Institutionen för socialvetenskap
Socionomprogrammet 210 hp
Att bryta ett mönster
Äldre mäns upplevelser av att söka sig till och delta i en social gruppaktivitet, för att bryta eller lindra ensamhet och social isolering
To break a pattern
Older men's experiences of applying for and participating in a social group activity, to break or alleviate loneliness and social isolation
Johanna Frenkel
Examensarbete i socialt arbete (15 hp) SOC 63, VT 2020
Handledare: Tomas Brytting Examinator: Anna Whitaker
Förord
Jag har i många år engagerat mig som volontär inom den ideella organisationen Äldrekontakt, vars syfte är att bryta äldres ensamhet och sociala isolering genom månadsvisa fikaträffar. Under mina år som volontär har jag hört många berättelser om hur känslor av ensamhet har lindrats genom
fikaträffarna. Att få möjlighet att komma hemifrån och bli bjuden på en kopp kaffe i gemenskap med andra kan göra ensamheten mer hanterbar. För vissa kan det till och med bli en livlina, något som ger livet en mening. Jag har dock alltid undrat varför så få män deltar i träffarna. Under mina tio år som volontär har vi enbart haft ett fåtal män med i den fikagrupp jag själv deltar i. Det låga deltagarantalet bland män speglar också verksamheten i stort. När jag gjorde min praktik på socionomutbildningen 2019, som biståndshandläggare inom den kommunala äldreomsorgen, lärde jag mig att äldre män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Detta förvånade mig och gjorde mig intresserad av att undersöka kopplingen till ensamhet och det låga deltagandet i sociala aktiviteter. Jag har funderat över om äldre män kan ha svårare att hantera ensamhet än vad kvinnor har, och om det kan finnas barriärer som gör det svårare för männen att ta kontakt med sociala verksamheter. Detta blev min ingång i denna uppsats.
Anpassningar i samband med coronapandemin
I ett initialt skede av studien var coronavirusets utbredning ej så omfattande och äldre över 70 år var fortfarande socialt aktiva i samhället. I mitten av mars skedde dock en utökad smittspridning och Äldrekontakt ställde in sina fysiska träffar i samband med att Folkhälsomyndigheten ringade in äldre över 70 år som en särskild riskgrupp. Denna studie fick då anpassas efter förutsättningarna, och jag valde även att ställa frågor om den aktuella situationen. Detta beskrivs närmare i inledning, metod och diskussion.
Abstract
Prolonged involuntary loneliness can have far-reaching negative consequences for individuals, such as increased risk of both physical and mental illness and premature death. According to research there is a proven increase in loneliness during the latter part of old age. Studies show that many single older men have limited social networks, which makes them more vulnerable to loneliness and social isolation. Several social interventions aimed at promoting the health of the elderly and counteracting loneliness and social isolation, have reported low participation rates among older men.
The purpose of this research was to investigate the process that led older men to apply for and participate in an organized social group activity, to break or alleviate loneliness and social isolation. The aim was to increase knowledge about what has made participation possible, and whether there have been circumstances that have constituted obstacles to participation. The research was conducted through qualitative methods, using an abductive approach where a number of concepts in symbolic interactionism were used to analyze results. Eight visitors from the non-profit organization
‘Äldrekontakt’ [Elderly Contact] were interviewed by telephone using semi-structured interviews. The results were sorted under ‘enabling’ and ‘hindering’ factors. Under enabling factors, there were three main themes. ‘Norm-breaking personality’ highlights the individual conditions that enabled participation, where the interviewees' characteristics and behavior defy traditional notions of ‘the strong and independent man’. The theme ‘driving forces’ refers to the inner motives behind the decision to apply for a social group activity, where desire for contact with other people and having something to look forward to, were strong driving forces. The theme ‘external influence’ describes the external conditions that contributed to the decision to apply for a social activity, such as participants receiving information about the activity or getting a lift to the meetings by volunteers.
Three main themes were developed for ‘hindering factors’. Firstly, the theme ‘male norms as a
barrier’ demonstrates that society's expectations of the strong and independent man make it more
difficult for older men to acknowledge or identify feelings of loneliness, which also prevents them from participating in social activities. Secondly, the theme ‘insecurity in seeking new contacts’ highlights an insecurity among older men, in searching for new social contacts. Lastly, the theme
‘health-related obstacles’ addresses that deteriorating health makes it more difficult to partake in and
access social activities, which can lead to becoming more passive.
The results show a contradiction between the men's actions and self-insight. Although the men in many ways act in a norm-breaking way, a masculine ideal also emerges between the lines within the men's stories. In analyzing the significance of the results, it is discussed whether the men in the study are aware that they are breaking traditional gender norms or not.
Keywords: Older men, loneliness, loneliness in old age, social isolation, social activities, social
Sammanfattning
Ofrivillig ensamhet som består under en längre tid kan ge långtgående negativa konsekvenser för individen, så som ökad risk att drabbas av både fysiska och psykiska sjukdomar och för tidig död. Forskning visar att det finns en påvisad ökning av ensamhet under den senare delen av ålderdomen. Studier visar att många ensamstående äldre män har ett begränsat socialt kontaktnät, vilket gör dem mer sårbara för ensamhet och social isolering. Flera sociala verksamheter som syftar till att främja äldres hälsa och motverka äldres ensamhet och isolering vittnar om låga deltagartal bland männen. Syftet med studien var att undersöka den process som fått äldre män att söka sig till och delta i en organiserad social gruppaktivitet, för att bryta eller lindra ensamhet och social isolering. Målet var att öka kunskapen om vad som har möjliggjort ett deltagande, samt om det funnits omständigheter som har utgjort hinder för ett deltagande. Studien är en kvalitativ intervjustudie och resultatet har tagits fram genom en kvalitativ analys. Studien har en abduktiv ansats där ett antal begrepp inom den symboliska interaktionismen har använts för att analysera resultatet. Åtta personer som är gäster inom den ideella organisationen Äldrekontakt har intervjuats via semistrukturerade intervjuer per telefon. Resultatet sorterades in under möjliggörande samt hindrande faktorer. Under möjliggörande faktorer ryms tre huvudteman. Normbrytande personlighet belyser de individuella förutsättningar som möjliggjort ett deltagande, där intervjupersonernas egenskaper och beteende trotsar traditionella föreställningar om den starke och oberoende mannen. Temat drivkrafter handlar om de inre motiv som ligger bakom beslutet att söka sig till en social gruppaktiviteten, där längtan efter kontakt med andra människor och att ha något att se fram emot är starka drivkrafter. Temat yttre påverkan beskriver de yttre förutsättningar som bidragit till beslutet att söka sig till en social verksamhet, som att deltagarna har fått information om verksamheten och att de får skjuts till träffarna.
Under hindrande faktorer har tre huvudteman tagits fram. Temat mansnormer som barriär visar att samhällets förväntningar om den starke och självständiga mannen gör det svårare för äldre män att erkänna eller identifiera ensamhetskänslor, vilket i sin tur hindrar dem från att söka sig till sociala verksamheter. Temat osäkerhet inför nya kontakter belyser en osäkerhet bland äldre män, inför att söka efter nya sociala kontakter. Temat hälsorelaterade hinder tar upp att en försämrad hälsa gör det svårare att ta sig iväg på sociala aktiviteter, vilket kan leda till en passivisering.
Resultatet visar på en motsättning mellan männens handlande och självinsikt. Även om männen på många sätt agerar på ett normbrytande sätt, framträder också ett maskulint ideal mellan raderna i männens berättelser. I en diskussion om resultatets betydelse diskuteras huruvida männen i studien är medvetna om att de bryter mot traditionella könsnormer eller inte.
