Oscar går första året på byggprogrammet på samma skola som han gick introduktions- programmet. Han gick yrkesintroduktion med inriktning bygg på introduktionsprogrammet i ett år för att nå betyg i matematik och svenska för att på så sätt bli behörig till gymnasiet. Han ser fram emot att arbeta inom mark och anläggning och det roligaste på gymnasiet är de praktiska ämnena där de får arbeta i bygghallen och ute på fältet. Han berättar att han under hela sin skolgång alltid har varit i skolan och aldrig haft någon ogiltig frånvaro. Oscar har inga utredda läs- och skrivsvårigheter eller koncentrationssvårigheter. I Oscars berättelse framkommer det att han har fått specialpedagogiskt stöd genom hela skolgången.
”Jag var inte sådär lättlärd”
Oscar berättar att han alltid har gillat att gå till skolan för att det är där han har träffat kompisar men själva skolarbetet har aldrig varit särskilt intressant eller roligt. Han berättar att han alltid har känt att han inte har varit bra på någonting i skolan.
Oscar: Alltså jag har alltid haft problem i skolan typ, jag är inte sådär lättlärd eller vad man ska säga. Läser jag någonting, typ en text och så ska man skriva frågor direkt efter då har jag glömt bort mer än halva texten direkt. /…/ Det var väl att jag inte var bra på någonting i skolan tänkte jag. Det var det att jag tänkte att jag var sämst tror jag. För mina lärare sa alltid så här: Oscar du måste tro på dig själv. Men det gjorde jag ju inte. Jag var alltid osäker när jag skulle svara på frågor.
Oscar berättar att han alltid har behövt lugn och ro för att kunna koncentrera sig och få någonting gjort i skolan.
Oscar: Jag gjorde saker i skolan men så när det kom till de ämnena som jag inte gillade då fick jag sitta i Rondellen hette det, extrahjälp av sån där lärare fick jag då, typ klassen satt i ett vanligt klassrum då och så fick jag gå iväg till en annan kille och fick sån där extra hjälp med han då. Så att jag kunde fokusera och sånt. /…/ jag jobbade ju på bättre än vad jag gjorde i klassen i alla fall för när jag satt i klassen så satt jag mest och snacka med mina polare och sånt och då blev jag ju ofokuserad.
J: Men innan det, om man tänker låg- och mellanstadiet, hade du någon extra hjälp då? Eller var det först på högstadiet?
Oscar: Jag hade ju i femman, sexan hade jag också det. Då fick jag också gå iväg till en kille och göra samma grej då. Men inte i tvåan, trean, jo jag hade ju det med då. Jag hade det hela skollivet, har jag haft det tror jag. Det kom jag på nu.
Genom att berätta om det stöd Oscar fått på högstadiet inser Oscar att han haft stöd genom hela sin skolgång.
”För då vek jag undan”
Oscar berättar om hur han undvek situationer i skolan där han behövde stå inför klassen och prata.
Oscar: Jag hade F i svenskan för där måste man ju stå framför klassen och snacka. /…/ Det var väl mest där det sket sig. För då vek jag undan. /…/ Det var väl mest när jag kom till mellanstadiet. Det var väl då det blev lite knasigt. För när jag fick i sexan, jag tror jag gillade att stå framför klassen då. Sen bara, sen vet jag inte vad som hände. För jag har alltid haft problem med att snacka. Jag typ stammar ju och skit hela tiden. Det har jag haft med mig hela livet. Men doktorerna sa att det skulle försvinna i sin tid men det har det inte gjort än. Det är väl mest det att typ folk kanske skrattar åt mig. Det är väl mest det, det tänker jag la men dom skrattar inte åt mig egentligen men det är så jag tänker och då händer det väl något här uppe så att jag inte ville gå fram till klassen och snacka.
Oscar gjorde till exempel inte den muntliga delen av nationella provet i svenska för att han upplevde att situationen var för jobbig.
”/…/ det var ju som en kick för mig”
Oscar berättar att han inte brydde sig om skolan på högstadiet. Han gjorde inte så mycket på lektionerna vilket ledde till att han fick med sig massa uppgifter hem men han gjorde dem inte hemma heller.
Oscar: Jag spelade mest dator och så brydde jag mig inte om skolan. Fick läxor, gjorde inte dom liksom sen när det började komma till nian där och jag skulle börja gymnasiet då kom jag ju på att man varit en sån idiot. För skolan är viktig liksom. Det bygger ju på framtiden. /.../ Det var väl mest när man kom till slutet av nian men då var det för sent. Lite idiotiskt av mig.
Oscar: Nej det var ju som en kick för mig typ. Det var ju bra att jag fick gå här då fick jag ju lära mig att jag har gjort fel och sånt. Att skolan är viktig fick jag ju lära mig. /…/ Man måste ju få bra betyg för att få ett bra liv. Det var väl mest så jag tänkte.
Oscar berättar vad han upplevde var det som gjorde skillnad på IM.
Det var ju det att man slapp snacka inför andra I guess för nu fick man ju bara göra massa uppgifter, då var det bara: då kör jag. Så länge jag inte får snacka. Det tänkte jag när jag gick på IM, åh jag har ju svenska, hoppas jag inte får snacka inför många tänkte jag hela tiden. Händer det, då då kommer jag gå iväg igen. Så tänkte jag hela tiden men nu var det massa uppgifter bara och då var det ju lätt.
På introduktionsprogrammet fick Oscar göra den muntliga delen av nationella provet i ett mindre sammanhang tillsammans med läraren och en annan elev. Oscar fick betyget E i svenska i slutet av sitt år på introduktionsprogrammet.