Kodningsenheterna under denna kategori är: grupperingar, introduktion, genomförande och avslut, övergångar, tid på dagen, studieteknik, förändringar, uppmuntran, motivation, tilltro till sin förmåga, arbetssätt samt kompensatoriska hjälpmedel. Hur tid på dagen eventuellt påverkar eleverna, vilken studieteknik som lärs ut och hur övergångar mellan till exempel lektion och rast går till, är inte något som tas upp i utredningarna.
Grupperingar
I utredning 3 får man veta att eleven fått stöd i liten grupp hos specialpedagog och att han klarar att jobba bättre då. Vidare nämns det att en fritidspedagog är i klassen tre halvdagar i veckan. Dock talas det inte om hur klassen då eventuellt delas in i grupper. I utredning 4 beskrivs ett nära samarbete mellan parallellklassen och hur mentorerna blandar barnen i olika grupper, samt att eleven arbetar bättre i liten grupp. Eleven i utredning 11 beskrivs sakna motivation såväl i klassrummet som i mindre grupp och enskilt.
Introduktion, genomförande och avslut
När eleven i utredning 11 observeras av specialpedagogen under en mattelektion, ser hon att han ofta slutar arbeta och bara sitter av tiden. När hon sätter sig bredvid honom uttrycker han att det är tråkigt och svårt, men börjar arbeta igen. En stund senare har han dock slutat igen.
Eleven i utredning 4 har svårigheter med att påbörja, genomföra och avsluta aktiviteter och uppgifter. Även eleven i utredning 3 har dessa svårigheter:
”X har svårt att komma igång att arbeta (måste påminnas flera gånger) och att fortsätta av egen kraft.”
Förändringar
Hur elever påverkas av förändringar är inget som tas upp i utredningarna, förutom att det framgår i utredning 3 att eleven har svårt att acceptera sin nya mentor och hennes sätt att arbeta.
Uppmuntran
Det är bara i utredning 4 som man kan utläsa att eleven reagerar positivt på uppmuntran. Övriga nämner inte uppmuntran eller bekräftelse.
31
”X behöver mycket stöttning och bekräftelse från en vuxen för att ta sig igenom
arbetsuppgifterna. Han visar stor glädje och stolthet när han tagit sig igenom uppgifter och får beröm.”
Motivation
I utredning 1 går det att utläsa att eleven fixar sina uppgifter med arbete och vilja. Utredning 3 beskriver hur eleven känner sig omotiverad till vissa uppgifter på grund av att han inte vill visa att han inte klarar av dem.
I utredning 4 beskrivs eleven så här:
”Vi ser stor skillnad på hur X fungerar socialt vid de tillfällen när han är motiverad att arbeta själv eller när vi lärare får prata med honom enskilt.”
Eleven i utredning 11 lyckas inte genomföra en skrivuppgift i en testsituation för att han kommer inte på något att skriva om. Han svarar också väldigt kortfattat på frågor och uppgifter. Elevens mentor säger så här om X kunskaper i engelska:
”Skrivningen är på god väg men X måste veta exakt vad som krävs eftersom han saknar egen motor och fantasi. Muntligt är X mycket engagerad och tycker att det är roligt. Han förstår en hel del talad engelska men svårt att ställa egna frågor på grund av osäkerhet.”
Tilltro till sin egen förmåga
Eleven i utredning 11 beskrivs på flera ställen som osäker, och tycker uppgifter han inte tror sig klara är tråkiga, svåra och jobbiga.
Även eleven i utredning 8 har bristande tilltro till sin förmåga och säger att han inte kan så mycket och:
”...jag tycker att det är för mycket och man måste tänka med hjärnan. Jag orkar inte för det är för svårt.”
32
”Han har inte tillräckligt med strategier för att lösa enklare uppgifter och behöver mer träning för att befästa dessa. Får X ett problem inom matematiken så tappar han tålamodet och ger upp.
För eleven i utredning 4 uttrycks den bristande tilltron till sin förmåga så här:
”X uttrycker ofta att han inte kan, inte vill eller att han är dålig. Han visar stor motvilja och osäkerhet inför nya ämnen och arbetsuppgifter. Ofta reagerar han med frustration då han inte kan eller får som han vill. Vid dessa tillfällen springer han ut ur klassrummet, smäller hårt i dörrar, välter bord och stolar i korridoren, gömmer sig i korridoren eller på skolgården.”
Arbetssätt
I utredning 2 beskrivs skillnaden mellan olika arbetssätt utifrån vad eleven förmår:
”X har svårt att följa undervisningen i svenska och matte. Däremot är han alltid aktiv på SO och No. Han är med och diskuterar och ställer bra frågor och kan mycket av det vi gått igenom. Men när det kommer till att läsa och skriva, så stöter han på problem.”
Eleven i utredning 11 beskrivs i olika situationer och det framgår till exempel att X blir nervös muntligt på svenskan, men att han är mycket engagerad muntligt på engelskan. Utredaren drar slutsatsen att det beror på hur säker eller osäker X känner sig. Det finns även dokumenterat hur han beter sig under genomgång och arbetspass på en mattelektion:
”Lektionen startar med en genomgång följt av eget arbete. Under genomgången sitter X tyst och lyssnar. Han tar inga initiativ till att vara delaktig genom att svara på några frågor. När han ändå får frågan utan att räcka upp svarar han att han inte kan. Vid det enskilda arbetet kommer jag vid flera tillfällen på X med att inte jobba.”