Nyckelord: Äldre män, ensamhet, ensamhet bland äldre, social isolering, sociala aktiviteter, socialt
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund ...7
1.1 Studiens aktualitet ...7
1.2 Problemområde ...7
1.3 Relevans för socialt arbete ...8
1.4 Problemformulering ...9
1.5 Syfte och frågeställningar ...9
1.5.1 Frågeställningar utöver syftet på grund av covid-19 ...9
1.6 Centrala begrepp ...9
1.6.1 Ensamhet ...9
1.6.2 Social isolering ...10
1.6.3 Social gruppaktivitet ...10
1.6.4 Maskulinitet och femininitet ...10
2. Kunskapsläge ...12
2.1 Ensamhet och social isolering bland äldre män ...12
2.1.1 Begränsat nätverk som riskfaktor för äldre män ...12
2.1.2 Äldre isolerade män är sjukare och fattigare ...13
2.1.3 Ensamhet som tomhet bland äldre män ...13
2.1.4 Män söker inte hjälp ...14
2.2 Äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter ...14
2.2.1 Stöd för sociala aktiviteter ...14
2.2.2 Äldre män svåra att involvera i sociala aktiviteter ...15
2.2.3 Möjliggörande och hindrande faktorer för äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter ...15
3. Undersökningens teoretiska ramverk ...18
3.1 Symbolisk interaktionism som teoretiskt perspektiv ...18
3.2 Sociala normer ...18
3.2.1 Könsnormer ...19
3.3 Socialisation, signifikanta andra och den generaliserade andre ...19
3.4 Me & I ...20
3.5 Skam - ur ett interaktionistiskt perspektiv ...20
3.6 Social responsivitet ...20
4. Metod ...22
4.1 Forskningsdesign ...22
4.2.1 Äldrekontakts fikaträffar ...23 4.3 Datainsamling ...23 4.4 Dataanalys ...24 4.5 Forskningsetiska överväganden ...25 4.6 Förförståelse ...26 4.7 Studiens tillförlitlighet ...27
5. Resultat och analys ...29
5.1 Möjliggörande faktorer ...29
5.1.1 Normbrytande personlighet ...29
5.1.2 Drivkrafter ...31
5.1.3 Yttre påverkan ...33
5.2 Hindrande faktorer ...35
5.2.1 Mansnormer som barriär ...35
5.2.2 Osäkerhet inför nya kontakter ...38
5.2.3 Hälsorelaterade hinder ...40
6. Diskussion ...42
6.1 Studiens centrala fynd ...42
6.2 Diskussion ...43
6.3 Implikationer för det sociala arbetets praktik ...43
6.4 Coronaisoleringens påverkan ...44
7. Referenser ...45
8. Bilagor ...49
Bilaga 1 Litteratursökning ...49 Bilaga 2 Informationsbrev ...50 Bilaga 3 Samtyckesformulär ...52 Bilaga 4 Följebrev ...53 Bilaga 5 Intervjuguide ...541. Inledning och bakgrund
1.1 Studiens aktualitet
Under 2020 har Sverige och världen varit mitt inne i en kris orsakad av coronaviruset covid-19. En pandemi har svept över världen och orsakat kaos i länder som vanligtvis har en fungerande
demokratisk struktur och välstånd. Sjukvården har överbelamrats och läkare har tvingats att prioritera bland gravt sjuka, framför allt äldre, vem som ska få vård för sin överlevnad. För att stoppa
smittspridningen har flera länder stängts ner helt. Skolor, universitet, fabriker och företag har bommat igen och människor har hållits i hemkarantän. I den mest akuta fasen, när smittspridningen var som värst i Sverige, uppmanades alla äldre över 70 år att isolera sig i sina hem, då de tillhör en riskgrupp. Detta upprörde en del i den yngre kategorin äldre, eftersom många idag är fullt friska och lever aktiva och hälsosamma liv. Ju fler dödstal viruset orsakat, ju fler äldre har dock accepterat att leva isolerat, utan fysisk kontakt med barn, barnbarn eller vänner. Ensamheten har blivit högst påtaglig i denna märkliga karantän, även för den som vanligtvis har ett rikt socialt liv.
1.2 Problemområde
För många av de allra äldsta som befinner sig i denna påtvingade karantän är ensamhet och social isolering inget nytt, snarare deras vardag. Även om många äldre idag är aktiva och sällan eller aldrig upplever ensamhetskänslor eller isolering, visar forskning att det finns en påvisad ökning av ensamhet under den senare delen av ålderdomen (Jönson & Harnett, 2015). Med stigande ålder försämras hälsan successivt, och det sociala nätverket minskar när partners och vänner går bort (Taube, 2019). I Sverige beräknas cirka 10 till 15 procent av alla äldre över 75 år vara socialt isolerade. Det högsta antalet finns bland de allra äldsta över 85 år (Statistikmyndigheten SCB, 2019). I den senaste undersökningen som Socialstyrelsen skickar ut till alla äldre över 65 år som bor hemma med stöd av hemtjänst eller på särskilt boende, har 13 procent av de som bor hemma angett att de besväras av ensamhet ofta och 40 procent att de besväras av ensamhet ibland (Socialstyrelsen, 2019).
De flesta studier och undersökningar som gjorts kring äldres upplevda ensamhet, visar att äldre kvinnor generellt lider av ensamhet i högre utsträckning än äldre män (Taube, 2019; Tornstam, 2018; Dahlberg, Andersson, McKee och Lennartsson, 2015). En vanlig uppfattning är dock att ensamhet kan vara underrapporterat bland äldre män, då det anses mer accepterat för kvinnor att uttrycka dessa känslor (Taube, 2019; Andersson, 2013, Beach & Bamford, 2013). Den främsta orsaken till att kvinnor rapporterar mer ensamhet tros vara att kvinnor i snitt lever några år längre än männen och därmed ofta överlever sin partner, vilket är den främsta riskfaktorn för ensamhet bland äldre (a.a.). Glappet mellan män och kvinnors förväntade livslängd minskar dock i takt med att män lever allt längre, vilket innebär att allt fler män kommer att bli änkemän sent i livet (Collins, 2017; Milligan, Payne, Bingley & Cockshott, 2015). Studier visar att många ensamstående äldre män har ett begränsat
socialt kontaktnät, vilket gör dem mer sårbara för ensamhet och social isolering (Dahlberg et al., 2015; Beach & Bamford, 2013; Ruxton, 2006). Siffror från SCB visar att fler äldre män än kvinnor i Sverige saknar en nära vän och det finns ett tydligt samband mellan avsaknad av en nära vän och social isolering (Thelander, 2020). Svårigheter att knyta kontakter ökar risken för ensamhet och ju längre man varit ensam, desto svårare blir det att hitta tillbaka till gemenskapen (Strang, 2014).
Tillfälliga känslor av ensamhet behöver inte vara skadligt men om ensamheten består under en längre tid kan den resultera i långtgående negativa konsekvenser för individen (Strang, 2014). En långvarig ofrivillig ensamhet ger en ökad risk att drabbas av exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, kognitiva sjukdomar, depression, psykisk ohälsa och för tidig död. Ofrivillig ensamhet påverkar dessutom hjärnans smärtsystem, vilket innebär att ensamma personer är mer smärtkänsliga. Studier visar också att känslor av ensamhet och utanförskap kan få människor att fatta dåliga och riskfyllda beslut, eftersom ensamhetens ångest påverkar omdömet. Bakom självskadebeteende och
självmordstankar ligger ofta känslor av ensamhet och att inte höra till (a.a.). Det finns studier som tyder på att äldre män kan uppleva ensamhet och social isolering som mer plågsam än vad kvinnor gör och att detta kan vara en orsak till att äldre män är överrepresenterade i självmordsstatistiken
(Tornstam, 2018). Män över 85 år har de högsta självmordstalen i Sverige, sett till gruppens storlek (Arleij, 2018).
1.3 Relevans för socialt arbete
Att känna gemenskap är välgörande för både kropp och själ (Strang, 2014). Människan är en social varelse, vi är beroende av andra människor för vår överlevnad. Hjärnan belönar gemenskap genom att frisätta endorfiner som gör att vi känner välbehag, och gemenskap kan också dämpa smärta. Att ha goda sociala relationer utgör dessutom ett skydd för både psykiska som fysiska sjukdomar (a.a.). Enligt socialtjänstlagens 4 §, kap. 5, (SoL, SFS 2001:453) har socialtjänsten ansvar för att äldre människor har en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Hur kommuner väljer att organisera gemenskap för äldre ser olika ut mellan kommuner. En vanlig insats är dagverksamhet som är en biståndsbedömd insats för de som är i större behov av stöd och hjälp. Dessutom anordnar de flesta kommuner öppna träffpunkter för äldre, som exempelvis erbjuder café, musikunderhållning, träning, utflykter och föreläsningar (Jönson & Harnett, 2015). Förutom kommunala verksamheter finns en mängd frivilligorganisationer som ordnar sociala aktiviteter och som ofta samverkar med kommunen på olika sätt (a.a.)
Flera sociala verksamheter som syftar till att främja äldres hälsa och motverka äldres ensamhet och isolering vittnar dock om låga deltagartal bland männen. Enligt rapporter samt utsagor och vittnesmål är det generellt sett mycket fler kvinnor än män som deltar i sociala aktiviteter.
Min studie är relevant för socialt arbete eftersom jag vill undersöka vad som möjliggör mäns deltagande i sociala verksamheter, och vad som utgör hinder. Denna kunskap kan förhoppningsvis ge sociala verksamheter nya insikter om hur de bäst når de ensamma och isolerade äldre männen, vilket i
förlängningen kan förhindra de negativa konsekvenser som ofrivillig ensamhet och social isolering kan leda till.
1.4 Problemformulering
Kunskapen om äldre mäns upplevelser av ensamhet och social isolering är begränsad och det finns få studier som behandlar vad som möjliggör äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter, som ett led i att bryta eller lindra social isolering och ensamhet. Genom att intervjua äldre män som har sökt sig till och nu deltar i en organiserad social gruppaktivitet, är målet med studien att öka kunskapen kring den process som har lett till ett deltagande.
1.5 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka den process som fått äldre män att söka sig till och delta i en organiserad social gruppaktivitet, för att bryta eller lindra ensamhet och social isolering. Målet är att öka kunskapen om vad som har möjliggjort ett deltagande, samt om det funnits omständigheter som har utgjort hinder för ett deltagande.
Följande frågeställningar har jag utgått från i min studie:
1. Hur har de äldre männen upplevt processen att söka sig till och delta i en organiserad social gruppaktivitet för att bryta eller lindra ensamhet och social isolering?
2. Vad har möjliggjort ett deltagande?
3. Har det funnits omständigheter som har utgjort hinder för ett deltagande?
1.5.1 Frågor utöver studiens syfte på grund av covid-19
Eftersom intervjupersonerna, som är i riskgrupp för covid-19, under tiden för studiens genomförande har levt isolerade i sina hem, har jag vid intervjun även ställt frågor om hur denna isolering har påverkat deras sociala kontakter och upplevda känslor av ensamhet. Jag har valt att ej redovisa dessa svar under resultat, utan kommer istället att redovisa dem i min diskussion. Även om pandemin naturligtvis har utgjort en hindrande omständighet för ett deltagande, är det svårt att dra några generella lärdomar då det är en så pass extrem omständighet. Intervjupersonerna och de sociala verksamheterna har också haft svårt att påverka dessa hindrande omständigheter, eftersom de främst utgörs av regeringsbeslut och myndigheters rekommendationer.
1.6 Centrala begrepp
1.6.1 EnsamhetEnsamhet är ett mångfacetterat begrepp som rymmer många tolkningar. Ett vanligt sätt att definiera ensamhet, och som jag kommer att utgå ifrån i min uppsats, är Robert E Weiss beskrivning av
ensamhet, från 1973 (Taube, 2019; Tornstam, 2018). Definitionen som har en socialpsykologisk ansats, utgår från att det finns två olika dimensioner av ensamhet; den känslomässiga ensamheten och den sociala ensamheten1. Den känslomässiga ensamheten uppstår vid förlust eller avsaknad av en person som står en nära, exempelvis en partner eller vän. Den sociala ensamheten innebär en självupplevd isolering till följd av ett bristande socialt kontaktnät. Båda dimensioner betraktar
ensamhet som något uteslutande negativt och som uppkommer på grund av ett ouppfyllt socialt behov (a.a.).
1.6.2 Social isolering
I de flesta vetenskapliga studier definieras social isolering som ett objektivt mätbart mått av hur många och vilken typ av sociala kontakter en individ har (Strang, 2014). SCB:s (2019) definition av social isolering är att personen är ensamboende och inte träffar anhöriga, vänner eller bekanta oftare än ett par gånger i månaden. Det är denna definition av social isolering jag kommer att utgå ifrån i min uppsats.
Att leva socialt isolerad innebär inte ett direkt samband med upplevda känslor av ensamhet. En individ kan känna sig tillfreds med att leva med få sociala kontakter, och omvänt kan känslor av ensamhet även finnas hos en person som lever ett socialt liv (Tornstam, 2018). Däremot finns det ett tydligt samband mellan ett välfungerande socialt liv och en god hälsa, och studier visar att svårigheter att knyta kontakter ökar risken för ensamhet (Strang, 2014).
1.6.3 Social gruppaktivitet
Med social gruppaktivitet menar jag i detta sammanhang gruppaktiviteter som organiseras av det sociala arbetet, med syfte att erbjuda social samvaro för äldre för att motverka ensamhet och social isolering. I min definition ryms bland annat de organiserade sociala gruppaktiviteter jag berör i min uppsats, så som kommunens öppna träffpunkter, Äldrekontakts fikaträffar, Stadsmissionens
livsberättargrupper, samt de aktiviteter som specifikt riktar sig till män inom programmet Men in
Sheds, som berörs i de brittiska forskningsstudier jag tagit del av. 1.6.4 Maskulinitet och femininitet
I ett betänkande av utredningen Män och Jämställdhet (SOU 2014:6) används begreppet maskulinitet för att definiera de uppfattningar om manlighet som påverkar mäns beteende och de förväntningar män möter i samhället. Även begreppet mansnormer används i utredningen för att visa på de
stereotypa föreställningar eller uppfattningar som finns i samhället, om hur en man förväntas vara eller bete sig. De beteenden och egenskaper som förknippas med det stereotypt maskulina innebär
1 Weiss använder begreppet social isolering för att benämna den självupplevda ensamhet som uppstår till följd av ett bristande socialt kontaktnät. För att undvika begreppsförvirring med SCB:s definition av social isolering, har jag valt att kalla Weiss sociala isolering för social ensamhet.
exempelvis att vara oberoende, stark och prestationsinriktad, att inte visa sig sårbar och att distansera sig från kvinnlighet, intimitet och homosexualitet (a.a.). Enligt skriften Maskulinitet och jämställdhet:
En introduktion till att förändra mansnormer (Hyllander & Jacobsen, 2018), står begreppet
maskulinitet i motsatsförhållande till begreppet femininitet, där femininitet värderas lägre än
maskulinitet. De egenskaper, karaktärsdrag och uttryck som förknippas med femininitet är exempelvis att vara svag, beroende, känslosam och relationsinriktad. Könsnormer hänger alltså ihop med
föreställningen att män och kvinnor är varandras motsatser (a.a.). Jag kommer i min uppsats att använda mig av begreppet mansnormer, då det knyter an till det interaktionistiska perspektiv jag har som teoretiskt ramverk i min uppsats.
2. Kunskapsläge
I detta kapitel sammanfattar jag kunskapsläget kring äldre mäns ensamhet och sociala isolering samt hur äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter ser ut i Sverige. Slutligen redovisar jag kunskapsläget kring möjliggörande och hindrande faktorer för äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter.
Det finns en gedigen mängd forskning världen över som berör äldres ensamhet och sociala isolering, däremot är kunskapen utifrån de äldre männens perspektiv begränsad (Beach & Bamford, 2013). De flesta studier och riktlinjer som tagits fram om äldres ensamhet och hur den kan motverkas är könsneutrala eller utifrån ett kvinnligt perspektiv (a.a.). Jag har dock funnit ett antal intressanta studier, rapporter och utvärderingar från Storbritannien, som specifikt behandlar äldre mäns ensamhet och sociala isolering, och deras deltagande i sociala aktiviteter. Anledningen är troligtvis att
Storbritannien har lyft ensamhetsfrågan som ett folkhälsoproblem för att synliggöra problemet för allmänheten och minska stigmat (Thelander, 2020). Regeringen har en ensamhetsminister och en nationell strategi för att bekämpa ensamheten, där såväl regeringen som företag, frivilligorganisationer och individer involveras i arbetet. Huruvida de brittiska studierna går att applicera i en svensk kontext är svårt att svara på, men enligt siffror från Storbritanniens motsvarighet till SCB, Office for National Statistics, skiljer sig inte britternas upplevelser av ensamhet avsevärt från svenskarnas, i befolkningen i stort. Däremot visar undersökningar att yngre personer är de som upplever mest ensamhet i
Storbritannien, medan äldre personer är värst drabbade av ensamhet i Sverige (a.a.).
2.1 Ensamhet och social isolering bland äldre män
2.1.1 Begränsat socialt nätverk som främsta riskfaktor för äldre mänBåde nationella och internationella studier och rapporter pekar på att ensamstående äldre män utgör en sårbar grupp för ensamhet eftersom de generellt sett har ett mer begränsat socialt nätverk än vad äldre kvinnor har (Beach & Bamford, 2013; Collins, 2017; Dahlberg et al., 2014; Ruxton, 2006).
Dahlberg et al. (2015) har i en longitudinell studie bland annat undersökt vilka faktorer som ökar risken för ensamhet för äldre män respektive äldre kvinnor i Sverige. I resultatet framkommer att den främsta riskfaktorn för båda könen var att bli änka eller änkling. För kvinnor var de främsta
riskfaktorerna för ensamhet bland annat depression och en nedsatt rörelseförmåga. För männen var ett begränsat socialt nätverk, och att det sociala nätverket minskade med åren, de främsta riskfaktorerna. I en sammanfattning av tidigare kunskapsläge kring ensamhet och kön poängterar Dahlberg et al. (2015) att kvinnor vanligtvis har ett bredare socialt nätverk än män, vilket kan minska de negativa effekterna för en kvinna när hennes partner går bort.
Liknande resultat fann Beach och Bamford (2013) i den brittiska rapporten Isolation: The emerging
crisis of older men, som bygger på resultat från longitudinella studier, intervjuer, fokusgrupper samt
tidigare forskning. De ensamstående äldre männen i studien hade betydligt mindre kontakt med sin familj och sina vänner i jämförelse med de äldre kvinnorna, och denna kontakt avtog dessutom med
åren för männen, medan kvinnorna tvärtom ökade sin kontakt med familj och vänner. En annan viktig upptäckt i rapporten är att äldre män som bodde själva upplevde en högre grad av ensamhet än vad äldre kvinnor som bodde själva gjorde. Detta, menar författarna, beror på att äldre män är mer beroende av sin kvinnliga partner än tvärtom. När den kvinnliga partnern går bort, blir många män isolerade och därmed mer sårbara för ensamhet. Författarna framhåller att åtgärder måste vidtas eftersom gruppen äldre ensamstående män växer, i takt med att mäns medellivslängd stadigt ökar. Författarna poängterar också att ny forskning visar att äldre män löper 30 procents högre risk att dö efter att ha blivit änkemän i jämförelse med den normala risken att dö (a.a.).
Ruxton (2006) vidgar bilden i den brittiska utvärderingen Working with older men: A review of Age
Concerns services. Han menar att äldre ensamstående män, som har mist sin partner, men även de som
har skilt sig eller som aldrig har varit gifta, har större sannolikhet att bli exkluderade från sociala nätverk. Han poängterar att denna sårbara målgrupp troligtvis kommer att växa, i samband med förändrade familjemönster med fler singelhushåll och skilsmässor.
2.1.2 Äldre isolerade män är sjukare och fattigare
Beach och Bamford (2013) visar att det finns en tydlig koppling mellan ensamhet, social isolering och dålig hälsa hos äldre män. Betydligt fler av de mest isolerade och ensamma männen rapporterade en dålig hälsa, i jämförelse med de män som inte var ensamma och isolerade. Även psykisk ohälsa och framför allt depression rapporterades i betydligt högre utsträckning bland de mest ensamma och isolerade. En fjärdedel av de mest isolerade männen och över hälften av de ensammaste männen var deprimerade (a.a.)
Det finns också en tydlig koppling mellan social isolering och socioekonomisk status, en tredjedel av de män som var mest isolerade hade en låg inkomst (Beach & Bamford, 2013). Däremot hade en låg inkomst inget direkt samband med upplevelser av ensamhet. Författarna föreslår att låg
socioekonomisk status kan göra det svårare för männen att upprätthålla sociala kontakter, men att det inte påverkar deras djupare emotionella förbindelser (a.a.).
2.1.3 Ensamhet som tomhet bland äldre män
Nyman (2019) har i sin magisteravhandling undersökt hur äldre finska män upplever ensamhet efter förlust av livspartner. Hon fann att ensamheten hos männen upplevdes som en saknad och längtan efter ny gemenskap, och att avsaknaden av gemenskap upplevdes som en känsla av tomhet (a.a.). Willis et al., (2019) har i en brittisk intervjustudie2 intervjuat äldre män över 65 år från särskilt
utsatta grupper3, om hur de upplever och hanterar ensamhet och social isolering. I studien
2 Artiklar från studien är under granskning och är ännu opublicerade. Informationen är hämtad från en forskningsöversikt från University of Bristol.
3 De särskilt utsatta grupper som studien fokuserade på var män över 65 år, som var singlar eller ensamstående, ensamboende homosexuella eller bisexuella, ensamboende på landet, män som vårdar en närstående, samt män med hörselnedsättning.
framkommer att männens upplevelser av ensamhet bland annat handlar om att sakna ett syfte eller mening, en känsla av tomhet, att inte känna sig värdefull för andra och att känna sig avskärmad eller exkluderad från samhället (a.a.).
2.1.4 Män söker inte hjälp
Studier och rapporter visar att män generellt sett är mindre benägna att söka hjälp för sina
hälsoproblem än vad kvinnor är, vilket vanligtvis kopplas ihop med snäva mansnormer (Beach & Bamford, 2013; Nordenmark & Hyllander, 2018; Willis et al., 2019; Collins, 2017; Ruxton, 2006). Särskilt svårt verkar det vara för män att söka hjälp för psykiska problem. Enligt skriften Maskulinitet
och psykisk hälsa: Strategier för förbättringsarbete i vård och omsorg (Nordenmark & Hyllander,
2018) bidrar traditionella mansnormer i uppväxten till att män inte får lära sig att sätta ord på sina känslomässiga behov i samma utsträckning som kvinnor. Det kan därför vara svårare för män som har fått en traditionellt manlig uppfostran att identifiera sina känslor och förstå att de behöver söka hjälp. För många män är att söka hjälp också förknippat med skam eftersom det innebär att visa sig sårbar, vilket går emot normer om oberoende och självständighet (a.a.). Ruxton (2006) menar att dessa könsnormer påverkar alla män i någon mening, oavsett ålder, klass, religion, etnicitet och sexuell läggning, men poängterar att äldre generationers män är extra påverkade av dem. Detta stämmer överens med resultaten i Willis et al. (2019) studie, där många av männen upplevde det som svårt att prata om och söka hjälp för ensamheten, eftersom de var rädda för att bli stigmatiserade och utskämda (a.a.). Att män har svårare att identifiera och prata om känslor kan även vara en förklaring till varför män inte rapporterar ensamhet i samma utsträckning som kvinnor (Taube, 2019; Andersson, 2013; Beach & Bamford, 2013; Willis, 2019).
2.2 Äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter
2.2.1 Stöd för sociala gruppaktiviteterDet finns många studier som behandlar vad som bäst hjälper mot ensamhet och social isolering hos äldre. Fakoya, McCorry & Donnely (2020) har i en utvärdering gått igenom tidigare utvärderingar av insatser och kommit fram till att det är svårt att peka på en specifik insats som fungerar för alla eftersom upplevelser av ensamhet och isolering skiljer sig åt mellan individer. Insatser bör istället anpassas efter individers eller specifika gruppers behov och grad av ensamhet (a.a). Det finns dock mycket som talar för att sociala gruppaktiviteter är ett framgångsrikt koncept för att främja god hälsa hos äldre. I en nordisk studie som undersökte hur olika psykosociala interventioner kunde förbättra äldres psykiska hälsa och livskvalitet, framkom att meningsfulla sociala gruppaktiviteter, anpassade efter de äldres individuella förmåga, behov och preferenser har en positiv effekt för äldres psykiska hälsa och livskvalitet, framför allt när de pågår längre än tre månader (Forsman, Nordmyr & Wahlbeck, 2011). I flera av de brittiska studier som behandlar äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter, tar de intervjuade männen upp gruppaktiviteter som ett bra sätt att bryta eller lindra
ensamhet och isolering (Willis et al., 2019; Milligan et al., 2016). Milligan et al. (2016) har i en utvärdering av gruppaktiviteter riktade till äldre män, funnit att männen förbättrat sin psykiska hälsa genom att delta i aktiviteterna och att deltagandet gett dem en mening och känsla av tillhörighet. Vidare gav deltagandet männen en bättre självkänsla och stöd i att knyta nya kontakter (a.a.). Även de finska änkemännen i Nymans (2019) avhandling lyfter deltagande i föreningsliv och klubbar som hälsofrämjande.
2.2.2 Männen svåra att involvera i sociala aktiviteter
I de studier som belyser äldre mäns ensamhet och sociala isolering finns en samstämmighet kring att männen är svåra att involvera i sociala aktiviteter (Beach & Bamford, 2013; Collins, 2017; Ruxton, 2006; Milligan et al., 2015; Willis et al., 2019). Detta är också en verklighet i Sverige. Flera sociala verksamheter som syftar till att främja äldres hälsa och motverka ensamhet och isolering vittnar om låga deltagartal bland männen. Enligt en utvärdering som gjordes av träffpunkter för äldre i Göteborg, var enbart 14 procent av deltagarna män, vilket författaren påpekar är lägre än befolkningen i stort (Lindahl, 2016). Inom den ideella organisationen Äldrekontakt är enbart 11 procent av deltagarna män (T. Björkstrander, personlig kommunikation, 18 februari 2020). I Farsta stadsdelsförvaltning har den öppna seniorverksamheten arbetat aktivt för att locka fler män till aktiviteterna, bland annat genom att erbjuda en matlagningskurs enbart för män samt att flera av aktiviteterna leds av en man.
Deltagarantalet bland män är nu 15 procent i jämförelse med tidigare 9 procent. De aktiviteter som lockar flest manliga besökare i Farsta är allsång, bordtennis och frågesport (H. Hellgren, personlig kommunikation, 9 maj 2020). Stadsmissionens livsberättargrupper har en något högre andel män, runt 18 procent av deltagarna har varit män under åren 2016-2019 (Peterson, 2019). På den öppna
fritidsverksamheten Tellus på Södermalm, var totalt 17 procent manliga deltagare år 2019 (E. Melen, personlig kommunikation, 11 maj 2020). De aktiviteter som drar flest män är herrträffar, där enbart män träffas och äter något tillsammans. Utöver det är curling och minigolf populärt, där 60 procent är män (a.a.).
2.2.3 Hindrande och möjliggörande faktorer för äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter
De fåtal studier och utvärderingar som har utforskat äldre mäns deltagande i sociala aktiviteter kommer framför allt från Storbritannien. Ruxton (2006) lyfter i sin utvärdering av den ideella organisationen Age UK:s verksamhet för äldre, några hinder på individuell nivå. Det handlar bland annat om fysiska och psykiska hälsoproblem och funktionsnedsättningar som gör det svårare att ta sig iväg, hörselnedsättningar som försvårar möjligheten att delta i gruppkonversationer och sämre
ekonomiska förutsättningar som gör att männen inte har råd att delta. I Willis et al. (2019) studie framkommer även att många av de äldre män som blivit änkemän upplevde svårigheter i att socialisera och knyta nya kontakter, främst på grund av ovana då den kvinnliga partnern tidigare skött deras gemensamma sociala kontakter. En ytterligare barriär som männen i studien upplevde var en oro för
att känna sig utanför i en grupp där människor redan känner varandra (a.a.) Möjliggörande faktorer på individuell nivå, handlar enligt Ruxton (2006) framför allt om individens motivation till att råda bot på sin ensamhet och isolering. Ruxton lyfter också att det finns en viss indikation på att män som är mindre konventionella och som besitter mer klassiskt feminina egenskaper, kan ha lättare att passa in och trivas i sociala verksamheter som ofta domineras av kvinnor.
Ett organisatoriskt hinder som både Ruxton (2006) och Beach och Bamford (2013) lyfter, är att de flesta sociala aktiviteter vänder sig till, leds av och dominerades av kvinnor. Det kan kännas
skrämmande att delta i sådana aktiviteter, och vissa män i Beach och Bamfords (2013) studie hade även känt sig ovälkomna av kvinnliga deltagare. Det finns ett visst stöd för att äldre män kan föredra att delta i aktiviteter som enbart riktar sig till män (Milligan et al., 2016; Ruxton, 2006; Beach & Bamford, 2013; Collins, 2017). Ett exempel är det framgångsrika projektet Men in Sheds i Storbritannien, som finns över hela landet med cirka 17 000 deltagare. Projektet drivs av en
välgörenhetsorganisation och idén är att skapa lokala verkstäder över hela landet, där äldre män träffas och utövar olika praktiska aktiviteter tillsammans, exempelvis snickeri och möbelrestaurering
(https://menssheds.org.uk/). Milligan et al. (2016) listar i en utvärdering av projektet några
framgångsfaktorer för de verkstäder som lyckats bäst med att involvera männen. Bland annat handlade det om tillgänglighet, det vill säga att verksamheten låg i närheten av deltagarnas hem och att de hade generösa öppettider. Vidare var det viktigt att verksamheten erbjöd ett brett utbud av aktiviteter och att det fanns en engagerad koordinator som kunde samordna aktiviteterna. Författarna pekar också på en ytterligare viktig faktor som kan ha gjort verksamheten framgångsrik, att deltagarna tenderade att se sig själva som medlemmar eller volontärer, som genom aktiviteterna bidragit med något i det lokala samhället. Detta är även något som Beach och Bamford (2013) tar upp i sin studie, att äldre män verkar föredra att inta en mer stödjande roll, som exempelvis volontär eller mentor, än som mottagare av en social insats som ska motverka ensamhet. Collins (2017) och Ruxton (2006) tar också upp att äldre män kan föredra mer handfasta uppgiftsfokuserade aktiviteter, snarare än rent sociala aktiviteter. Även om Men in Sheds och andra riktade verksamheter till män verkar vara ett framgångsrikt koncept för vissa män, uppmärksammar både Beach och Bamford (2013) och Willis et al. (2019) att denna typ av verksamhet inte passar alla äldre män. Flera studier lyfter vikten av att ta hänsyn till könsskillnader men också individuella behov när man formar sociala aktiviteter. Äldre män är en heterogen grupp med skilda intressen, livserfarenheter och sociala bakgrunder (Collins, 2017; Beach & Bamford, 2013; Ruxton, 2006; Willis et al., 2019).
På sociokulturell nivå är den främsta anledningen till att männen uteblir från sociala aktiviteter kopplade till traditionella mansnormer (Beach & Bamford, 2013; Ruxton, 2006). Beach & Bamford (2013) lyfter det problematiska i att äldre män som kan ha svårt att identifiera sig, eller erkänna sig som ensamma, inte heller ser en anledning till att delta i aktiviteter som riktar sig till ensamma. Ett sätt att komma runt detta kan vara att sociala verksamheter tänker om i hur det marknadsför sina
kräver att männen behöver erkänna ensamhet, att fokus istället bör ligga på att marknadsföra
aktiviteter som främjar hälsa och som tilltalar mäns olika intressen. Det kan också finnas en poäng i att sociala verksamheter som vill attrahera äldre män inte betonar att aktiviteter riktar sig specifikt till
äldre, då många av männen i studien hade negativa föreställningar om sådana verksamheter (a.a.).
Ruxton (2006) påpekar dock i sin utvärdering att även om äldre män har svårare att göra avsteg från traditionella mansnormer än yngre, så finns det tecken på att dessa könsroller börjar suddas ut även i den äldre generationen. Ruxton lyfter exempelvis det faktum att äldre män utan partners i allt högre utsträckning börjar utöva mer traditionellt kvinnliga sysslor i hemmet. En annan indikator är att allt fler äldre män tar på sig ansvaret för att vårda sin sjuka partner.
3. Undersökningens teoretiska ramverk
I detta kapitel presenteras det teoretiska perspektiv jag valt och de begrepp som varit till hjälp i analysen för att öka förståelsen av den empiri jag samlat in. Vissa begrepp har funnits med från start, medan andra har tillkommit allt eftersom empirin har samlats in.
3.1 Symbolisk interaktionism som teoretiskt perspektiv
Jag har valt att använda symbolisk interaktionism som teoretiskt perspektiv i min studie eftersom jag studerar en process, från avsaknad av social interaktion till ett sammanhang där männen får tillgång till socialt samspel. Jag är intresserad av om det interaktionistiska perspektivet kan bidra med en teoretisk förståelse av vad som har möjliggjort männens deltagande, vad som har hindrat, samt vilken betydelse den sociala interaktionen har för männen.
Den symboliska interaktionismen betonar samspelet eller interaktionen mellan människor, och ett grundantagande i perspektivet är att individen inte kan existera utan sitt sociala sammanhang
(Tornstam, 2018; Månsson, 2013). Genom att interagera med andra människor med hjälp av viktiga symboler som språk, gester, mimik, kroppsspråk och hur vi gestaltar vårt yttre, skapas vårt
medvetande och vår identitet. Vi speglar oss i vad andra säger och hur de uppträder i förhållande till oss (a.a.). Den symboliska interaktionismen ser människan som ett subjekt, som tolkar och reflekterar över skeenden för att ge dem en mening. Sociala problem ses som produkter av en kollektiv
definitionsprocess, där språket och andra sätt att kommunicera, utgör en viktig nyckel (Månsson, 2013).
3.2 Sociala normer
Symboliska interaktionister intresserar sig för det dynamiska samspelet mellan förändring och stabilitet i samhällslivet. De sociala normerna, det vill säga de kulturella spelreglerna för
mellanmänskligt umgänge, utgör stabiliteten i samhället och reglerar vårt beteende. Förändringen består i att oförutsedda situationer ständigt uppkommer och leder till förändrade och stundtals gränsöverskridande beteenden (Månsson, 2013).
I en gruppstruktur utgör normer ett slags regelsystem för hur en individ förväntas bete sig för att bli accepterad i gruppen (Nilsson, 2015). Normer ger en regelbundenhet som skapar kontinuitet i gruppen och de är oftast tätt sammankopplade med olika typer av sanktioner, där gruppmedlemmar belönas när de följer regelsystemet och bestraffas när de bryter mot det. Dessa bestraffningar kan innebära att gruppmedlemmar förlöjligas, hotas eller blir utfrysta ur gemenskapen.Normer av olika slag är viktiga för att underlätta det mänskliga samspelet, men de kan också skilja människor åt genom att skapa hierarkier i samhället (a.a.)
