Hur påverkas gymnasieelevers svar på frågor rörande fysikaliska fenomen* av att de

fenomen* av att de får se utvalda scener ur filmerna X-Men First Class

och tv-serien the Simpsons?

(*(a) radioaktivitet (b) joniserande strålning samt (c) magnetism.) Enkätfråga 1

Det ursprungliga syftet med enkätfråga 1 var att kunna jämföra svar mellan elever som sett respektive inte sett de filmer och den tv-serie som exponeringsmaterialets scener hämtats från. (Se figur 1 i Reultat.) För att begränsa omfattningen av detta examensarbete har dessa jämförelser dock fått utebli.

Enkätfråga 2

Det ursprungliga syftet med enkätfråga 2 var att urskilja eventuella samband mellan elevernas svar och deras förtroende för naturvetenskaplig forskning. I efterhand har vi dock gjort

bedömningen att detta skulle bli ett alltför omfattande moment i processen med att ta fram resultatet av studien. Därför har vi valt att inte presentera statistik över enkätfråga 2.

Enkätfråga 3

Utav de undersökta övergångarna för enkätfråga 3 är den vanligast förekommande att elever först gett uttryck för osäkerhet kring sina svar, för att efter exponeringen ge svar utan uttryck för osäkerhet. Denna övergång genomgås av 8% utav de elever som fyllt i båda enkäterna. (Se Figur 2, stapel F, i Resultat.) Som exempel kan nämnas en elev som i enkät F har besvarat fråga 3 på följande sätt:

"Med något form av ett mätinstrument?"

Det faktum att eleven formulerar sitt svar som en fråga har vi valt att tolka som ett uttryck för att vederbörande inte är helt säker på sitt svar. Samma elev har i enkät E besvarat samma fråga genom att rita den klassiska symbolen för radioaktivitet och därtill skriva följande tillhörande text:

"Via sådana skyltar och instrument"

Detta svar är, till skillnad från svaret i enkät F, formulerat som ett konstaterande snarare än en fråga. Därför gör vi tolkningen att eleven i detta svar inte ger uttryck för lika stor osäkerhet. En möjlig förklaring till förekomsten av denna typ av övergångar skulle kunna vara att

exponeringsmaterialet, eller delar av det, kan ha gett elever som först varit osäkra på sina svar en minskad osäkerhet. Frank (2003) menar att både filmer och tv-serier med äventyrlig handling kan ge upphov till att åskådarnas uppfattning om naturvetenskapliga fenomen förändras. Vidare menar Nemert och Rundblom (2004) att spelfilmer kan påverka sina mottagare genom att parallellt förmedla visuella, auditiva och emotionella intryck. En möjlighet är att delar av materialet skulle kunna ge en sådan stimuli av flera sinnen samtidigt och därmed påverka

åskådarnas uppfattning i riktning mot en ökad övertygelse i deras besvarande av enkätfrågan. En fråga man skulle kunna ställa sig är om elever som är osäkra på sina svar är mer mottagliga för den stimuli som filmklippen skulle kunna ge upphov till, oavsett om dessa skulle innehålla felaktigheter, än elever som inte ger uttryck för osäkerhet i sina svar.

Den statistiskt näst mest förekommande övergången är att elever som först inte nämnt att varningssymboler, skyltar eller skydd skulle kunna användas för att se var det finns radioaktiva ämnen men efter exponering lyft fram att det går att se detta med nämnda markörer. Denna övergång uppvisas av 6% utav eleverna. (Se Figur 2, stapel A.) En elev som genomgått övergången har svarat så här på enkät F:

"Vet ej"

Samma elev har i enkät E svarat:

"Varningsskylt"

Man kan fråga sig varför denna elev först uppger sig inte veta svaret på frågan, men efter att ha sett några filmklipp lyfter fram att det är möjligt att identifiera radioaktiva ämnen med hjälp av varningsskyltar. Eftersom eleverna inte genomgått några andra moment än att fylla i enkät F, se exponeringsmaterialet samt fylla i enkät E i obruten följd kan det finnas skäl att tro att denna elev kan ha hämtat sitt senare svar från exponeringsmaterialet. Varningsskyltar förekommer nämligen i flera av scenerna. Även skyddsdräkter förekommer i exponeringsmaterialet, bland annat vid hantering av kärnbränsle. Därmed kan skyddsdräkten kopplad till radioaktiva ämnen.

Tre övergångar uppvisas av vardera 4% utav de elever som fyllt i båda enkäterna. En av dessa är att elever som först inte lyfter fram att instrument kan användas för att se förekomst av

radioaktiva ämnen, efteråt lyfter fram denna möjlighet. (Se Figur 2, stapel B.) En elev som genomgått denna övergång har på fråga 3 i enkät F svarat:

"nej"

Det är svårt att med säkerhet avgöra exakt vad eleven menar med detta korta svar. Vi har tolkat svaret som att eleven menar att det inte är möjligt att se förekomsten av radioaktiva ämnen överhuvudtaget. Samma elev besvarar frågan i enkät E på följande sätt:

"Man kan se det med hjälp av en maskin."

Här tycks eleven ändra uppfattning från att förekomst av radioaktiva ämnen inte kan ses alls, till att en maskin kan göra det möjligt att se. I exponeringsmaterialet noteras halter av radioaktivt preparat i en maskinell apparatur via en datorskärm. En möjlighet är att denna scen ger upphov

till att eleven går från det korta svaret "nej" till att ange användande av maskiner som ett möjligt sätt att notera förekomst av radioaktiva ämnen.

En annan övergång som också representeras av 4% utav eleverna är att elever som först inte lyfter fram att radioaktiva ämnen skulle lysa eller vara gröna, efteråt hävdar detta. (Se Figur 2, stapel C.) En elev som genomgår denna övergång har i enkät F besvarat fråga 3 på följande sätt:

"Man mäter värdena med en maskin"

Samma elev besvarar samma fråga i enkät E så här:

"Det lyser grönt"

Noterbart är här att eleven först framför att man kan använda sig av en maskin, för att sedan istället lyfta fram ett helt annat förslag. Detta trots att maskiner faktiskt används till att detektera strålningsnivåer från radioaktiva ämnen i exponeringsmaterialet. Att eleven istället svarar att radioaktiva ämnen lyser grönt skulle möjligen kunna bero på det gröna ljussken som visas i scen H, i samband med att en filmkaraktär blir bestrålad av radioaktiva preparat. Det skulle också kunna vara en följd av scen I, där en grönfärgad urankuts visas upp. Den sistnämnda scenen är hämtad från introduktionen till tv-serien The Simpsons. Det kan finnas skäl att tro att de elever som uppgett att de tidigare sett denna tv-serie (98%) känner till att scenen utspelar sig i ett kärnkraftverk. Givet att eleverna har denna kännedom skulle de kunna uppfatta kutsen i scenen som ett radioaktivt föremål. Ytterligare en möjlig förklaring till övergången kan vara influens av scen J, där grönfärgad vätska rinner ut ur tunnor försedda med den traditionella symbolen för radioaktivitet. En möjlig förklaring till att eleven i exemplet inte längre nämner sitt ursprungliga svar, utan enbart lyfter fram att det lyser grönt skulle kunna vara att scenen med det gröna ljusskenet har etablerats såpass starkt hos eleven att den övertrumfar den ursprungliga

uppfattningen. Som tidigare nämnts menar Carvalho m.fl. (2006) att om strålning illustreras med färger så kan detta förstärka eventuella vardagsföreställningar om att strålning skulle ha en synlig färg. Möjligen kan eleven i exemplet ha burit på vardagsföreställningen att radioaktiva ämnen sänder ut grönt ljus, varpå exponeringsmaterialet förstärkt denna uppfattning. Om den sistnämnda förklaringen är riktig kan man fråga sig varför eleven tycks ta så stort intryck av det gröna

ljusskenet men inte lyfter fram maskiner på nytt, då båda dessa inslag förekommer i samband med radioaktiva ämnen i exponeringsmaterialet. Möjligen skulle detta kunna förklaras med att

radioaktiva ämnen gestaltas som gröna vid upprepade tillfällen i olika scener, medan maskiner som detekterar radioaktiva ämnen enbart förekommer i en scen.

