Vad skulle en utbyggd mellanvård kunna erbjuda?

Socialstyrelsen (2006-107-23) skriver att det är viktigt med rätt vård i rätt tid av bland annat psykiska störningar (Socialstyrelsen, 2006-107-23, 2008-04-01). Målet för mellanvården är enligt landstinget i Stockholm att mellanvården ska minska behovet av insatser inom slutenvården. Vilket innebär riktade insatser av intensivare karaktär än vad som idag erbjuds inom BUP:s öppenvård. Detta speciellt för patienter som idag skrivs in inom slutenvården (Stockholm Läns Landsting, 2005). Mellanvård kan även vara ett sätt att effektivisera genom att patientantalet kan öka (Västra Götalands region 2008, 2008-05-15).

Våra informanter har lite olika idéer och tankar kring vad en utbyggd mellanvård skulle behöva erbjuda. Alla informanter är inne på att det finns patienter som idag inte får sina vårdbehov tillgodosedda inom BUP i södra Sverige (Informant A, B, C, D, E). Men det finns olika uppfattningar om vilka dessa patienter är och orsaken till att dessa patienter inte får sina behov tillgodosedda. En av

informanterna menar att det sällan är patienter som har en etablerad kontakt med öppenvården som är i behov av slutenvård eller kanske mellanvård. Den

informanten menar att det kan vara de långa väntetiderna och minskad tillgänglighet till psykiatrisk vård som gör att man i kris måste söka sig till akutavdelningarna inom slutenvården. Många av de patienterna mår då mycket psykiskt dåligt och deras psykiska hälsa försämras under väntetiden. Detta kan medföra att de efter ett tag blir i behov av mer än den samtalsbehandling som ges inom BUP:s öppenvården. Enligt Informant C skulle mellanvård kanske kunna bli ett sätt att snabbare fånga upp patienter i kris (Informant C). Mellanvården skulle kunna minska och förkorta inläggningarna inom slutenvården. Det finns en överensstämmande bild kring, enligt våra samtliga informanter och Stockholm Läns Landsting (Informant A, B, C, D, E) (Stockholm Läns Landsting 2005,2008- 03-31). Det är ur en rad aspekter viktigt att minska inläggningstiden för ungdomar inom slutenvården (Informant A, B, C, D, E). Några av våra informanter säger att psykisk ohälsa smittar och att en sluten avdelning därför inte är en bra miljö att vistas i för barn och ungdomar (Informanter A, B, C och E). Informanterna tar även upp att en mellanvård skulle kunna erbjuda andra behandlingsformer än de som finns idag. Man tar upp kreativa behandlingsformer som att måla och dansa etc. Även gruppterapiformer efterlyses (Informant A, B, C). En mellanvårdsform måste vara flexibel i sin arbetsmodell, det är informanter A, B och E överens om. Behandling måste kunna ges på olika arenor, i hemmet, i skolan och i andra vardagliga miljöer (Informant A, B, E).

En aspekt som verkar vara av yttersta vikt för att en mellanvårdsform ska fungera är samverkan, samarbete och kanske också samlokalisering med övriga

vårdformer inom BUP (Informant A, C ,D ,E). Några av informanterna tar även upp tanken om att det måste finnas en övergripande organisation som ser till att det finns en välfungerande vårdkedja. Denna behöver innefatta alla olika

vårdformer inom BUP ( Informant A, D och E). I rapport från BO lyfts samarbete fram som en viktig och avgörande faktor för att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ska kunna minska (BR, 2005:4, 2008-04-01). Det samma redovisas även i Folkhälsoinstitutets rapport där liknande slutsatser dras. Där sägs det att samverkan mellan olika huvudmän och olika samhälleliga instanser krävs om den

psykiska ohälsan ska kunna förebyggas (Statens Folkhälsoinstitutet 2005, 2008- 04-07).

Vi kan således utifrån ovanstående material dra slutsatsen att samarbete är viktigt dels för att den psykiska ohälsan ska kunna behandlas men även för att den psykiska ohälsan generellt ska kunna minska och förebyggas hos barn och ungdomar. För att förbättra samverkan mellan de etablerade vårdformerna inom BUP samt olika samhälleliga institutioner kan bli en av uppgifterna för en eventuellt utbyggd mellanvård.

Varför olika mellanvårdsformer genom åren har lagt ner finns det ingen av informanterna som fullt ut kan svara på. Det finns säkerligen flertalet anledningar och de kan variera beroende på vilken specifik mellanvårdsavdelning som åsyftas. Det finns hos våra informanter olika funderingar och tankar kring detta. En av informanterna tror att det kan vara av övervägande ekonomiska skäl. Detta för att politiker och chefer försökte spara pengar (Informant D). Vilket en annan

informant använder som argument för att motivera att det idag bör startas upp en utbyggd mellanvård. Mellanvård skulle kunna vara en besparing, då patienttrycket och inläggningarna inom slutenvården skulle kunna minska. Slutenvård är en dyr vårdform (Informant A). Vad man också nämner genomgående i intervjuerna är att samarbete med andra vårdgivare inte har fungerat fullt ut vid tidigare

mellanvårdsformer (Informant A, B, C, D, E). Några av informanterna tar även upp den individuella aspekten. Detta kan ha varit en bristande faktor hos de nedlagda mellanvårdsformerna, att de inte mötte upp individuella patientkrav. Vården och behandlingsmodellen som erbjöds inom mellanvården kan ha varit för lika för alla patienter. Informanten betonar vikten av att en ny mellanvårdsform måste kunna möta upp individuella behov och önskemål hos patienterna. Vårdformer måste anpassas efter patienterna och inte tvärtom (Informant B och E).

