Pedagogers syn på sitt arbete med att möta olikheter

Då det gäller pedagogernas syn på hur de tänker för att möta elevers olikheter framträder fyra huvudkategorier; utgångspunkter för planering, metoder i verksamheten, relationsskapande och arbetslagets funktion.

Pedagogerna uttrycker att de först och främst utgår ifrån kunskapsmålen i sin planering. Vidare beskriver de olika tillvägagångssätt. De pratar om olika nivåer. En del delar upp arbetsuppgifter i tre nivåer, andra nivågrupperar elevgruppen. Temaarbeten läggs upp så att var och en arbetar på sin nivå, utifrån sina förutsättningar. Även då det gäller läxor förekommer olika svårighetsgrader.

Att, i planeringssammanhang, tänka utifrån elevernas förutsättningar är en annan faktor som beskrivs. En av pedagogerna betonar att det är viktigt att man tänker på elever med dyslexi och att de också skall ha tillgång till kunskapen, alla ska kunna delta i undervisningen. Elevinflytande är en annan del som togs upp. Pedagogerna tycker det är viktigt att eleverna får vara med och påverka inom givna ramar. Dessa ramar är till exempel, av pedagogerna bestämda, teman eller mål att arbeta mot. Pedagogerna förespråkar inte fri undervisning i den bemärkelsen att eleverna själv får välja vad de ska arbeta med och sen fritt söka sin kunskap via nätet.

Att arbeta laborativt och ge eleverna lagom långa arbetspass tas upp som metoder för att möta elevers olikheter. Vidare talar man om att ge alla chansen att lyckas och att utmana eleverna. Detta beskriver en pedagog så här:

Mitt arbetssätt i matematik har jag ändrat helt och hållet. Jag jobbar mycket mindre med boken, vilket gör att på många fler lektioner kan man vara med på lika villkor och jobba med öppna frågor på ett praktiskt sätt. Och då när det plötsligt inte finns ett rätt eller fel, så kan man göra en upptäckt på många olika nivåer och eftersom klassen är så underbar mot varandra så blir det liksom samma reaktion när någon upptäcker att 2+2=4, som när någon upptäcker ett mer avancerat samband.

Då det gäller arbetssätt kan vi se att alla pedagoger på något sätt strävar efter att individualisera undervisningen. Man arbetar utifrån samma innehåll, med flera nivåer i sin undervisning och med olika krav på eleverna, alla behöver inte vara med på allt.

Det är enligt pedagogerna viktigt att visa på elevernas framsteg, så de ser hur de utvecklas. Pedagogerna framhåller vikten av att poängtera för eleverna att de inte är

någon tävling mot andra elever. Man hävdar att man måste uppmuntra elevens egna framsteg.

Vi jobbar mycket med att de skriver, dom håller föredrag, de berättar… oberoende hur det är i skolan så ser alla hur de har utvecklats. Alla blir bättre. Man skapar situationerna där eleven känner att ”jag går framåt”.

För att få en bild av var eleverna befinner sig i sin utveckling nämner pedagogerna att de observerar dem och att de diskuterar elever i arbetslaget för att få en helhetsbild av dem. Även skriftliga prov används som en metod bland de äldre eleverna. Muntliga prov erbjuds också för de elever som har behov av det.

Att arbeta tematiskt lyfter pedagogerna fram som ett sätt att arbeta för att möta elevers olikheter. Vidare talar pedagogerna om vikten av ett varierande arbetssätt. Man försöker variera undervisningen skriftligt, muntligt och praktiskt. Även lärstilar och arbete med laborativt material för alla, togs upp. Att fokusera på innehåll, inte formen upplevs som viktigt.

Alla möter samma sak på olika sätt.

Som vi nämnt tidigare ser pedagogerna det som positivt att elever har olika kunskaper och erfarenheter, eftersom de lär i samtal med varandra. Pedagogerna tycker att det är viktigt att ställa frågor till eleverna om hur de tänker i olika sammanhang. Just kommunikation elever emellan och mellan elev och pedagog ser de som ett viktigt verktyg i lärandesammanhang.

Det är lätt att säga på en lektion till exempel och hamna där: - 'Nä, nu är alla tysta, nu sköter var och en sitt', istället för att bjuda in, asså det ska va arbetsro, men jag tycker det är oerhört positivt om de pratar med varandra om de pratar om skolarbetet. Dom lär mycket mer av varandra än vad jag lär ut till dom. Det är min klara uppfattning i alla fall.

Ibland, menar pedagogerna, måste man lägga bort ämnesundervisning och jobba med de sociala bitarna istället. Pedagogerna talar om att ett salutogent förhållningssätt och positivt bemötande och tänkande är viktigt. Genom att bygga relationer och att stötta eleven i sin utveckling kan man få reda på hur eleven tänker:

Den relation man får till eleverna när man har dem i många ämnen är värt så pass mycket och man vet hur de tänker och det är elevens tänkande som är intressant … det handlar om att stötta eleven i utvecklingen så att säga.

