Komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällandeförebyggande, främjande och åtgärdande insatser : En kvalitativ intervjustudie med specialpedagogerverksamma i årskurs 4-9

Huvudområde: pedagogik

___________________________________________________________________________

Komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande

förebyggande, främjande och åtgärdande insatser

En kvalitativ intervjustudie med specialpedagoger

verksamma i årskurs 4-9

Ulrika Bengtsson och Angelica Olofsson

Pedagogik på avancerad nivå/Specialpedagogik som forskningsområde Uppsats, avancerad nivå, 15 högskolepoäng

Vårterminen 2021

Sammanfattning

I vår studie framkommer att skolelever med problematisk skolfrånvaro är ett växande problem på många skolor både i Sverige och internationellt. Detta i sin tur leder till stora konsekvenser sett både ur individ- och samhällsperspektiv. Syftet med studien är att sett utifrån en

specialpedagogisk roll belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande förebyggande, främjande och åtgärdande insatser.

För att få en bakgrund och förståelse för problemet ges en redogörelse för vad lagstiftningen säger, vad som räknas som problematisk skolfrånvaro, orsaker till skolfrånvaro samt hur man skapar goda förutsättningar genom att främja och förebygga skolnärvaro. Utifrån tidigare forskning fokuseras på flera perspektiv kring problematisk skolfrånvaro samt åtgärder kring elever med problematisk skolfrånvaro.

Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, från vilken begreppen scaffolding och proximal utvecklingszon lyfts fram. I den kvalitativa undersökningen intervjuas

specialpedagoger om deras erfarenheter av problematisk skolfrånvaro utifrån frågor som bygger på de centrala begreppen förebyggande, främjande och åtgärdande insatser.

I resultatdiskussionen framkommer att specialpedagogerna arbetar förebyggande, främjande och åtgärdande genom att samverka med elevhälsans övriga professioner för att främja skolnärvaro. De beskriver att detta arbete sker på både individ och gruppnivå.

Framgångsfaktorer som specialpedagogerna beskriver kring det åtgärdande arbetet mot

problematisk skolfrånvaro är samverkan med hemmet samt övriga samhällsaktörer. En central del som bidrar till framgång är vikten av goda relationer mellan elev och skolpersonal samt mellan elever. Det framträder en tydlig bild av vikten av elevhälsans roll både sett ur ett elevperspektiv och samverkansperspektiv både med hem och andra samhällsaktörer. Det står klart att det behövs mer forskning kring problematisk skolfrånvaro. Det finns ett stort behov av mer kunskap hos skolpersonal, elevhälsa och skolledning för att vända trenden så att den problematiska skolfrånvaro minskar.

Nyckelord:

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Begreppsdefinition ... 2

2 Bakgrund ... 3

2.1 Vad säger lagstiftningen? ... 4

2.2 Vad räknas som problematisk skolfrånvaro? ... 6

2.3 Orsaker till skolfrånvaro ... 7

2.3.1 Skol-faktorer ... 7

2.3.2 Psykiska och fysiska faktorer ... 8

2.3.3 Sociala faktorer ... 9

2.4 Att skapa goda förutsättningar genom att främja och förebygga ... 10

2.4.1 Närvarorutiner ... 10

2.4.2 Kartläggning ... 11

2.4.3 Samverkan ... 11

2.4.4 Tillgänglig lärmiljö ... 12

3 Tidigare forskning ... 14

3.1 Sökning av tidigare forskning ... 14

3.2 Olika perspektiv kring problematisk skolfrånvaro ... 14

3.3 Åtgärder kring elever med problematisk skolfrånvaro ... 18

3.4 Sammanfattning ... 21 4 Teoretisk utgångspunkt ... 22 4.1 Sociokulturellt ramverk ... 22 5 Metod ... 25 5.1 Urval ... 25 5.1.1 Kvalitativ metod ... 25 5.1.2 Intervjuguide ... 25 5.1.3 Val av informanter ... 25 5.2 Genomförande ... 26 5.3 Analysarbetet ... 27 5.4 Induktiv ansats ... 27

5.5 Generaliserbarhet, reliabilitet och validitet ... 28

5.5.1 Generaliserbarhet ... 28 5.5.2 Reliabilitet ... 28 5.5.3 Validitet ... 29 5.6 Forskningsetiska aspekter ... 29 6 Resultat ... 30 6.1 Förebyggande för närvaro ... 30

6.1.1 Rutiner för tidig upptäckt av problematisk skolfrånvaro ... 30

6.1.2 Rutiner vid stadieövergångar kring elever vid problematisk skolfrånvaro ... 32

6.2 Främjande för närvaro ... 33

6.2.1 Elevhälsokompetens på skolan ... 33

6.2.2 Tillgänglig lärmiljö ... 34

6.2.3 Flexibel organisation ... 35

6.3 Åtgärdande för närvaro ... 36

6.3.2 Personal med avsatt tid ... 38 6.3.3 Rutiner för samverkan ... 39 6.4 Yttre påverkan ... 41 6.5 Resultatsammanfattning ... 42 7 Diskussion ... 45 7.1 Metoddiskussion ... 45 7.2 Resultatdiskussion ... 46 7.2.1 Förebyggande arbete ... 46 7.2.2 Främjande arbete ... 47 7.2.3 Åtgärdande arbete ... 48 7.3 Slutsats ... 50 7.4 Vidare forskning ... 50 8 Referenser ... 51

Bilagor

1 Inledning

I Sverige har skolan sett ur ett historiskt perspektiv en lång utbildningstradition utifrån den svenska folkskolan som blev obligatorisk 1842. I dagens skola finns två infallsvinklar av elevers skolgång. Den ena är skolplikten och den andra är barns rätt till utbildning. Elevers skolgång kan ses ur både individ och grupperspektiv och sett utifrån detta med olika

konsekvenser. En kontinuerlig skolgång kan ses ur ett individperspektiv där eleven blir satt i ett större sammanhang där hen lär sig och utvecklas både kunskapsmässigt och socialt. Ifall denna länk mellan elev och skola bryts så sätts även dessa möjligheter till färdigheter ur spel och långsiktigt blir det även ett samhällsproblem då vi får unga människor som inte tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att ges möjlighet till vidare studier och arbete. Detta kan i sin tur leda till ett utanförskap som även får psykosociala konsekvenser för den enskilde individens mående. Skolfrånvaro är ett växande problem som får konsekvenser för både individen och samhället. Skolinspektionen (2016) visar att det i november 2015 var nästan 1 700 skolpliktiga elever som hade ogiltig sammanhängande frånvaro i minst en månad. Med nästan en miljon skolpliktiga elever i Sverige motsvarar det 1,7 av 1000 elever. Av de 1 700 eleverna hade nästan 200 varit borta från skolan under mer än ett läsår. Den största andelen elever med ogiltig sammanhängande frånvaro hade dock varit frånvarande från en månad till en termin.

Skolan har en viktig roll i att arbeta förebyggande, främjande och åtgärdande för att tidigt upptäcka signaler och att sätta in åtgärder för att få elever till en kontinuerlig skolgång. I takt med att andelen elever med problematisk skolfrånvaro ökar signaleras det ute på skolor en efterfrågan kring en ökad kompetens kring hur man kan arbeta för att lyckas arbeta tillbaka dessa elever (SOU 2016:94). I detta arbete är elevhälsans professioner och däribland specialpedagogens roll en viktig del. Specialpedagogen har genom sin yrkesroll en fast förankring sett både utifrån individ, grupp och organisationsnivå (Ifous 2019).

Denna studie syftar till att belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro. Studien syftar till att bidra med ny kunskap som specialpedagoger har nytta av för att främja elevers skolnärvaro i sitt dagliga arbete. Studien syftar till att ge råd till specialpedagoger när de möter elever med problematisk skolfrånvaro samt handleder lärare i det förebyggande, främjande och åtgärdande arbetet kring problematisk skolfrånvaro. Specialpedagogernas erfarenhet och upplevelser kring komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro i studien är av relevans för det specialpedagogiska verksamhetsområdet och är ett bidrag till att alla elever ska få en än bättre möjlighet till ökad trygghet och skolnärvaro.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att sett utifrån en specialpedagogisk roll belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande förebyggande, främjande och åtgärdande insatser.

Syftet har lett fram till följande frågeställningar:

• Hur beskriver specialpedagoger att de arbetar förebyggande, främjande och åtgärdande för att främja skolnärvaro?

• Vilka framgångsfaktorer beskriver specialpedagogerna kring det åtgärdande arbetet mot problematisk skolfrånvaro?

