Pilotgenomgångar

Den pilotgenomgång av datorprototypen som ägde rum innan affischen utvecklades var en god idé då den gav en utomstående åsikt innan det var dags för den heuristiska utvärderingen. Pilotgenomgången gav författaren möjlighet att se hur väl pappersprototypen hade översatts till datorprototyp. Tack vare att datorprototypen haft sin pilotgenomgång när den togs fram blev det möjligt att kartlägga vad den informativa affsichen behövde innehålla. Pilotgenomgången för affischen var värdefull av samma anledningar. Genomgångarna gav författaren en liten insikt i hur pantare skulle uppleva interaktion med designerna.

Dessa pilotgenomgångar var mer spontana än den heuristiska utvärderingen och de tidigare

användartesterna, i det att deltagarna inte var förberedda på vad de skulle få se. De visste bara att det rörde den studie de tidigare deltagit i. Eftersom deltagarna inte hade fått några frågor skickade till sig i förväg kunde de ge sin spontana kritik. Detta simulerade en situation som hade kunnat uppstå i verkligheten när en pantare använder en Pantamera Express-automat. Författaren gaves således en chans att sätta sig in i användarupplevelsen på ett sätt som inte hade blivit möjlig endast genom den heuristiska utvärderingen.

Ett potentiellt problem med pilotgenomgången var att båda deltagarna tidigare varit involverade i processen. Hade de gjorts med personer som inte sett pappersprototypen resultaten kanske blivit annorlunda. Pilotgenomgångarna var ju, trots allt, till för att ge författaren en uppfattning om användarupplevelsen som den heuristiska utvärderingen inte kunde ge.

5.3.3.3.2. Utvärdering av detaljeringsfasens prototyp och affisch

Medan den heuristiska utvärderingen inte gav några svar på hur en pantares användarupplevelse hade gått till i verkligheten gav den författaren värdefulla anmärkningar kring designerna. Den krävde också mindre av författaren än tidigare tester. Författaren behövde inte spela alla de roller Arvola (2014) beskriver (testledare, dator eller observatör) utan endast rollen som värd. Ansträngningen som författaren behövde göra låg istället i förberedelserna inför utvärderingen.

Medan det kan ha funnits en risk i att två av fyra granskare tidigare hade varit med och analyserat testgränssnitten ansåg författaren att deras åsikter fortfarande skulle vara relevanta. De hade trots allt inte sett någon av författarens tidigare iterationer. Deras tidigare deltagande gjorde att utvärderingen på sätt och vis blev en slags produktjämförelse.

Att den heuristiska utvärderingen fick äga rum i Facebook Messenger istället för Zoom, som

ursprungligen tänkt, blev inte ett hinder för dess utförande. Lösningen var planerad sedan innan enligt Gardners (2007) rekommendation. Även kommunikationsverktyget Discord hade planerats in som potentiell lösning på detta problem men visade sig ställa till problem för en av granskarna. Den enda konsekvensen av att genomföra mötena i Facebook Messenger var att författaren inte kunde använda sina hörlurar i samtalet. Detta påverkade inte möjligheten att kommunicera med granskarna på något vis trots att författaren möjligtvis hördes något sämre.

Efter att de problem som den heuristiska utvärderingen identifierat åtgärdats uppdagade det sig för författaren att Zoom hade en så kallad remote mouse control-funktion. Funktionen hade tillåtit deltagare att styra författarens mus under test av datorprototypen om den delats från författarens datorskärm. Detta hade kunnat möjliggöra mätning av deltagarens tidsprestation vid utförande av olika uppgifter per Albert och Tullis (2013) rekommendation eftersom deltagarna då själva hade kunnat klicka sig igenom prototypen. Remote mouse control hade således varit en bra metod att använda för att, trots distansen, kunna undersöka användarupplevelsen på ett mer traditionellt vis. Hur resultaten hade sett ut om utvärderingen av datorprototypen skett på detta vis går inte att säga, varför detta kan ses som en brist i utförandet. 

5.3.3.4. Resultat

Anledningen till att författaren beslutade att avsluta designprocessen efter att de första justeringarna efter den heuristiska utvärdering gjorts var just att designprocessen inte utfördes i samarbete med Returpack. Författaren bedömde att det inte var nödvändigt att utföra ytterligare användartest och justeringar; Arvolas (2014) designprocess hade i teorin kunnat avslutas vid det tillfälle som de sista justeringarna gjordes.

De justeringar som gjordes efter den heuristiska utvärderingen är dock oprövade. Det går inte att veta om de hade varit framgångsrika hos pantarna. Författaren har varit tvungen att utgå från sina

erfarenheter och tidigare insamlad data för att komma fram till de slutgiltiga besluten. Utifrån dessa faktorer har det som av författaren anses vara de bästa möjliga lösningarna för designerna tagits fram. Resultaten av den heuristiska utvärderingen lade grunden för de sista justeringarna som gjordes av datorprototypen och den informativa affischen. Om författaren hade arbetat på uppdrag av Returpack hade det inte varit omöjligt att ytterligare designförändringar hade genomförts; förändringar som hade

ägt rum efter de som gjordes i samband med utvärderingen (se 4.4.3). För att se till att designerna verkligen skulle fungera vid Pantamera Express-automaterna hade troligtvis även mer omfattande användartester eller utvärderingar behövt göras.

Verkliga resultat hade inte gått att observera så länge designerna inte integreras på riktigt vid en eller flera Pantamera Express-automater. För att göra det möjligt att utvärdera hela användarupplevelsen hade studier i liknande form av pantarintervjuerna på Returpunkten i Åby (se 4.2.1.) behövt genomföras där automaterna finns. Dessa hade förslagsvis kunna bestå av att pantare som tidigare använt den digitala utbetalningsmetoden med Mobilt BankID får jämföra denna med Swish-versionen. På så vis hade man kunnat identifiera den nya designens styrkor och svagheter jämfört med dess föregångare. Detta leder in till nästa punkt: