9.2
Osäkerhetsbedömningar kan delas upp i momenten osäkerhetsanalys och känslighetsanalys. I en osäkerhetsanalys undersöks den samlade osä- kerheten för hela modellsystemet. En känslighetsanalys innebär att man försöker identifiera de delar av bedömningssystemet där osäkerheten är störst och där känsligheten för fel i modeller eller parametrar får störst betydelse för den slutliga sammanfattande bedömningen.
För att bedöma hur ett riktvärde påverkas av dataosäkerheter kan till exempel känslighets- eller osäkerhetsanalys utföras.
I en känslighetsanalys varieras alla indata inom vissa gränser och man studerar hur beräknade riktvärden påverkas. Därigenom identifieras de parametrar som har störst påverkan på modellers resultat och som det är viktigt att ha en god kännedom om för att kunna minska osäkerheten (Öberg, 2006). Den riktvärdesmodell som beskrivs här har inget inbyggt system för att utföra känslighetsanalys, men en mycket förenklad käns- lighetsanalys kan göras med hjälp av beräkningsprogrammets redovis-
ningsdel (fliken Riktvärden). Där redovisas den relativa betydelsen av de olika exponeringsvägarna och den eller de exponeringsvägar som är dominerande för det studerade beräkningsfallet kan därmed identifieras. Med kunskap om vilka parametrar som har störst betydelse för den ak- tuella exponeringsvägen kan sedan en enklare känslighetsanalys genom- föras genom att variera dessa parametrar. Många parametrar inverkar linjärt på envägskoncentrationen för den studerade exponeringsvägen, till exempel halverar en fördubbling av intaget av förorenad jord en- vägskoncentrationen för intag av jord. Om flera exponeringsvägar har likartad betydelse kan variationen bli mer komplex eftersom andra expo- neringsvägar kan komma att styra riktvärdet för vissa val av parametrar.
Osäkerhetsanalysen går ett steg längre genom att man tar fram en statistisk fördelning för modellens olika parametrar. Fördelningen be- skriver osäkerheten i parametervärdet genom att ge sannolikheten för att parametervärdet överskrider ett visst värde. Det kan ofta vara motiverat att skilja mellan variabilitet (t.ex. skillnad i kroppsvikt mellan olika indi- vider) och osäkerhet (t.ex. bristande kunskap om fördelningsfaktorn för ett ämne).
Probabilistiska simuleringsmetoder kan användas för att göra osä- kerhetsanalys (se till exempel Öberg m.fl., 2006). Istället för att beräkna riktvärden med hjälp av punktskattningar av parametervärdena används istället fördelningarna för parametervärdena. Det kan göras genom att värden på alla modellparametrar slumpas ut från sina statistiska fördel- ningar och en lång serie simuleringar genomförs med olika kombina- tioner av de slumpade parametrarna. De riktvärden som erhålls från de enskilda simuleringarna ställs samman till en statistisk fördelning av rikt- värdet. På detta sätt kan man beräkna hur osäkerheten i indata slår på osäkerheten i riktvärdena. En viktig och svår del i osäkerhetsanalysen är att ta fram realistiska fördelningar för osäkerheten i indata. Ofta saknas tillräckligt med information för att ta fram hur fördelningen ser ut och hur olika antaganden får göras. Valet av sannolikhetsfördelning kan vara den enskilt viktigaste faktor som påverkar utfallet av osäkerhetsanaly- sen och bör därför motiveras och dokumenteras (Öberg m.fl., 2006). En osäkerhetsanalys av riktvärden kan ingå i en fördjupad riskbedömning, se Naturvårdsverket, 2009a.
REfERENSER 105
Referenser
Bockting g j m, koolenbrander j g m, och Swartjes F A (1996).
SEDISOIL: Model for calculating human exposure due to contami- nated sediments. RIVM Bilthoven, Report nr 715810011.
clavensjö B (2002). Radonåtgärders beständighet. SSI Rapport
2002:10. Statens strålskyddsinstitut.
ecB (2003). European Commission Technical Guidance Document on
Risk Assessment. Part 1. European Chemicals Bureau.
elert m, Fanger g, Höglund l O, jones c, Suér P, Wadstein e, Bjerre- Hansen j och grøn c (2006). Laktester för riskbedömning av
förorenade områden – huvudrapport och underlagsrapport 1a.
Naturvårdsverket rapport 5535 (Hållbar sanering).
elert m, eliaeson k, Strandberg j, Nilsson S, Wadstein e, enell A, Berggren kleja d och gustafsson j P (2008). Föroreningsspridning
– tillämpning och utvärdering av metoder. Naturvårdsverket rapport
5834 (Hållbar sanering).
grøn c (2006). Laktester för riskbedömning av förorenade områden –
Underlagsrapport 2b: Tester för bedömning av oral biotillgänglighet vid intag av jord. Naturvårdsverket rapport 5557 (Hållbar sanering).
gustafsson j P, elert m, Berggren kleja d och jarvis N (2007).
Modeller för spridning av metaller från mark till vatten.
Naturvårdsverket rapport 5741 (Hållbar sanering).
jones c, Allard A S, Bengtsson B e, gilek m och gunnarsson j (2006).