Eleven i utredning 4 behöver konstant stöttning vid arbetsuppgifter som är anpassade för honom. Han skriver korta berättelser med stöd av sekvensbilder och får då med början en händelse och slut. Vid gemensamma genomgångar har han svårt att fokusera och avbryter ofta och behöver få instruktioner upprepade efteråt. Det beskrivs flertalet gånger hur eleven är i behov av ständig feedback för att genomföra arbetsuppgifter samt att han arbetar bättre i mindre grupp.
33
I utredning 3 finns utförliga beskrivningar av vad eleven klarar och inte klarar. Det beskrivs vid flera tillfällen att det går bättre för honom när han arbetar i en liten grupp och med stöd från specialpedagog. Men också att han saknar matematiska strategier för att räkna ut större tal och att han har svårigheter att forma bokstäver och koncentrera sig för att lyssna på högläsning. Eleven beskrivs bland annat så här:
”X har störst svårighet med arbetsuppgifter där läsande och särskilt skrivande krävs. X är allmänbildad och intresserad av So ämnen. De gånger han har lättast att koncentrera sig är när det är So lektioner (film eller diskussioner).”
Kompensatoriska hjälpmedel
Eleven i utredning 3 har haft svårt att forma bokstäver och har då fått använda en dator hos specialpedagogen. Ofta får X också en extra instruktion utöver den som hela klassen får och ibland använder han hörselkåpor för att stänga ute ljud.
I utredning 4 beskrivs hur eleven fått individuell anpassning i form av ett eget arbetsschema, planerade pauser och placering nära mentorn.
För eleven i utredning 11 har man ordnat en Bibass-dator, och han erbjuds också anteckningar från lektionerna.
Analys av pedagogiska metoder på gruppnivå
Skolverket (2014) anser att utredningen bör ta upp vilka pedagogiska metoder och arbetssätt som används. I utredningar 1, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 beskrivs inga arbetssätt eller pedagogiska metoder i kartläggningen. Redovisningarna av vilka olika arbetssätt och metoder som används i utredning 2, 3, 4 och 11 är snåriga. Det framgår till exempel inte vilka grupperingar som finns för de olika eleverna, men det går att utläsa att det fungerar bättre när vissa elever får arbeta i liten grupp. Pedagogernas sätt att introducera, genomföra och avsluta lektioner beskrivs inte heller, utan det är fokus på att eleven inte kan börja jobba och genomföra sina arbetsuppgifter. Hur pedagoger förbereder elever för förändringar, uppmuntrar, motiverar eller stärker elevernas självförtroende beskrivs inte. Det är elevernas brister på dessa områden som tas upp. Detta tyder också på ett individualiserat synsätt (Gerrbo, 2012). Eleverna anses sakna vissa förmågor och deras brister måste åtgärdas. Med ett relationellt sätt att se på
34
av den omgivande kontexten. Lärarens arbetssätt, läromedel eller elevens motivation påverkar om eleven har svårigheter eller ej. Men det finns även beskrivningar i utredningarna som visar att ett visst arbetssätt eller en viss metod får konsekvenser för eleven. Till exempel beskrivs det i utredning 4 att eleven kan genomföra uppgifter om han får ständig feedback, och att han reagerar positivt på uppmuntran. Det uttrycks som ett behov av bekräftelse hos eleven, inte en brist. Utredaren har just här ett relationellt snarare än kategoriskt perspektiv (Persson, 2008). Utredaren ser att samspelet mellan pedagog och elev får konsekvenser, och talar inte om eleven som i avsaknad av förmågor. Utredning 11 skiljer sig från de övriga då eleven i princip inte beskrivs ur ett kategoriskt perspektiv. Utredaren uttrycker sig generellt inte genom att säga att eleven har brister eller saknar förmågor. Hon eller han beskriver oftast situationer eller testresultat utan värderingar, och uppmärksammar även det som faktiskt fungerar. Utgår man från Bronfenbrenners modell borde man se till alla nivåer för att ge en utförlig
beskrivning av elevens skolsituation. Eleven i utredning 11 borde kartläggas på grupp- och skolnivå så att hans situation ingår i ett sammanhang. Utredning 3 är en kombination av både det kategoriska och relationella perspektivet. Till skillnad från utredning 11 får man
information om hur det ser ut på grupp- och skolnivå, och det finns en hel del konkreta beskrivningar av hur eleven reagerar i olika situationer. Dock ligger fokus på elevens brister, och det finns få beskrivningar av hur arbetsmetoder påverkar honom. I Hjörne och Säljö (2008) studie av elevhälsoteamens arbete fann de att det var ovanligt att tala om hur just undervisningen bedrivs. Likaså var det ovanligt att tala om elevernas styrkor, vad som engagerar dem, vilka framsteg de gjort eller vad man kunde bygga på i ett förändringsarbete.
Ur ett systemteoretiskt perspektiv (Andersson, 2009) är mänskligt handlande och mänskliga problem något som sker och uppstår i samspel med andra människor. Det som sker kan då inte enbart förklaras av den enskilde individens egenskaper. Det innebär att elevens beteende i utredning 3 i större utsträckning borde kopplas till lärares arbetssätt och metoder. Av alla utredningar är det i princip bara i utredning 4 som man åtminstone får känslan av att lärarens arbetssätt och metoder spelar roll för hur eleven lyckas. Om man som pedagog själv utreder sin elev krävs mycket reflektion och självkritik för att erkänna var man brister. Persson (2008) hävdar att specialpedagoger ofta kan se att problemen ligger i klasslärarens förhållningssätt eller undervisningsmetoder, men att de utsätter kollegialiteten för stora påfrestningar om de föreslår åtgärder som upplevs som obekväma för lärarna. Enligt Persson är detta sannolikt ett viktigt skäl till att det inte finns förslag på skol- och gruppnivå utan att de stannar på
35