PM: Öppnandet av yttligare beredskapsplatser på anstalter 2019-04-

I detta dokument presenteras en promemoria kring beredskapsplatserna. Dokumentet fördjupar grunden till de 194 beredskapsplatserna samt redogör för framtida beredskapsplatser ifall 194 platser inte räcker till. Här redogörs också resonemanget kring varför beredskapsplatserna genomförs, och vad en beredskapsplats är.

5.2.1 Textanalys av dokumentet

Kopplat till behovet av att ha en viss marginal gällande beläggning, kan ett tillskott av minst 500 anstaltsplatser vara en rimlig målbild innan det att en kapacitetssökning kan realiseras genom redan fattade beslut. (s.1)

I citatet ovan utifrån modalitet så uttrycks det med låg affinitet att det finns ett behov av att ha en viss marginal gällande beläggningen, men det uttrycks inte som att det är ett stort behov. Benämningen av målbilden som “rimlig” uttrycker en hög affinitet, eftersom målbilden då uppfattas som verklighetsförankrad. Transitivitet uttrycks i “redan fattade beslut” utan att förklara vilka beslut och vem som har tagit beslut. Kopplat till behov av att ha en viss marginal avviker detta citat från tidigare kommunicerad uppfattning om att beredskapsplatser skall ses som en nödvändighet. Den social praktiken kan åskådliggöras genom att 500 platser är redan beslutade om, “genom redan fattade beslut.”, vilket får det att framstå som att ledningen redan bestämt utfallet.

Bedömningen baseras på erfarenheter av de senaste årens beläggningsutveckling samt på de beslut som har fattats under slutet av 2018 gällande öppning av nya platser i samtliga säkerhetsklasser. Även säkerhetsavdelningens riskanalys visar på vikten av att upprätthålla myndighetens förmåga att differentiera klienter effektivt även vid hög beläggning. (s. 2)

Modaliteten i citatet ovan uttrycker att bedömningen baseras på erfarenheter och tidigare beslut, här besluts som har fattats under slutet av 2018. Det framställs som att dessa beslut och erfarenheter är något som är självklart och en form av sanning för verksamheten. Man förstärker beslutet genom att uttrycka “Även säkerhetsavdelningens riskanalys visar...”, vilket kan uppfattas som en objektiv bedömning av beslutet och erfarenheten. Transitivitet uttrycks i citatet ovan gällande erfarenhet och vikten, då dessa saknar orsakssambandet gällande vad man lärt sig och varför det är viktigt med differentiering av klienter. Den sociala praktiken gör det möjligt att verksamheten får en större förmåga att flytta på klienter vid behov, genom nyttjande av beredskapsplatserna.

Beslut om 69 nya platser i säkerhetsklass 1 och 2 fattades under hösten 2018, i huvudsak i form av beredskapsplatser genom dubbelbeläggning. (s.2)

Modaliteten i citatet ovan uttrycker att det är ett beslut fattat om beredskapsplatser genom dubbelbeläggning. Meningen är uppbyggd på så sätt att det är ett icke- förhandlingsbart påbud, som redan är beslutat. Utifrån transitivitet så skall beredskapsplatser uppfattas som dubbelbeläggning, vilket avviker från tidigare kommunicerad definition av vad “plats” är. Det går från att vara en anstaltsplats till en beläggningsplats till en dubbelbeläggning. Genom att se till den sociala praktiken så är det också första gången som begreppet dubbelbeläggning används för att beskriva innebörden av beredskapsplatser, som att det är underförstått för alla anställda.

Inventeringen har genomförts i uppdragsform utifrån gemensamma ramar och checklistor. En nationell arbetsgrupp har samordnat och utgjort stöd i de regionala och lokala inventeringar som har genomförts med brett deltagande. Inventeringar har gjorts med perspektiv på såväl lokaler som bemanningsbehov för att kunna hantera öppnande av identifierade platser så att en god arbetsmiljö och säkerhet kan behållas.

(s. 2)

I citatet ovan uttrycks en modalitet i att det har genomförts en inventering, men ingen ytterligare förklaring av vad eller vem som har inventerats. Genom att uttrycka att detta har gjorts “utifrån gemensamma ramar och checklistor” uppfattas inventeringen som att den har en hög affinitet, och att resultatet av inventeringen är objektivt. Transitivitet i texten är hur skribenten använder ord som uppdragsform, nationell arbetsgrupp och brett deltagande samt perspektiv utan att säga vilka dessa personer är och för vems syfte och vad är det för perspektiv - lokalt eller nationellt intresse. Utifrån den sociala praktiken uttrycks det att hantering innefattar risktagande kring att “en god arbetsmiljö och säkerhet kan” gå förlorad”. Det förutsätter också den sociala praktiken påverkas, då det kommuniceras ett antagande om att det innan beslutet fanns en god arbetsmiljö och säkerhet.

Inventeringen under februari 2019 har resulterat i att ett mycket stort antal möjliga beredskapsplatser har identifierats. Efter inventeringen har en genomgång, bedömning och kategorisering skett på nationell nivå. Identifierade platser har kategoriserats i tre nivåer:

• Grön nivå: Platser som är möjligt att inrätta som beredskapsplatser med en relativt

sett mindre påverkan på kvaliteten i verksamheten, och med inga eller relativt sett mindre behov av lokalanpassningar eller bemanning. 245 platser, vara 194 i säkerhetsklass 1 och 2 och 51 i säkerhetsklass 3.

• Gul nivå: Platser som är möjligt att inrätta som beredskapsplatser, men som kräver

ambitionssänkningar till exempel kring syselsättning för klienter alternativt kräver mer betydande lokalanpassningar eller bemanningsförstärkningar. Cirka 240 platser.

• Röd nivå: Platser som endast är möjliga att tillfälligt använda för förläggning av

klienter, men inte som bokningsbara beredskapsplatser. Cirka 630 platser. (s.2)

I block-citatet ovan synliggörs modaliteten genom att man med hög affinitet uttrycker att “Inventeringen under februari 2019 har resulterat i “vilket skapar en sanning om att inventeringen ligger till grund för något, i detta fall “att ett mycket stort antal beredskapsplatser har identifieras.”. Vidare gällande modaliteten kommer denna också till uttryck i att efter inventeringen har en genomgång, bedömning och kategorisering skett på en nationell nivå, vilket förstärker påståendet om att inventeringen är en sann avspegling av verkligheten. I en mening av citatet ovan, “Identifierade platser har kategoriserats i tre nivåer:” uttrycks det hög affinitet gällande kategoriseringen, eftersom innan kategoriseringen skrivs det att det har gjorts en inventering, genomgång och bedömning. Citatet framställs som en sanning till mottagaren och som en väl genomarbetad konstruktion av verkligheten.

Gällande transitivitet i blockcitatet så upplevs skribentens intention vara att beskriva vad som har föregått de tre kategoriseringar som nu gjorts. Dock är skribentens intention också att inte avslöja vad det är som faktiskt har inventerats tills de olika kategoriseringarna presenteras. Kategoriseringarna är grön, gul och röd nivå.

Om man ser till den sociala praktiken så finns det olika utfall beroende på kategoriseringsnivå. I den gröna nivån anses det finnas en liten risk för att det skall ske en påverkan på kvaliteten i verksamheten. Det anses inte heller föreligga något

behov, alternativt ett mindre behov av lokaler och bemanning. Här informeras det att det är 245 platser som kan inrättas i en grön nivå. I den gula nivån kommer den sociala praktiken att påverka verksamheten negativt, då en ambitionssänkning gällande klienters sysselsättning måste ske samt att det kommer att kräva betydande anpassningar vad gäller lokaler och bemanning. Inom den gula nivån finns ca 240 platser att tillgå. I röd nivå kommer det endast finnas möjligheter att tillfälligt använda beredskapsplatser, vilket innebär placering av klienter på “andra platser” än i nuvarande verksamhet. Här finns cirka 630 platser. Den sociala praktiken blir således att 1002 platser skapats, samtidigt som 870 av platserna är villkorade med försämring av kvalitet och en ökad resurshantering.

Anstalts- och häktesavdelningen ser öppnandet av platserna i säkerhetsklass 1 och 2 som nödvändigt i syfte att på ett planerat sätt kunna hantera beläggningssituationen på anstaltssidan, men också med indirekt betydelse för beläggningssituationen på häkte. Identifiering av platserna har skett i en process med genomförande och förankring lokalt, regionalt och nationellt där olika konsekvenser har belysts. (s.4)

