Patientgrupper till en eventuell utökad mellanvård

Vi konstaterar redan inledningsvis under den förra rubriken att informanterna har några olika patientgrupper som de lyfter fram som skulle vara i behov av utökade vårdinsatser, i form av mellanvård. Vilka dessa är ska vi nu titta lite närmre på. Informant A anser att patientgruppen som behöver mellanvården mest är självskadande flickor. Hon menar vidare att slutenvård är en icke lämplig vårdform för denna patientgrupp. Hon beskriver att flickor i denna patientgrupp kan bli sämre vid inläggning på slutenvårdsavdelning. Här fungerar grupper av självskadande flickor som en riskfaktor. De kan bli lojala mot varandra och uppmana varandra till att fortsätta sitt destruktiva beteende och dessutom vidareutveckla det.

” All psykisk sjukdom är smittosam och självskadande beteende är enormt smittosamt när man befinner sig här inom slutenvården /…/ Flickorna kan ge varandra inspiration till att utveckla fler och/eller nya symtom, till exempe. Ätstörning. ( Informant A)

Informant A beskriver vidare att det finns en särskilt utsatt åldersgrupp då risken för att drabbas av psykisk ohälsa ökar. I första hand gäller detta ungdomar som ska lämna grundskolan.

”I nian och första året på gymnasiet är en stor krisperiod, speciellt för flickor. Denna tid präglas av att det händer mycket i livet rent utvecklingsmässigt. Ungdomarna börjar ha kärleks relationer /…/ Många känner en stor stress för betygen i nian och en stor osäkerhet inför att börja gymnasiet. I gymnasiet är det mindre förutsägbarhet, nya klasser och nya klasskamrater och man ska klara sina studier mer självständigt. Det finns jätte mycket stress i det här, på många plan.” (Informant A)

Informant B säger att det finns flera patientgrupper som har behov av utökad vårdform. Hon har hört att psykosteamet efterfrågar mellanvård för sina patienter. Ungdomar som läggs in inom slutenvården är ytterligare en grupp. Många

av inlåsning på en slutenvårdsavdelning. Informanten tror även att det skulle finnas behov av ett utökat samarbete mellan en ny mellanvård och

socialförvaltningen kring en svår patientgrupp nämligen barn och ungdomar med utagerande beteende. Dessa patienter och deras familjer, tror informanten, är i behov av utökat familjestöd, företrädesvis i deras hemmiljö.

Informant C lyfter fram att det finns patientgrupper som behöver mer intensiva vårdinsatser än de som erbjuds inom öppenvården. Men säger att det är svårt att precisera precis vilka. Hon säger att vad som idag saknas är behandlingsmodeller för missbrukande ungdomar. En utbyggd mellanvård skulle behöva kunna arbeta flexibelt, på olika arenor och under mer intensiva förhållanden än vad

öppenvården kan erbjuda. Hon menar vidare att problemet ofta ligger i tillgängligheten till öppenvården. Eller rättare sagt att tillgängligheten är för begränsad snarare än att öppenvården inte är en tillräcklig vårdform. Informant C upplever att det sällan är patienter som har kontakt med öppenvården som behöver till exempel slutenvård, utan att det är de patienter och deras familjer som inte snabbt nog får behandlingskontakt. Hon tror dock att det finns vissa patienter som kan vara i behov av annan vårdform.

” Kontinuiteten är lika viktigt som tillgängligheten, det finns patientgrupper som behöver gå mer än en gång i veckan och samtala.” (Informant C)

Informant D ser snarare behovet av att nå de ungdomar som de inte kommer i kontakt med inom BUP. Det förebyggande arbetet kan inrymmas inom en eventuell utbyggd mellanvård:

”Den största gruppen är säkert ungdomar som mår för bra för öppenvården, men som säkert skulle gynnas av att ha tillgång till och vid behov bemötas av ett terapeutiskt förhållningssätt och få rådgivning, stöttning etc. 50 % av alla ungdomar?” (Informant D)

Informant E beskriver att de finns en hel del patienter med ätstörningsproblematik inom den slutenvårdsavdelningen där han är verksam. Kring denna patientgrupp ser informant E att det skulle räcka med dagvårdsform, för de allra flesta. Detta på grund av de oftast behöver stöd och hjälp vid enbart måltider och sällan dygnet runt. Vid vissa typer av självskadande beteende anser informanten att det är viktigt att undvika inläggning på slutenvårdsavdelning, då detta kan leda till att beteendet förstärks. Till denna patientgrupp skulle en utbyggd mellanvård, som erbjuder andra behandlingsmodeller vara bra.

”Slutenvård kan vara aktuellt för att kartlägga, hur ser denna diagnos ut för just dig?/.../Det är ett väldigt stort bekymmer inom BUP att man ibland har flickor med självskadande beteende som ligger inlagda under väldigt lång tid.” (Informant E)

Informant E anser vidare att det är viktigt att se till ungdomars psykosociala mående och deras sociala situation. Därför kan det ibland vara svårt att peka ut specifika psykiatriska diagnosgrupper, ungdomarnas problematik är mer komplex än så. Enligt informanten finns det en risk att det blir de patienter som ” skriker högst” som får mycket av BUP:s resurser. Han ser en annan grupp ungdomar som har stora bekymmer men som inte uppmärksammas tillräckligt, nämligen de som drar sig undan samhället, ”hemmasittarna”. Informant E tror att denna grupp har

ett stort behov av annan vårdform än öppen- respektive slutenvård. Denna grupp kräver vårdform av den typ att BUP - personal uppsöker dem i sina hem och arbetar med dem där. Denna grupp skulle således vara i behov av

mellanvårdsform med mobila team som arbetar på olika arenor.

7 ANALYS

Här redovisar vi en analys av vårt material genom att relatera våra resultat från intervjuerna till bakgrund och våra teorier om orsaker till psykisk hälsa och ohälsa.