I studiens kunskapsöversikt finner vi att behovet för mellanvård är att fylla glappet som idag finns mellan öppenvården och slutenvården inom BUP. Att dessa två befintliga vårdformer i dagens läge erbjuder för olika vårdinsatser för att alla patienters vårdbehov ska kunna tillfredställas. Detta medför idag att vård, till vissa patienter, ges med antingen för hög eller för låg intensitet. Mellanvård kan bättre tillgodose att rätt vårdbehov ges (Stockholm Läns Landsting, 2005, 2008- 03-31).

Informanternas intervjumaterial stämmer väl överens med vad som redovisas i denna studies kunskapsöversikt, gällande att det efterfrågas mer flexibla

behandlingsmodeller. Stockholms Läns Landsting (2005) gör den bedömningen att vårdformen mellanvård ska vara flexibel. Vård och behandlingsinsatser ska kunna ges i barnens och ungdomarnas vardagsmiljö. Istället för som idag inom klinik eller avdelningsmiljö (Stockholm Läns Landsting, 2008-03-31). Detta synsätt kan då även tänkas minska eller förhindra den smitta av psykisk ohälsa, som våra informanter berättar kan uppstå inom avdelningsmiljön (Informanter A, B, C och E). Kärfve (2000) är kritisk till diagnostik överhuvudtaget. Hon pekar ut en mängd negativa faktorer som kan följa med diagnoser. Ett av hennes

huvudargument är att det leder till segregation, vilket hon även tar upp att vård inom institutioner leder till (Kärfve, 2000). Detta bekräftas även av våra informanter som samtliga ser att det visserligen finns behov av att kunna vårda ungdomar inom slutenvård men även att det är en stor ingripande insats i en ung

människas liv. Denna insats kan leda till hospitalisering, det vill säga patienten upplever omvärlden utanför avdelningen som främmande och svår.

Hospitalisering kan även innebära att funktioner som man tidigare, före

avdelningsvistelsen, hade kan minska eller helt försvinna. Enligt informanterna är förhoppningen att en eventuell utbyggd mellanvård kan leda till att

slutenvårdsinläggningarna av patienter kan minska eller bli kortare. Vilket kan medföra att de negativa följdfaktorerna av slutenvården minskas (Informant A, B, C, D, E).

Det är föräldrarna som har det övergripande ansvaret för ungdomen. Även om det för kortare perioder rent juridiskt kan fråntas dem vid tvångsvård enligt LPT (Engström, 2006). En av våra informanter tar upp att det vid helhetsbedömningar måste ingå en psykosocial bedömning, där även en bedömning av nätverkets förmåga att hantera ungdomen med psykisk ohälsa är viktig. Skolan är en annan viktig vardaglig miljö för ungdomarna, och den bör ingå i helhetsbedömningen kring ungdomen. Skolan är ett nätverk som man bör samverka med (Informant E). I Folkhälsoinstituts rapport (2005) visas det på internationell forskning som pekar på att föräldrastöd och hög lärartäthet är två faktorer som påverkar ungdomars psykiska hälsa positivt (Staten Folkhälsoinstitutet 2005, 2008-04-07). Kärfve (2000) pekar på riskerna som kan finnas med att ungdomar vårdas av

professionella hjälpstabar (Kärfve, 2000). Detta kan medföra att föräldrarna både juridiskt men även känslomässigt förlorar delar av sin föräldraförmåga (Kärfve, 2000). Liknande resonemang för författarna Börjesson och Palmblad (2003) då de menar att det i samhället finns ett generellt ifrågasättande av föräldraförmågan. Detta blir extra tydligt då ungdomen har en problematik som professionella hävdar endast kan lösas av just de professionella (Börjesson & Palmblad, 2003). Denna aspekt tog båda våra informanter inom slutenvården upp som viktig, att behålla föräldrarnas föräldrakompetens och medbestämmande trots vård inom slutenvård och ibland enligt LPT. Detta så långt det anses möjligt under vårdperioden inom slutenvården (Informant A och E). Att mellanvården inom BUP skulle behöva arbeta familjeinriktat och även stödja föräldrarna, denna tanke får gott stöd i den interpersonella teorin. Där lyfts familjestrukturer fram som en viktig och kanske avgörande faktor för psykisk hälsa respektive psykisk ohälsa (Cederblad, 2001).

8 SAMMANFATTNING

Syftet med denna studie har varit att undersöka och belysa psykisk ohälsa hos ungdomar och om det finns behov av eventuellt utökade vårdformer för dessa inom BUP. Vi ville även veta vilken typ av diagnoser och livssituation som dessa ungdomar kan ha. Vidare önskade vi även undersöka tänkbara orsaker till att det finns en eventuell ökning av psykisk ohälsa bland ungdomar i Sverige idag och vad som kan förebygga den.