Personal med avsatt tid

I bemötandet av elever med problematisk skolfrånvaro är det betydelsefullt att det finns personal med avsatt tid som möter upp eleven för att underlätta tillbakagången till skolan. Det kan handla om att eleven under en period får enskild undervisning eller deltar i mindre grupp.

Ibland har vi haft en pedagog som mött upp eleven och haft så kallade walk and talk för att kunna bygga leda eleven tillbaka till skolan. Ibland har vi haft att jag eller en lärare har arbetat enskilt med eleven för att få tillbaka eleven. Ofta har dessa elever kommit tillbaka och kunnat gå längre dagar i våra SU-grupper (specialpedagog 8).

När vi har elever som har haft det lite jobbigt så har vi gjort så att mentorn är där på morgonen och tar emot på ett sätt som eleven är med och bestämmer och känner sig trygg med. Alla inblandade ska veta vad som gäller så man vet hur man ska tänka och bemöta eleven, vilket inte alltid är helt lätt

(specialpedagog 5).

Hemundervisning där en lärare gått hem och undervisat eleven lyfts fram som åtgärd för att få tillbaka elever med problematisk skolfrånvaro av två av specialpedagogerna. Det är ingen åtgärd som specialpedagogerna anser är framgångsrik.

Det har jag haft för tre år sedan. Då var jag hemma som en motivationsskapande åtgärd. Att han skulle känna att han var förberedd. Men det funkade sämre och sämre, till slut när jag kom dit så kom han inte ut ur sitt rum, då satt jag på den ena sidan dörren och han på den andra sidan dörren (specialpedagog 4).

Nu åker jag hem dit, vi har beslutat det för att det ska bli social kontakt för eleven med, men jag har ju inte riktigt lyckats (specialpedagog 5).

6.3.3 Rutiner för samverkan

Rutiner för samverkan med hemmet handlar om att ha en tät kontakt och god relation där man är tydlig i kommunikationen och tillsammans arbetar för elevens bästa.

Kommunikationsvägarna är genom plattformar, mail samt telefon och anpassas efter vad som passar bäst för de enskilda vårdnadshavarna.

Vi arbetar efter att ha en tät kontakt med familjerna och följer hela tiden regelbundet upp tillsammans hur det går (specialpedagog 1).

Mentorerna har tät relation hela tiden med vårdnadshavarna.. Är det problem så kopplar man alltid in specialpedagogen eller kuratorn om det är något socialt (Specialpedagog 4).

... en god relation. Tänka igenom innan möten, vad vill jag ha ut av det här mötet, att vara så tydlig som möjligt. Jag känner ibland att man i skolan har varit så inlindade eller vag så vissa föräldrar har inte förstått allvaret (specialpedagog 3).

Dels handlar det om att man inte bara tar kontakt när något tråkigt har hänt utan att man har en dialog både om sånt som är bra och sånt som inte fungerar och att man försöker vara lyhörd för vilket kontaktsätt som passar just den vårdnadshavaren bäst (specialpedagog 6).

Rutiner för samverkan med externa instanser som BUP och socialtjänsten skiljer sig mellan skolorna. Vem i elevhälsoteamet som tar kontakt med socialtjänsten för samverkan beror på.

Oftast är det jag som har den här kontakten. Sen kan det se lite olika ut om det blir kurator eller vem det blir i elevhälsan som håller denna kontakt (specialpedagog 7).

Nej inte mer än att vi har en central specialpedagog som arbetar mot det som kallas X där föräldrar kan söka stöd. Där kan vi ibland kallas till gemensamma SIP-möten.. men det kommer via

den centrala specialpedagogen (specialpedagog 8).

Har man en given kontakt sedan innan så faller det naturligt vem som ska höra av sig, annars är vi alla öppna för allt (specialpedagog 6).

Rutinen för samverkan med socialtjänsten som lyfts av specialpedagogerna handlar om att antingen gör skolan en orosanmälan eller så blir skolan kontaktad efter att en orosanmälan har inkommit till socialtjänsten. Sju av de åtta intervjuade specialpedagogerna ger en bild av att socialtjänsten är en aktör som verkar för elevens bästa.