Modaliteten i citatet uttrycks genom att man benämner öppnandet av platserna som “nödvändigt”. Tidigare i samma dokument har öppnandet av de nya platserna uttrycks som att verksamheten är i behov av en viss marginal gällande beläggning. Genom att benämna det som nödvändigt skapas en hög affinitet och konstruerar en verklighet där öppnandet av nya platser är ett måste. Vidare gällande modaliteten uttrycks det att identifiering av platserna har skett genom en självklar process, där de tydligt har förankrats och att en konsekvensanalys av något slag har skett. Affiniteten är således hög i hela ovanstående citat. Gällande transitiviteten kan man tolka skribentens uttryck i texten som det är “Anstalts- och häktesavdelningen” som i samråd uttrycker sig i detta dokument och att eventuella konsekvenser skulle vara likartade trots att verksamheterna har olika mål och syfte. Det uttrycks inte heller vem, som i en person, utan hela “anstalts- och häktesavdelningen” uttrycks som ett subjekt. Avslutningsvis gällande citatet ovan angående social praktik så uttrycker man att det finns en planering kring hanteringen av beläggningssituationen på både anstalt och häkte. PM:et uttrycker dock att det enbart är ett PM om inrättandet av yttligare beredskapsplatser på anstalt.

Om beredskapsplatserna ska vara öppna över en längre period kan det exempelvis inte uteslutas att de bemanningsbehov som initialt har bedömts som nödvändiga behöver ses över i syfte att kunna upprätthålla en god och säker arbetsmiljö. (s.4)

Modaliteten i citatet gör gällande att det är nödvändigt att behålla tidigare bemanning, vilket avviker från tidigare bedömning om att bemanningen inte kommer påverkas. Det självklara är alltså nödvändigheten att behålla bemanningen som den är, men att det kan behöva förstärkas istället för att det måste förstärkas som en nödvändighet. Transitiviteten i texten är hur man formaliserat det nödvändiga bemanningsbehov till något som kan behöva ses över, istället för att se över ifall bemanningsbehovet är tillräckligt. Den sociala praktiken är att bemanningen skall behållas intakt som den är för det är nödvändigt.

Inrättandet av yttligare beredskapsplatser utöver de nu aktuella kan bli nödvändigt om klientinflödet fortsatt ökar innan det att permanent platskapacitet har färdigställts. (s.4)

Modaliteten uttrycks i ovanstående citat genom att det kan öppnas fler platser, om det sker en fortsatt ökning, men skribenten tycks inte lägga en hög affinitet vid det, utan ser det som en eventuell ökning. Modaliteten gör så att det uttrycks en ovisshet

om framtida klientinflöde. Det påstås att det kan bli nödvändigt att öppna fler beredskapsplatser än vad som nu anses vara aktuellt, men inte något belägg för när eller hur det anses vara nödvändigt eller inte. Transitiviteten uttrycks genom att det för det första är aktuellt med öppnandet av de platser som redovisats tidigare i dokumentet och för det andra att läsaren skall förhålla sig till att det kan bli nödvändigt med fler öppningar. Den sociala praktiken framställer att det måste inrättas en permanent platskapacitet och att det är påbörjat men inte färdigställt. 5.2.1.2 Sammanfattning av textanalys

Modalitet skall förstås som hur starkt något påstås, och att modalitet är ett sätt att få ett visst påstående eller en tolkning att framstå som objektivt, självklart eller “sant”. Det är även modaliteten som påverkar diskursens konstruktion av sociala relationer, och sätter författaren i olika positioner. Transitivitet skall förstås som ett sätt att fånga valet av perspektiv i textens beskrivning av ett skeende genom att se till hur syntaxen används. Transitiviteten ser till processer, deltagare och omständigheter, där processer kan vara mentala, fysiska eller materiella och grunden är intentionen skribenten har med sin text. Deltagare är ett subjekt handlande, eller om vem som påverkas, både personer och ting. Omständigheter är tid och plats. När man ser till transitiviteten i en text vill man synliggöra om skribenten agerar som ett substantiv eller om den agerar som en mottagare för att undersöka hur och om den ansvarige aktören för budskapet “försvinner” i texten. Den socialt konstituerande praktiken är hur texten förmedlar vad som sägs och vad som skall göras/görs.

Citat 1

Modalitet: behov av viss marginal (låg affinitet), rimlig målbild (hög affinitet) Transitivitet: Kan synliggöras genom att hänvisa till “redan fattade beslut”, utan hänvisning till vem, vilket beslut eller när. Det går därav inte att avgöra vem som är aktör. Dock avviker detta från tidigare kommunicerat beslut, nu anses det finnas ett behov av att ha en viss marginal av beredskapsplatser, det har i tidigare dokument (se 5.1.1 alt. bilaga 1) redogjorts att beredskapsplatser var en nödvändighet.

Den socialt konstituerande praktiken: Den sociala praktiken kan synliggöras genom att 500 platser redan är beslutade om, “genom redan fattade beslut” och för att “ha en viss marginal”, vilket framhålls som att ledningen redan bestämt utfallet gällande beredskapsplatser, och att de 194 platser som beslutat om, inte är nog.