Förbättrade miljöriskbedömningar. Naturvårdsverket rapport 5538
(Hållbar sanering).
jones c, Allard A S, gilek m, gunnarsson j, lenoir l, Persson T, Rutgers m, Taylor A och yesilova H (2008). Metodik för miljöriskbe-
dömning. Naturvårdsverket rapport 5928 (Hållbar sanering).
mackay d och Patterson S (1981). Calculating fugacity, Environmental
Science Technology, 15, 9, 1006-1014.
mdeP (1994). Background documentation for the development of MCP
numerical standards. Massachusetts Department of Environmental
Protection, USA.
miljøstyrelsen (1998). Oprydning på forurenede lokaliteter –
Appendikser, Vejledning fra Miljøstyrelsen No 7. Miljøstyrelsen,
Naturvårdsverket (1997a). Generella riktvärden för förorenad mark –
beräkningsprinciper och vägledning för tillämpning. Naturvårdsverket
rapport 4638.
Naturvårdsverket (1997b). Development of generic guideline values –
Models and data used for the development of generic guideline values for contaminated soils in Sweden. Naturvårdsverket report 4639.
Naturvårdsverket (1997c). Tillståndet i svensk åkermark.
Naturvårdsverket rapport 4778,
Naturvårdsverket och SPi (1998). Förslag till riktvärden för förorenade
bensin stationer, Naturvårdsverket och Svenska Petroleum Institutet.
Naturvårdsverket rapport 4889.
Naturvårdsverket (2008a). Kriterier för återvinning av avfall i anlägg-
ningsarbeten. Naturvårdsverket remissversion 2007-12-11.
Naturvårdverket (2009a). Riskbedömning av förorenade områ-
den. En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning.
Naturvårdsverket rapport 5977.
Naturvårdverket (2009b). Att välja efterbehandlingsåtgärd. En väg-
ledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. Naturvårdsverket
rapport 5978.
Rivm (2001). Rikken M.G.J., Lijzen J.P.A. och Cornelese A.A.
Evaluation of model concepts on human exposure. Proposals for updating the most relevant exposure routes of CSOIL. RIVM report
711701 022.
SFT (1999). Veiledning om risikovurdering av forurenset grunn. Statens
Forurensningstilsyn, Veiledning 99:01a.1999.
Sgu (2006). Geokemiska kartan, Markgeokemi, Metaller i morän och
andra sediment från Varberg till Lidköping. Andersson M, Rapport K
45, Sveriges Geologiska Undersökning (Innehåller även rikstäckande data).
Sgu (2007). Maxe L, Mellqvist E, Blad L, Ahlström L och Jirner
Lindström E. Vattenkvalitet och markanvändning – en sammanställ-
ning av data ur databasen DGV februari 2007. SGU-rapport 2007:19.
Sgu (2005). Lång L-O, Bergstedt-Söderström och Ojala L. Förslag
till distriktsvis inventering av grundvattenförekomster. SGU-rapport
2005:3.
Slu (2007). Mark- och grödoinventeringen, Data insamlat 1988–2003.
Sveriges Lantbruksuniversitet (www.slu.se).
Shell (1994). The concepts of HESP, Reference Manual, Human expo-
sure to soil pollutants, Version 2.10a, Shell Internationale Petroleum,
REfERENSER 107
TPHcWg (1997a). A risk-based approach for the management of Total
Petroleum Hydrocarbons in soil. A technical overview of the pet- roleum hydrocarbon risk assessment approach of the TPH Criteria Working Group. TPH Criteria Working Group, Toxicological
Technical Action Group (http://www.aehs.com).
TPHcWg (1997b). Development of fraction specific Reference Doses
(RfDs) and Ref-erence Concentrations (RfCs) for Total Petroleum Hydrocarbons (TPH). Volume IV, TPH Criteria Working Group,
Toxicological Technical Action Group (http://www.aehs.com).
Trapp (2002). Dynamic root uptake model for neutral lipophilic or-
ganics, Environmental toxicology and chemistry. Volume 21, No 1,
203–206.
uSePA (1996). Soil Screening Guidance: Technical Background docu-
ment. EPA/540/R-95/128. PB96-963502, US EPA, Washington, VA.
van den Berg R (1995). Blootstelling van de mens aan bodemveront-
reiniging. Een kwalitatieve en kwantitatieveanalyse, leidend tot voor- stellen voor humaan toxicologische C toetsingswaarden. Rapport nr
725201006. Modified version of original report from 1991. RIVM (National Institute of Public Health and Environmental Protection), Netherlands.
van den Berg m, Birnbaum l S, denison m, m.fl. (2006). Review
The 2005 World Health Organization Reevaluation of Human and Mammalian Toxic Equivalency Factors for Dioxins and Dioxin-Like Compounds. Toxicological Sciences 93(2), 223–241.
Åkerblom g, Pettersson B och Rosén B (1990). Radon i bostäder –
Markradon. R85 (rev 1990), Byggforskningsrådet.
öberg T (2006). Probabilistisk riskbedömning fas 1.
Sannolikhetsbaserad uppskattning av miljö- och hälsorisker i förore- nade markområden – en litteraturöversikt. Naturvårdsverket rapport
5532 (Hållbar sanering).
öberg T, Sander P och Bergbäck B (2006). Probabilistisk riskbedöm-