Socialtjänsten har vi en samverkan med genom att antingen hör de av sig till oss eller så hör vi av oss till dem med en orosanmälan. Det är ju det enda som vi har med dem att göra (specialpedagog 3).

Ja, är det så att det har gått så långt så blir det ju en socialtjänstanmälan och när de har fått kontakt och handläggare då så ber vi om ett möte (specialpedagog 4).

Endast en av de intervjuade specialpedagogerna uttryckte att de kontaktat socialtjänsten utifrån att denna ses som en maktutövare.

Så gjorde vi en socanmälan och då räckte det. Efter det så var eleven inte borta en dag (specialpedagog 8).

Vissa skolor har ett fungerande samarbete med BUP där de byggt upp en kontakt.

Vi har också bra kontakt med BUP och deras psykologer, de har blivit mycket bättre på att hålla kontakt med skolan. Det är stor skillnad och det tror jag är för att de vet att annars blir det samverkansmöten, och då har det gått för långt (specialpedagog 4).

På majoriteten av skolorna upplevs dock samarbetet med BUP och socialtjänsten vara svårt. Problematiken handlar om att få med instanserna på samverkansmöten, att mycket ansvar på att lösa problemen hamnar på skolan samt att personalen på BUP är underbemannade och ofta byts ut vilket bidragit till att det blir svårt både för skola och föräldrar att få kontinuitet och rätt hjälp.

Jaa suck...det är tufft, jag tycker de lägger allt på skolan och att de inte tar sitt ansvar, föräldrarna får inget stöd. Allt kan inte ligga på oss och att vi ska arbeta i den sfären också (specialpedagog 1).

Ja tyvärr om jag ska vara ärlig så har jag inte jättebra erfarenheter av detta. Dom är överbelamrade, dom har inte tid. De arbetar verkligen med de elever som det är kris kring (specialpedagog 7).

BUP har inte tid. BUP är förvisso bra, men de är så himla underbemannade. Annars är det en kompetens som är viktig, den spetskompetensen som finns där (specialpedagog 6).

Det är ju så viktigt att alla parter samverkar, men jag kan nog tycka att mycket hamnar hos oss här på skolan. Det är liksom vi som ska fixa allt (specialpedagog 2).

BUP, ja dom ger ju skolan klämkäcka förslag på vad skolan ska göra och ja det är ju inte på andras uppdrag vi arbetar. BUP kan ju komma och säga att en elev ska ha enskilt stöd och det är ju inte alltid säkert att det är det bästa för eleven (specialpedagog 8).

Problematiken i samverkan med socialtjänsten handlar även om skolans anmälningsskyldighet och vad den leder till.

Ja socialtjänsten är ju en sån där underlig instans. Det står ju klart och tydligt att vi ska göra en anmälan om en elev har en problematisk skolfrånvaro och vi inte kommer till bukt med det, men när vi gör en anmälan så får vi ofta till svar att varför gör ni detta och så lägger de ner anmälan (specialpedagog 8).

Vi har nog haft lite tråkiga kontakter med socialtjänsten på sistone så det känns som att vi får inte riktigt kläm på det där vad som sker när man gjort en orosanmälan. Det finns en känsla av att skolans ord inte väger så tungt utan att det är vårdnadshavarnas ord som gäller (specialpedagog 6).

En av specialpedagogerna som arbetar på en friskola uttrycker att hon saknar att ha både kurator och skolpsykolog på plats i skolan eftersom hon saknar de kompetenserna i vardagen men även eftersom de har andra ingångar till samverkan med BUP och socialtjänsten.

Det jag saknar från en kommunal skola är ju att man alltid hade både kurator och skolpsykolog på plats. Det är ju ytterligare nyckelspelare som jag hade behövt ha mycket mer. De har ju helt andra ingångar

till både BUP och IFO. Man får göra mycket mer om man är i en friskola än i en kommunal verksamhet (specialpedagog 3).

Samverkansmöten upplevs positiva då man får bekräftelse på att det man gör är rätt och får insikt i vad övriga instanser gör för eleven och familjen.

Det är bra att ha med andra instanser. Man får höra om man gör rätt, ibland måste man få stanna i good enough man kan ju inte gör allting på en gång och det kan jag känna ibland att det är skönt att någon annan ser det, bekräftande att man är på rätt väg. Det är också bra att veta vad de andra gör

(specialpedagog 3).