Citat 2

Modalitet: baseras på erfarenheter och tidigare beslut (hög affinitet), beslut som fattats under slutet av 2018 (hög affinitet), ...säkerhetsavdelningens riskanalys visar... (hög affinitet), …vikten av att upprätthålla myndighetens förmåga att differentiera klienter effektivt... (hög affinitet) ...även vid hög beläggning (låg affinitet).

Transitivitet: Detta kommer till uttryck genom erfarenhet, och att lägga vikt vid något, så som säkerhetsavdelningen riskanalys som menar att det är viktigt att upprätta hålla myndighetens förmåga att kunna differentiera klienter effektivt, utan att nämna vem som är aktör. Säkerhetsavdelningen blir ett eget stående subjekt, som används som ett ting. Orsakssambandet mellan vad man lärt sig och varför det är viktigt med differentiering redogörs ej för.

Den socialt konstituerande praktiken: Synliggörs genom att det framstår som att inrättandet av beredskapsplatser och gör det möjligt att verksamheten får en större förmåga att flytta på klienter vid behov, genom nyttjande av beredskapsplatserna.

Citat 3

Modalitet: Beslut …, … fattades under hösten 2018, (hög affinitet)

Transitivitet: Transitivitet synliggörs där beredskapsplatser skall uppfattas som dubbelbeläggning, vilket avviker från tidigare kommunicering av vad “plats” innebär, där det går från att vara en anstaltsplats till beläggningsplats till beredskapsplats till dubbelbeläggning.

Den socialt konstituerande praktiken: Det är första gången som begreppet dubbelbeläggning används för att beskriva innebörden av beredskapsplatser, detta görs som att det är “självklart” att det är dubbelbeläggning som menas med beredskapsplatser.

Citat 4

Modalitet: genomförts en inventering (hög affinitet), utifrån gemensamma ramar och checklistor (hög affinitet).

Transitivitet: Skribenten använder ord som uppdragsform, nationell arbetsgrupp, brett deltagande samt perspektiv utan att uttrycka vilka dessa personer är, för vem dessa saker görs, i vilket syfte de görs eller vilket perspektiv det handlar om, lokalt eller nationellt intresse. Genom att inte synliggöra vem aktören är, och varför skeendet ser ut som det gör, blir aktören osynlig.

Den socialt konstituerande praktiken: I citatet uttrycks det att hanteringen innefattar ett risktagande om att “en god arbetsmiljö och säkerhet” kan gå förlorad. Det förutsätter att den socialt konstituerande praktiken från början hade en god arbetsmiljö och säkerhet.

Citat 5

Modalitet: Inventeringen under februari 2019 har resulterat i... (hög affinitet), ett mycket stort antal beredskapsplatser har identifierats (hög affinitet), Efter inventeringen har en genomgång, bedömning och kategorisering skett... (hög affinitet), Identifierade platser har kategoriserats i tre nivåer (hög affinitet). Transitivitet: Gällande transitivitet så upplevs skribentens intention vara att beskriva de tre kategoriseringar som presenterats i citatet. Samtidigt är det skribentens intention att inte avslöja vad det är som faktiskt har inventerats, det går inte att avgöra om det gäller bemanning, klienterna, medarbetarna, lokalerna eller något helt annat som har inventerats. I de olika kategoriseringarna, röd, gul och grön, finns det en presentation av vad kategoriseringen bygger på.

Den socialt konstituerande praktiken: Det finns olika utfall beroende på kategoriseringsnivå. I den gröna nivån anses det finnas en liten risk för en kvalitetssänkning i verksamheten, det finns inte något behov alt. mindre behov av lokaler och bemanning. Grön nivå kan med andra ord ses som, vi arbetar vidare som vanligt. Det finns 245 platser i en grön nivå. I den gula nivån kommer den sociala praktiken att påverka verksamheten negativt, då en ambitionssänkning gällande klienters sysselsättning måste ske. Det kommer även att kräva betydande anpassningar vad gäller lokaler och bemanning. Inom den gula nivån finns ca 240 platser att tillgå. I röd nivå kommer det endast finnas möjligheter att tillfälligt använda beredskapsplatser, vilket innebär placering av klienter på “andra platser” än i nuvarande verksamhet. Här finns cirka 630 platser. Den sociala praktiken blir

således att 1002 platser skapats, samtidigt som 870 av platserna är villkorade med försämring av kvalitet och en ökad resurshantering.