1.2 Begreppsdefinition

Malin Gren Landell (2018) visar att det inom skol- och forskningsvärlden liksom i samhället i stort används olika begrepp för elever med skolfrånvaro. Det innebär att resultat inte kan jämföras över tid, mellan länder eller mellan kommuner och skolor. Det finns i nuläget ingen etablerad definition av skolfrånvaro i Sverige. Vanliga begrepp är problematisk skolfrånvaro och hemmasittare. Gren Landell (2018) beskriver att begreppet problematisk skolfrånvaro omfattar frånvaro som kan leda till att eleven varken utvecklas socialt eller når utbildningens kunskapsmässiga mål. Gren Landell refererar till Kearney som införde definitionen,

problematic school absenteeism. Begreppet är neutralt och pekar på att det är skolfrånvaron som är problemet, inte eleven. Vi har i vår studie valt att använda oss av begreppet

problematisk skolfrånvaro där vi särskilt belyser den utifrån begreppenförebyggande, främjande och åtgärdande. Problematisk skolfrånvaro bör inte förväxlas med skolk, då det avser en frånvaro där elev uteblir från lektioner men ändå är på skolan (Gren Landell, 2018).

2 Bakgrund

Syftet med denna studie är att sett utifrån en specialpedagogisk roll belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande förebyggande, främjande och åtgärdande insatser. För att få en bakgrund inleds kapitlet med vad lagstiftningen säger om alla barns rätt till utbildning. Därefter följer en beskrivning av orsakerna till problematisk skolfrånvaro. Kapitlet avslutas med hur man kan skapa goda förutsättningar till närvaro genom att främja och

förebygga undervisningen.

I statens offentliga utredning SOU 2016:94 beskrivs vikten av att tidigt fånga upp de elever som har en ökande skolfrånvaro. Författarna ser ett tydligt samband mellan att ökad

skolfrånvaro kan leda till att allt fler elever riskerar att sakna behörighet att söka till

gymnasieskolan. Utredningen pekar även på ett tydligt samband mellan elever som haft hög skolfrånvaro under grundskolan även har ökad risk för att ta studieuppehåll under gymnasiet och inte fullföljer sin gymnasieutbildning. Under senare år har forskningsstudier studerat orsaker och verkan för att ge skolor verktyg att arbeta med problematisk skolfrånvaro. En av dessa är Innovation, Forskning och Utveckling i Skola och förskola (Ifous) som är ett

fristående forskningsinstitut som verkar för att skapa nytta för svensk skola och förskola. Ifous verkar för att regelbundet publicera aktuell forskningsöversikt kring aktuella ämnen som berör förskola och skola. I en forskningsöversikt med uppdrag från regeringen fick Ifous uppdraget att låta göra en genomgång av relevant forskning med fokus på vad som berör främjande av skolnärvaro. Resultatet presenteras i Ifous rapport 2019:3. Ifous (2019) beskriver att begreppet hemmasittare ofta används i praktiken för elever som av olika anledningar inte närvarar i skolan. Skolverkets definition av en hemmasittare är någon som har 100 procents skolfrånvaro i en månad eller mer. Begreppet återfinns i studentuppsatser, men har enligt Ifous (2019) varit svårt att finna i forskning. Gren Landell (2018) menar att begreppet hemmasittare inte är definierat och används slarvigt eftersom det ofta används utan att man verkar veta vilken typ av frånvaro som avses. Det finns få vetenskapliga studier om hemmasittare bland annat eftersom det inte finns en vedertagen definition. Begreppet hemmasittare antyder att problemet ligger hos eleven. Författaren anser att begreppet

reducerar eleven till att bara vara någon som sitter hemma. Denne påvisar att skolor i enlighet med Skollagen (2010:800) skiljer på giltig och ogiltig frånvaro. Med giltig frånvaro avses frånvaro som vårdnadshavaren eller rektor godkänt. Ogiltig frånvaro är frånvaro som inte är beviljad av rektor eller som vårdnadshavarna inte har anmält eller bekräftat (Gren Landell, 2018).

Även internationellt har en ökad skolfrånvaro uppmärksammats. I den internationella forskningslitteratur som studerats används begreppen school absenteeism (skolfrånvaro), truancy (skolk) and school attendance (skolnärvaro).

Vi har i vår studie valt att använda oss av begreppet problematisk skolfrånvaro framför hemmasittare då vi vill belysa problematiken utifrån skolans specialpedagogiska roll, dess organisation och tillgänglighet framför att se eleven som problembärare. Vi belyser den problematiska skolfrånvaron utifrån begreppenförebyggande, främjande och åtgärdande. Vi

kommer här att skriva fram vad begreppen förebyggande, främjande och åtgärdande innebär utifrån Skolverkets (2014) definitioner.

Då det gäller elever med problematisk skolfrånvaro beskriver Skolverket (2014) att det förebyggande arbetet till stor del innebär att skolan ska ha rutiner kring tidig upptäckt av frånvaro samt rutiner för övergångar och stadie byten. Skolverket skriver att för att en skola ska nå framgång kring det förebyggande arbetet krävs det dokumentation som sedan

analyseras. Skolverket beskriver att det förebyggande arbetet på en skola är en del av det systematiska kvalitetsarbetet. Syftet med detta arbetet är att identifiera styrkor och svagheter inom skolans verksamhet. Det förebyggande arbetet utgår från individen i gruppen vilket innebär att fokus är på orsak och mekanismer som påverkar eleven i det sammanhang den befinner sig i.

Skolverket (2014) beskriver att det främjande arbetet på en skola är starkt knutet till skolans värdegrundsarbete. För att skapa bästa möjliga förutsättningar i detta arbete är trygghet och trivsel på skolan kopplat till skolans organisation. Elevens delaktighet är en stor del i denna process. Då det gäller elever med problematisk skolfrånvaro beskriver Skolverket att en flexibel organisation är gynnsamt kring dessa elever. Kopplat till skolans organisation kan även belysas vikten av en differentierad och tillgänglig undervisning enligt denne. Vidare beskrivs vikten av att skolan har ett elevhälsoteam bestående av kompetenser som verkar på hela skolan.

Skolverket (2014) beskriver att det åtgärdande arbetet måste få utgå från varje enskild skolas förutsättningar. De rutiner som byggs upp på varje enskild skola ska dock vara kända av såväl personal, elev och vårdnadshavare.

Då det gäller elever med problematisk skolfrånvaro beskriver SPSM (2014) att det skapar gynnsamma förutsättningar för skolan då det finns en tydlig handlingsplan vid frånvaro men även avsatt personal med tid och uppdrag att samverka med såväl elev, vårdnadshavare samt övriga instanser såsom socialtjänst och BUP.

2.1 Vad säger lagstiftningen?

Då elevers skolnärvaro är reglerat i lagar och förordningar kommer vi i detta kapitel att presentera dessa.

Arbetet i dagens svenska skola kring elever har sin utgångspunkt i FN:s Barnkonvention som innehåller bestämmelser för barns rättigheter (UNICEF Sverige, 2009). Från och med 1 januari 2020 är även Barnkonventionen lag i Sverige. Barnkonvention innehåller 45 artiklar vilka syftar till att ge barn oavsett bakgrund samma rättigheter i samhället. I artikel 29 står skrivet:

Barnets utbildning ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga (UNICEF Sverige, 2009).

I Barnkonventionens artikel 13 står skrivet att:

Var och en har rätt till utbildning (UNICEF Sverige, 2009).

Utifrån att Barnkonventionen (UNICEF Sverige, 2009) lyfter fram alla barns rätt till

utbildning så skriver Skollagen (2010:800) att alla barn utifrån detta även ska ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.

§4 Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära... I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen (2010:800).

Samtliga lagar och stadgar har sitt ursprung utifrån att alla människor är olika, men att alla har en rättighet att utvecklas så långt det bara går efter den egna förmågan något även Läroplanen (Lgr 11) tagit fasta på.

I Läroplanens första kapitel (Lgr 11) behandlas skolans värdegrund och uppdrag och vikten av att skolan har ett särskilt ansvar för elever som av vissa anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Det poängteras här att alla elever har rätt till en god lärmiljö för utveckling och lärande sett även utifrån ett socialt perspektiv där utgångspunkten ska vara trygghet och lust till lärande. Enligt Läroplanen för grundskolan (Lgr11) har rektorn ansvar för att undervisning och att elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får de extra anpassningar eller det särskilda stöd samt den hjälp de behöver. Viktigt är också att kontakt upprättas mellan skola och hem om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan. I lagar och förordningar beskrivs inte bara rätten till utbildning utan även vikten av att fullgöra denna rättighet. I Barnkonventionen lyfts även fram barnets rättigheter som bland annat innebär att särskilt vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott. I Skollagen (2010:800) §20 finns det reglerat och framskrivet att det är vårdnadshavarna som ska se till att skolplikten fullgörs. Skollagen skriver i sin §19 att rektor på begäran av elevens vårdnadshavare får besluta om befrielse från undervisningen vid synnerliga skäl. Detta får dock endast avse enstaka tillfällen under ett läsår. Skolförordningen (2011:185) skriver att elever på grund av sjukdom eller av annan orsak inte kan delta i

undervisningen så ska detta anmälas till skolenheten. I Skollagen (2010:800) §23 står skrivet att elevens hemkommun får förelägga elevens vårdnadshavare med vite ifall detta inte uppfylls.