6.4 Yttre påverkan

Flera av de intervjuade specialpedagogerna beskriver att dataspelande och sociala medier är något som skolan behöver förhålla sig till.

Sen har ju spelandet en stor del. Jag ser ju killar som fastnar i spelandet, det är där de får sina kickar och har sin sociala kontext. Ja skolan blir ju inte så spännande att komma till då. Föräldrar sätter kanske inte alltid rätt gränser (specialpedagog 1).

Ja sen är det ju det här med spelandet...jag upplever att pojkar lätt fastnar i det här med spelandet hemma och då drar det mer än skolan (specialpedagog 2).

Det är ju mycket mer press på unga idag. Se till exempel bara det här med sociala medier. De ska alltid vara med där och allt ska vara så bra för det är ju så man ser att andra människor har det via sociala medier (specialpedagog 2).

Specialpedagogerna ger även en samstämmig bild av att den samhällsutveckling som skett med öka psykisk ohälsa inte bara bland skolelever utan även i familjer vilket kan påverka den enskilda individens mående och skolnärvaro.

Det är ju heller inte ovanligt att det är vårdnadshavarna som själva inte mår bra, är hemma och sjukskrivna för utbrändhet. Det blir en negativ spiral på flera olika sätt (specialpedagog 2). När det blir hemmasittare då blir det ofta psykisk ohälsa också (specialpedagog 1).

De flesta specialpedagoger uttrycker ett samband mellan elever inom npf och att dessa lättare drabbas av psykisk ohälsa då de har en sårbarhet utifrån sin funktionsnedsättning vilket kan leda till problematisk skolfrånvaro.

Fast de jag har är ju inom autismspektrat alla fyra och sedan att det då är ångest och depression också på alla fyra. Men just att det är autism och då blir det svårt för dem att hålla ihop sig när det är en sån miljö som vi har där alla ska kunna ses och träffas. Det finns liksom inga undangömda platser. Det är svårt (specialpedagog 5).

Specialpedagogerna ger en samlad bild av att rådande pandemi utifrån Covid-19 i nuläget bidragit till att det blir fler elever som uteblir från skolan. Det finns även specialpedagoger

som anger att de befarar en ökning när det gäller elever med problematisk skolfrånvaro även efter Covid-19 då elever kommit in i en negativ spiral med en ökad skolfrånvaro och

därigenom även tappat vissa kunskapsmässiga färdigheter vilket kan göra det till en utmaning att komma tillbaka till ordinarie skolgång.

I och med Corona så är det ju otroligt svårt att avgöra. Ja nu när alla ska vara hemma vid symptom. Det är en del elever som har hög frånvaro på grund av detta det ska bli spännande att se vad som händer efter Corona med detta. Jag är rädd att vi kommer få en ökad andel elever som blir hemma. Ja för det gäller ju en del barn som går hem för minsta halsont men sen också att vi har föräldrar som är oroliga och håller sina barn hemma nu i smittspridnings tider (specialpedagog 8).

Det vi märker nu är att när elever stannar hemma blir det tufft för dem att återvända till skolan för att de har varit hemma så mycket (specialpedagog 5).

