Under denna rubrik kommer vi redogöra för de resultat och analys vi har fått fram under våra intervjutillfällen, då vi talade om pedagogens roll i projekten. Vi har här valt att fokusera på de begrepp vi belyste under intervjun, pedagogen som medforskare alternativt pedagogen som förmedlingspedagog.
Två av pedagogerna beskriver väldigt klart sin roll och använder ordet medforskare. Caroline poängterar starkt att hon inte är för förmedlingspedagogiken i förskolan, där hon föreläser och barnen lyssnar. Robban tror inte på en lärarstyrd undervisning i förskolan. Istället kommer barnen med idéer som han förmedlar och översätter till aktiviteter passande till barngruppen. På det sättet lär sig barnen genom att göra. Caroline är noga med att lyssna in barnen, våga ta rollen som medforskare och på det sättet kan även hon diskutera och ge barnen svar och nya tankar.
”Ställa öppna frågor och lyssna in barnen men även faktiskt ge en del svar till barnen. Om barnens frågor alltid ska testas kommer man ingen vart, ibland behöver de ett svar. Det är ett val när man ska undersöka och när man ska svara direkt på frågan”, (Citat Caroline, 2012).
Robban anser att det är väldigt viktigt att vara flexibel som pedagog. Att ta tillfället i akt och ta vara på barnens idéer och förslag på en gång. Det har hänt flera gånger att Robban och hans medarbetare har tagit vara på barnens idéer direkt, utan väntetid eller planering och på så sätt tror han att barnen märker att man tar dem på allvar. Robban använder iPads och anser att det är ett bra verktyg för att tillsammans med barnen leta upp svar på frågor de har. Robban utbrister glatt:
”Fånga lärande och nyfikenheten”, (Citat Robban, 2012).
”Jag tycker ju att det är viktigt att vara flexibel. Det är riktigt kul att ta vara på barnens idéer och förslag till vad vi kan göra och det är extra kul att göra det direkt […] Barnen känner ju då direkt att vi lyssnar på dem och att någonting händer”, (Citat Robban, 2012).
Caroline ser att det är hennes roll att synliggöra barnens val för dem. De vet inte alltid vilka valmöjligheter de har. Den kunskapen sitter hon som pedagog inne med. På så sätt får hon också med sig barnen på rätt spår utan att styra och ställa för mycket t.ex. med förslag på material eller löpande frågor under arbetets gång. Robban poängterar att man alltid kan prova att inspirera barnen med något som man själv vill testa, har man då tur, blir barnen inspirerade och vill jobba med det, och på så sätt har man påverkat utan att tvinga. De kan bl.a. reflektera över pedagogisk dokumentation tillsammans med barnen och låta barnen själva berätta om erfarenheter eller nya tankar.
”Har man en idé så kan man ju såklart prova att inspirera dom. Självklart anpassar man ju det till gruppen man har […] Vi tittar på bilder som vi tagit och låter barnen berätta sedan planerar vi efter det” (Citat Robban, 2012).
Yvonnes syn skiljer sig en aning från att vara medforskare. Hon beskriver sig som en ledare som leder projektet vidare och knyter ihop det på slutet. Hon leder barnen genom projektet och ser till att det fungerar. Mona uttrycker liknande åsikter som Yvonne men ser sina egna rutiner tydligt.
”Min roll som pedagog är väldigt engagerad och jag gillar verkligen mitt jobb. Jag har arbetat länge och är därför, tyvärr ganska inrutad på det vi alltid gjort”, (Citat Mona, 2012).
Sanna pekar på hur viktigt det är att vara lyhörd som pedagog, ställa följdfrågor samt att själv vara nyfiken. Hon tycker det är viktigt att låta barnen vara nyfikna och att stärka de i deras tankar.
