Pedagogernas ord om rättvisa

I intervjuerna med pedagogerna togs begreppet rättvisa upp utifrån olika synvinklar och nedan följer de synvinklar som vi såg tydligast i vår studie. Det första perspektivet handlar om hur pedagogerna resonerar kring rättvisa utifrån varje individs behov.

23

Därför att det är ju subjektivt. Det tänker jag ändå att det är just att möta människor olika, då blir det ju väldigt svårt ju. Då blir det ju mycket en känsla av att det här känns bra. Att vara rättvis är ju inte att vara lika mot alla utan att vara olika mot alla utifrån deras behov eller i det mötet. (Pedagog C 140430)

Jag tänker att rättvisa är att inte alla får lika, utan att alla får sina behov och får sina möjligheter att både lära, ha roligt och utvecklas. Det är rättvist för mig. Utifrån förutsättningar och behov (Pedagog D 140430).

Colnerud (2007) tar i sin undersökning fasta på att i en diskussion kring rättvisa i skolmiljö kan man inte bortse från frågan om omsorg. Hon kallar området ”omsorgsetik”, ett område som tidigare sågs som helt oförenligt med rättviseetiken. Det vill säga att en pedagogs tydliga principer kring frågor som rättvisa inte gick att förena med omsorg. Colnerud menar dock att de frågor som behandlas i omsorgsetiken också innehåller frågor om rättvisa, att ta hänsyn till varje individs behov är ett uttryck för både omsorg och rättvisa (Colnerud 2007, s.35). Vad pedagogerna kan sägas ge uttryck för är utmaningen i att förhålla sig till fasta principer och samtidigt se till varje individs behov. Colnerud hänvisar till Kenneth Strike, professor i filosofi, som menar att då man gör moraliska val så måste man utgå från den unika situation man befinner sig i och finna rätt balans mellan att vara förutsägbar och anpassningsbar: Förutsägbar i den mening att man strävar efter i det här fallet rättvisa och att omgivningen har en tillit till det; anpassningsbar i meningen att man anpassar sig efter personen och situationen man möter. På så vis kan omsorgen och rättviseetiken mötas (Colnerud 2007, s.36). Samtliga pedagoger uttrycker att de strävar efter att utgå från varje barns behov i frågor om rättvisa. En annan aspekt på rättvisebegreppet som kom upp var hur man förhandlar om regler i förhållande till rättvisa. Förskolan är en miljö där de ansvariga pedagogerna har många olika värdeaspekter att förhålla sig till i varje given situation, där rättvisa är en av dessa aspekter, menar Colnerud (Colnerud, 2007, s.37). Även Thornberg har sett detta i sin undersökning. Han menar att lärare och pedagoger också har olika rättviseprinciper att ta hänsyn till, omsorgsaspekter och även organisatoriska frågor som arbetsfördelning som kan påverka deras handlingar i olika situationer (Thornberg 2006, s.217).

En pedagog beskriver detta när hon talar om hur man förhåller sig till regler i förskolan: Men sedan tänker jag också, det är det som är så svårt med förskolans värld, där vi har och behöver ha en struktur, men att varje sammanhang är ju unikt. Så hela

24

tiden måste man ju omförhandla de regler man då eventuellt har kommit fram till. (Pedagog C 140430).

Omförhandling i den här situationen kan tolkas som att man tillsammans talar om förutsättningarna och att slutresultatet inte alltid är att alla blir helt nöjda men att de har fått en förståelse för skälen till att man väljer den lösning som man till slut väljer. Även pedagog D säger:

Eller någorlunda nöjd med lösningen och att rättvisa kanske blir att förstå att det är min tur en annan gång (Pedagog D 140430).

Öhman tar upp situationsperspektivet och menar att det innebär att varje situation blir ny och att det därför inte kan finnas några fasta och givna principer att förhålla sig till. Mötena med andra människor innebär ansvar för de som ingår i dessa möten och pedagogernas uppgift blir då att förmedla och hjälpa barnen att känna sig trygga i att ta detta ansvar (Öhman 2008, s.84). Pedagog A tar upp ett exempel på ett barn som vill ha en boll med sig under samlingen, trots att detta egentligen inte är tillåtet. Pedagogerna bedömde att just detta barn hade behov av att få ha bollen.

Då förklarar vi för barnen och de accepterade det då. Bara man förklarar för barnen så förstår de (Pedagog A 140417).

Genomgående tar pedagogerna upp att de bemödar sig att hitta olika vägar för att en rättvis lösning ska uppnås och att barnen ofta förstår varför man väljer en lösning framför en annan om man förklarar det för dem. Detta kan ses som ett exempel på det Frelin talar om när hon tar upp begriplighet, att det handlar om att ta sig tid och ha inlevelse, att förstå att vissa regler eller dilemman behöver en förklaring för att elever ska förstå och acceptera både regler och undantag från dessa (Frelin 2012, s.52).

Intervjuerna visade också att en del av förskolans vardag är att hitta lösningar på konflikter och missnöje som uppstår i situationer som t.ex. den dagliga fruktstunden.

Amen jag kan tänka så att man hittar ju lösningar, när det uppkommer, att dela ut, bjuda på frukt, var ju ett tag, men då hade vi ju t.ex. en lista. Då var det så tydligt, kunde de se, att imorgon är det min tur (Pedagog D 140430)

Här berättar pedagogen om en sådan situation då rättvisefrågan kom upp och att pedagogerna löste det genom att upprätta en lista över turordningen som skulle gälla vid utdelningen av frukt vid fruktstunden. Samma pedagog betonar också vikten av att för barnen framhålla vad

25

de faktiskt får så att de inte fastnar i en upplevelse av att ständigt få avstå. Colnerud tar upp vikten av transperens i förhållande till rättvisebegreppet. Hon menar att det är ett sätt att öka barnens förståelse för rättvisebegreppets komplexitet. Att göra upp listor kan vara ett sätt att synliggöra det som pedagogerna talar om; att visa att man inte kan få allt direkt, att man ibland måste vänta på sin tur (Colnerud 2007, s.38).