Vidare då det gäller relationer påtalar pedagogerna vikten av att behandla elever med respekt men också kräva respekt tillbaka. Att aldrig tvinga någon elev till något utan låta dem få sin tid innan de känner sig redo anser pedagogerna vara viktigt. Att ge alla av sin tid, inte bara de som pockar på uppmärksamhet poängteras också.

Pedagogerna upplever arbetslaget som en trygghet. Man har någon att dela svårigheter med och man stöttar, hjälper och litar på varandra. Vidare upplevs arbetslaget som ett forum att utbyta tankar och idéer i. Här man kan ta tillvara varandras kompetenser och därmed komplettera varandra. Att det är viktigt att det finns prestigelöshet i arbetslaget tas upp som en viktig faktor.

Att man i arbetslaget kan diskutera elever, för att skapa helhetsbilder av dem, ser man som positivt. Inställningen att alla elever är allas ansvar, medför att eleverna får olika vuxna att skapa relationer med och de kan välja vem de vill anförtro sig åt. Genom diskussioner i arbetslaget menar pedagogerna att man kan upptäcka elevernas förmågor och anpassa undervisningen efter det.

6.3 Kompetens

I följande avsnitt beskrivs vilken kompetens pedagogerna anser krävs, generellt sett, för att möta elevers olikheter. Vidare beskrivs hur de upplever sin egen kompetens i förhållande till att möta olikheter.

6.3.1 Generell kompetens som krävs för att kunna möta elevers olikheter

Pedagogernas syn på vilken kompetens som är viktig för att kunna möta elevers olikheter har vi delat in fyra kategorier; relationer, ämneskompetens, egenskaper och specialpedagogisk kompetens.

Alla pedagoger menade att en av de viktigaste kompetenserna var att kunna skapa kontakt med eleverna, ta reda på vem de verkligen är och finnas där för dem. Vidare tog

de upp vikten av att skapa trygghet och de menade att det är bra om man känner dem för att kunna fånga deras intresse.

Ju mer man känner barnen, ju mer kan man lägga upp det olika.

Att kunna skapa relationer, bli lite privat.

Det spelar ingen roll hur mycket ämneskompetens man har om man inte kan förmedla det ut till eleverna, det absolut viktigaste är att man får kontakt med eleverna.

De flesta av pedagogerna menar att för att kunna möta elevers olikheter krävs att man har en bred ämneskunskap.

Det behövs ämneskunskaper för att kunna individualisera, för att kunna ge elevinflytande, för att hitta nya vägar.

Vidare menar pedagogerna att kompetens att arbeta med språkutveckling samt en förmåga att se sitt ämne i ett större perspektiv är viktigt.

Att vara positiv, entusiastisk, flexibel, öppen, ärlig och hjälpsam ses som nödvändiga egenskaper hos pedagoger. Även tydlighet betonas samt förmågan att kunna se barns positiva sidor. Att man som pedagog är öppen och har humor samt kan skapa glädje menar flera av pedagogerna är viktigt. Vidare tar man upp att man som pedagog måste våga vara vuxen, att vara en förebild och pedagogerna pratar om vikten av prestigelöshet.

Flera av pedagogerna menar att pedagoger behöver specialpedagogisk kompetens för att kunna möta elevers olikheter.

6.3.2 Pedagogers syn på sin kompetens att möta elevers olikheter

Då det gäller hur pedagoger uppfattar sin egen kompetens kan vi se att de känner sig trygga i sin kompetens inom olika områden, men öppna för att utvecklas då det krävs.

Jag känner mig trygg i min kompetens men jag är öppen för att utvecklas utifrån nya situationer.

Pedagogerna känner sig kompetenta då det gäller att möta elever och skapa relationer, vilket de menar är kärnan i läraryrket. Vidare anser de sig bra på att jobba med den sociala biten. Man ser sig kompetent att hantera gruppen och att möta utagerande elever. Det är dock någon som pratar om svårigheter att förhålla sig till de barnen som uppfattas reagera väldigt annorlunda. Pedagogerna talar även om vikten av ett salutogent förhållningssätt och att hålla sig uppdaterad kring det som är aktuellt i elevernas värld utanför skolan.

Då det gäller ämneskunskap upplever pedagogerna sig tillräckliga inom de ämnen de har behörighet i. En del vill vidareutveckla sin kompetens då det gäller läs- och skrivsvårigheter. Andra vill lära sig mer om elever med Asbergers eller ADHD.

Det uttrycks ett behov av att utveckla sin kompetens, då det gäller att skriva och arbeta kring åtgärdsprogram. Detta är en kompetens de anser sig sakna. Även konsten i att hålla utvecklingssamtal, utveckla sin samtalsmetodik, efterfrågas.