Utifrån dessa lagar och förordningar framkommer en tydlig struktur och reglering kring vad som gäller elever och skolplikten i Sverige. Socialstyrelsen och Skolverket (2016) påvisar vikten av att varje skola har en elevhälsa där olika professioner ingår. Elevhälsans arbete beskrivs här med tyngdpunkt på att vara förebyggande och främjande. Då det gäller

skolfrånvaro skrivs det kring vikten av att uppmärksamma denna tidigt. Rektor beskrivs som den som är ytterst ansvarig för att utreda skolfrånvaro och sätta in de tidiga insatser som det anses finnas behov av. Även i detta skede lyfts elevhälsans roll fram där det tydligt skrivs

kring vikten av att elevhälsan samverkar med elevens berörda pedagoger för att se över vilka insatser som krävs för att öka skolnärvaron. Då det gäller samverkan med andra aktörer såsom BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin) och socialtjänst bygger dessa i princip alltid på den enskildes samtycke till samverkansmöte.

Den 1 juli 2018 infördes ändringar i Skollagen (2010:800). Den viktigaste ändringen är att rektor vid upprepad eller längre frånvaro oavsett om den är giltig eller ogiltig ska se till att frånvaron utreds skyndsamt. Utredningen ska ske i samråd med eleven, vårdnadshavarna och elevhälsan. Då utredningen inletts ska rektor se till att frånvaron snarast anmälas till

huvudmannen, vilket gäller både för fristående och kommunala huvudmän. Hemkommunen ska samordna insatser med berörda samhällsorgan och organisationer. Utredningen om frånvaron ska göras utöver utredning om särskilt stöd. Ändringen infördes i syfte att minska elevers upprepade eller längre frånvaro från utbildningen. För att skapa gynnsamma

förutsättningar kring elever med problematisk skolfrånvaro har även Riksdag och regering beslutat om nya regler för fjärr- och distansundervisning som ska börja tillämpas på

utbildning som påbörjas från och med den 1 juli 2021. Reglerna gör det möjligt för skolor att använda fjärr- och distansundervisning i större utsträckning än vad som är möjligt idag. Fjärrundervisning är interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och

kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i rum men inte i tid. Det finns sedan tidigare ingen definition av distansundervisning i skollagen, men i och med lagändringen införs det en definition. Distansundervisning är interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där elever och lärare är åtskilda i både rum och tid. Fjärr- och distansundervisning får bara användas under vissa

förutsättningar. Fjärrundervisning får inte vid någon tidpunkt under ett läsår användas för mer än 25 procent av elevens eller skolenhetens undervisningstimmar i grundskolan. Det finns också bestämmelser om vem som får vara fjärr- eller distanslärare (Skolverket, 2021).

Utifrån de lagar och regler som styr skolan träder det fram en tydlig bild av att skolan och dess undervisning ska vara anpassad för alla elever oavsett förutsättningar. Trots detta vet vi att det finns många elever i det svenska skolsystemet som “faller ur” och blir vad vi idag kallar för elever med problematisk skolfrånvaro.

2.2 Vad räknas som problematisk skolfrånvaro?

I Sverige omfattas alla barn av skolplikt enligt 7 kap Skollagen (2010:800). Skolplikten innebär att eleverna har närvaroplikt, det vill säga skyldighet att närvara vid ordnad

utbildning. Trots detta ökar antalet elever med hög skolfrånvaro i Sverige. Långvarig frånvaro från skolan kan skapa problem dels för det enskilda barnet, men också för samhället och kan på lång sikt leda till höga kostnader, utanförskap och lidande. Skolverket (2010) skriver att frånvaro är en allvarlig indikation på att eleven inte mår bra och att skolan i samverkan med andra aktörer som inte kunnat ge det stöd och den hjälp som eleven skulle ha behövt.

Fullständig frånvaro är ungefär lika vanligt bland pojkar som bland flickor och i stort sett lika vanligt i fristående skolor som i kommunala skolor. Frånvaron är framför allt koncentrerad till

de senare årskurserna i både kommunala och fristående skolor. Det har genomförts mätningar gällande problematisk skolfrånvaro dock är denna statistik inte dagsfärsk. Den senaste

nationella mätningen av ogiltig frånvaro genomfördes av Skolinspektionen i december 2015. I Skolinspektionens (2016) enkät mättes ogiltig sammanhängande ogiltig frånvaro där eleven varit helt frånvarande i minst en månad. Skolinspektionens resultat visade att nästan 1 700 elever hösten 2015 rapporterades ha ogiltig frånvaro i en månad eller mer. Med nästan en miljon skolpliktiga elever i Sverige motsvarar detta 1,7 av 1 000 elever. Den flesta av dessa (1 220 elever) hade varit frånvarande i en månad till en termin, men cirka 200 elever

rapporterades ha varit borta från skolan under mer än ett läsår. Ogiltig sammanhängande frånvaro är mer vanligt förekommande i årskurs 7–9 än i lägre årskurser (SOU 2016:94).

Titti Ljungdahl (2018) hävdar att det är viktigt att som skola vara uppmärksam på både giltig och ogiltig frånvaro bland elever i skolan. I SOU 2016:94 beskrivs att även giltig frånvaro kan komma att påverka elevens måluppfyllelse och därigenom bidra till en negativ spiral som leder till att eleven får en ökad ogiltig skolfrånvaro. I denna SOU-utredningskiljes det även på olika typer av frånvaro: skolk och skolvägran. Det som framkommer är att ströfrånvaro i form av skolk i hög grad kan komma att leda till skolvägran där eleven med vårdnadshavarnas kännedom under en längre sammanhängande period inte kommer till skolan.

2.3 Orsaker till skolfrånvaro

Krysmyntha Sjödin och Marie Gladh (2018) visar att en elev som är hemma under dagtid utan uppenbar orsak har funnits så länge vi har haft allmän skolgång i Sverige. Dock har denna grupp elever ökat de senaste åren. Ökningen ser ut att ha skett stadigt sedan 2000-talet, men några säkra siffror går inte att finna.

Sjödin och Gladh (2018) visar att en problematisk skolfrånvaro alltid består av en väv av orsaker. De menar att det är lätt att stirra sig blind på en anledning till att eleven har

problematisk skolfrånvaro och att lösa just den. Problematiken är komplex och man behöver ha med alla delar då man utreder skolfrånvaron. Författarna delar upp orsakerna iskola, individ och socialt.

Gren Landell (2018) skriver att ett beteende kan både vara en orsak och en konsekvens vilket kan försvåra arbetet med att beskriva och förebygga frånvaro. En del konsekvenser ses tidigt och andra på längre sikt. Frånvaro kan leda till inlärningsmässiga svårigheter, men även till sociala och psykologiska problem.

2.3.1 Skol-faktorer

Gren Landell (2018) beskriver att bristande uppmärksamhet på närvaro är en orsak till problematisk skolfrånvaro. Om ingen i skolan reagerar när en elev är borta kan eleven uppfatta det som att inte bli sedd eller att det inte spelar någon roll att vara i skolan eller inte. Bristande uppmärksamhet kan inträffa vid vikarier. Det finns ett samband mellan hög

från skolan är en stökig skolmiljö vilket lättare uppstår ifall en lärare är frånvarande. Även alltför stor betoning på självständigt arbete, få lärarledda lektioner samt frånvaro som inte registreras är skolrelaterade riskfaktorer. Kopplat till elev och lärarkontinuitet lyfter författaren även fram att i arbetet med att hjälpa elever tillbaka till skolgång framhålls ofta vikten av en stark och god relation mellan lärare och elev. En svag eller dålig relation mellan lärare och elev samt mellan elever har betydelse för att utveckla problematisk frånvaro. Utåtagerande barn blir i större utsträckning kritiserade och negativt behandlade av lärare vilket kan göra relationen mellan lärare och elev svag eller dålig. Många lärarbyten i en klass kan även orsaka svaga relationer mellan elev och lärare.

En annan skolrelaterad orsak som kan bidra till ökad skolfrånvaro enligt Gren Landell (2018) är undervisning som inte upplevs motiverande. Detta kan ses ur flera perspektiv. Författaren skriver att elever med svag begåvning vilket är ca 12-15% av skolans elever blir skolvardagen ofta en utmaning som kan leda till att eleven får en problematisk skolfrånvaro. Denne

beskriver även att motivation i skolan även kan vara en utmaning för de elever som har en hög begåvning. Skolan kan för dessa elever upplevas som tråkig och meningslös. För båda dessa elevgrupper lyfts vikten av att undervisningens mål och syfte tydliggörs för eleverna. Peter Friberg, Martin Karlberg, Ia Sundberg Lax och Robert Palmér (2015) beskriver att elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är ytterligare en grupp med elever där motivation är en viktig faktor. Författarna beskriver att dessa elever ofta uppfattar skolan som meningslös och obegriplig. Snabba förändringar i schema, krav på social kompetens och stimmiga miljöer blir ofta övermäktiga för dessa elever. Ljungdahl (2018) beskriver att en riskfaktor för elever att få problematisk skolfrånvaro är att de ofta lägger stor möda på att arbeta med saker de inte förstår och inte blivit mötta i denna upplevelse av de pedagoger de möter under sin skoldag. Författaren är tydlig med att det inte alltid bara handlar om att sänka kraven kring en elev utan just fånga elevens upplevelse och utgå från denna. Ljungdahl skriver om vikten av att ge eleverna en tydligare bild av att de är i skolan för att träna, inte för att kunna allt direkt vilket ofta leder till en negativ självbild. Friberg et al. (2015) pekar på vikten av att uppmärksamma skolfrånvaro tidigt då denna ofta genererar kunskapsluckor vilket leder till en fortsatt negativ spiral. Gren Landell (2018) ser att frånvaron har inverkan på skolresultat redan från förskoleålder och genom alla stadier. Svaga skolprestationer kan i sin tur minska elever motivation till skolgång vilket kan leda till frånvaro.

