En utgångspunkt för föreliggande studie har varit att i första hand observera och rikta blicken mot barns aktörskap och samvaro, vilket betyder att peda-gogers närvaro och insatser till största delen analyserats i sådana händelser där de på något sätt interagerat med barn. Vuxnas betydelse framgår dock med all tydlighet när allt datamaterial sammanförts och analyserats. Därmed utgör pedagogerna vad som med Meads termer skulle uttryckas som den signifikante andre (Mead, 1967) för barnen i de studerade utomhusmiljöer-na, även om den signifikante andre också kan utgöras av andra barn i den dagliga praktiken.
När pedagogernas berättelser sammanfördes i en jämförande analys så åter-kom några gemensamma teman i samtliga berättelser. Dessa handlar före-trädesvis om den ambivalens som framkommer när pedagoger berättar om den egna pedagogiska utomhusmiljön. Det är en ambivalens som framkom-mer i synen på närhet kontra distans men också i synen på lek kontra lä-rande. Pedagogernas ambivalens framträder också när de beskriver hur barns inflytande ska kunna realiseras i en pedagogisk praktik, en praktik som måste förhålla sig till såväl enskilda individer som ett barnkollektiv. Detta dilemma kommer att diskuteras mer utförligt i nästkommande kapitel.
Som tidigare beskrivits i avhandlingens teorikapitel så analyseras pedago-gers insatser i en utomhusmiljö dels med hjälp av den egna fyrfältsmodellen modellen (med ursprung i Björklids, 1992 samspelsmodell), dels med hjälp av Shiers (2001) inflytandemodell.
Utifrån den fyrfältmodell som utarbetats för att jämföra förskolornas peda-gogiska utomhusmiljöer så finner jag att jag Tallens verksamhet hamnar inom ramen för det fält där pedagoger beskrivs som avvaktande i sitt för-hållningssätt gentemot de barn som vistas på en förskolegård. Det är dock ingen entydig bild som framträder då det avvaktande förhållningssättet mestadels kan relateras till de äldre barnen. De äldsta barnen vistades ofta bakom förskolebyggnaden medan pedagogerna mestadels vistades i närhet-en av de yngre barnnärhet-en som höll till i sandlådan eller i dess närhet. Analysnärhet-en av pedagogernas berättelser visar att de har en intention och ser ett värde i att barn erövrar förmågor som medför att de kan skapa och upprätthålla egna lekar. Därmed, enligt pedagogerna, får ökat inflytande över sin var-dagsmiljö. Det är ett förhållningssätt som blir synligt i relation till utförda fältanteckningar där jag mer sällan noterat pedagogers närvaro vid äldre barns aktiviteter. Även om pedagogerna till viss del kan ses som avvaktande så visar studiens resultat att det förekommer hög aktivitet bland de äldre barnen.
Min analys visar också att det förekommer händelser med äldre barn där pedagogerna uppvisar en stark emotionell närvaro och förmåga att skifta till barnens perspektiv. Exempelvis så var pedagogerna noga med att visa sin uppmärksamhet mot de äldre barn som uppsökte dem för att söka stöd eller bara vila sig en stund. När det förekom sådana situationer så ombads van-ligtvis någon kollega ta över tillsynen över de yngre barnen, så att den en-skilde pedagogen kunde frigöra utrymme för de barn som sökte stöd.
För Lingonets del så blir resultatet av min analys att verksamheten kan pla-ceras i det fält som utgörs av en fysisk miljö där vuxna aktivt försöker tillgo-dose barns olika behov. Pedagogerna arbetar aktivt med att skapa nya och olika förutsättningar utifrån en befintlig barngrupp. I den här miljön ser tillfrågade pedagoger barns aktörskap som en viktig del i den pedagogiska miljön. Den intention pedagogerna förmedlar i sina berättelser syns också i det analyserade datamaterialet. Det finns ett flertal händelser som synliggör pedagogers vilja till närhet och vilja till att försöka förstå barnens perspektiv. Sådana händelser präglades av viljan till dialog med barnen. I en sådan dia-log visade enskilda pedagoger förståelse för barnens perspektiv samtidigt som de försökte förklara det egna perspektivet men också orsaken till ett specifikt handlande.
För Hjortronets del visar analysen att pedagogernas insatsatser ligger nära resultatet från Lingonets förskola, vilket placerar verksamheten i samma fält utifrån att pedagoger uttrycker att de vill vara aktivt närvarande och kom-municera med barnen. Vikten av att vara nära barnen framhålls i pedago-gernas berättelser, men viktigt är att det också framkommer i analysen av observerade händelser. I analysen framträder den påtagliga interaktion som sker mellan barngruppen som helhet och flertalet pedagoger, vilket innefat-tar många möjligheter till skämt och bus. Vid ett flertal tillfällen kunde jag höra barns gemensamma skratt, (jfr Gibson & Pick, 2003) vilket noterats i fältanteckningarna; barnen skrattar så att de kiknar när vuxna på olika sätt spexar till olika situationer.
