Fördelningen av den äldre befolkningen på sysselsatta, arbetslösa, personer utanför arbetskraften m.m. sker för samtliga länder förutom Danmark med hjälp av uppgifter från arbetskraftsundersökningarna (AKU). När det gäller Danmark har uppgifterna beräknats utifrån ett totalregister (RAS)10.
AKU är stickprovsundersökningar som genomförs i regel minst fyra gån-ger per år11. Undersökningarnas uppläggning är likartad i de nordiska län-derna. Jämförbarhet både internationellt sett och över tiden eftersträvas men är inte fullständig.
Nedbrytningen av resultaten på ettårsåldersgrupper är något vansklig på grund av stickprovens storlek. Slumpfel kan förekomma.
Några centrala definitioner i arbetskraftsundersökningarna:
• Sysselsatta: Personer som under mätveckan utförde något arbete (minst 1 timme) antingen som avlönade arbetstagare eller som egna företagare eller som oavlönade medhjälpare i familjeföretag. Som sysselsatta räknas även personer som under mätveckan varit tillfälligt frånvarande på grund av sjukdom, semester, tjänstledighet, arbetskonflikt etc.
• Arbetslösa: Personer som under mätveckan inte var sysselsatta men ville och kunde ta arbete samt sökte arbete eller skulle ha sökt arbete om han/hon inte varit tillfälligt förhindrad. Dessutom räknas som arbetslösa även personer som avvaktar nytt arbete med början inom fyra veckor. • Arbetskraft: Arbetskraften omfattar personer som är sysselsatta eller
ar-betslösa.
Arbetsmarknadsstatus redovisas här endast för åren fram till officiell pen-sionsålder. Det faktum att inga arbetskrafts- och sysselsättningsuppgifter redovisas för den svenska och finska befolkningen 65 år och äldre innebär således inte att förvärvsarbete inte förekommer i dessa grupper. Även om sysselsättningsuppgifterna ges störst vikt i den följande redovisningen, har även uppgifter om arbetskraft och arbetslöshet tagits med för att öka förståelsen för utvecklingen på de äldres arbetsmarknad.
10 Den danska Registerbaserade ArbetskraftsStatistiken (RAS) baseras på ett totalregister över befolkningens anknytning till arbetsmarknaden. Det bör påpekas att de definitioner som används i RAS inte överensstämmer med AKU’s definitioner. I RAS tas upp som arbetslös de personer som under referensveckan varit registrerade som helt arbetslösa. Detta medför att antalet arbetslösa enligt RAS är högre än enligt AKU. Antalet personer utanför arbetskraften är högre enligt AKU än enligt RAS.
Arbetsmarknaden har i flera nordiska länder varierat dramatiskt under den här behandlade perioden. Detta innebär i viss mån att de långsiktiga trenderna när det gäller förtida utträde från arbetsmarknaden kan döljas av konjunkturbetingade svängningar.
Det bör understrykas att de här presenterade data är tvärsnittsdata. De visar inte den successiva avgången från arbetslivet för olika sysselsätt-ningskohorter. Detta är särskilt viktigt att komma ihåg när det gäller kvin-norna som - i ett generationsperspektiv - i de flesta länderna håller på att öka sitt arbetskraftsdeltagande. Ökande sysselsättningsfrekvenser för kvin-nor i en viss åldersgrupp kan gömma det faktum att avgången från arbetsli-vet samtidigt tilltar.
Arbetskraften
Trenderna när det gäller den äldre befolkningens arbetskraftsdeltagande under åren 1987-1997 skiljer sig starkt både mellan länderna och mellan män och kvinnor (figur 5).
Figur 5. Personer 50-64 år i arbetskraften i procent av befolkningen. Ål-dersstandardiserade tal 1987-1997 Kvinnor 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 40 50 60 70 80 90 Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Män 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 50 60 70 80 90 100 Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Endast i Finland har andelen arbetskraft inom befolkningen 50-64 ökat kontinuerligt under redovisningsperioden. När det gäller Danmark kan en snabb minskning av arbetskraftstalet konstateras fr.o.m. mitten av 1990-talet, för de danska kvinnornas vidkommande har dock en ökning skett fr.o.m. 1996. För norska män har arbetskraftstalet legat i huvudsak ofö-rändrat under åren 1989-1997, medan det ökat under 1990-talet för de äldre norska kvinnorna.
Efter en kraftig nedgång i arbetskraften bland både svenska män och kvinnor under åren 1990-1994, planar trenden ut fr.o.m. 1995.
Det är värt att påpeka att de finska arbetskraftstalen inte visar den konjunk-turpåverkan som syns i de svenska uppgifterna fastän arbetslösheten drabbat Finland i högre grad än Sverige. Ökningen i det finska arbetskraftstalet måste tolkas med beaktande av förändringar i förmånssystemen. Långtidsarbetslösa som på 1990-talet under flera år får tilläggsdagpenning från arbetslöshetsför-säkringen, lämnade på 1980-talet arbetskraften efter cirka ett års arbetslöshet.