En ytterligare skolrelaterad orsak som bidrar till problematisk skolfrånvaro är mobbning. Gren Landell (2018) skriver att det är naturligt att vilja skydda sig från kränkningar, hot och våld. Elever som utsätts kan se det som en lösning att stanna hemma från skolan.

2.3.2 Psykiska och fysiska faktorer

Psykiska och fysiska faktorerhandlar om en sårbarhet hos individen vilka samspelar med den miljö eleven vistas i. När miljön inte är gynnsam kan det utlösa psykiska och fysiska

utmaningar för eleven som i förlängningen leder till en problematisk skolfrånvaro. Psykiska och fysiska faktorer kan bestå av depression, oro, rädsla och ångestbesvär hos eleven. Energilöshet, brist på lust och motivation, sömnproblem och koncentrationssvårigheter

påverkar förmågan att gå i skolan. Även sjukdomar som diabetes, allergi eller kronisk sjukdom är en vanlig giltig orsak till frånvaron liksom mensvärk (Gren Landell, 2018). En elevgrupp som Gren Landell (2018) beskriver som extra sårbara då det gäller att utveckla fysiska och psykiska åkommor är elever med olika neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar. Detta överensstämmer med väl med Skolverkets rapport 341 (2010). Här lyfts fram att elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning löper ökad risk att bli elever med en

problematisk skolfrånvaro. Utmaningarna utifrån att vara elev med neuropsykiatrisk

funktionsnedsättning kan ses ur ett skolperspektiv då det samspelar med miljön, men kan även ses som individfaktorer utifrån den individuella sårbarheten dessa elever bär på. I Skolverkets rapport beskriver lärare som intervjuats att detta ofta beror på att skolans undervisning inte är utformad för att möta dessa elevers behov. I Skolverkets rapport framträder en bild av att skolor i alltför liten utsträckning utrett de egentliga orsakerna till skolfrånvaro bland eleverna, detta leder enligt den att skolor ofta sätter in fel åtgärder som inte hjälper. Föreningen

Attention (2020) som verkar för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning genomförde en undersökning vad gäller skolfrånvaro med elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den visar på att det är under mellanstadiet och högstadiet som

skolfrånvaron ökar som mest. Den absolut vanligaste åtgärden som skolor väljer att sätta in är anpassad studiegång.

2.3.3 Sociala faktorer

Sociala faktorer hör primärt hemma i barnets familj eller vänkrets och ligger utanför skolan. Att leva tillsammans med en förälder som missbrukar eller har en allvarlig psykisk sjukdom kan bidra till frånvaro. Barnet kan behöva ta hand om föräldern eller syskonet vilket kan göra att barnet kommer sent eller stannar hemma. Bristande föräldrastöd eller ekonomiska problem kan också bidra till att barnet stannar hemma. Det är vanligare med frånvaro bland elever som lever med ensamstående föräldrar. Föräldrar med egna negativa erfarenheter av skolan eller som har inställningen att skolan inte är viktig kan bidra till frånvaro. Det förekommer att föräldrar med utländsk bakgrund eller som tillhör olika trossamfund anser att de ska begränsa barnets deltagande i vissa aktiviteter. Negativa livshändelser till exempel att bli utsatt för fysiskt, sexuell eller känslomässig misshandel, känslomässig försummelse eller bevittnande av våld i hemmet kan orsaka psykisk ohälsa och leda till problematisk frånvaro (Gren Landell, 2018). Friberg et al. (2015) lyfter fram att denna problematik även kan förekomma på skolan och elever kan uppleva att de blivit kränkta, trakasserade eller socialt uteslutna i skolan, vilket kan leda till att de flyr skolan. En annan orsak dessa författare lyfter fram är att elevens kamrater söker sig bort från skolan och det finns risk för ett kamrattryck som gör att elever uteblir från skolan.

2.4 Att skapa goda förutsättningar genom att främja och

förebygga

I skolors arbete kring att skapa goda förutsättningar både utifrån att förebygga och främja problematisk skolfrånvaro framträder fyra viktiga faktorer: Närvarorutiner, kartläggning, samverkan och vikten av en god lärmiljö (Skolverket, 2014).

2.4.1 Närvarorutiner

Att öka närvaron innebär en vinst både för den enskilda eleven och för samhället. Ett första steg för att komma till rätta med den problematiska frånvaron som framgår i SOU 2016:94 är att belysa dess omfattning. Registrering av frånvaro möjliggör en tidig upptäckt av

återkommande ströfrånvaro. Det finns få undersökningar kring statistik av elevers frånvaro men Aggie Öhman (2016) beskriver i rapporten “Skolans tomma stolar” hur skolor arbetar kring närvarorutiner. I denna rapport redovisas resultatet av TNS Sifo på uppdrag av Prestationsprinsen och Skandias stiftelse Idéer för livet hur frånvaron i grundskolan

undersökts samt hur kommuner och skolor arbetade med frågan under höstterminen 2015. I rapporten svarade 487 skolledare och 186 kommuner på frågor om hur de för statistik, följer upp och arbetar med oanmäld och anmäld frånvaro. En av rapportens övergripande slutsatser är att det finns mycket problematisk och omfattande frånvaro inom den giltiga frånvaron. Frånvaron får liknande konsekvenser oavsett orsak då eleven halkar efter i skolarbetet och tappar ofta det sociala umgänget. Siffrorna skiljer sig mellan skolor och kommunerna.

Undersökningen visar att över 50 000 elever i mellanstadiet och högstadiet har en omfattande frånvaro i Sverige idag. Över 14 000 av eleverna har en frånvaro på över 20 % och mer än 38 000 elever har en frånvaro på 10–19 %.

I undersökningen framgår att en majoritet av skolorna och kommunerna saknar tydligt stöd och tydliga riktlinjer från skolmyndigheterna i sitt arbete med problematisk skolfrånvaro. En majoritet av skolorna saknade riktlinjer från sin kommunala förvaltning. Författaren beskriver att det skulle kunna vara gynnsamt med övergripande nationella riktlinjer med definitioner av frånvaro, vilka procent av frånvaro som ska följas upp (Öhman, 2016). Gren Landell (2018) menar att det inte enbart är nationella riktlinjer som är viktiga utan ser det även som centralt att en skola har fungerande system för att upptäcka och registrera frånvaro. Trots att alla skolor har system för frånvaro är det alltför vanligt att frånvaro inte registreras. Viktoria Konstenius och Maria Schillaci (2010) skriver att det är av stor vikt att upptäcka frånvaro i ett tidigt skede. De poängterar vikten av att en skola ska ha ett gemensamt förhållningssätt vad de räknar som problematisk skolfrånvaro och att det finns en gemensam strategi på skolan för hur man hanterar detta. Författarna beskriver att ökad skolfrånvaro ofta börjar med

ströfrånvaro som sedan kommer att accelerera. Orsaker till skolfrånvaro beskriver dessa författare ofta ha sin grund i mindre allvarliga sjukdomar som till exempel förkylning som sedan utvecklas till skolk.