6.5 Resultatsammanfattning

Studiens resultat sammanfattas utifrån specialpedagogernas beskrivning av komplexiteten kring förebyggande, främjande och åtgärdande insatser kring problematisk skolfrånvaro. Samtliga specialpedagoger uppger att det finns elever med problematisk skolfrånvaro på skolan där de arbetar och att den problematiska skolfrånvaron har ökat över tid, vilket visar på vikten av att den problematiska skolfrånvaron är något som behöver belysas. Flera av de intervjuade specialpedagogerna beskriver att sociala medier är något som skolan behöver förhålla sig till ur flera perspektiv. De upplever att flera elever med problematisk skolfrånvaro skaffar sig ett socialt sammanhang via dataspel och andra sociala medier som lockar mer än skolan. Specialpedagogerna ger även en samstämmig bild av att den samhällsutveckling som skett med öka psykisk ohälsa inte bara bland skolelever utan även i familjer vilket kan påverka den enskilda individens mående och skolnärvaro. De ser även ett samband mellan ökad psykisk ohälsa bland de elever som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. I det förebyggande arbetet visar resultatet att samtliga skolor har rutiner kring att registrera närvaro. Rutinerna ser olika ut kring vad skolorna har för första steg att arbeta vidare kring uppmärksammad frånvaro. Flera av specialpedagogerna nämner 20% som gränsen för när frånvaron räknas som problematisk. På samtliga skolor framgår det att det finns rutiner kring att koppla in elevhälsans professioner om skolfrånvaron fortgår trots att skolan påtalat det för elev och vårdnadshavare. Specialpedagogerna upplevs ha god inblick i vilka elever som har problematisk skolfrånvaro, dock kan det vara olika professioner i elevhälsan som arbetar aktivt gentemot dessa elever och vårdnadshavare. En vanligt förekommande profession förutom specialpedagogen är skolkurator och skolsköterska. Resultatet visar att flera specialpedagoger upplever att elever med problematisk skolfrånvaro har en tendens att öka med åldern. Några specialpedagoger menar att den ökade frånvaron kan hänga ihop med ökade krav både sett ur ett kunskapsmässigt perspektiv, men även sett utifrån kraven på att förhålla sig till fler relationer. Endast en av de åtta intervjuade specialpedagogerna lyfter fram att det finns tydliga rutiner gällande stadieövergångar kring elever med problematisk

Resultatet visar att specialpedagogerna är eniga om att det i det främjande arbetet är viktigt att man jobbar tillsammans i elevhälsoteam. Resultatet visar att samtliga skolor har ett

elevhälsoteam som träffas regelbundet. Samtliga specialpedagoger upplever styrkan med elevhälsoteamet är där man tar tillvara teamets olika yrkesprofessioner och kompetenser. Specialpedagogerna beskriver det relationsskapande arbetet som en viktig faktor.

Samtliga specialpedagoger lyfter fram vikten av goda relationer, trygghet och rutiner i lärmiljön, en känsla av att bli sedd och accepterad, tydlig struktur i undervisningen,

förberedelser, samarbete mellan pedagoger samt mellan pedagoger och elevhälsoteamet i det främjande arbetet. En aspekt att väga in i arbetet kring elever med problematisk skolfrånvaro är om arbetets upplägg för att skapa en vändande trend kan se likadant ut kring alla elever på alla skolor? Detta kan ses ur flera perspektiv. Vad som framträder som en gemensam viktig del kring samtliga elever är trygghet, trivsel och tillit, men att det även finns individuella förutsättningar såsom hemförhållanden och eventuella diagnoser som ger varierande behov av insatser. Även vikten av tidig upptäckt av problematisk skolfrånvaro med snabb kartläggning av problemet för att kunna sätta in insatser och alternativa lösningar inom organisationen lyfts som betydelsefullt i det främjande arbetet mot problematisk skolfrånvaro av samtliga

specialpedagoger.

I det åtgärdande arbetet konstaterar specialpedagogerna att en handlingsplan vid problematisk frånvaro är betydelsefull. Handlingsplanen behöver föregås av en kartläggning av

problematiken. Samtliga skolor gör en kartläggning vid problematisk skolfrånvaro, hur den görs och vilket formulär som används skiljer från varje enskild skola. Det framkommer en bredd i kartläggningsförfarandet. Vissa specialpedagoger använder sig av skolans ordinarie pedagogiska kartläggningsformulär medan andra använder sig av särskilt utformade formulär för problematisk skolfrånvaro. Vissa specialpedagoger kompletterar kartläggningen med en gradering av den sammanställda frånvaron. Samtliga specialpedagoger menar att

handlingsplanen måste göras i samverkan med elev och vårdnadshavare. Elev, vårdnadshavare och pedagoger involveras i olika hög grad i kartläggningsarbetet. Tät samverkan med god relation till vårdnadshavarna är viktig för att arbetet ska bli

framgångsrikt. Något som även lyfts av flera specialpedagoger är att det i handlingsplanen och arbetet med eleven tydligt behöver framgå vilka förväntningar och mål som eleven

arbetar emot. Vid problematisk skolfrånvaro lyfter några specialpedagoger att elevens mående till en början är av högsta prioritet. I bemötandet av elever med problematisk skolfrånvaro är det betydelsefullt att det finns personal med avsatt tid som möter upp eleven för att underlätta tillbakagången till skolan. Hemundervisning lyfts som åtgärd för att få tillbaka elever med problematisk skolfrånvaro av två av specialpedagogerna, vilken inte anses vara framgångsrikt.