”Istället för att vi berättar hur det är, som att vi vet allt och alltid har svaret, får barnen vara med och berätta från sitt perspektiv. På det sättet utgår vi från en verksamhet baserad på barnens erfarenheter, inte vår. Även om vi bestämmer så
finns det plats för barnens åsikter också. Vem vet, vi kanske ändrar oss?” (Citat Sanna, 2012).
4.2.1 Analys
I resultat ovan får ni ta del av två olika sätt att se sig själv som pedagog. Begreppet medforskare var synligt i de flesta intervjuer och är ett pedagogiskt begrepp som ursprungligen kommer från Reggio Emiliapedagogiken. Som medforskare är man kompetent och ser det självklara i att möta barnen där de är och utmana dem, (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Vi anser att detta är ett vinnande förhållningssätt till ledarrollen i förskolan, vilket vi även fått bekräftat i litteratur och från pedagogerna. Vår syn stämmer överens med Lenz Taguchi och Wallins syn att en medforskare är en pedagog som har viljan och lusten att lära tillsammans med barnet (Lenz Taguchi 2011; Wallin 2010). Som medforskare gäller det att klara av att förbereda en situation anpassat till barnen, (Barsotti, 1997).
Caroline uttrycker tydligt att hon tar rollen som medforskare och motsätter sig förmedlingspedagogiken. Hon beskriver förmedlingspedagogik som att barnen sitter och lyssnar medan pedagogen föreläser. Man kan också se begreppet medforskare ur Vygotskijs synvinkel, det dialogiska samarbetet att bygga stödstrukturer. Det samarbetet är mellan barn och en kompetent vägledare, som både kan vara en vuxen eller ett annat barn med mer erfarenhet, (Evenshaug & Hallen, 2001). Detta styrks ytterligare i läroplanen där det tydligt står att barnen ska få vägledning av vuxna och genom egen aktivitet utveckla nya kunskaper och insikter (Lpfö 98, Reviderad 2010).
Robban nämner inte begreppet medforskare men han är väldigt medveten om vilken roll han har i gruppen. Han tror inte på en lärarstyrd undervisning i förskolan utan att barnen lär sig genom att göra, samt se sina processer och hypoteser testas. Även om det är viktigt att sätta barnens hypoteser på prov är det också viktigt att ibland se till vad barnen behöver, vilket ibland är ett svar. Barn söker precis som oss vuxna meningsfulla handlingar och det kan vi pedagoger tillåta eller inte tillåta genom att ge dem möjligheten till att visa sina initiativ. Blir barnet bejakat av pedagogen växer de
eftersom att vi ger dem förtroende (Arnèr, 2009).
Med Robbans syn på rollen som pedagog kan vi dra paralleller till Sommers
Individer är medbestämmande (2008), där Sommer menar att när barnet är med och
bestämmer, diskuterar och får sitt inflytande blir barnet medbestämmande (Sommer, 2008). Detta tar Robban in i praktiken då han anser att det är viktigt att vara flexibel i sitt arbete. Att direkt utgå från barns idéer till handling och genomförande är något som utmärkte Robbans pedagogiska roll. Genom Robbans förhållningssätt blir barnen medbestämmande på ett tydligt sätt. Några av pedagogerna såg sig mer som en ledare utifrån förmedlingspedagogiken, där de hade mer makt över planeringen av verksamheten och inte tog tillvara på barnens intresse. Detta kopplar vi till Arnèrs (2009), första konstruktion av barnet. Den handlar om att barnet är tomt och redo för lärande. Detta är en beskrivning av ett ”fattigt barn”, vilket är en väldigt förlegad och nedlåtande barnsyn. Vi menar inte att dessa pedagoger tvunget såg barnet som tomt och redo för lärande, men att barnet istället fick den kunskap pedagogerna bestämde att de skulle få, än att själva vara med att påverka vad de skulle lära sig. Istället vill vi lyfta Arnérs tredje konstruktion där hon hävdar att barn är människor och individer som ska ha förutsättningar att utveckla sina förmågor och Loriz Malaguzzis syn på det rika barnet.