Osäkerhet inför nya kontakter

Ett ytterligare tema i männens berättelser om vad som kan skapa hinder för ett deltagande, är en slags osäkerhet inför att söka efter och upprätthålla sociala kontakter. Det verkar finnas en tafatthet för många män i denna generation när det gäller sociala sammanhang, och även en rädsla för att bli avvisad eller exkluderad.

Män har svårare att ta sig för

Majoriteten av intervjupersonerna berättar att män generellt sett kan ha lite svårare att ”ta sig för” när det kommer till sociala kontakter. Många påpekar att de har få sociala kontakter och att det är svårare för män att söka efter nya kontakter eller upprätthålla existerande. De säger att kvinnor i regel har lättare att umgås med varandra och starta upp olika sociala grupper. Intervjuperson två beskriver det så här:

Ja, de flesta män har ju inte den här sociala kompetensen i regel, kvinnor är ju mjukare och känsligare, så de har ju lättare att umgås med varandra. Och det ser man ju på kvinnor med sina väninnor, det är ju mycket djupare än vad vi män normalt får alltså. För vi blir ju, ja endera blir vi affärsvänner, så vi har gemensamma intressen på det sättet, eller också har vi nån gemensam hobby som vi delar eller nåt sånt där, på sin höjd. (IP 2)

Varför männen har svårare för sociala kontakter har intervjupersonerna olika idéer om. Någon funderar på om det kan ligga i generna, en annan säger att det är ett inlärt beteende. Några stycken återkommer till att det har att göra med kultur och uppfostran och traditionella familjeroller.

Men det är oftast bara kvinnorna som pratar om jag säger så ... det märks så väl att de har mycket lättare att, ja de är mer vana att mer prata om sig själva, än vad män är. Men jag tror att behovet är lika stort hos män. Men därifrån att ta steget och öppna sig, det är inte så lätt. .... Ja jag tror att en sån här verksamhet har en väldigt stor betydelse om de kommer med, men just det där steget att delta i nån sån här verksamhet, för vår generation är det lite ovant att delge sina inre tankar till främmande personer. Det har inte ingått i vår uppfostran så att säga. (IP4)

I och med den traditionella familjerollen med omsorg om barn och familj och så, så tror jag att man får en annan syn på omgivningen och jag har fått för mig att kvinnor har lättare att umgås och ha väninnor och så, jag tror det är vanligare än män. (IP 7)

Även om många av männen pratar om att detta är något som generellt gäller för män, kan de också till viss del identifiera sig med beteendet själva. Intervjuperson sex beskriver att han känner sig osäker i nya sociala sammanhang, att det kan kännas svårt att påbörja en konversation med en person han inte känner och att det kan utgöra ett motstånd till att skaffa nya kontakter.

Det går inte alltid för mig att komma in pang, det gör det inte. Men när det väl börjar sen, då är det lättare .... Det där naturliga samtalet, det måste jag leta efter. Det finns inte spontant hos mig utan jag måste hitta nån anledning att börja prata om nåt visst ämne eller så. Och då är det väl så att jag tycker att det är lite tungt ibland att hitta nya kontakter. Det är klart att jag skulle behöva nya kontakter jag också. (IP 6)

Svårigheter för äldre män att socialisera är något som återkommer i männens berättelser, och som också bekräftas i forskning (Willis et al., 2019). Dock verkar just dessa män som deltar i Äldrekontakt sticka ut något från mängden, i och med att de är öppna och utåtriktade som personer. Några har till och med sökt sig till Äldrekontakt för det okomplicerade umgänget och för att man gillar att

”lättsnacka”. Intervjupersonerna återkommer dock ofta till att många män har svårt för att socialisera, och att det kan vara svårt att starta igång ett samtal utan ett gemensamt intresse. Detta skulle kunna vara en anledning till att mer praktiska aktiviteter är mer populärt hos de äldre männen. Att snickra tillsammans i en verkstad, eller att utöva en sport ihop kan ge en mer naturlig ingång till samtal när det finns ett gemensamt intresse att prata om. Detta är också något som forskningen bekräftar, att många äldre män föredrar mer handfasta uppgiftsfokuserade aktiviteter istället för rent sociala (Collins, 2017; Beach & Bamford, 2013; Ruxton, 2006).

Rädsla för att bli exkluderad

Det finns en rädsla bland en del av intervjupersonerna för att ge sig in i nya gruppkonstellationer. För några bottnar det i tidigare upplevelser av att ha blivit utestängd ur en gruppgemenskap, för andra är det enbart farhågor inför att känna sig utanför i en grupp där människor redan känner varandra.

De här mötena, de är grupper på något vis, de som känner varandra sen tidigare. Och just det här att det är grupper som pratar... jag var lite tveksam att vara på den där .... Jo ska det bli som det där att man kommer dit och sen blir man så där att ”det här är upptaget, kan du sätta dig någon annanstans?” (IP 1) Jag hade ju fått intryck av att ... det var en grupp som hade träffats ganska länge, och som kände varandra. Och då är man ju alltid lite mera fundersam hur man kan komma in i gruppen, jag visste liksom ingenting alls om ålder eller vad de hade jobbat med och sådär, men det var ingen stor tveksamhet, det vara bara det att, ja man är lite fundersam bara. (IP 3)

Även detta är något som bekräftas i Willis et al. (2019) studie, att det finns en oro för att känna sig exkluderad i en gruppgemenskap. Det faktum att det är betydligt fler kvinnor än män som deltar i Äldrekontakts fikaträffar är också något som kan skapa en känsla av utanförskap. En person berättar att han skulle tveka att fortsätta med träffarna om han blev ensam man i gruppen. En annan berättar att

han är ”tuppen i hönsgården” men att kvinnorna mest pratar med varandra. Några av

intervjupersonerna säger att det kan kännas skrämmande att anmäla sig till aktiviteter som domineras av kvinnor. Intervjuperson tre berättar:

Framför allt så vet man ju att i alla såna här sammanhang är det mest kvinnor då, och det är väldigt få män som man kommer att träffa och stöta på. Och det kan ju avskräcka en del.

(IP 3)

Intervjupersonernas rädsla för att bli exkluderade ur ett gruppsammanhang kan analyseras med hjälp av ett interaktionistiskt perspektiv på skam. Att männen beskriver en rädsla för att ge sig in i nya gruppkonstellationer tolkar jag som en slags självbevarelsedrift. Intervjupersonerna beskriver kvinnorna som mer vana att socialisera i grupp och att män kan känna sig otillräckliga eller tafatta. Det finns alltid en risk att bli avvisad i en ny grupp, vilket kan ge upphov till skamkänslor och sorg. Att känna sig otillräcklig och i underläge går också emot traditionella mansnormer. Att helt enkelt undvika dessa gruppaktiviteter kan vara ett sätt att bevara sin stolthet och sitt oberoende.