2.4.2 Kartläggning

En framgångsfaktor för att komma till rätta med frånvaro är enligt SOU 2016:94 att

uppmärksamma frånvaron samt att analysera den för att klarlägga omfattningen, se eventuella mönster eller system i frånvaron. I denna rapport tydliggörs att orsakerna till frånvaron behöver utredas på individnivå och följas av relevanta åtgärder som utgår från orsakerna till frånvaron. Även Friberg et al. (2015) skriver att framgång kring att få tillbaka elever med problematisk skolfrånvaro nås bäst genom att göra en noggrann kartläggning av eleven och vad som kan ha orsakat denna. Att ha hög intensitet och kontinuitet i de insatser som sedan bestäms är av stor vikt. Att hellre ha fler men kortare uppföljningar anges vara en tydlig framgångsfaktor. Det är även viktig del att det är att skolan har ansvariga personer som arbetar kring en kartläggning utifrån skol-återgång. Författarna beskriver att det är gynnsamt att ha fler ansvariga som följer upp en enskild elevs frånvaro då det blir alltför sårbart vid exempelvis sjukfrånvaro eller att eleven knyter an hårt till en enskild person som står för insatsen. Det finns i detta en risk att eleven i sin skoldag återgår till skolfrånvaro ifall denna specifika person inte finns tillhands och arbetar utifrån den kartläggning som genomförts. En annan åtgärd kring elever med problematisk skolfrånvaro är så kallad “hemundervisning” där eleven får undervisning enskilt i hemmet. Skolverket (2010) hävdar att “Hemundervisning” förefaller ofta användas om eleven skolvägrar. Enligt Skolverket får särskild undervisning i hemmet aldrig vara en lösning, inte heller distansundervisning. Enligt dem är särskild undervisning avsedd för situationer då eleven inte kan delta på grund av sjukdom eller liknande skäl då eleven under längre tid inte kan delta i vanligt skolarbete. Det kan erbjudas i nödsituation för att behålla kontinuiteten under en utredning eller kartläggning tills man hittat en fungerande lösning, men ska inte vara en långsiktig permanent lösning. Det kan tolkas som att hemundervisning kan ge goda förutsättningar att genomföra en kartläggning som sedan mynnar ut i en framåtblickande handlingsplan. Konstenius och Schillaci (2011) betonar att det vid kartläggningen och handlingsplanen är viktigt att sätta upp. De mål man sätter upp bör vara så kallade SMART-mål; specifika, mätbara, attraktiva, rimliga och tidssatta.

2.4.3 Samverkan

Vid en kartläggning poängterar Konstenius och Schillaci (2011) vikten av att olika instanser samverkar. De problematiserar att man i en kartläggning alltför ofta fokuserar på

individfaktorer som bidrar till skolfrånvaro framför skol-, familj-, kamrat- och omgivningsfaktorer.

Gren Landell (2018) hävdar att en viktig faktor för att främja närvaro är att elever upplever stöd från föräldrar och skolpersonal. Det åstadkommer man bland annat genom att hem och skola samarbetar. En annan viktig del som påverkar vikten av att samverka enligt Konstenius och Schillaci (2011) är att ingen part i sammanhanget legitimerar ett undvikande beteende hos individen som kan bidra till en problematisk skolfrånvaro. Friberg et al. (2015) beskriver vikten av att det finns ett nära samarbete mellan skola/hem och att båda parter arbetar för att minska detta avstånd. Ibland kan skolan ha en stark önskan om att eleven ska komma till skolan och vårdnadshavarna har en annan bild av att det skulle gynna eleven ifall skolan kunde ha personal som mötte upp i hemmet för att skapa förutsättningar för en återgång.

Likaså Ljungdahl (2018) beskriver att en av de stora framgångsfaktorerna kring att lyckas med hemmasittare är samverkan med hemmet. Denne beskriver att skolor vid hög

skolfrånvaro ofta görs en socialtjänstanmälan som kommer att gälla föräldrarna. I samarbetet med hemmet ser författaren ett stort värde i att bjuda in även socialtjänsten vid

samverkansmöten. På detta sätt blev det större fokus på ett lösningsinriktat arbetssätt där varje part kunde vara med och bidra med sin kompetens. Friberg et al. (2015) hävdar att det i analyser om varför barn blir hemmasittare ligger fokus på skolsituationen. Det är viktigt att arbeta med förändringar i skolan, men orsaker och vidmakthållande faktorer kan även finnas utanför skolans område. Det är viktigt att kombinera kunskap om hur man hanterar och behandlar rena skolorsaker med kunskap om behandling med svårigheter av allmän social eller psykiatrisk karaktär därav lyfter de fram vikten av att koppla in andra aktörer förutom skola och hem gällande elever med problematisk skolfrånvaro.

Friberg et al. (2015) beskriver att det inte finns någon färdig manual kring hur arbetet kring elever med problematisk skolfrånvaro kan se ut då förutsättningar i miljö och individ spelar en viktig roll. För att lyckas få tillbaka eleverna till skolan och ge rätt stöd är samverkan mellan skola och socialtjänst avgörande.

Nadja Yllner (2021) anser att alla kommuner borde ha egna team som är specialiserade på att hjälpa elever med problematisk skolfrånvaro. Teamen skulle då kunna rycka ut på uppdrag av utbildningsförvaltningen eller socialtjänsten när ett barn håller på att fastna hemma. Om teamet kommer snabbt och gör en intensiv insats med grundlig kartläggning tillsammans med skolan, eleven och hela familjen så behöver problemen sällan bli så stora. Ju längre tid barnet varit hemma, desto svårare blir det för barnet att komma tillbaka. Hemmasittarteam skulle kunna ansvara för samarbetet mellan familjen, skolan, socialtjänsten och BUP. Samverkan med systematik och struktur krävs för att det ska vara framgångsrikt.

2.4.4 Tillgänglig lärmiljö

Gren Landell (2018) skriver att relationsskapandet är mycket viktigt för att både främja närvaro, förebygga frånvaro samt hjälpa elever tillbaka till skolan. Genom positiva relationer kan trygghet skapas och en trygg skolmiljö har samband med närvaro. En dålig eller svag relation kan hänga ihop med stora klasser, brist på tid samt många lärarbyten. En god relation handlar för eleven handlar framförallt att bli sedd av läraren. Tydliga, rättvisa regler och normer som följs konsekvent bidrar till att eleverna känner att de blir rättvist behandlade och ger studiero och trygghet vilket leder till närvaro. Yllner (2021) bekräftar vikten av goda relationer mellan lärare och elev. Det som majoriteten av elever som kommit tillbaka till skolan efter att ha haft en problematisk skolfrånvaro beskriver som hjälpt dem mest är att skolpersonal visat sig nyfikna och genuint intresserade av hur eleverna upplever sin skolsituation samt hur denna kan förändras i en positiv riktning.

Förutom det relationsskapande arbetet som är en viktig del i lärmiljön kring elever med problematisk skolfrånvaro lyfts även praktiska aspekter fram som kan förebygga och främja. I SOU 2016:94 beskrivs en god lärandemiljö inkludera god schemaläggning med så få

håltimmar som möjligt. Även Ljungdahl (2018) tar upp är vikten av sammanhållna skoldagar då det kan bli en inkörsport till skolk, men även en påfrestning för elever som känner sig mobbade, ensamma eller utanför gruppen.

3 Tidigare forskning

Syftet med studien är att sett utifrån en specialpedagogisk roll belysa komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande förebyggande, främjande och åtgärdande insatser. För att placera studien i ett forskningssammanhang redovisas i kapitlet för litteratur och tidigare forskning som är relevant för studien.

3.1 Sökning av tidigare forskning

För att söka svar kring vad vetenskaplig forskning kommit fram till gällande hur skolor kan arbeta förebyggande, främjande och åtgärdande för att främja elevers skolnärvaro har vi valt att genomföra sökningar i databaserna ERIC EBSCO samt DIVA. De sökord vi har använt oss av vid svenska sökningar har varit hemmasittare och problematisk skolfrånvaro. De internationella benämningarna har varit promote school attendance (förebygga skolnärvaro), school refusal (skolvägran), problematic schoolabseenteism (problematisk skolfrånvaro), truancy (skolk) och drop-outs (avhoppare).

I tidigare forskning har vi använt oss av forskningsöversikten som Ifous sammanställde 2019. Ifous beskriver att ambitionen med forskningsöversikten har varit att ge en överblick över forskningsläget vad gäller främjande av skolnärvaro, orsaker till problematisk skolfrånvaro samt ge exempel på evidensbaserade metoder som visat ge effekt för främjande av närvaro. Sökningar till forskningsöversikten har gjorts i högskolans databaser Eric, Summon och på Google Scholar. De sökord Ifous använt för att avgränsa sökningarna är: främjande av skolnärvaro, skolnärvaro, hemmasittare, promoting school attendance, school attendance, problematisk skolfrånvaro, school absenteeism och evidence based methods. En stor del av forskningen är gjord utifrån en Nordamerikansk kontext och väldigt lite utifrån en svensk eller nordisk. De flesta studier utgår från kvantitativa data. Sammanlagt har ett 80-tal vetenskapliga artiklar som stämmer överens med använda sökord funnits. Av dessa har de cirka 25 artiklar som särskilt inriktas på främjande av skolnärvaro utifrån ovan nämnda sökord och de cirka fem artiklar som behandlar evidensbaserade metoder för att främja skolnärvaro, studerats närmare av Ifous. Forskningsöversikten består av 21 artiklar utöver de vi namnger i kapitlet tidigare forskning.

3.2 Olika perspektiv kring problematisk skolfrånvaro

Orsaker till en ökad problematisk skolfrånvaro kan ses ur flera perspektiv dels utifrån den enskilde individen, men även sett utifrån en växelverkan tillsammans med den grupp och miljön individen samspelar i. Miljön och gruppen kan även den ses ur såväl skolmiljö som hemmiljö. Det är inte alltid självklart att särskilja de här faktorerna då de ofta sker

sammanflätade med varandra.

I en forskningsöversikt med uppdrag från regeringen fick Ifous uppdraget att låta göra en genomgång av relevant forskning med fokus på vad som berör främjande av skolnärvaro.

