PM: Beslut om öppnandet av yttligare beredskapsplatser på anstalter 2019-04-

I detta dokument presenteras ett beslut, beslutet gäller inrättandet av ytterligare beredskapsplatser för anstalter. Medarbetaren skall uppfatta dokumentet som att ett beslut är taget och numera träder i kraft, med omedelbar verkan. De skall omgående påbörja förberedelser för att öppna 194 beredskapsplatser på anstalter, säkerhetsklass 1 och säkerhetsklass 2. Vad som redogörs är att det är en förändring av hur man tidigare arbetat.

5.1.1 Textanalys av dokumentet

Fler anstaltsplatser bedöms vara en nödvändighet dels för att kunna minska aktuella beläggningsnivåer på anstalt, dels ge bättre förutsättningar för att möta ett förväntat fortsatt ökat klientinflöde och dels för att säkerställa att antalet verkställighetsfall på häkte kan hållas till ett minimum. (PM Beslut s. 1)

Om man ser till citatet utifrån modalitet kan vi urskilja att det finns ett huvudsakligt påstående, vilket är: Fler anstaltsplatser bedöms vara en nödvändighet. I citatet är graden av affinitet hög och eftersom modalitet är ett sätt att få ett påstående att framstå som objektivt, självklart och sant. Följande delar av citatet ovan: “...ge bättre förutsättningar...”, “..möta ett förväntat..”, “..för att säkerställa att..” får påståendet att förstärkas och anses vara självklart av mottagaren av PM:et. Det går också att urskilja transitivitet i citatet, genom att subjektet omvandlats till verkställighetsfall, exempelvis en klient som sitter i häktet och har fått sin dom och därmed bör vara på anstalt. Man talar inte om klienter som subjekt, utan om verkställighetsfall som ett objekt eller ett ting. Utifrån den sociala praktiken som kan urskiljas i citatet ovan, så uppmanas i första hand en sak: att antalet verkställighetsfall på häkte kan hållas till ett minimum. Den förändring som då skall ske utifrån PM, om beslut av yttligare beredskapsplatser på anstalter, har till syfte att hålla verkställighetsfall på häkte till ett minimum, den sociala praktiken som då sker är att “skapa” fler anstaltsplatser.

Ett tillskott av beredskapsplatser på anstalt kan också ge möjlighet att konvertera andra anstaltsplatser till häktesplatser, och även på detta sätt bidra till att hantera situationen med överfulla häkten. (s.1)

I citatet ovan kan man utifrån modalitet urskilja att det finns en självklarhet i att häktena är överfulla och att det är en situation som måste hanteras. Att “hantera situationen med överfulla häkten.” skapar en oro hos läsaren, och skribenten skapar en hög affinitet om att överfulla häkten är ett stort problem. Det ligger också en självklarhet i att situationen är föränderlig. En kan tolka det som att det inte finns en färdigställd plan för att hantera situationen, då ord som “möjlighet” och “även” används. Det inger en låg affinitet att beslutet är genomförbart i sin nuvarande form. Vidare gällande transitivitet så uttrycks det “andra anstaltsplatser”, vilket är osäkert vad som menas. Menas de nya beredskapsplatserna eller menas de befintliga

anstaltsplatser, vilket inte går att urskilja baserat på meningens uppbyggnad. Avslutningsvis i detta citatet, gällande den sociala praktiken så är det som skrivs att flera häktesplatser kan skapas, men till nackdel för anstaltsplatserna.

De 194 beredskapsplatser i säkerhetsklass 1 och 2 som nu är aktuella bedöms kunna inrättas med en relativt sett mindre påverkan på kvaliteten i verksamheten, och med inga eller relativt sett mindre behov av lokalanpassningar eller bemanning. (s1)

Utifrån modalitet kan man tolka citatet ovan som att det för det första inte behövs mer personal och för det andra att det inte behövs större lokalanpassningar och att fler beredskapsplatser kan tillkomma men att nu är de inte aktuellt. Användandet av ordet “relativt” skapar en tolkningsmöjlighet beroende på vem betraktaren är. Med uttrycket “bedöms kunna inrättas” är också tolkningsbart i den mening att läsaren får en ledtråd om att detta har inte tidigare genomförts i verksamhetens historia. Transitivitet i texten är att den ansvarige aktören suddas bort, detta genom att uttrycka att det har bedömts som att det inte behövs några eller smärre förändringar gällande resurser, utan att nämna vem som har gjort den bedömningen. Den sociala praktiken som uttrycks i citatet är att fler platser skall inrättas, samtidigt som kvaliteten skall påverkas i en mindre utsträckning och detta skall ske med inga eller mindre resurser vad gäller bemanning och lokaler. Detta kan översättas till att nästan 200 personer skall få plats i den befintliga verksamhetens utrymme och att verksamheten anses kunna ge de nya klienterna den vård de har lagstadgad rätt till.

Inrättandet av ytterligare beredskapsplatser kan aktualiseras om beläggningen fortsatt ökar innan det att permanent platskapacitet har färdigställts...

Gällande modalitet i citatet ovan så uttrycks det att de platser som skall införas kanske inte räcker för att tillgodose det framtida behovet. Att ytterligare platser kan aktualiseras vid en fortsatt ökning, ger sken av att det redan finns “klara platser” att tillgå. Utifrån den sociala praktiken uppfattas citatet som att flera platser redan finns och är redo för öppnande vid behov.

5.1.1.2 Sammanfattning av textanalys

Resultatet av textanalysen beskrivs nedan. Modalitet skall förstås som hur starkt något påstås, och att modalitet är ett sätt att få ett visst påstående eller en tolkning att framstå som objektivt, självklart eller “sant”. Det är även modaliteten som påverkar diskursens konstruktion av sociala relationer, och sätter författaren i olika positioner. Transitivitet skall förstås som ett sätt att fånga valet av perspektiv i textens beskrivning av ett skeende genom att se till hur syntaxen används. Transitiviteten ser till processer, deltagare och omständigheter, där processer kan vara mentala, fysiska eller materiella och grunden är intentionen skribenten har med sin text. Deltagare är ett subjekt handlande, eller om vem som påverkas, både personer och ting. Omständigheter är tid och plats. När man ser till transitiviteten i en text vill man synliggöra om skribenten agerar som ett substantiv eller om den agerar som en mottagare för att undersöka hur och om den ansvarige aktören för det som framställs “försvinner” i texten. Den socialt konstituerande praktiken är hur texten förmedlar vad som sägs och vad som skall göras/görs.

Citat 1

Modalitet: Fler anstaltsplatser bedöms vara en nödvändighet (hög affinitet), …ge bättre förutsättningar... (hög affinitet), ... möta ett förväntat... (hög affinitet), … för att säkerställa att... (hög affinitet).

Transitivitet: Subjektet i texten har omvandlats till verkställighetsfall, där klienter inte är subjekt, utan verkställighetsfall skrivs som ett objekt eller ett ting.

Den socialt konstituerande praktiken: I citatet uppmanas handlandet till att hålla antalet verkställighetsfall på häkte till ett minimum och den sociala praktiken blir då att “skapa” fler anstaltsplatser.

Citat 2

Modalitet: Hantera situationen med överfulla häkten (hög affinitet), möjlighet (låg affinitet), även (låg affinitet).

Transitivitet: Gällande transitivitet så används ordet “andra anstaltsplatser”, för att beskriva ett handlande där inrättandet av beredskapsplatser på anstalt, kan leda till att “andra platser” som kan konverteras till häktesplatser. Det framkommer inte om det är de nya beredskapsplatserna som kan konverteras eller om det gäller de befintliga anstaltsplatserna.

Den socialt konstituerande praktiken: Det som beskrivs är att det kan skapas fler häktesplatser, men till nackdel för anstaltsplatser.

Citat 3

Modalitet: inga eller relativt sett mindre behov av lokalanpassningar eller bemanning (hög affinitet), bedöms kunna inrättas (hög affinitet)

Transitivitet: Den ansvarige aktören suddas bort genom att det har bedömts att det inte behövs några eller smärre förändringar gällande resurser, men inte vem som har gjort denna bedömning eller vilka underlag som funnits i processen av bedömningen.

Den socialt konstituerande praktiken: Vad som kommer till uttryck i citatet är att fler platser skall inrättas, kvaliteten skall påverkas i en mindre utsträckning och detta skall ske med inga eller mindre resurser vad gäller bemanning och lokaler. Det som sägs, med andra ord är att nästan 200 nya klienter skall få plats i den befintliga verksamhetens utrymme och verksamheten anses kunna ge de nya klienter den vård de har lagstadgad rätt till, med en mindre kvalitetspåverkan.

Citat 4

Modalitet: ytterligare beredskapsplatser kan aktualiseras (hög affinitet), och förstås som att det är osäkert vad det framtida behovet är.

Transivitet: ingen transitivitet kan synliggöras i citatet

Den socialt konstituerande praktiken: Det uttrycks att yttligare platser kan bli aktuella, vid en fortsatt ökning och presenteras som att det finns klara platser att tillgå. Uppfattningen blir att flera platser finns och är redo för öppnande vid behov. 5.1.2 Analys utifrån systemteorin

I citaten som presenteras under 5.1.1 redogörs det att 194 beredskapsplatser skall inrättas, och om en ökad beläggning fortgår kan fler platser komma att inrättas. Inom systemteorin finns det tre centrala relationsnivåer; ledarnivån, organisationsnivån och den kontextuella nivån. Ledarnivån är den relationen som finns mellan ledaren och de som skall ledas, kärnverksamheten. Ledaren har fördelen att skapa verkligheten för organisationen genom det tolkningsföreträde som rollen innehar, varpå problem och lösningar formuleras och får spridning inom

organisationen. Om man ser till kommunikationen och systemteorin, så menar de teoretiska utgångspunkterna att en ledare är totalnyttig för organisationen inom systemteorin. Detta eftersom ledaren har ett helhetsperspektiv på verksamheten och därmed anses vara den person som har störst insyn i organisationens alla hörn. Genom att ledaren inte kommunicerar eventuella problem, åtgärder eller bilden av en ny verklighet där förändring är ett måste för organisationens överlevnad, så finns det en risk att medarbetaren läser dokumentet och förstår det som “vi arbetar vidare”, utan att egentligen förändra något i realiteten. Detta är inte helt oproblematiskt inom en myndighet, då offentlig verksamhet tvingas att ta hänsyn till politiska beslut. Ledarnivån blir således tudelad av yttre och inre tryck där ledaren dels har det politiska trycket att följa beslut gällande sin verksamhet, och dels ett organisatoriskt inre tryck att upprätthålla och forma verksamheten. Dessa två tryck måste ledaren förhålla sig till när denne tar beslut och kommunicerar, både internt och externt. I dokumenten är ledningen Anstalts- och Häktesavdelningen. Den andra relationen inom systemteorin är organisationsnivån vilket är alla de inomorganisatoriska relationer som finns mellan individer, arbetsgrupper och avdelningar, samt problem och möjligheter som innefattar organisationen. Den tredje relationsnivån är den kontextuella nivån, som är dels den inre kontexten som omfamnar organisationen, vilket är alla idéer, situationer, skeenden, materiella ting och all information som organisationen måste förhålla sig till. Avsaknaden av att förhålla sig till den kontext som finns runt organisationen, kan enligt systemteorin hota organisationens existens.

5.1.2.1 Ledaren

Enligt dokumentet är ledningen Anstalts och Häktesavdelningen som med modaliteten och transitiviteten försöker beskriva överfulla häkten som en situation som måste lösas, där lösningen som presenteras är inrättandet av beredskapsplatser på anstalt. Anstaltsplatser kan därmed konverteras till häktesplatser, utan att kommunicera vilka anstaltsplatser som menas. Vidare framställs det att inga eller smärre resurser gällande lokalanpassningar eller bemanning kommer krävas. Det framställs slutligen att kvaliteten kommer att påverkas i en mindre utsträckning, och att fler platser kan komma att inrättas om ett nytt behov uppstår. I dokumentet och citaten från det, så beskrivs inte några utmaningar med inrättandet av beredskapsplatser på anstalt, inte heller redogörs några åtgärder. Kommuniceringen från ledaren till de som skall ledas blir således mer informativ, snarare än kommunikativ.

5.1.2.2 Organisationen

Dokumenten beskriver häktesverksamheten som enbart överfull, inte huruvida det är ett problem eller vilka förväntade utmaning och lösningar som behövs. Den inomorganisatoriska relationen som synliggörs, är att häktesavdelningarna presenteras som en separat avdelning inom verksamheten. Att fler häktesplatser kan skapas, till nackdel för anstaltsplatser avstår att beskriva konsekvenser för anstaltsverksamheten. Det redogörs inte några framtida utmaningar, och därmed inte heller några framtida åtgärder, eftersom det inte beskrivs som ett problem. Det som inte heller nämns är vilka grunder som lett till den platsfördelning som skett mellan anstalterna, eller om eventuella konsekvenser för det enskilda verksamhetsområdet. Alla olika problem och möjligheter inom en organisation tillhör organisationsnivån, vilket medför att problem och möjligheter kan förflyttas mellan olika delar av organisationen, vilket försvåras när det råder avsaknad på den information som organisationsnivåerna behöver.