Samverkan med övriga instanser som socialtjänst och BUP skiljer sig mellan skolorna. Vissa skolor har ett fungerande samarbete med BUP ofta beroende på att de där byggt upp en kontakt och ett samarbete. På majoriteten av skolorna upplevs dock samarbetet med BUP och socialtjänsten vara svårt. Problematiken som lyfts är att få med instanserna på

samverkansmöten, att mycket ansvar på att lösa problemen hamnar på skolan samt att personalen på BUP är underbemannade och ofta byts ut vilket bidragit till att det blir svårt

både för skola och vårdnadshavare att få kontinuitet och rätt hjälp. Problematiken i samverkan med socialtjänsten handlar även om skolans anmälningsskyldighet och vad den leder till. Samverkansmöten med vårdnadshavarna och externa instanser upplevs positiva då man kan få bekräftelse på om det man gör är rätt och få en insyn i vad övriga instanser gör för eleven och familjen.

Vad som är slående i resultatet är att specialpedagogerna ger en samlad bild av att rådande pandemi utifrån Covid-19 i nuläget bidragit till att det blir fler elever som uteblir från skolan. Några specialpedagoger befarar en ökning när det gäller elever med problematisk

skolfrånvaro även efter Covid-19 då de upplever att elever kommit in i en negativ spiral med en ökad skolfrånvaro och därigenom även missat vissa kunskapsmässiga färdigheter vilket kan göra det till en utmaning att komma tillbaka till ordinarie skolgång.

7 Diskussion

I det här kapitlet diskuteras studiens metodval, genomförande och resultat. I

metoddiskussionen belyser vi vald metod i relation till det som undersökts, samt vilka konsekvenser den valda metoden haft för genomförandet.

I resultatdiskussionen diskuteras studiens resultat utifrån tidigare forskning och det

sociokulturella perspektivet. Här reflekteras även studien i ett framåtblickande perspektiv.

7.1 Metoddiskussion

För att bringa klarhet utifrån vårt syfte, att belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande förebyggande, främjande och åtgärdande insatser, fann vi intervjuer vara ett bra metodval. Enligt Kvale och Brinkman (2017) finns inget tydligt angivet minimum vad gäller antal intervjuer men efter åtta genomförda intervjuer fann vi att det gick att urskilja en mättnad i underlaget. Vi valde att intervjua specialpedagoger på åtta olika skolor vilket var en fördel då bredden på undersökningen blev mer omfattande. Att utforma intervjuerna utifrån en halvstrukturerad form var något vi fann positivt då det fanns utrymme för att ställa följdfrågor och ge utrymme åt specialpedagogerna att förtydliga sina svar. Då intervjuerna genomfördes under rådande Covid 19 pandemi skedde de digitalt. Detta var något vi upplevde underlättade genomförandet av dem. Det var lättare att få tillgång till informanter sett ur ett bredare perspektiv samt att det var enkelt både för dem och oss att genomföra intervjuerna sett ur ett tillgänglighets- och ett tidsperspektiv.

Då vi sökte svar genom intervjuer som verktyg för att upptäcka mönster, teman och kategorier genom interaktion har vår studie en induktiv ansats. Vi valde perspektiv i förväg genom att fokusera på förebyggande, främjande och åtgärdande insatser gällande komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro då dessa begrepp är centrala då det gäller elevutvecklande arbete på skolor. Om vi inte hade valt just att fokusera på dessa begrepp hade troligen resultatet sett annorlunda ut eller fått en annan tyngdpunkt. Vi reflekterar även över att resultatet hade kunnat se annorlunda ut ifall vi valt ett annat verktyg än intervjuer. Hade vi valt observationer hade vi kanske fått syn på andra saker än de vi nu fick. Vi hade även kunnat komplettera våra intervjuer med observationer vilket kunnat ge en annan dimension på vår studie. Om vi