestämde mig för att ställa in allt instrumentspel när jag kom tillbaka för att lättare kunna följa direktiven, gjorde om min terminsplanering. Blev sjuk igen, men med milda symtom. Testade då att undervisa hemifrån […] eftersom så många lektioner blivit inställda. Det var speciellt, krävde mycket planering, flexibilitet hos eleverna och samarbete med kollegor på plats. Blandad succé och katastrof. Gjorde om min terminsplanering en andra gång. Läste om hur coronavirus sprids vid sång, blev orolig inför att komma tillbaka men hittade inga tydliga direktiv. Försökte undervisa utomhus för att minska smittrisk vid sång, det var svårt för eleverna att hålla koncentrationen och för min röst. Hade sönder rösten och fick vara hemma igen. Väl tillbaka fick jag lov att möblera om en tillfälligt tom sal som var större och lättare att vädra än musiksalen, har nu mina lektioner där. Klassrummet är mindre isolerat så vi stör andras undervisning om vi låter för mycket, men... det är lättare att hålla avstånd och känns tryggare. (Textsvar 200, lärare, grundskola)
Samtidigt som lärare arbetat med att tolka och efterleva riktlinjer och rekommendationer påtalar många att det har varit svårt att undvika inkonsekvenser. Elever som stått på sin uppmärkta plats i matsalskön har kort därefter ätit sin lunch i en skolmatsal som beskrivs som underdimensionerad och där nyss uppmärkt avstånd inte kan upprätthållas, efter en utomhuslektion har flera inomhuslektioner följt och på raster har elever varit nära varandra på det sätt som elever och barn är. Flera lärare beskriver känslan av inkonsekvens som frustrerande.
Vi har kontinuerligt fått myndighetsråd på presskonferenser som i skolans värld är omöjliga att följa. Barn ska plötsligt inte få köa till matsalen för att de står för nära varandra. Samma barn som sedan sitter bredvid varandra inne i matsalen, eller nära varandra i klassrummet, eller leker i högar på fritids. (Textsvar 17, lärare, fritidshem)
Vi får nya direktiv varje dag. Se till att barnen tvättar händerna, sprid ut barnen i klassrummet, var ute så mycket ni kan så att barnen inte är nära varandra. I realiteten är barnen så nära varandra de vill vara och vad vi än gör, för dom är barn. Vi lägger timmar på att med plasthandskar servera barnen lunch och mellanmål nu. Och att följa alla nya direktiv trumfar all verksamhet. (Textsvar 54, lärare, fritidshem)
Det är ju hela tiden ständiga råd. [Det] senaste som skedde var att vi fick besked om att vissa lektioner skulle flyttas några minuter hit och dit för att flödet i matsalen inte ska bli lika stort. Vi har ingen jättestor matsal så ibland är det ju väldigt trångt, så att vi försöker hitta sätt för att det ska bli mindre folk i matsalen […] Det är som ibland när de väntar på lektioner. Vi har väldigt små utrymmen här ute i no-salarna och där är de som packade sillar. Det går inte … för ibland är det 3 klasser som ska in i olika salar … och det är jättelitet. (Intervjusvar 8, lärare, grundskola)
Frånvarosituation, oroskänslor och arbetet med anpassningar utifrån smittläge och rekommendationer har lagt grunden för en periodvis svår arbetsmiljö i grundskolan och flera rapporter pekar på en mycket ansträngd arbetssituation i flera skolmiljöer (t ex Bergdal och Nouri 2020a; Bergdal och Nouri 2020b; Lärarnas Riksförbund 2020; Lärarförbundet 2020b; Lärarförbundet 2020c). I någon mån gäller detta förmodligen för i princip samtliga grundskoleenheter i landet. Av intervjuer och textskildringar framkommer samtidigt att arbetets intensitet och utmaningar sett olika ut på olika skolor och i olika perioder. Pandemisituationens inverkan på personalens arbetssituation och genomförandet av verksamheten har framförallt varierat med det rådande smittläget i närområdet och på den givna skolenheten. Medan någon grundskola temporärt stängt ned verksamheteten av smittskyddsskäl har andra skolor påverkats mindre. Men även faktorer som rektorers ledarskap, elevernas ålder och skolenhetens upptagningsområde har haft betydelse för personalens arbetssituation och pedagogiska utmaningar.
Tidsmässigt verkar situationen ha varit särskilt ansträngd i slutet av mars och under de första veckorna i april månad. Flera lärare som medverkar i undersökningen berättar att de kände sig utarbetade inför påsklovet och att detta helt gick åt till sömn och återhämtning. I skrivande stund är det tydligt att julledigheten 2020 kommer att välkomnas på ett motsvarande sätt på många grundskolor runt om i landet. Med en tilltagande smittspridning under hösten har arbetsbelastning och sjukfrånvaro successivt ökat och gjort arbetssituationen på flera grundskolor mer ansträngd än den var under våren. Det finns också flera exempel på grundskolor som under perioder övergått till distans- och fjärrundervisning till följd av pandemisituationen.
Även om personal har erfarit både oro och stress är det mycket få som medverkar i studien som utifrån vårens erfarenheter förmedlar att de anser att grundskolan skulle
ha följt gymnasiets exempel med att stänga ned och övergå till distans- och fjärrundervisning. Snarare framhålls betydelsen av att grundskolan fortsatt tog emot sina elever på plats under hela våren. Precis som i gruppen av gymnasielärare – som tog sig igenom en rekordsnabb omställning till digital undervisning – uttrycks en stark yrkesstolthet över den egna och kollegornas arbetsinsatser. Under vårterminen utförde personalen inom grundskolan en arbetsinsats långt utöver den vanliga. Detsamma gäller för den hösttermin som i skrivande stund just har avslutats.