Resultatet presenteras i Ifous rapport 2019:3. I denna rapport konstateras att det inte är lätt att svara på frågan varför elever inte vill eller orkar gå till skolan eftersom orsakerna varierar och beror på en mängd olika faktorer. De menar att det inte finns några enkla, snabba åtgärder som ger effekt direkt i arbetet med att främja elevers närvaro. Ifous (2019) menar att det framförallt krävs att skolan bedriver ett långsiktigt, strategiskt och målmedvetet arbete med proaktiva insatser inom flera områden som involverar hela skolans organisation. Tre områden beskrivs som viktiga för att främja närvaro: elevens upplevelse av trygghet, goda lärmiljöer samt organisatorisk medvetenhet. Dessa faktorer beskriver delar som skolan kan arbeta utifrån. Denna syn har tangerat att förändras utifrån vems perspektiv det belyses. Britten Ekstrand (2015) har i sin artikel gjort en forskningsöversikt som bygger på 155

forskningsartiklar med syfte att ta reda på grundorsakerna till det upplevda problemet med obehörig frånvaro från skolor. Artikeln fokuserar på vad aktuell forskning visar globalt om vad skolor och samhällen kan göra för att stimulera närvaro och förhindra ogiltig frånvaro. Författaren menar att skolledare, elevhälsoteam och lärare menar att orsaken beror på

föräldrarna, omständigheter kring hemmet, attityder till skolan, socialt och kulturellt arv samt klass. Elever och föräldrar anser å andra sidan att orsakerna beror på skolans behandling av eleven till exempel lärare som inte ser eller engagerar sig i eleven i sitt ämne i kombination med lektioner med ostimulerande lektioner. Ekstrand konstaterar att oavsett synsätt så är ogiltig skolfrånvaro ett problem som har uppmärksammats av flera kommuner runt om i Sverige samt i media. Det finns grundskoleelever i Sverige som inte gått i skolan i flera år. Fenomenet finns över hela världen. Ekstrands studie pekar dock på att elever med

problematisk skolfrånvaro krupit allt längre ner i åldrarna och kan börja redan under lågstadietiden.

Ekstrand (2015) menar att det finns två olika sätt som framträder bland de som är inblandade kring hur man ser på orsakerna till problematisk skolfrånvaro. Skolledare, elevhälsoteam och lärare menar att orsaken beror på föräldrarna, omständigheter kring hemmet, attityder till skolan, socialt och kulturellt arv samt klass. Elever och föräldrar anser å andra sidan att orsakerna beror på skolans behandling av eleven till exempel lärare som inte ser eller

engagerar sig i eleven i sitt ämne i kombination med lektioner med ostimulerande lektioner. Arya Ansari och Kelly Purtell(2018) tar i sin artikel upp vikten av att uppmärksamma och ge goda förutsättningar gällande kontinuitet i skolgång redan i de yngre skolåren. Studien är kvantitativ och bygger på insamlat data bland 3349 barn i förskoleklass i 50 olika delstater i USA. Författarna finner i sin studie att frekvent ströfrånvaro redan i tidig ålder ökar risken för problematisk skolfrånvaro i äldre årskurser. I denna studie har författarna även

uppmärksammat att elever med annat modersmål och elever som lever i familjer där någon av föräldrarna lider av psykisk ohälsa ökar risken och ger ökade förutsättningar för problematisk skolfrånvaro i skolans högre årskurser. För att ge goda förutsättningar till god skolnärvaro har Tobias Forsell (2020) har skrivit en avhandling som behandlar problematisk skolfrånvaro ur elevers, föräldrars och skolpersonals perspektiv. Studien är kvalitativ och utgår från ett inifrån perspektiv förmedlat av individer ur tre olika informantgrupper. Totalt intervjuade Forsell 41 personer: 15 elever, 15 föräldrar samt 11 skolpersonal. Denne konstaterar i avhandlingen nödvändigheten av att ha ett helhetsperspektiv på den problematiska skolfrånvaron.

Författaren beskriver att det finns en växelverkan mellan individ, miljö samt dess

förutsättningar. I författarens studie framträder elever med problematisk skolfrånvaro som en heterogen elevgrupp. Denne menar att bakomliggande faktorer, vad som utlöser frånvaron och vad som vidmakthåller frånvaron är tre komponenter som behöver förstås. Det som utlöste frånvaron behöver dock inte vara orsaken till att eleven inte kommer till skolan. Forsell konstaterar i avhandlingen att vidmakthållande faktorer tillkommer när eleven är frånvarande under längre tid. Vidmakthållande faktorer kan vara nedstämdhet och depression, generaliserad ångest och oro, reducerad förmåga att hantera yttre och inre krav och

upplevelsen av instabila band med betydelsefulla andra. Att hamna efter i skolarbetet eller upplevelse av ökad känslighet för skolrelaterade motgångar kan vidmakthålla frånvaron. Forsell konstaterar att ju längre en elev är frånvarande från grundskolan desto högre risk att aspekter som maktlöshet, normlöshet, social isolering befäster elevens känsla av alienation. Vid omfattande och långvarig frånvaro begränsas dessutom vanligtvis elevens sociala aktiviteter och ensam aktiviteterna ökar. I studien uppmärksammas elevers psykiska ohälsa sett utifrån en faktor som bidrar till problematisk skolfrånvaro men beskrivs även vara en faktor som kan utlösas utifrån en problematisk skolfrånvaro. Även Katie Finning, Polly Waite, Kate Harvey, Darren Moore, Becky Davis och Tamsin Ford (2020) lyfter fram psykisk ohälsa som en faktor som påverkar skolnärvaron. Författarna har genomfört en kvalitativ studie där de intervjuade 16 lärare från tre olika skolor i fokusgrupper om deras uppfattning om riskfaktorer för problematisk skolfrånvaro. Respondenterna identifierade en rad

riskfaktorer som de anser bidrar till problem med skolan. Dessa inkluderar vissa skolfaktorer, men uppfattningen var att dessa faktorer var mindre viktiga än individuella, familje- och kamratfaktorer. Respondenterna ansåg att psykisk ohälsa är en riskfaktor som påverkar närvaro, men fokuserade främst på ångest snarare än depression, beteendestörningar eller andra psykiska problem. Deras uppfattning var att skolfaktorer hade mindre betydelse än individuella, familje- och kamratrelationer. Kopplat till psykisk ohälsa belyser Trude Havik, Edvin Bru och Sigrun K Ertesvåg (2015) fram sambandet mellan stress och trygghet i skolmiljön. I deras studie framträder elevens upplevelse av trygghet just som en viktig del. Syftet i denna kvantitativa studie var att undersöka hur elever uppfattar relationer med klasskamrater och lärares ledningsförmåga associerat med problematisk skolfrånvaro. Eleverna som deltagit i studien kom från 45 olika kommuner i Norge. Undersökningen genomfördes höstterminen 2012 där 5465 elever deltog från årskurs 5-9. I studien konstateras att skolfaktorer som relationer mellan elever, mellan elever och lärare samt lärares

ledningsförmåga och engagemang oavsett individuella eller föräldrapåverkan har stor betydelse för att elever trivs i skolan och för att främja närvaro. Skolpersonalen är de första som kan identifiera skolfrånvaro och det är viktigt att känna till vilka riskfaktorer som finns. Havik et al. (2015) menar att ju äldre eleverna är desto mindre blir elevernas engagemang till skolan. Deras hypotes är att engagemanget minskar med ökad ålder då det i högre årskurser blir ökad press, ökad stress, fler lärarkontakter med ämneslärare, fler test och prov att

förbereda sig samt införandet av betyg. Resultaten visar även att problematiska relationer med lärare kan bidra till problematisk skolfrånvaro. Med den ökade pressen och stressen på

högstadiet menar Havik et al. (2015) att lärares engagemang är än mer betydelsefullt än i tidigare årskurser.

Även i Forsells (2020) studie läggs stor tyngdpunkt vid elevens upplevelse av trygghet och goda förutsättningar i lärmiljön. Författaren menar att den problematiska skolfrånvaron ofta byggs upp under en längre tid och är vanligen relaterad till samverkande faktorer på flera nivåer: till eleven och lärandet, elevernas relationer till skolpersonal och i synnerhet till de övriga eleverna. När eleven upplever misslyckanden på flera områden samtidigt ökar risken för problematisk skolfrånvaro.

Malin Gren Landell, Cornelia Ekerfelt Allvin, Maria Bradley, Maria Andersson och Gerhard Andersson (2015) har genomfört en kvantitativ online-studie med ett öppet frågeformulär. Syftet med studien var att ta reda på vad undervisande lärare i årskurs 6-9 ansåg vara bidragande faktorer till problematisk skolfrånvaro samt att undersöka om det finns sociodemografiska skillnader i hur olika faktorer påverkar. 158 lärare som undervisar i ordinarie undervisning och specialundervisning i årskurs sex till nio deltog. Lärarna ombads att bedöma vikten av sannolika orsaker för problematisk skolfrånvaro. Utfallet av studien pekar på varierande svar inom skolfaktorer, individuella faktorer samt sociala faktorer både sett ur skolperspektiv samt ur ett familjeperspektiv. Lärare i specialundervisning betraktade skolfaktorer som mer betydelsefulla än lärare i vanlig utbildning gjorde.