En tredje övergång som uppvisas av 4% utav eleverna är att elever efter exponeringen ger svar som motiveras utifrån exponeringsmaterialet. (Se Figur 2, stapel E.) En elev som genomgår denna övergång har i enkät F besvarat fråga 3 på följande sätt:

"ingen aning"

Efter exponeringen besvarar samma elev samma fråga så här:

"Om nån klantar sig med maskinerna"

Vi tolkar svaret som en association till scen H i exponeringsmaterialet. I denna scen råkar en filmkaraktär orsaka tekniska problem med ett maskineri, varpå en larmsignal börjar tjuta och texten ”Gamma Exposure” visas på en datorskärm. Eleven går alltså från att uppge sig inte ha någon aning, till att ge ett svar som direkt refererar till en av scenerna i exponeringsmaterialet. Kanske använder eleven exponeringsmaterialet som informationskälla, i brist på andra idéer. Två av de undersöka övergångarna representeras vardera av 1% av eleverna. Den ena är att elever först hävdar att det inte går att se radioaktiva ämnen genom ljus eller grön färg, för att därefter inte längre hävda denna ståndpunkt (Se figur 2, stapel D.) Att övergången är förhållandevis ovanlig kan vara ett tecken på att elever som från början varit skeptiska mot att radioaktiva ämnen skulle vara lysande eller gröna åtminstone inte har fått sin skepsis förstärkt av

exponeringsmaterialet. En annan möjlig förklaring kan vara att förhållandevis få elever lyfte fram en sådan skepsis från första början.

Den andra övergången som representeras av 1% av eleverna är att elever först inte inte lyfter fram att de är osäkra på svaret, för att efter exponeringen ge svar där osäkerhet framgår. (Figur 2, stapel G.) Denna övergång är märkbart mindre än den tidigare nämnda där elever först gett uttryck för osäkerhet kring sina svar, för att sedan ge svar utan uttryck för osäkerhet. Den senare uppvisas, som tidigare nämnts, av 8% utav eleverna. Av denna jämförelse att döma tycks

Enkätfråga 4

Liksom för enkätfråga 3 gäller för enkätfråga 4 att varje undersökt övergång har genomgåtts av färre än 10% av eleverna. Den vanligast förekommande övergången är att eleverna går från att inte lyfta fram instrument eller apparater som sätt att se förekomst av gammastrålning, till att efter exponeringen göra detta. Denna övergång genomgås av 9% utav eleverna (se Figur 3, stapel B). En elev som genomgår denna övergång har gett följande svar i enkät F:

"genom att vågorna är höga"

Eleven anger inte vilken typ av vågor som åsyftas. Inte heller framgår det hur dessa vågor skulle kunna studeras. Samma elev har besvarat samma fråga på följande sätt i enkät E:

"genom att se på en dator hur vågorna ser ut."

Efter att ha sett exponeringsmaterialet talar eleven fortfarande om vågor, men med tillägget att de kan noteras på en dator. En möjlig förklaring till att eleven nämner att en dator kan användas för att se var det förekommer gammastrålning skulle kunna vara att texten "Gamma Exposure" visas en datorskärm i scen H.

Den näst mest förekommande övergången är att elever först inte lyfter fram att förekomst av gammastrålning kan ses genom ljus eller grön färg. Den uppvisas av 7% utav eleverna. (Se Figur 2, stapel C.) En elev som genomgår denna övergång besvarar frågan på följande sätt i enkät F:

"Med olika instrument"

Samma elev besvarar samma fråga i enkät E med:

"det kanske är grönt"

Denna elev tycks ha fått uppfattningen att gammastrålning är grön efter att ha sett scen H i exponeringsmaterialet. I denna scen visas texten ”Gamma Exposure” upprepade gånger på en datorskärm. Kort därpå sänds ett grönfärgat sken ut mot en av huvudkaraktärerna. Kanske kan kombinationen av dessa inslag ge upphov till uppfattningen att att gammastrålning är grönfärgad. Som Carvalho m.fl. (2006) erfarit i sin studie kan läroboksillustrationer förstärka

vardagsföreställningen att värmestrålning skulle vara rödfärgad. På liknande sätt kan kanske scen H har bidragit till uppfattningen att gammastrålning skulle vara grönfärgad.