5.1.2.3 Kontexten

Kontexten omnämns inte i dokumentet som presenterats ovan, men det som kan synliggöras är: Vi har en situation med överfulla häkten, vilket har lett till ett skeende där beredskapsplatser på anstalt inrättas. Information gällande vad verksamheten bedöms på, gällande hur många platser som kan inrättas utan extra resurser, så som lokalanpassningar och bemanning, presenteras inte i dokumentet. Det är av betydelse för en organisation att känna till både kontexten och det yttre trycket för att den skall kunna uppnå resultat. Grundtanken inom systemteorin är att organisationer ständigt blir påverkade av vad som sker runt omkring dem och att världen blir mer och mer komplex. Vilket i sin tur ställer ett högre krav på organisationen att vara dynamisk och ha en mer dynamisk bild av organisationen som tar hänsyn till inre och yttre förändringar. I dokumentet synliggörs inte en sådan dynamisk verksamhet, eftersom ingen anpassning till varken kontext eller det yttre tryck görs i kommuniceringen av beslutet.

5.1.2.4 Första & andra ordningen

Det finns två typer av ändringar som kan ske inom ett system. En förändring av den första ordningen innebär en förändring inom ett system, en övergång som sker inom en organisation som inte förändrar systemet. En förändring av den andra ordningen innebär en förändring av ett system, hela systemet och förväntningen är att det organisatoriska tänkandet och agerandet skall förändras kvalitativt.

Beslutsdokumentet ger en antydan om att den är situationsbaserad, eftersom det uttrycks att situationen med överfulla häkten måste hanteras, i väntan på en permanent förändring av platskapacitet. Det kan beskrivas som att Kriminalvården är i en ny verklighet som kommer fortgå tills lösningen med permanent platstillgång, i form av flera häkten och anstalter är ordnad. I dokumentet ovan så redogörs ett beslut som har tagits för att inrätta beredskapsplatser, men det framställs inte som att verkligheten måste ses på ett annat sätt, eller att verksamheten har ett nytt tillstånd med hög beläggning. Dokumentet kommunicerar att om ett fortsatt behov finns, kommer fler beredskapsplatser inrättas, utan kommunicering om hur detta skulle möjliggöras, utan det framstår som att det redan finns platser redo för att öppnas. Genom ordvalet “beredskapsplatser” urskiljs inte en ambition om långsiktighet tills permanenta platser är upprättade. Dokumentet ger en föreställning av att förändringen är ett temporärt tillstånd. Det ger intrycket att kriminalvårdens verklighetsbeskrivning är problematisk i den utsträckning att inrättandet av beredskapsplatser beskrivs som nödvändiga, men i övrigt råder inga problem.

5.1.3 Analys utifrån nyinstitutionell teori

Citaten som lyfts fram under 5.1.1 är delar av det beslut som presenteras gentemot medarbetaren gällande inrättandet av 194 beredskapsplatser i häktet. Inom nyinstitutionell teoribildningen fokuserar man på varför en organisation inte fungerar som det rationella verktyg som organisationen är tänkt att göra. Inom nyinstitutionell teori lägger man sitt fokus på aktörer och uppfattningen kring och inom organisationen. Organisationen är således en kontextuell och lokalt anknuten praktik. Om vi ser till vad som presenterats i citaten, med ett närmre fokus på vad som sägs, av vem och hur transitiviteten osynliggör aktören i flertalet citat så synliggörs även maktstrukturer. Den ena aktören, ledaren, skriver beslutet på ett sätt som osynliggör medarbetaren genom att inte berätta om hur denna förändring kommer påverka medarbetarens arbetsuppgifter, arbetstider eller arbetslag. Det redogörs att det inte krävs ökade resurser, eftersom den ekonomiska aspekten anses

vara av vikt. Modaliteten i beslutet skall alltså stå i relation till den kontext som dokumentet skapats i. I vår textanalys finner vi att många av meningarna är uppbyggda på så vis att det framställs som att det som står skrivet är en sann och objektiv verklighetsbeskrivning. Genom användandet av förstärkande och förminskande ord, skapas en tolkning som bortser från upplevelser och en alternativ verklighet för medarbetarna.