I relation till Shiers (2001) modell så finns det en gradskillnad i hur försko-lorna arbetar med inflytandefrågor. Vid alla förskolor visar pedagoger en beredskap för att stödja barn så att de kan uttrycka sina åsikter och även att pedagoger möjliggör tillfällen för barn att uttrycka sina åsikter och syn-punkter. Vid nivå tre menar Shier att det inte räcker med att vuxna lyssnar. De måste också ta hänsyn till barnens synpunkter, en nivå som enligt Shier är nödvändigt att uppnå om FN:s konvention om barnets rättigheter ska anses som uppfyllda. Alla tre förskoleverksamheter når utifrån analyserade data mestadels upp till den nivån, men det finns undantag. Dessa undantag framträder i specifika händelser där vuxna inte förmått lyssna till eller kom-municera med barn och därmed inte heller tagit in deras synpunkter. För Lingonets del så hamnar verksamheten företrädesvis i nivå fyra utifrån att det tydligt framkommer i olika händelser att vuxna lyssnar till barnen och att förskolans pedagoger arbetat systematiskt med att involvera barnen i utom-husmiljöns utformande.
Sammanfattning
I detta kapitel har jag sammanfört och analyserat studiens mer framträ-dande resultat från de tre olika pedagogiska utomhusmiljöerna. Som tidigare avhandlats så växlar förutsättningarna för de möten som uppstår i vardags-praktiken. Individer som möts får genom det möte som uppstår en möjlighet att dela en gemensam verklighet och att utvecklas genom dessa olika möten. Barns aktörskap och samspel är ett komplext fenomen vilket framgår av de händelser som presenterats i tidigare resultatkapitel. Mitt resultat visar att aktörskapet och samspelet regleras dels av olika meningserbjudanden och den tillhörighet som barnet erbjuds, dels utifrån i vilken grad av erkännande som uppstår i mötet med den fysiska miljön, mötet med andra barn och mö-tet med pedagoger.
Studerade förskolegårdar och den pedagogiska verksamheten inbjuder på många sätt till social samvaro med platser för förtroliga samtal mellan barn liksom till en vidlyftig lek, där barn vanligtvis får någon form av erkännande i de möten som uppstår. De barn som deltog i vandringsrundor och förevi-sade olika platser uttryckte sin relation till platsen, något som ofta komplet-terades med en fysisk illustration. Vid de platser som utmärkte sig genom att vara ”rumsligt” omslutna så förde barn vid ett flertal tillfällen allvarliga sam-tal med varandra om allvarliga händelser. Där blev de på ett alldeles speciellt sätt delaktiga i varandras liv genom att dela plats. Där fick även jag som gäst på Tallen och Lingonet förtroenden som inte upprepades på andra platser. Resultatet från den sammanfattande analysen visar att det är av stor bety-delse att en förskolegårds platser får olika utformning med hänsyn till att barn upplever olika slags meningserbjudanden i den fysiska miljön. Barn i min studie uttryckte behov av stillsamma aktiviteter och möjligheten att kunna dra sig undan för att vila en stund, såväl som behov av platser där mer aktivitet och vidlyftiga rörelser var tillåtna.
I studerade miljöerna så är barn till allra största delen delaktiga utifrån egna förutsättningar i relation till den omgivande miljön, sett utifrån ett erkän-nande de möter i flertalet sammanhang. Det erkänerkän-nande barnen får i sociala sammanhang får de också mestadels i mötet med den fysiska miljön som till största delen är organiserad så att plats och material är tillgängliga för bar-nen. Därmed visar studiens resultat att barnen i en vardaglig utomhusprak-tik ges förutsättningar som innebär att flertalet barn får ett inflytande över den egna lekpraktiken, även om det finns undantag.
Ett sådant undantag handlar om att enskilda barn under en tid inte välkom-nades in i de övriga barnens lek eller samvaropraktik, trots att studiens del-tagande pedagoger eftersträvade ett förhållningssätt och ett arbetssätt som innebär att förskolegården ska präglas av en trygg social miljö, en miljö som främjar barns samspel, delaktighet och inflytande. Studiens resultat visar i det här avseendet att även om pedagogerna reflekterar över både det egna förhållningssättet och arbetssättet (om än från olika utgångspunkter och föreställningar), så förekommer händelser som innebär att pedagogerna själva eller verksamhetens regler utgör hinder för barns delaktighet och in-flytande.
9. Diskussion och slutsatser
I detta sista kapitel har jag för avsikt att sammanfatta och diskutera studiens mer framträdande resultat utifrån syfte och forskningsfrågor. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur barns möten gestaltas i en peda-gogisk utomhusmiljö och min avhandling innefattar empiri från tre förskole-gårdar. Den pedagogiska utomhusmiljön som studerats innefattar ett antal områden som klimat och atmosfär, fysisk utformning, material, samspel mellan barn och i viss mån samspel mellan barn och vuxna, även om tonvik-ten ligger på det förra. Pedagogisk miljö som begrepp presenterades i mitt introduktionskapitel bland annat genom följande översiktsmodell, där samt-liga områden i figuren innefattas i begreppet.
Fig.1 Samtliga fem områden i figuren ingår i det växelspel som ger förutsättningar för vad som kan benämnas pedagogisk miljö.
En utgångspunkt som redovisats i avhandlingens inledande kapitel utgår från den växelverkan som råder mellan olika områden i ovanstående figur. Sammantaget kan dessa områden sägas beskriva innehållet i en pedagogisk