Andelen elever som först anger att de är osäkra på sina svar, för att efter exponeringen ge ett svar utan sken av osäkerhet är märkbart mindre i enkätfråga 4 än i fråga 3. Endast 2% går igenom denna övergång i enkätfråga 4 (se Figur 3, stapel F), medan 8% genomgår den i enkätfråga 3. Därmed är denna övergång inte märkbart vanligare än övergången att elever först inte lyfter fram osäkerhet, för att efter exponeringen göra det. Den senare övergången genomgås av 1% utav eleverna i fråga 4 (se Figur 3, stapel G). Detta trots att enkätfrågorna 3 och 4 är tämligen lika i sin utformning. Skillnaden mellan dessa frågor är främst ordvalen "radioaktiva ämnen" i fråga 3 och "gammastrålning" i fråga 4. Att betydligt fler elever genomgår övergång från osäkerhet till frånvaro av sådan i sina svar på fråga 3 än i svaren på fråga 4 kan vara ett tecken på att eleverna tycker sig notera radioaktiva ämnen i högre utsträckning än gammastrålning i

exponeringsmaterialet. Den klassiska symbolen för radioaktivitet förekommer både i scen H och i scen J. Texten ”Gamma Exposure” visas som hastigast på en datorskärm i scen H. Därmed kan det finnas skäl att tro att fler elever lägger märke till symbolen för radioaktivitet än de som noterar förekomsten av ordet Gamma i exponeringsmaterialet.

Liksom i enkätfråga 3 har övergången att elever hänvisar till exponeringsmaterialet

förhållandevis låg förekomst. Den uppvisas av 3% av eleverna i enkätfråga 4 (Se figur 3, stapel E), vilket kan jämföras med att 4% visar upp den i fråga 3. Att förhållandevis få elever genomgår denna övergång kan handla om att de inte väljer att argumentera direkt utifrån

exponeringsmaterialet. Samtidigt tycks materialet ändå ha haft inverkan på elevsvaren, av de vanligaste övergångarna för enkätfråga 4 att döma. Att det likväl är en jämförelsevis liten andel elever som hänvisar till exponeringsmaterialet skulle kunna handla om att eleverna har hämtat inspiration från scenerna, utan att vidare reflektera över att de har gjort det. Att uttala sig om vad eleverna reflekterar över, eller andra tankar hos dem, är dock inte möjligt utifrån studien. Som Imsen (2006) skriver är det inom den psykologiska skolan behaviorismen en rådande ståndpunkt att det inte är möjligt att känna till något om vad som sker inom en individ från att vederbörande observerar något, till att samma person ger respons på det som observerats. Ur det perspektivet är det inte möjligt att säga något om på vilket sätt ett visst stimuli skulle kunna påverka sin

mottagare. Endast vilken typ av respons som uppstår kan noteras. Imsen (2006) menar även att företrädare för andra psykologiska skolor (exempelvis psykoanalytisk teori) skulle kunna hävda att det går att tala om ‘det omedvetna’ hos en människa, och vad som kan tänkas pågå där. Ur det perspektivet skulle det möjligen kunna gå att tala om att mottagare av ett visst stimuli skulle

kunna registrera återgivna fenomen omedvetet, utan att själv reflektera över detta. Vidare skulle en företrädare för psykoanalytisk teori möjligen kunna hävda att stimuli som tas in omedvetet skulle kunna påverka medvetna reflektioner hos samma person. En fråga man kan ställa sig är om detta är vad som har skett med eleverna i de aktuella övergångarna.

Även övergången att först inte lyfta fram skyltar, symboler eller skydd, till att göra det efteråt förekommer i förhållandevis låg utsträckning (se Figur 3, stapel A) liksom övergången att först hävda explicit att det inte går att notera gammastrålning genom ljus eller grön färg, till att hävda motsatsen efteråt. (se Figur 3, stapel D.) Dessa övergångar uppvisas båda utav 2% av eleverna. Den sistnämnda övergångens motsvarighet i enkätfråga 3 var också sparsamt förekommande. Det är möjligt att detta skulle kunna förklaras på likartat sätt i båda fallen. Att övergången om skyltar, symboler och skydd inte uppvisas av fler än 2% i enkätfråga 4 kan förefalla märkligt med tanke på att motsvarande övergång uppvisas av 6% i fråga 3. En förklaring till att övergången är såpass mycket mindre förekommande i enkätfråga 4 skulle kunna vara att varningssymboler i exponeringsmaterialet används för att uppmärksamma radioaktivitet medan symboler och skyltar inte används för att specifikt markera förekomst av gammastrålning.