5.1.3.1 Två konfliktperspektiv

I våra teoretiska utgångspunkter lyfter vi två konflikter som är kopplade till nyinstitutionell teori. Den första konflikten är den konflikt som kan uppstå mellan det rationella utifrånperspektivet och det irrationella inifrånperspektivet.

I vår textanalys framställs det som att det finns platser som är klara att tillgå samt platser som kan inrättas vid behov. I verkligheten som beskrivs i samma dokument, kan behovsplatser inte inrättas utan påverkan på kvalitet, inte utan extra resurser och inte utan ökad bemanning. Samtidigt så framställs det att man skall inrätta 62 platser mer, än vad som tidigare bedömdes som det antal som verksamheten klarar av utan kvalitetspåverkan, i februari. Det uppfattas som motsägelsefullt för läsaren. Den andra konflikt är viljan att uppfattas som en modern organisation vilket krockar med normativ isomorfism där normer och kulturer inom en organisation är svåra att förändra. Det finns forskningsstöd som menar att detta är anledningen till att när en reform skall genomföras inom en offentlig sektor så anpassas reformen till organisationen, istället för tvärtom. Teorin framhåller att en förändring inte nödvändigtvis sker i verksamheten, men att det kan framstå som att en förändring har skett, genom bland annat kommunicering. Det uppstår således en klyfta mellan vad som sägs och vad som görs. I vår textanalys benämnde vi detta som den socialt konstituerande praktiken, som handlar om glappet som uppstår mellan vad som skrivs och vilka handlingar/förändringar som faktiskt sker. Kommuniceringen, till de anställda, tenderar att lägga en större vikt vid uppfattningen av organisationen än faktiska omständigheter och det reella arbetet bakom. Detta kan åskådliggöras i beslutet, då en tvingande lagändring presenteras som en planerad förändringsprocess av verksamheten, utan ökat behov av resurser för att kunna hantera förändringen. Det som delges är; Vi arbetar på som vi alltid har gjort, inga eller mindre lokalanpassningar kommer ske och ingen ökad bemanning kommer ske i samband med denna förändring. I sådana processer försöker ledningen att få organisationen att framstå som framgångsrik, istället för att göra den framgångsrik. Detta kan exemplifieras genom vår textanalys där det framställs att häktesbeläggningen är ett brännande problem, en situation som kräver att det införs beredskapsplatser på anstalt, som en lösning på överfulla häkten.

5.1.3.2 Strategi O & Strategi E

Vid en förändring inom nyinstitutionalism så är det två strategier som är vanligt förekommande, där den första förändringsstrategin är strategi O och den andra förändringsstrategin är strategi E. Om man ser till dokumentet för att försöka synliggöra om det är en förändringsstrategi O eller E som används för att kommunicera utmaningar och åtgärder inom organisationen i samband med förändringen så framgår det att strategi O inte har använts. Det finns ingen del av dokumentet som uttrycker att människan står i centrum, eller att man tar tillvara på medarbetarnas kompetens eller engagemang. Inom strategi O ser man till de mjukare värdena, i dokumentet framkommer inte ett sådant fokus. Istället synliggörs ett fokus på resurser, att inga ökade resurser eller lokalanpassningar

bedöms aktuella, vilket kan ses som ett sätt att fokusera på hårda värden, vilket ligger mer i linje med strategi E.

Inom strategi E är det hårda värden som drivs, ekonomin är vital och man anser att en organisation enbart kan uppnå resultat om det finns en ekonomisk vinst, antingen i inkomst eller i besparingar. Arbetar man efter strategi E, så identifierar man problem, arbetar fram en lösning på problemet och sedan implementerar man lösningen. Inom strategi E är ett klart, mätbart och tydligt mål viktigt, då det anses underlätta för både ledningen och medarbetarna att behålla fokus, och inte bli distraherade av eventuella andra förändringar. I PM:et ovan uttalas problemet vara: överfulla häkten, lösningen uttalas vara att införa beredskapsplatser på anstalter och därefter införa dessa platser. Det problematiska är att problemet framställs att gälla en annan del av kriminalvården än där lösningarna skall implementeras. Det finns en logik i beslutet, om fler platser finns på anstalterna kan klienterna flyttas