3.2.1 Könsnormer
Enligt skriften Maskulinitet och jämställdhet: En introduktion till att förändra mansnormer (Hyllander & Jacobsen, 2018), är könsnormer oskrivna sociala regler för hur män och kvinnor förväntas bete sig för att bli socialt accepterade, i en given tid och i ett givet sammanhang. Dessa oskrivna regler blir till norm när de efterföljs av många människor i ett samhälle, och upprätthålls när de förmedlas i
relationer mellan människor, grupper, organisationer och genom samhällsinstitutioner (a.a.). Enligt den amerikanske filosofen Judith Butler är vårt sätt att förhålla oss till kön präglat av den
heterosexuella matrisen som definierar kön och sexualitet som något polärt, avgränsat och tydligt
(Johansson & Lalander, 2018). I denna matris, som enligt ett socialpsykologiskt synsätt beskriver en norm, är heterosexualitet det normala och allt som faller utanför matrisen framstår som avvikande. Butler utmanar dessa föreställningar och menar att kön och sexualitet är något som konstrueras och upprätthålls genom sociala processer, som hur vi klär oss, pratar och handlar. Genom att upprepa olika handlingar som iscensätter det ”kvinnliga” och ”manliga” bidrar vi kontinuerligt till att återskapa den heterosexuella matrisen. Med detta synsätt visar Butler att könsskillnader och sexualitet inte är något statiskt, utan en social produkt som är möjlig att dekonstruera. Att gå emot dessa föreställningar genom att agera på ett gränsöverskridande sätt är dock förknippat med starka sanktioner (a.a.).
3.3 Socialisation, signifikanta andra och den generaliserade andre
George Herbert Mead är en av interaktionismens pionjärer och många av hans idéer utgör grunden för den symboliska interaktionismen (Månsson, 2013; Johansson & Lalander, 2018; Tornstam, 2018 ). Meads bidrag handlar bland annat om människans förmåga till självmedvetenhet, som uppkommer i samspelet med andra människor genom språket och andra viktiga signifikanta symboler. Mead ansåg att den verklighet vi människor uppfattar är en social produkt av en långvarig inlärning, en
socialisationsprocess, som börjar från den dagen vi föds. Mead delar upp socialisationsprocessen i tre stadier. Under Det förberedande stadiet har barnet ännu inte lärt sig att kommunicera utan tränar istället på att tolka och bedöma andras beteenden och reaktioner. I nästa fas, lekstadiet, börjar barnet spela olika roller, oftast de som står henne närmast så som föräldrar, syskon eller andra närstående. Dessa särskilt betydelsefulla personer benämner Mead som signifikanta andra. Detta är det första steget i utvecklandet av ett självmedvetande, barnet lär sig nu att se sig själv genom andras ögon. I det tredje och sista stadiet, spelstadiet, börjar barnet bli medvetet om samhällets spelregler och hur olika sociala roller är organiserade i förhållande till varandra. Barnet kan nu börja se och bedöma sina handlingar utifrån samhällets regler och normer, som enligt Mead är liktydigt med en allmän och generaliserad motpart kallad den generaliserade andre. När människan har gått igenom alla steg i socialisationsprocessen har hon lärt sig de sociala spelreglerna och uppnått ett självmedvetande. Dock menar Mead att självmedvetandet eller identiteten är i en ständig process eftersom utveckling sker kontinuerligt i våra möten med andra människor (a.a.). I min uppsats kan dessa begrepp användas för att analysera hur männen redan som barn formats av sin närmsta familj och de rådande könsnormer
som fanns under deras uppväxt, och hur detta kan ha bidragit till deras möjligheter eller svårigheter att söka till en social gruppaktivitet för att lindra eller bryta ensamhet och isolering.
3.4 Me & I
Meads begrepp Me och I är en vidareutveckling av hans analys av människans självmedvetande eller jag-uppfattning (Månsson, 2013). Enligt Mead består människans jag eller självmedvetande av två komponenter; me utgör den behärskade och disciplinerade delen av jaget som agerar utifrån den generaliserade andre, det vill säga samhällets förväntningar, medan I är den mer spontana och impulsstyrda delen av jaget. Enligt Mead ger I utrymme för individualistiska särdrag och kan därmed agera avvikande från samhället regler och normer, medan Me formar vår personlighet efter det socialt accepterade. Enligt Meads teori för individens två självmedvetanden en kontinuerlig inre dialog med varandra (a.a.). Dessa begrepp kan vara intressanta för att analysera den inre process som männen gått igenom, inför beslutet att söka sig till en social gruppaktivitet.
3.5 Skam - ur ett interaktionistiskt perspektiv
Ur ett interaktionistiskt perspektiv utgör skam en av de viktigaste emotionerna i det sociala samspelet (Scheff & Starrin, 2013). Skam kan ses som gruppbeteckning på en rad emotioner som uppstår när man på något sätt uppfattar sig själv negativt genom den andres ögon. Till exempel när man känner sig avvisad, ovärdig eller otillräcklig. Skammen signalerar att det finns problem i en relation och tar sig uttryck i anspråkslöshet, blyghet, låg självkänsla eller dåligt samvete. Skammen förekommer i nästan all social interaktion, den är vår moraliska kompass och reglerar vårt sociala beteende. Skammen reglerar också hur vi förhåller oss till andra emotioner. Till exempel kan skamkänslor dölja ilska, rädsla, sorg och kärlek. Scheff och Starrin menar att skammen inför att visa vissa känslor kan vara så stark att de underliggande känslorna till och med kan förträngas. Skam är också tätt sammankopplat med samhällets förväntningar, eller som Mead kallar det, den generaliserade andre (a.a.). Redan som barn införlivar individen samhällets normer och värderingar och gör dem till sina (Johansson & Lalander, 2018). Barnet lär sig vad som är rätt beteende och får skämmas när hen gör fel. På så sätt formar sig individen för att passa in i olika samhällsformationer. Skam uppstår således inte bara i möten med andra människor, utan är också intimt sammanlänkat med sociala strukturer (a.a.). I min uppsats kan skambegreppet användas för att analysera äldre mäns svårigheter att identifiera känslor av ensamhet, men även hur skamkänslor utgör ett hinder för ett deltagande i sociala aktiviteter.
3.6 Social responsivitet
Socialpsykologen Johans Asplunds teori om social responsivitet tar fasta på människans grundläggande socialitet eller sällskaplighet (Asplund, 1987). Asplund menar att människor
längtar efter gensvar eller bekräftelse, och att detta antagande ligger till grund för ett sunt socialt samspel. Social responsivitet förutsätter att det finns en motpart, och att denna ger en respons eller svar på vad den förste sagt eller gjort. Ett slags växelspel som i första hand uppstår i mellanmänskliga relationer, men som i brist på mänsklig interaktion även kan uppstå till ting eller djur. I människans benägenhet att svara på stimuli innefattas de reflexer människan är utrustad med, men det som utmärker människans svarsbenägenhet är vår grundläggande nyfikenhet och vårt intresse för vår omgivning. Enligt Asplund är människan en varelse som lever upp i andras närvaro, men som blir mål- och livlös i ensamhet och isolering. Asplund poängterar också att den sociala responsiviteten i sitt ursprungliga tillstånd är vild och barnslig, men allt eftersom människan socialiseras in i vuxenlivet inskränks den sociala responsiviteten (a.a.).Vi lär oss att tygla vår sociala responsivitet efter de sociala koder vi uppfostras i. Denna teori skulle kunna användas för att analysera vad som möjliggör
4. Metod
I detta kapitel redovisas hur studien har genomförts. Jag presenterar och motiverar val av
forskningsdesign, urval av intervjupersoner samt vilken metod jag har använt för att samla in och analysera data. Därefter redovisar jag studiens forskningsetiska överväganden samt min förförståelse inom området. Slutligen diskuteras studiens tillförlitlighet.
4.1 Forskningsdesign
En forskningsdesign utgör en ram för insamling och analys av data och ska utformas för att på bästa möjliga sätt svara på forskarens problemställning (Bryman, 2011; Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014). Då syftet med uppsatsen är att öka förståelsen av en mänsklig process, har jag valt en kvalitativ forskningsdesign. Den kvalitativa forskningsprocessen utgår ofta från en konstruktionistisk ontologi, det vill säga en uppfattning om att världen skapas utifrån mänskliga sociala processer (Bryman, 2011). Vidare innebär den kvalitativa traditionen oftast en tolkningsinriktad epistemologi, där forskaren strävar efter att söka förståelse för hur individer uppfattar sin egen verklighet (a.a.). Jag har i min studie använt mig av kvalitativa intervjuer som metod för att samla in data, och en kvalitativ analys för att analysera mitt material. Dessa val presenteras och motiveras under rubrikerna datainsamling och
dataanalys. Eftersom jag vill förhålla mig delvis öppen inför den empiri jag samlar in har jag antagit
en abduktiv ansats i min analys, vilket innebär en växelverkan mellan att analysera induktivt och deduktivt och ett pendlande mellan empiri och teori (Hjerm, Lindgren, Nilsson, 2014). Jag började med en mer deduktiv process där jag tog del av tidigare forskning och teorier, vilket resulterade i en intervjuguide som användes för att samla in data. Under dataanalysens första skede tog jag del av intervjupersonernas berättelser induktivt, för att sedan gå in i en deduktiv fas där jag analyserade resultaten med hjälp av teori och tidigare forskning.