Gren Landell et al. (2015) tar i sin studie upp att lärare/mentorer ansåg att föräldrars attityder och familjesituation, skolans organisatoriska faktorer som bristande uppmärksamhet och registrering av frånvaro och att vissa lektioner anses mindre användbara av eleverna alla är faktorer som bidrar till skolfrånvaro. Låg självkänsla och låga förväntningar bland elever samt dåligt anpassade läroplaner ansågs också bidra. Författarnas studie visar att enskilda faktorer, mående, hög ångest samt depression bedöms som de vanligaste orsakerna till problematisk skolfrånvaro. Psykisk ohälsa och frånvaro påverkar inlärningen och därför är dessa problem oroande för skolpersonal. Även om lärare möter elever med psykiska problem varje dag är det inte deras plikt att aktivt arbeta med sådana problem. Gren Landell et al. (2015) konstaterar dock att lärare behöver kunskap om tidiga tecken på de vanligaste psykiska problemen för att tidigt upptäcka och kunna hjälpa eleverna till rätt ställe för att få hjälp med dessa problem. Då forskningen gemensamt ser psykisk ohälsa som en riskfaktor för en ökad problematisk

skolfrånvaro är det en viktig del i att ringa in förutsättningar som kan öka dessa. Sandra L. Christenson och Martha L. Thurlow (2004) har genomfört en empirisk studie med syfte att kartlägga en ökad sårbarhet för detta. Studien är genomförd på fyrtiofem skolenheter från förskoleklass till skolår 12 i USA. Samtliga skolor är kopplade till ett projekt som går under benämningen Check & Connect. Projektet syftar till att följa upp och skapa förutsättningar för unga personer att studera vidare på högskola och universitet. Deras studie pekar på att elever som bor i socioekonomiskt utsatta områden löper en högre risk att få en problematisk

skolfrånvaro. Författarna ser i sin studie en ökad risk i dessa områden att det finns olika former av psykisk ohälsa inom familjen. Detta kan innebära att det behöver in stödinsatser i familjen som tryggar upp för att generera en ökad skolnärvaro för eleven.

Både Ekstrand (2015) och Ifous forskningsöversikt (2019) pekar på vikten av mer forskning kring orsakerna till problematisk skolfrånvaro för att kunna angripa problematiken och genomföra rätt åtgärder.

3.3 Åtgärder kring elever med problematisk skolfrånvaro

Ken Reids (2012) forskningsstudie är skriven specifikt ur två perspektiv, dels på grund av den forskning och yrkesverksamhet som han utfört på fältet i över fyrtio år, dels som en följd av att han varit ordförande i National Behaviour and Attendance Review i Wales och skrev den efterföljande rapporten NBAR 2008. Reid skriver om vikten av att upptäcka frånvaro tidigt för att kunna sätta in åtgärder. Författaren betonar fungerande närvarosystem och uppmanar skolor att använda data över frånvaron för att upptäcka mönster i frånvaron och därigenom svagheter i skolans organisation. Det finns dock olika perspektiv att belysa skolfrånvaro utifrån. Carolyn Gentle-Genitty, James Taylor och Corinne Renguette (2020) menar i sin artikel att man behöver förändra sitt sätt att se på frånvaro. Istället för att fokusera på frånvaro ska man vara uppmärksam på närvaro. De visar att elever som är engagerade och ser värde i utbildning är mindre benägna att vara frånvarande. Gentle-Genitty et al (2020) hävdar att skolor inte har haft effektiva frånvarorutiner. Effektiva rutiner krävs för att samla in mer exakta data för att finna beteendemönster, förändringar och vilka åtgärder som ska vidtas för att skydda alla elever och kunna erbjuda stöd till dem som är mest i behov. Närvarokontroller kan användas för att kontrollera studentens närvaro varje dag, varje halvdag eller efter period. Period- eller halvdagsspårning fångar mer effektivt mönster och närvarobeteenden. Med effektiva rutiner kan negativa mönster upptäckas tidigt. Dock menar de att det inte är någon mening att samla in information om den inte kommer att användas för att hjälpa eleverna. Att fokusera på närvaro sparar pengar, hjälper eleverna att lämna skolan där man når målen och hjälper i slutändan skolorna att spela de roller de var tänkta att spela som broar mellan familjer och samhällen för att förbereda eleverna för sina roller som ansvariga medborgare. Gentle-Genitty et al. (2020) konstaterar att elever som har frånvaro under en termin är mer benägna att ha pågående frånvaro. De menar att lärare måste lära sig mer om sammanhanget för studenternas frånvaro. Man behöver ta reda på kunskap om huruvida frånvaron ökar om eleverna har en vikarie, saknas elever av lärare när de är frånvarande vissa dagar, finns det ett mönster i att missa samma lektioner samt är alla syskon i en familj frånvarande specifika dagar på grund av att livssituationer för att kunna kartlägga frånvaron.

Ken Reid (2012) hävdar att man för att bekämpa och minska skolfrånvaron måste flera åtgärder och insatser genomföras både på nationell och lokal nivå. Insatserna som Reid nämner är bland annat att se till att alla elever kan njuta av och uppnå framgång. Alltför många elever hamnar efter i sina studier mycket tidigt under sitt lärande, ofta på grund av otillräcklig kompetens och läskunnighet. Det är viktigt att göra det möjligt för dessa elever att komma ikapp så snabbt som möjligt. Det kan göras med hjälp av insatser som en-till-en-undervisning samt med hjälp av mer personal med rätt kompetens att ge elever

stödinsatser. Författaren betonar de kunskapmässiga och pedagogiska delarna som en viktig faktor. Det finns dock forskning som lyfter fram och betonar även de sociala och fysiska delarna.

I Ifous forskningsöversikt (2019) beskrivs att goda lärmiljöer är en viktig faktor. Detta innebär undervisningskvalitet och gott ledarskap i klassrummet, positiva förväntningar på eleverna samt goda relationer mellan elev och lärare. För att lärmiljön ska vara

närvarofrämjande krävs att elever känner att de tillhör gruppen och att undervisningen är anpassad efter varje elevs förutsättningar. Adekvat stöd och anpassningar behöver ges i undervisningen. När elever ges möjlighet att lyckas i skolan kan närvaron främjas. Den enskilda läraren är av stor betydelse för om elever är närvarande eller inte i skolan. Lärarens förmåga att sätta sig in i och förstå elevens situation framstår som särskilt viktig. Likaså behöver läraren ha höga men rimliga förväntningar på eleverna. Lärarens relationskompetens är betydelsefull. Eftersom elever är olika och behöver olika insatser för att må bra i skolan konstateras det i Ifous forskningsöversikt att det är betydelsefullt att det erbjuds ett brett spektrum av insatser som stödjer elevers välbefinnande och hälsa i det närvarofrämjande arbetet.

Även Ekstrand (2015) menar att framgång nås genom ett positivt klimat, trygga relationer med vuxna och med kompetent personal. Eleverna behöver vuxna som bryr sig om, lyssnar, respekterar och engagerar dem både socialt och pedagogiskt. Eleverna behöver även

självförtroende, utmanas att ta beslut och att ha inflytande över skolarbetet. Ekstrand menar att skolan måste ha betydelse för individen och att skolan behöver utmana eleverna eftersom frånvaron är ett sätt att visa motstånd och en demonstration mot traditionell skolkultur, klassreproduktion och dålig behandling. Dessa elever ifrågasätter utbildningssystemets legitimitet. Ekstrand hävdar att fokus behöver var på att fokusera på elevernas styrkor snarare än svagheter.

Forsell (2020) kommer till slutsatsen att för att öka närvaron behövs förändringar i skolmiljön anpassade till den enskilda elevens behov och till de faktorer som föranledde och vidmakthöll frånvaron. Elever med problematisk skolfrånvaro har ofta ett omfattande behov av stöd i ett längre tidsperspektiv. Det är avgörande att eleven kan känna social tillhörighet och tillit till skolmiljön. När den problematiska skolfrånvaron pågått under en längre tid behöver

processen att närvara ses i ett längre perspektiv. Förändringar som bidragit till att vända den problematiska skolfrånvaron till ökad närvaro och återintegrering har handlat om

stadieövergångar, skolbyten, undervisning i alternativa lärmiljöer eller att betydelsefulla personer har skapat förändrade förutsättningar för aktivt deltagande i

utbildningssammanhang. Personer som kunnat bygga tillit och förtroende har haft en

framträdande roll i det närvarofrämjande arbetet. Skolpersonalens förhållningssätt till eleven har stor betydelse för hur eleven ser på sig själv som lärande individ. Forsell (2020)

konstaterar att elever som ökat närvaron efter en längre period med problematisk skolfrånvaro har ofta gjort det i ett sammanhang där de känt sig bekräftade och där de känt samhörighet med andra. I skolan finns det inte bara kunskapsmässiga mål att förhålla sig till som elev utan även sociala koder i interaktion och samspel med andra människor.