Citat 6

Modalitet: nödvändigt (hög affinitet), skett genom en process (hög affinitet) Transitivitet: Man kan tolka skribentens uttryck i texten som att det är “anstalts- och häktesavdelningen” som i samråd uttrycker sig i detta dokument, samt att konsekvenserna skulle kunna vara likartade trots att verksamheterna har olika mål och syften. Det uttrycks inte vem som har beslutat att dessa två delar av verksamheten är i samråd, utan hela “anstalts- och häktesavdelningen” uttrycks som ett subjekt

Den socialt konstituerande praktiken: Den socialt konstituerande praktiken uttrycks i att det finns en planering kring hanteringen av beläggningssituationen på både anstalt och häkte. PM:et uttrycker dock att det enbart är ett PM om inrättandet av yttligare beredskapsplatser på anstalt.

Citat 7

Modalitet: Om (låg affinitet), …längre period... (låg affinitet), …exempelvis inte uteslutas att... (låg affinitet), har bedömt som nödvändiga (hög affinitet), …behöver ses över... (låg affinitet). Modaliteten i citatet gör gällande att det är nödvändigt att behålla tidigare bemanning, vilket avviker från tidigare bedömning om att bemanningen inte kommer påverkas.

Transitivitet: Transitiviteten i texten är hur man formaliserat det nödvändiga bemanningsbehov till något som kan behöva ses över, istället för att se över ifall bemanningsbehovet är tillräckligt.

Den socialt konstituerande praktiken: Innebär att bemanningen skall behållas intakt som den är för det är nödvändigt.

Citat 8

Modalitet: Inrättandet av yttligare beredskapsplatser utöver de nu aktuella (Låg affinitet), kan bli nödvändigt (hög affinitet), om klientinflödet fortsatt ökar (låg affinitet). Modaliteten gör så att det uttrycks en ovisshet om framtida klientinflöde. Det påstås att det kan bli nödvändigt att öppna fler beredskapsplatser än vad som nu anses vara aktuellt, men inte något belägg för när eller hur det anses vara nödvändigt eller inte.

Transitivitet: Transitivitet kommer till uttryck att det är aktuellt med öppnandet av de platser som redogjorts för tidigare i dokumentet, men också att läsaren skall förhålla sig till att det kan bli nödvändigt med fler öppningar.

Den socialt konstituerande praktiken: I citatet framställs det som att det måste inrättas en permanent platskapacitet och att det är påbörjat men inte färdigställt. 5.2.2 Analys utifrån systemteorin

I citaten som presenteras under 5.2.1 beskrivs det att det nu inrättas flera platser s.k. beredskapsplatser genom dubbelbeläggning och att det kan bli aktuellt att öppna fler, om det blir nödvändigt. Det redogörs för att en inventering, genomgång och kategorisering har skett, men inte vem som har genomfört den. Inte heller nämns vad som har inventerat, hur genomgången har gått till eller kriterier för kategoriseringen i någon förklarande text. Det som förmedlas uppfattas som en sammanfattning om vad kategoriseringen innebär, inte kriterierna för kategoriseringen. Som tidigare nämnt så finns det inom systemteorin tre centrala relationsnivåer, dessa är ledarnivån, organisationsnivån och den kontextuella nivån.

Ledarnivån är den relationen som finns mellan ledaren och de som skall ledas, kärnverksamheten. Ledaren har fördelen att skapa verkligheten för organisationen genom det tolkningsföreträde som rollen innehar, varpå problem och lösningar formuleras och får spridning inom organisationen. Genom att ledaren inte kommunicerar eventuella problem i dokumentet, inte heller åtgärder eller en bild av en ny verklighet, så finns det en risk att medarbetaren läser dokumentet och förstår det som “vi arbetar vidare”, utan att egentligen förändra något i realiteten. Det blir problematiskt inom en myndighet, då offentliga verksamheter tvingas ta hänsyn till politiska beslut. Ledaren har det politiska trycket att följa beslut gällande sin verksamhet, och ett organisatoriskt inre tryck att upprätthålla och forma verksamheten. Dessa två tryck måste ledaren förhålla sig till, när denne tar beslut och kommunicerar, både internt och externt. I dokumenten är ledningen Anstalts- och Häktesavdelningen. Den andra relationen inom systemteorin är organisationsnivån vilket är inomorganisatoriska relationer som finns mellan individer, arbetsgrupper och avdelningar, samt problem och möjligheter som innefattar organisationen. Den tredje relationsnivån är den kontextuella nivån, som är dels den inre kontexten som omfamnar organisationen, vilket är alla idéer,