4.2 Urval
För att hitta intervjupersoner som kunde ge relevanta svar på mina frågeställningar, valde jag att göra ett målinriktat urval (Bryman, 2011). Då jag vill undersöka den process som fått äldre män att söka sig till och delta i en social gruppaktivitet, för att bryta eller lindra ensamhet och social isolering, valde jag att intervjua äldre män som nu deltar i Äldrekontakts fikaträffar. Den främsta anledningen till att jag valde just denna verksamhet är att dess målgrupp stämmer överens med den jag vill undersöka. En ytterligare anledning är att jag själv är volontär i verksamheten sedan många år tillbaka. Jag har god kontakt med Äldrekontakts kansli vilket möjliggjorde ett samarbete i mitt sökande efter
intervjupersoner. För att få tag i intervjupersoner hade jag från början tänkt närvara vid några olika fikaträffar, för att presentera min studie i person. I mars valde dock Äldrekontakt att ställa in sina fikaträffar utifrån Folkhälsomyndighetens rekommendationer, då deras gäster utgör den främsta riskgruppen för covid-19. Därmed valde jag att presentera min studie genom ett informationsbrev som
gick ut till samtliga 55 manliga gäster via post. 26 män anmälde sitt intresse för att delta i intervjustudien. Jag gjorde bedömningen att åtta personer var ett rimligt antal, utifrån uppsatsen omfattning och tid för genomförande. Jag valde personer som jag inte kände sedan tidigare och utifrån en viss spridning i ålder, postort och hur länge de varit aktiva inom organisationen. De personer som har intervjuats i studien är mellan 83 och 92 år. Majoriteten av intervjupersonerna bor i Stockholm eller i en förort till Stockholm. Respondenterna har varit gäster i Äldrekontakt som kortast i 5 månader och som längst i 7 år. Alla män är ensamboende förutom en man som nyligen blivit sammanboende med en partner.
4.2.1 Äldrekontakts fikaträffar
Äldrekontakt är en ideell organisation som organiserar månadsvisa fikaträffar med syfte att förebygga och bryta ofrivillig ensamhet och isolering hos de allra äldsta. Äldrekontakt vänder sig till de som är över 75 år, med ett litet socialt nätverk och som har svårt att ta del av det utbud av aktiviteter som erbjuds i sitt område på grund av funktionsnedsättningar, oro eller bristande ork. Medelåldern på deltagarna är 87 år. Deltagarna kallas gäster och idag har organisationen cirka 600 gäster i 75 grupper i 31 kommuner, varav cirka 550 är kvinnor och cirka 50 är män. Modellen innebär att volontärer i olika åldrar ordnar fikaträffar i sina hem dit gästerna blir skjutsade till och från av volontärer.
Fikagrupperna består av cirka åtta till tio gäster och tanken är att det ska finnas en stabilitet i gruppen för att gästerna ska ha möjlighet att lära känna varandra och därmed öppna upp för att nya
bekantskaper (www.aldrekontakt.se).
4.3 Datainsamling
Då jag vill öka förståelsen för hur de äldre männen har upplevt processen att söka sig till och delta i en social gruppaktivitet, har jag valt att samla in data via kvalitativa intervjuer. Enligt Kvale och
Brinkmann (2014) är forskningsintervjun ett sätt att söka förståelse för människors livsvärldar och utveckla mening ur deras erfarenheter. Genom att intervjua de äldre männen om deras erfarenheter genereras kunskap som kan vara användbar för det sociala arbetet när det gäller att nå ut till de äldre ensamma och isolerade männen. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att kunskapen i en
forskningsintervju produceras i det sociala samspelet mellan intervjuare och intervjuperson. Kvaliteten på kunskapen som produceras påverkas således av intervjuarens färdigheter och ämneskunskaper, något som kan vara både en styrka och svaghet med metoden (a.a.). En betydande styrka med den kvalitativa forskningsintervjun är dess förmåga att ge en djupgående kunskap med fylliga
beskrivningar av människors upplevelser (Patel & Davidson, 2011; Bryman, 2011). En svaghet är att intervjuer alltid innefattar forskarens subjektiva tolkningar, och det behövs en gedigen och trovärdig argumentation kring varför ett resultat är tolkat på ett visst sätt (E. Forsell, personlig kommunikation, 13 oktober 2017).
Då jag har velat förhålla mig delvis öppen inför intervjupersonernas svar har jag använt mig av
semistrukturerade intervjuer. Det innebär att jag har utformat en intervjuguide (bilaga 5) som berör ett
visst antal teman, men där intervjupersonen har haft stor frihet att utforma svaren (Patel & Davidson, 2011; Bryman, 2011). Jag har under intervjuerna ställt öppna frågor och sedan följt den riktning samtalet har tagit. Om samtalet har kommit alltför långt bort från de teman jag velat beröra, har jag väglett intervjupersonen tillbaka genom att ställa riktade följdfrågor.
På grund av den rådande situationen med coronapandemin som inneburit att mina intervjupersoner varit tvungna att isolera sig i sina hem, har jag genomfört telefonintervjuer. En fördel med
telefonintervjuer är att det kan vara lättare att öppna upp sig för någon och svara på känsliga frågor, om intervjuare och intervjuperson inte är fysiskt närvarande för varandra (Bryman, 2011). En nackdel är att intervjuare går miste om intervjupersonens kroppsspråk och mimik, vilket är viktigt för att kunna tolka svaren (a.a.). Intervjuerna genomfördes via telefonapplikationen Call Recorder och ljudfilerna sparades ned till samma applikation. Efter uppsatsens färdigställande har ljudfilerna raderats för att skydda intervjupersonernas integritet. Intervjuerna varade mellan 40-80 min.
4.4 Dataanalys
En dataanalys innebär ett systematiskt tillvägagångssätt för att tolka det insamlade datamaterialet (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014). I detta fall består min data, även kallad empiri, av transkriberande intervjuer. För att analysera texterna har jag använt mig av en kvalitativ analysprocess inspirerad av Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014). Jag valde denna metod eftersom den innebär en noggrann genomgång av materialet som ger en lyhördhet för intervjupersonernas berättelser. Författarna skriver att den kvalitativa analysens främsta styrkor är ”... dess känslighet för nyanser, dess förmåga att identifiera oväntade eller motsägelsefulla mönster och den hänsyn som den tar till sammanhanget” (s.50). Då studien utgår från en abduktiv ansats, har jag pendlat mellan att närma mig empirin med ett öppet sinne och låta mönster växa fram relativt fritt, för att sedan analysera de mönster som framträtt med tidigare kända kunskaper och mitt valda teoretiska ramverk. Tillvägagångssättet har inneburit att jag har läst igenom mina transkriberingar ett flertal gånger för att sedan börja strukturera materialet utifrån studiens syfte och frågeställningar. I ett första steg har jag grovsorterat in relevanta stycken under de två huvudrubrikerna möjliggörande och hindrande faktorer. I nästa steg har jag letat efter samband i intervjupersonernas berättelser och sorterat in relevanta avsnitt och citat under olika koder som jag namngett utifrån berättelsernas innehåll. Rent praktiskt har jag använt mig av ett
worddokument där olika citat och passager klistrats in under relevanta koder. I nästa steg har jag letat efter mönster i koderna och sorterat in de koder som jag funnit samband emellan, under större kategorier. Exempelvis sorterades koderna öppenhet för nya kontakter, bryta mönster och kultur och
uppfostran präglar in under kategorin individuella förutsättningar. För att skapa en tydligare
överblick och struktur i resultatet har jag sedan sorterat in mina kategorier i övergripande nyckelteman, som exempelvis normbrytande personlighet. I ett sista steg har jag jämfört och
diskuterat mitt resultat med tidigare forskning inom området samt testat mitt valda teoretiska ramverk på empirin. Nedan presenteras en illustrativ bild över det resultat som togs fram genom den kvalitativa analysen. Bilden visar huvudrubrikerna, samt nyckelteman med underliggande kategorier.
4.5 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetiska överväganden handlar om att hitta en balans mellan olika legitima intressen, så som att väga ny kunskap som kan bidra till utveckling, mot individens skydd mot olika former av skada (Vetenskapsrådet, 2017). Kvale och Brinkmann (2014) skriver att intervjuforskning är ett moraliskt företag som genomsyras av moraliska och etiska frågor. Författarna föreslår fyra områden som bör diskuteras och redovisas i en intervjustudie, dessa är informerat samtycke, konfidentialitet,
konsekvenser och forskarens roll. Nedan redovisas de överväganden som gjorts inom dessa områden.