I Christenson och Thurlows (2004) studie framkommer att dessa båda faktorer kan vara en utmaning för många elever. Författarna pekar på att det i skolans lärmiljöer ställs både kunskapsmässiga och sociala krav på elever att förhålla sig till i skolan. Författarna pekar på

att det i skolan är viktigt att vara uppmärksam på båda dessa komponenter. Vad som även framkommer i studien är vikten av att skolan uppmärksammar individens egna utveckling framför var den borde förhålla sig åldersadekvat. Författarna skriver att det är av stor vikt att skolan möter eleven på dess utvecklingsnivå och individanpassar skolundervisningen så att eleven får en upplevelse av att lyckas genom sin skoldag.

Gren et al. (2015) studie visar att för att förhindra skolfrånvaro är det viktigt att alla yrkesverksamma både lärare, psykiatrisk personal och socialarbetare har kunskap om allmänna orsaker till problematisk skolfrånvaro. Om föräldrar, lärare, psykiatriker och

socialarbetare har fasta åsikter om vad som orsakar problematisk frånvaro kan arbetet med att få eleven tillbaka till skolan hindras. Både Gren et al. (2015) studie och Christenson och Thurlow (2004) belyser vikten av att fånga alla parters röster för att kunna arbeta med problematisk skolfrånvaro. De visar på vikten av samarbete mellan skolan, föräldrarna och eleven för att kunna ta itu med alla faktorer som kan leda till problematisk skolfrånvaro. En ogynnsam hemsituation, psykiska problem eller alkoholmissbruk hos föräldrar var tydliga orsaker till den problematiska frånvaron i studien. Den sortens utmaningar ligger inte inom skolans ansvar och resultaten visar på behovet av samarbete med familjen och i vissa fall med socialtjänsten. De konstaterar även att lärare, yrkesverksamma inom skolhälsa och rektorer måste ha kunskap om hur man kan ta itu med familjeproblem med elever och föräldrar och utveckla effektiva sätt att hitta hjälp från och samarbeta med sociala och psykologiska tjänster. I Forsells (2020) studie framkommer att det är gynnsamt och närvarofrämjande när ansvaret fördelats mellan flera aktörer i skolan. När skolpersonal, föräldrar och elev haft en gemensam förståelse och syn på svårigheter, styrkor och möjliga vägar framåt har

förutsättningarna ökat för ökad närvaro. På skolan ses inte bara den enskilda pedagogen som en bidragande faktor i att arbeta med problematisk skolfrånvaro. I forskningsöversikten Ifous (2019) konstateras att elevhälsan har en betydelsefull uppgift vilka kan göra skillnad för elever genom att arbeta på samtliga nivåer: organisations-, grupp samt individnivå. Här konstateras att den organisatoriska medvetenheten handlar om helhetsperspektiv och systematik i arbetet med skolnärvaro, en god skolkultur, förebyggande och proaktivt elevhälsoarbete, trygga övergångar mellan stadier, grupper och skolor samt en dialog och samverkan inom och utom skolorganisationen till exempel med vårdnadshavare och med aktörer i det omgivande samhället. Om skolor ska bli framgångsrika och kunna främja skolnärvaro måste ett medvetet utvecklingsarbete ske och all personal få stöd. För att kunna arbeta främjande med elevers närvaro i skolan krävs att skolan som organisation är flexibel och kan anpassas efter de individer som ingår i organisationen och inte tvärtom. Inom skolans organisation har elevhälsan en betydelsefull roll. Elevhälsans arbete bör i stor utsträckning vara förebyggande och ha en hälsofrämjande inriktning. Elevers nedstämdhet eller depression måste tas på allvar i det skolnärvarofrämjande arbetet. Problematisk skolfrånvaro kan uppstå i samband med psykisk ohälsa, sociala problem eller missbruk. Det behövs kunskap om hur tidiga tecken kan upptäckas hos eleverna så att de kan få snabb hjälp.

I forskningsöversikten Ifous (2019) skrivs att det saknas forskning kring samverkan med andra samhällsaktörer utanför skolan till exempel socialtjänst och vården. Dock framhålls samarbete mellan dessa som central för att främja ungas skolgång och psykiska hälsa i

samhällsdebatten, mer forskning skulle behövas för att bidra till utveckling av samverkan mellan dessa instanser.

3.4 Sammanfattning

Orsaker till en ökad problematisk skolfrånvaro kan ses ur flera perspektiv dels utifrån den enskilde individen men även sett utifrån en växelverkan tillsammans med den grupp och miljön individen samspelar i. Tidigare forskning visar att tydliga närvarorutiner och tidiga insatser är betydelsefullt. Orsaker till problematisk skolfrånvaro kan ses utifrån såväl individ, grupp samt organisationsnivå. Dessa aspekter samspelar med varandra och bör inte beaktas separat. En annan avgörande del som kan komma att påverka elevers skolfrånvaro är samverkan mellan olika parter. När skolpersonal, föräldrar och elev haft en gemensam förståelse och syn på svårigheter, styrkor och möjliga vägar framåt har förutsättningarna ökat för ökad närvaro. Här spelar även elevhälsans roll en viktig faktor där den specialpedagogiska kompetensen kan vara med och bidra till en ökad kunskap, förståelse och samsyn. Även andra samhällsaktörer såsom BUP och socialtjänst kan vara med och bidra med sina professioner och kompetenser.

I tidigare forskning framträder inte specifikt specialpedagogens roll vid problematisk skolfrånvaro. I vår studie belyser vi utifrån specialpedagogens roll komplexiteten kring problematisk skolfrånvaro gällande förebyggande, främjande och åtgärdande insatser.

4 Teoretisk utgångspunkt

Studiens teoretiska utgångspunkt bygger på ett sociokulturellt ramverk.

4.1 Sociokulturellt ramverk

Denna kvalitativa intervjustudie bygger på ett sociokulturell ramverk där individens lärande kan ses utifrån ett samspel med den miljö den samspelar utifrån.

Inom det sociokulturella perspektivet ses Lev Vygotskij (1978) som dess grundare. Vi har valt att utgå från dennes studier samt flera forskare som följt dennes forskningsinriktning såsom Jerome Bruner, David Woods och Gail Ross (1976) samt den nutida svenska forskaren Roger Säljö (2014). Vygostski är stark tongivare av den sociokulturella teorin där Säljö är en

efterföljare och vetenskapsman som har omfamnat den sociokulturella teorin. Mellan detta tidsspann då dessa forskare varit verksamma har det funnits fler forskare som har hämtat sin inspiration från detta forskningsperspektiv.

Inom den sociokulturella teorin anges att lärande är något som sker hela tiden för människan främst i sociala sammanhang. Exempel på detta kan vara såväl kulturella, historiska som situationsbundna sammanhang (Vygotskijs, 1978).

Säljö (2014) är en nutida forskare som har hämtat stor inspiration utifrån Vygotskijs studier. Säljös studier bygger på att de kommunikativa processerna är centrala i lärande och

utveckling. Säljö har anammat Vygotskijs teori som utgår från att barnet kan utvecklas i sina kunskaper genom att det får försöka själva genom vägledning av en vuxen person som hjälper till att ge instruktioner om hur det ska gå till och stöttar barnet, vilket kan ge barnet möjlighet att utveckla sina förmågor. Säljö beskriver detta genom begreppet ”scaffolding” som kan liknas vid ordet stöttning. Begreppet stöttning, scaffolding, är en metafor som myntades av den amerikanske psykologen Bruner et al. (1976) för att beskriva den hjälp och vägledning som kännetecknar samspelet i många typer av nybörjare-expert interaktioner. Stöttning utgörs av ett stöd som successivt avtar och dras undan allt eftersom förmågan till självständigt

agerande utvecklas. I skolsammanhang är det främst läraren som på olika sätt stöttar elevernas utveckling av nya begrepp, kunskaper och färdigheter. Stöttning kan ske genom en

genomtänkt planering av innehållet i undervisningen, genom val av relevanta aktiviteter såväl som genom en lyhörd och flexibel anpassning i interaktionen skriver författarna.

Säljö (2014) beskriver olika former av stöttning som ligger till grund för elevers utveckling och lärande. Denne beskriver stöttning utifrån samspel på olika plan: mellan lärare och elev samt mellan elever. Eftersom elevernas självbild växer fram genom interaktion med omgivningen är det detta samspel som utgör förutsättningen för lärandet och blir avgörande för om eleverna ska känna sig inkluderade, trygga, våga kommunicera och kunna

utvecklas. Pauline Gibbons (2010) betonar lärarens viktiga roll för att skapa en

klassrumsmiljö där eleverna känner tillit, mening och sammanhang och där eleverna stärks i sin identitet som individer med värdefulla resurser och erfarenheter. Inkluderande regler och