NÄR GRUNDVAtteN böR sKyDDAs
6.3.1
Grundvattnet är en viktig naturresurs vars kvalitet är skyddsvärd för framtida generationer. Miljömålet Grundvatten av god kvalitet innebär bland annat att alla vattenförekomster som används för uttag av dricks- vatten och som ger mer än tio kubikmeter per dygn i genomsnitt eller betjänar mer än 50 personer ska uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet, med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet.
De grundvattenformationer som nationellt klassas som viktiga för nuvarande och framtida vattenförsörjning har ett särskilt högt skydds- värde, men även mindre grundvattenresurser bör skyddas för framtida behov. Högre krav på vattnets kvalitet än dricksvattennormen kan ställas om detta är motiverat.
Skydd av grundvatten för dricksvattenändamål är inte alltid motive- rat vid ett förorenat område. Om grundvattnet redan av andra skäl inte är tjänligt som dricksvatten eller bevattningsvatten och inte heller kan förväntas bli tjänligt ens efter vattenbehandling inom en överskådlig tid bedöms inte skydd av grundvatten för dricksvattenändamål vara moti- verat. Andra krav på grundvattnet kan dock ställas av hänsyn till miljö- aspekter, exempelvis när grundvattnet är spridningsväg till ytvatten eller ger påverkan på andra ekosystem såsom våtmarker.
Kartläggning av grundvattenmagasin skyddsvärda som naturresurser har utförts av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Dock kan även andra grundvattenmagasin än de som ingår i SGU:s kartläggning vara
skyddsvärda naturtillgångar. Grundvattenmagasin kan också betraktas som betydelsefulla eftersom de till exempel utgör källor för våtmarker och ytvatten.
NIVåeR FöR sKyDD AV GRUNDVAtteN
6.3.2
De nivåer för skydd av grundvatten som används i riktvärdesmodellen utgår från skydd av människors hälsa. Nivåerna är för de flesta ämnen satta utifrån hälften av dricksvattennormen. Dessa ligger vanligen långt över de bakgrundshalter som förekommer i grundvatten. Vid beräkning av platsspecifika riktvärden bör dock hänsyn tas till bakgrundshalter i omgivande grundvattnen och till grundvattenmagasinets storlek och skyddsvärde. Det syftar till att markföroreningen inte bör ge ett oaccep- tabelt halttillskott eller orsaka en oacceptabel belastning på grundvatt- net. Exempel på fall där nivåerna för skydd av grundvatten bör justeras vid framtagning av platsspecifika riktvärden är:
Områden som redan tidigare har höga bakgrundshalter i grund-
vattnet på grund av naturlig eller antropogen påverkan. I sådana fall kan haltkriterierna behöva justeras, eftersom det finns en min- dre marginal till de halter där negativa effekter kan uppkomma. Exempelvis kan haltkriterierna justeras så att det förorenande om- rådet endast tar en mindre andel av det totala tillgängliga förore- ningsutrymmet i anspråk.
Stora grundvattenmagasin där en höjning upp till halva dricksvat-
tennormen innebär ett stort tillskott av förorening mängdmässigt. Där bör en uppskattning göras av den belastning som det förore- nade området har på grundvattnet.
Förekomst av speciellt prioriterade föroreningar för vilka en ökad
belastning på grundvattnet som leder till höjning av bakgrundsnivå- erna är oönskad.
Förorenade områden som delas in i delområden som belastar
samma grundvattenmagasin. I dessa fall kan inte varje delområde ”tillåtas” förorena grundvatten till halva dricksvattennormen, utan den totala utlakningen från hela området till grundvatten måste bedömas.
Grundvatten som är förorenat med flyktiga ämnen och kan med-
föra exponering genom avgång av ångor som tränger in i byggnader inom eller utanför det förorenade området.
Förorenat grundvatten som används för bevattning eller andra
ända mål.
Förorenat grundvatten som rinner ut i våtmarker eller andra ut-
strömningsområden. Detta kan medföra en anrikning av förore- ningar som innebär risker för hälsa och miljö.
RiKTVäRDEN föR SKyDD AV gRUNDVATTEN ocH yTVATTEN 79
sKyDD AV ytVAtteN
6.3.3
De ytvatten som förekommer i Sverige är i liten utsträckning påverkade av föroreningar och har generellt ett högt skyddsvärde. Även där det närliggande ytvattnet inte bedöms vara direkt skyddsvärt är det förbun- det med andra ytvatten och kan bidra till den diffusa föroreningsbelast- ningen. Särskilt högt skyddsvärde har sjöar och vattendrag med känsliga biotoper eller arter. Många ytvatten används också som dricksvattentäk- ter eller för rekreation, bad och fiske. Det är således viktigt att riktvär- den för förorenad mark beaktar skydd av ytvatten.