I ett initialt skede av studien övervägdes vilka konsekvenser undersökningen kunde medföra i form av för- och nackdelar för intervjupersonerna, men också för målgruppen i stort. Den främsta risken jag såg var att utsätta intervjupersonerna för ett psykiskt lidande, då vissa delar av intervjun berör känsliga ämnen. Att de under våren inte har kunnat delta i Äldrekontakts träffar på grund av
coronapandemin, utgjorde en potentiellt förstärkt risk för psykiskt lidande. Jag har dock resonerat att fördelarna med ett deltagande övervägde nackdelarna då studiens huvudsakliga fokus har legat på vad som har möjliggjort ett deltagande i en social gruppaktivitet för att lindra eller bryta isolering. De intervjupersonerna som valts ut har alla tagit steget för att förändra sin situation och min förhoppning är därför att deltagarna ska känna stolthet över att deras berättelse kan hjälpa andra människor att ta sig ur ensamhet och social isolering. Ett ytterligare övervägande som gjordes efter hand som berör forskningens konsekvenser, var att omformulera vissa frågor i intervjuguiden, efter att jag uppfattat
att dessa frågor var av för känslig karaktär och riskerade att åsamka intervjupersonerna ett psykiskt lidande.
Informerat samtycke syftar till att respektera människors autonomi och förmåga att fatta beslut, samt ska se till att deltagarna i undersökningen inte kommer till skada (Kvale & Brinkmann, 2014). I ett tidigt skede av studien kontaktades Äldrekontakts kvalitetsansvarige, för att rådfråga hur ett informerat samtycke kunde erhållas på bästa sätt. Då verksamheten vid denna tidpunkt beslutat att ställa in alla fysiska fikaträffar skickades ett informationsbrev (bilaga 2) ut per post, tillsammans med ett följebrev (bilaga 4) från verksamheten som presenterade mig och min studie. Följebrevets syfte var att tillförsäkra gästerna studiens trovärdighet samt inge trygghet inför ett eventuellt deltagande. I informationsbrevet framgick studiens syfte, hur intervjuerna skulle genomföras, att de skulle spelas in samt vad svaren skulle användas till. I ett tillhörande samtyckesformulär (bilaga 3) framgick att svaren skulle anonymiseras i uppsatsen och att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas. Att jag valde att anonymisera personuppgifter i uppsatsen var dels ett övervägande som utgick från den etiska principen om konfidentialitet. Ett annat syfte med anonymiseringen var att möjliggöra ett öppet och tryggt samtal, då delar av intervjun berör ämnen som kan trigga igång känslor av skam eller sorg.
Forskarens roll handlar om forskarens moraliska integritet, empati och känslighet för och
engagemang i moraliska frågor (Kvale & Brinkman, 2014). Jag har i mina intervjuer eftersträvat ett empatiskt förhållningssätt och har i varje samtal gjort individuella bedömningar kring hur djupgående frågor jag har kunnat ställa, utan att kränka intervjupersonen integritet. Kvale och Brinkman (2014) skriver att det nära samspelet med intervjupersonerna i kvalitativ forskning kan leda till att forskaren inte kan upprätthålla en professionell distans, och leda till att data tolkas och rapporteras enbart utifrån intervjupersonens perspektiv. Detta var något jag reflekterade över redan i ett inledande skede av studien, eftersom jag själv är volontär i organisationen och vanligtvis intar en stödjande
volontärsroll. Jag har dock strävat efter ett objektivt förhållningssätt genom att i början av varje intervju tydliggöra samtalets syfte och min objektiva roll som undersökande student. Om samtalet har kommit in på specifika frågor om verksamhetens utformning, har jag hänvisat till
verksamhetsansvarig.
4.6 Förförståelse
Inom den kvalitativa traditionen är tolkningar en central del av kunskapsprocessen. Eftersom vi människor lever i olika verkligheter, förstår vi världen utifrån olika perspektiv och våra tolkningar utgår alltid från en ofrånkomlig förförståelse (Sohlberg & Sohlberg, 2019). För att öka transparensen kring mina egna tolkningar, redovisar jag nedan min egen förförståelse inom det studerade området. Min förförståelse var att många äldre män, som vuxit upp under en tid där traditionella könsnormer varit vägledande, kan ha svårare att acceptera och erkänna känslor av ensamhet. Jag trodde att många kände skam över dessa känslor för att de kopplas till ett beroende, att inte kunna reda sig själv. Jag
trodde också att det kunde finnas svårigheter för dessa män att ta kontakt med sociala verksamheter av samma anledning, eftersom det går emot normer om mannen som självständig och stark.
4.7 Studiens tillförlitlighet
Kvalitet i forskningsprocessen mäts inom den kvantitativa forskningen med kriterierna reliabilitet och
validitet. Dessa kriterier är dock svårare att mäta inom den kvalitativa forskningen som i huvudsak
använder ord istället för siffror. Ett alternativt sätt att bedöma och värdera kvaliteten inom kvalitativ forskning är att använda begreppet tillförlitlighet4 (Bryman, 2011). Tillförlitlighet består av fyra delkriterier: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Nedan presenteras och diskuteras dessa kriterier utifrån denna studie.
Trovärdighet i forskningsprocessen handlar om hur pass trovärdiga forskarens beskrivningar är av den sociala verklighet som undersökts. I denna studie har jag strävat efter att redovisa mina
intervjupersoners upplevelser genom fylliga beskrivningar som exemplifieras med intervjupersonernas egna ord i form av citat. Jag har medvetet valt att ta med många citat eftersom det ger läsaren en chans att själv bedöma huruvida min tolkning är trovärdig eller ej. I analysprocessen har jag arbetat
systematiskt enligt metodlitteraturens regelverk, och jag har både redovisat de mönster som varit mest framträdande, men också de berättelser som skiljt sig från mängden. Jag har strävat efter att förhålla mig öppen i analysarbetet, men är också medveten om att resultatet kan ha påverkats av min
förförståelse som innefattar både egna erfarenheter, teoretiska begrepp och tidigare forskning inom området.
Kriteriet överförbarhet behandlar i vilken utsträckning resultaten kan överföras eller generaliseras till andra sociala miljöer och situationer (Bryman, 2011). Överlag är det svårt med generaliserbarhet i kvalitativa studier eftersom de har ett uttalat fokus på att gå på djupet och inte på bredden av det som studeras. Kvalitativa studier utförs i regel inom en specifik miljö med ett fåtal personer, och därmed ligger fokus på det kontextuellt unika (a.a.). Eftersom denna studie baseras på ett fåtal intervjuer med personer som deltar i en och samma verksamhet, kan resultatet vara svårt att överföra till andra sammanhang. Att stora delar av resultatet i studien bekräftar tidigare forskning inom området, tyder dock på att det finns ett visst mått av överförbarhet. En svaghet i min studies överförbarhet är att resultatet kan vara svårt att överföra till den målgrupp äldre män som är mest svårnådd, eftersom jag har valt att intervjua aktiva personer som redan deltar i en eller flera sociala aktiviteter.
Pålitlighet handlar om hur väl forskaren har redogjort för alla faser i forskningsprocessen (Bryman, 2011). I denna uppsats har jag strävat efter ett transparent förhållningssätt genom att redovisa,
motivera och diskutera mina metodval och tillvägagångssätt. Att jag har integrerat mitt resultat och
4 Ett ytterligare kriterium för att bedöma kvaliteten i kvalitativ forskning är äkthet, som rör forskningspolitiska konsekvenser (Bryman, 2011). Jag har valt att inte redovisa detta kriterium i detta kapitel eftersom det enligt Bryman inte har rönt något större inflytande. Dock berör jag vissa delar som ingår i kriteriet under
analys i ett och samma kapitel, kan utgöra en svaghet i studiens pålitlighet då det kan vara svårt att separera de båda från varandra. Jag övervägde att dela upp resultat- och analysdel i två kapitel, men landade i att analysen blev mer stringent i direkt anslutning till intervjupersonernas citat. Jag har strävat efter ett tydligt språkbruk för att tydliggöra för läsaren vad som är resultat och vad som är mina tolkningar av resultatet, utifrån teori och tidigare kända kunskaper.
Det sista kriteriet för att bedöma tillförlitlighet i forskningsprocessen är en möjlighet att styrka och konfirmera. Det innebär att forskaren ska säkerställa att hen strävat efter ett objektivt förhållningsätt där personliga värderingar eller teoretiska inriktningar inte medvetet har påverkat studiens
genomförande och slutsatser (Bryman, 2011). Att jag själv är volontär i organisationen har antagligen påverkat studiens genomförande eftersom jag har haft svårt att förhålla mig neutral. Jag har dock haft en medvetenhet kring detta genom att välja intervjupersoner jag inte känner sedan tidigare och genom att formulera öppna och neutrala frågor till mina intervjupersoner. Att jag är volontär i organisationen kan också ha varit till fördel. Min upplevelse är att det skapade ett förtroende som gjorde det möjligt för intervjupersonerna att öppna upp sig och dela sina erfarenheter med mig.
