I His Dark Materials har flera av de icke-mänskliga karaktärerna, som katterna ovan också bevisar, en viktig roll att spela. Men utöver dessa katter finns det också andra djur. Och precis som med katterna handlar det om ”verkliga” djur, inte fantastiska varelser som dæmonerna och Svalbards panserbjørne. Dessa djur kan således inte prata, eller åtminstone inte på ett språk som de mänskliga karaktärerna uppfattar eller förstår, och inte heller visar deras
porträttering att de har någon meningsfull relation till människorna. Detta är intressant utifrån uppsatsens frågeställningar, eftersom det är ett tydligt exempel på hur antropocentriska normer reproduceras.
109 McHugh 2011, s. 1.
42 I The Sexual Politics of Meat (2015) skriver Carol J. Adams om köttätande och hur människan exploaterar djur för deras kött. Hon ser en tydlig koppling mellan objektifieringen av djur och kvinnor i ett patriarkalt samhälle. Processen, där en levande individ förvandlas till något som vi människor kan konsumera, är dock ofta osynlig:
The process of viewing another as consumable, as something, is usually invisble to us. Its invisibility occurs because it corresponds to the view of the dominant culture. The process is also invisible to us because the end product of the process – the object of consumption – is available
everywhere.110
I det antropocentriska paradigmet är alltså användandet av djur så pass normaliserat att vi inte ser att det faktiskt är någon som vi utnyttjar, om det så är till mat, kläder, underhållning eller något annat. Adams använder sig av begreppet absent referent, eller frånvarande referent, för att visa hur språket är en del av vårt förtryck av djur och kvinnor. Med det menar hon till exempel att djuren ofta blir frånvarande i diskursen om kött. Djuren blir frånvarande på flera sätt. För när vi pratar om kött säger vi ju sällan ”en död och styckad gris”, utan föredrar termer som fläsk, korv eller skinka. På samma sätt är hon kritisk till hur djur ofta blir reducerade till metaforer för att illustrera den mänskliga erfarenheten. Hon skriver:
The absent referent is both there and not there. It is through inference, but its meaningfulness reflects only upon what it refers to because the
originating, literal, experience that contributes the meaning is not there. We fail to accord this absent referent its own existence.111
Många av de icke-mänskliga karaktärerna i His Dark Materials är riktiga djur, men det förhindrar inte att de vid vissa tillfällen förpassas till metaforisk status. Och trots att texten är tydlig med att det är riktiga djur, betyder det inte att de gestaltas som individer som existerar utifrån sina egna villkor. Medan vissa djur, som de katter jag diskuterat, lämnar spår i texten och således även visar exempel på hur även litterära djur kan ha agens, så har andra djur i
110 Carol J. Adams, The sexual politics of meat. A feminist-vegetarian critical theory, 25th-aniversity ed (New York: Bloomsbury Publishing Inc, 2015), s. xxvi.
111 Adams 2015, s. 22.
43 trilogin endast en funktion att spela och det är endast i relation till de kan vara behjälpliga till de mänskliga karaktärerna. Flera av de mänskliga karaktärerna i trilogin springer runt med pälskappor och det figurerar också hästar, som dock aldrig blir något annan än ett
transportmedel.
En stor del av trilogins första del utspelar sig i den norra delen av Lyras värld.
Förutom panserbjørne betyder det också att denna delen av världen frekventeras av många sälar. Dessa sälar får dock aldrig chansen att tala. Att en isbjörn äter säl är inga konstigheter och Ioreks säl-ätande hjälper snarare till att visa att det är en faktisk björn det handlar om. Det intressanta är att även Lyra vid åtminstone ett tillfälle kalasar på en död sälkropp. I slutet av Northen Lights befinner sig Lyra i Svalbard bland panserbjörnerna. En av dem placerar en död säl framför henne. Han öppnar sedan upp sälen så att Lyra lättare kan komma åt
innanmätet, där framför allt njuren ses som en delikatess: ”She ate on raw: it was warm and soft and delicious beyond imagening.”112 Hon äter även späcket som har en smak av ”cream flavoured with hazelnuts.” 113 Det är intressant att Lyra äter sälen helt rå, precis som
björnarna, och att den råa smaken inte besvärar henne. Visserligen har hon inte ätit på ett tag och då har ju det mesta en tendens att smaka gott. Men utöver detta, betyder säl-ätandet att Lyra är på väg till att bli björn? Inte bokstavligt, men jag vill ändå läsa björnens
överlämnande av och Lyras sedermera ätande av den döda sälen som bevis på att hon nu accepteras som en, om inte medlem av, så åtminstone en respekterad allierad till björnarnas samhälle. Sälen blir således inte endast en frånvarande referent på grund av sin status som mat (den pratas till och med i termer av ”food” vid ett tillfälle), utan den blir också en symbol för den växande acceptansen i förhållandet mellan Lyra och björnarna. Det kan också läsas som en problematisering av gränsen mellan djur och människa, där Lyras ätande av den råa sälen och njutningen av detta kan ses som en destabilisering av kategorin människa. Den
stabiliseras dock snart igen i takt med Lyras utveckling i följande böcker.
En intressant parallell till säl-ätandet sker i den tredje boken, The Amber Spyglass.
Iorek Byrnisson är på väg söderut, eftersom Lord Asriels handlingar gjort Svalbard obeboeligt för pansarbjörnarna. Han stöter på Serafina Pekkala som berättar att auronauten Lee Scoresby tyvärr inte överlevde konfrontationen med the Magisterium i boken innan. Lee Scoresby var, förutom Lyra, den enda människan som Iorek egentligen bryr sig om. Hans handling när han hittar Lees kropp är därför intressant: ”With deft movements of his claws, he ripped aside the
112 Pullman, Northern Lights 2017, s. 354.
113 Pullman, Northern Lights 2017, s. 354.
44 dead man’s clothes, opened the bode with one slash, and began to feast on the flesh and blood of his old friend. It was his first meals for days and he was hungry.”114 Iorek har inga problem med att äta sin väns döda kropp, han ser det till och med som vännens sista gåva till honom.
Precis som med sälen beskrivs Lee här i termer av ett ”meal”, det vill säga måltid. Till skillnad från sälen är Lee subjektskap uppenbart innan han dör. Sälen får aldrig chansen att vara något annat än ”food”. Detta är ett tydligt exempel på hur många djur i His Dark Materials förpassas till marginalerna där de förblir osynliga. Som tidigare delar av denna uppsats har visat, så finns det flera exempel i texten där antropocentriska normer
problematiseras. Djuren jag har tagit upp under denna rubrik är dock inte en del av denna problematisering utan visar istället hur den antropocentrism som genomsyrar vår samtid reproduceras även i texten.