Enkätfråga 5

Utifrån svaren på denna fråga har vi undersökt både enskilda övergångar (se figur 4) och gruppvisa övergångar (se Figur 5).

Den vanligast förekommande av de enskilda övergångarna är att elever efter exponeringen motiverar sina svar utifrån exponeringsmaterialet. Bland de elever som fyllt i båda enkäterna har 12% genomgått denna övergång. (Se figur 4, stapel D.) En elev som genomgår den har besvarat fråga 5 i enkät F genom att kryssa för att parabolen inte vrids samt genom att motivera detta på följande sätt:

"Det påverkar ju hela magneten vilket borde göra att den inte vrids"

Samma elev har i enkät E besvarat samma fråga genom att istället kryssa för att parabolen roterar moturs samt genom att motivera detta på följande sätt:

Tydligt är att eleven först haft en uppfattning, som sedan ändrats efter att filmklippen visats. Vad i filmen som har fått eleven att ändra uppfattning framgår inte. En möjlighet är att eleven inspirerats av scen C. I denna scen visas hur en paraboldisk vrids under magnetisk påverkan. Som tidigare nämnts återger Andersson (2001) en nationell utvärdering där en majoriteten av en grupp elever från skolår nio menar att magnetfält består av atomer. Om en sådan föreställning även finns hos de elever som ingått i vår studie är en möjlighet att bilden av magnetfält som något materiellt har bidragit till att få eleverna att betrakta den aktuella filmscenen som trovärdig. Vår erfarenhet från den verksamhetsförlagda tiden är att magnetfält hos stavmagneter ofta synliggörs med hjälp av järnfilspån. Med en sådan illustration framträder magnetfälten som bågformade linjer. Kanske kan eleverna uppfatta magnetfältet som en osynlig bågformad sträng som sänds ut från magneten i en bågformad rörelse, träffar parabolen och får den att vridas. Den näst mest förekommande övergången är att elever går från att ge svar med förekomst av osäkerhet, till att ge svar utan osäkerhet 7% av eleverna har genomgått denna övergång. (Se Figur 4, stapel E.) Detta kan jämföras med att övergången att först inte ge svar med osäkerhet, till att göra det efter exponeringen. Den senare genomgås av 3% av eleverna i samma fråga. (Se Figur 4, stapel F.) Skillnaden tyder på att eleverna är mer benägna att gå från osäkert svar till att ge svar utan uttryckt osäkerhet, än att gå från att inte uttrycka osäkerhet till att göra det.

Majoriteten av de elever som genomgått den förstnämnda av dessa båda övergångar har även motiverat sina svar utifrån exponeringsmaterialet i enkät E. En elev som genomgår båda dessa övergångar har besvarat fråga 5 i enkät F genom att kryssa för att parabolen vrids medurs samt genom att ge följande motivering:

"Gissade."

Samma elev har i enkät E besvarat samma fråga genom att kryssa för att parabolen roterar moturs, med följande motivering:

"För att den gjorde det i filmen"

Eleven motiverar här sitt val utifrån exponeringsmaterialet. Inte heller här anges explicit vilken del av materialet som eleven syftar på, men av samma skäl som i diskussionen kring den

vanligast förekommande övergången för denna fråga finns det anledning att tro att det rör sig om scen C.

Övergången att först att först hävda att parabolen kommer vrida sig 180 grader, till att inte hävda det genomgås av 3% utav eleverna. (Se figur 4, stapel C.) Därmed kan denna övergång anses förhållandevis ovanlig. En elev som genomgått denna övergång har i enkät F besvarat fråga 5 genom att kryssa för annat alternativ, rita en parabol som är vriden 180 grader från den ursprungliga uppställningen samt motiverat detta på följande sätt:

"För att parabolen blir laddad med magnetism"

Samma elev besvarar samma fråga i enkät E genom att kryssa för att parabolen inte vrider sig, samt genom att motivera detta på följande sätt:

"För att parabolen vill vara vänd mot magneten"