Nivåerna för skydd av ytvatten kan anpassas till platsspecifika förhål- landen om:
Recipienten och recipienter nedströms har ett annat (högre eller
lägre) skyddsvärde.
Recipienten redan är belastad av andra föroreningskällor. Här bör
hänsyn tas till vad en ökad belastning kan innebära för den aktuella recipienten och nedströms liggande recipienter.
Recipienten är en vattentäkt. Då bör en särskild bedömning göras,
speciellt om recipienten påverkas av flera föroreningar eller flera föroreningskällor. De haltkriterier för ytvatten som finns i modellen för skydd av ytvatten syftar främst till skydd av livet i vatten samt till skydd mot ökad belastning av vattendragen. För nästan samtliga ämnen är kriterierna för ytvatten lägre än dricksvattennormerna (undantaget vissa flyktiga föroreningar). Det innebär att de riktvär- den som beräknas för skydd av ytvattenmiljön även innebär skydd för människors hälsa i samband med användning av ytvatten.
För beräkning av platsspecifika riktvärden, speciellt i de fall där utspäd- ningen till ytvatten väsentligt avviker från den som används för de givna scenarierna KM och MKM (cirka 1/4 000), bör följande beaktas:
Mängden föroreningar som släpps ut. För vattendrag med mycket
hög vattenföring beräknar modellen för spridning till ytvatten en omfattande utspädning, varvid mycket höga riktvärden för skydd av ytvatten kan erhållas. Vid stora utspädningar och vattenflöden bör därför hänsyn tas till massflöden av föroreningar, det vill säga vilka tillskott av föroreningar till vattendraget från det förorenade området som är rimliga och kan tillåtas (mängdmässigt).
Andra utsläppskällor. Delmodellen för spridningar av föroreningar
till ytvatten tar inte hänsyn till om en recipient belastas av flera föroreningskällor. Om så är fallet kan haltkriterierna behöva juste- ras så att det förorenande området enbart ges en andel av det totala tillgängliga föroreningsutrymmet. Detta kräver att en uppskattning görs av de totala föroreningsflödena till recipienten. Man bör även beakta hur belastningen från olika källor kan komma att förändras i framtiden och hur mycket belastningen från det förorenade områ- det kan tänkas bidra till den framtida belastningen.
Bakgrundshalter av föroreningar. I vissa fall finns anledning att se
till att bakgrundshalterna i ett ytvatten inte ökar väsentligt på grund av tillskott från det förorenade området. Det generella riktvärdet har beräknats så att ökningen av koncentrationen i ytvattnet utgör en begränsad påverkan jämfört med vanligt förekommande halter (höjning från medianvärde till 75-percentil eller 90-percentil). Vid en platsspecifik bedömning bör man ta hänsyn till de variationer som finns i vattendraget, vattendragets storlek samt annan påver- kan. Man bör även beakta att belastningen från det förorenade om- rådet inte signifikant bidrar till miljöbelastningen på vattendraget. Fastläggning i sediment. För föroreningar med hög benägenhet till
fastläggning i sediment kan en anrikning av föroreningen ske i sedi- ment nära utströmningspunkten. Detta beaktas inte i modellen för spridning till ytvatten. Det kan vara viktigt att ta hänsyn till detta
om föroreningar med höga Kd-värden (höga fastläggningsegenska-
per) kan nå ytvattnet. Exempel på sådana ämnen kan vara PAH, dioxiner, PCB, kvicksilver och bly.
Förångning och nedbrytning. För flyktiga föroreningar sker en bety-
dande förångning från fria vattenytor, vilket reducerar förorenings- halten i ett ytvatten. Detta beaktas inte i modellen för spridning till ytvatten. Inte heller nedbrytning av föroreningar i ytvatten ingår. I de fall spridning av föroreningar till ytvatten från det förorenade om- rådet är en väsentlig risk kan beräkningen av riktvärden behöva kom- pletteras med andra riskbedömningsmetoder som ger ett mer direkt mått på den belastning som det förorenade området utgör. I rapporten Riskbedömning av förorenade områden (Naturvårdsverket, 2009a) dis- kuteras olika aspekter som bör beaktas när man tar fram riktvärden för skydd av ytvatten.
bERäKNiNg ocH jUSTERiNg AV RiKTVäRDEN 81