Arbetslösa
Arbetslösheten i de nordiska länderna skiljer sig starkt mellan länderna både när det gäller utveckling och nivå. Trots detta kan sägas att arbetslösheten bland de äldre år 1987 var genomgående relativt låg. I Danmark, som 1987
Figur 6. Arbetslösa personer 50-64 år i procent av befolkningen 1987-1997
Kvinnor 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 0 2 4 6 8 10 12 Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Män 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 0 2 4 6 8 10 12 Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
hade de högsta arbetslöshetssiffrorna både för män och kvinnor, ökade ar-betslösheten närmast linjärt t.o.m. år 1994, varefter en mycket kraftig minskning kunde noteras. Med undantag för Danmark förblev arbetslöshe-ten i de nordiska länderna låg under åren 1988-1990 men ökade därefter kraftigt för Finland, Sverige och Island. Endast för Norges del var ar-betslösheten låg även under 1990-talet (se figur 6). Under andra hälften av 1990-talet har arbetslösheten bland de äldre männen minskat relativt starkt i samtliga länder. Bland kvinnorna är minskningarna inte lika entydiga.
Sysselsättning
Bilden när det gäller utvecklingen av sysselsättningen påverkas givetvis av variationerna i arbetslösheten och är inte densamma som utvecklingen av arbetskraften (figur 7). Dessutom torde de skiljaktiga trenderna för ar-betskraft och sysselsättning till viss del kunna förklaras genom förändringar i trygghetssystemen. Av denna anledning är det värt att närmare jämföra ar-betskrafts- och sysselsättningstalen.
Figur 7. Personer 50-64 år i sysselsättning i procent av befolkningen 1987- 1997. Åldersstandardiserade tal Kvinnor 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 40 50 60 70 80 90 100 Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Män 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 40 50 60 70 80 90 100 Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Källa: För Danmark RAS, samtliga andra länder AKU
För Danmarks del kan en närmast linjär minskning av sysselsättningen bland de äldre konstateras. Dock sker en utplaning mot mitten av 1990-talet
och för åren 1996 och 1997 kan en mindre ökning iakttas. Det finns i de danska sysselsättningssiffrorna inte någon motsvarighet till den - särskilt bland kvinnorna - kraftiga minskningen i arbetskraftstalen för åren 1995 och 1996. Detta bör kunna tolkas som att äldre danska arbetslösa kvinnor och män under dessa två år i större utsträckning än under övriga redovisningsår i perioden har lämnat arbetskraften helt. Införandet av övergångsersättnin-gen spelar i detta sammanhang troliövergångsersättnin-gen en stor roll.
I Finland och Sverige fanns en viss ökning av sysselsättningen under slu-tet av 1980-talet, en kraftig minskning under början av 1990-talet och däref-ter en utplaning. Utvecklingen av arbetskraft och sysselsättning gick i stora drag parallellt för Sveriges del, dock återfanns den svaga uppgången i ar-betskraftstalet sedan 1995 inte i samma utsträckning i sysselsättningsutveck-lingen. Siffrorna kan tolkas som så att minskningen av sysselsättningen bland äldre svenskar t.o.m. år 1994 troligen möttes med ökad pensionering.
Sysselsättningen i Finland har under framförallt åren 1990-1993 liksom i Sverige minskat mycket kraftigt och en tydlig återhämtning har skett först år 1997. Arbetskraftstalen för den äldre finska befolkningen har däremot ökat linjärt under hela redovisningsperioden. Detta beror på systemet med tilläggs-dagpenning, det så kallade pensionsröret, som formellt förutsätter att män-niskor står till arbetsmarknadens förfogande även om den inkomstrelaterade förmånen garanterar arbetslöshetspension vid 60 års ålder.
Sysselsättningen bland norska män låg 1997 på samma nivå som 1989 efter en viss svacka mellan dessa år. För de norska kvinnorna i åldrarna 50-64 år har sysselsättningen ökat avsevärt fr.o.m. 1994. I Island har sysselsätt-ningen i likhet med arbetskraftstalet för de äldre varierat kraftigt under re-dovisningsperioden. Varken för Norges eller Islands del finns några större skillnader mellan arbetskrafts- och sysselsättningstrenderna.
Med utgångspunkt i sysselsättningssiffrorna 1997 kan konstateras att an-delen personer, som var yrkesaktiva året före den officiella pensionsåldern, i samtliga nordiska länder utom Island låg på 40 procent eller därunder (figur 8). Majoriteten av både män och kvinnor lämnar således arbetslivet före det att de uppnått lagstadgad pensionsålder.
Figur 8. Personer i sysselsättning i procent av befolkningen 1997.
Fördelning efter ålder och kön12
Källa: För Danmark RAS, övriga länder AKU Män 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 0 20 40 60 80 100 Ålder Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Kvinnor 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 0 20 40 60 80 100 Ålder Procent
Danmark Finland Island Norge Sverige
Sammanfattningsvis kan konstateras att sysselsättningsmönstret i de olika länderna tycks bilda tre olika grupper, som dock inte är helt identiska för män och kvinnor. Bland männen bildar Island en grupp inom vilken syssel-sättningen mera påtagligt minskar först efter 64 års ålder. Sysselsyssel-sättningen bland män i Danmark, Norge och Sverige minskar relativt kontinuerligt un-der det redovisade ålun-dersintervallet. Spridningen mellan dessa länun-der är dock påtaglig trots likheten i mönstret. Bland finska män minskar sysselsätt-ningen mycket starkt redan före 60 års ålder.
Grupperingen bland kvinnorna överensstämmer i huvudsak med den bland männen. Skillnaden är att danska kvinnors åldersspecifika sysselsätt-ningsfrekvenser inte liknar norska och svenska kvinnors utan ligger parallellt med finska kvinnors.
Redovisningen kan ge intrycket att kvinnorna i de nordiska länderna trappar ned sina insatser på arbetsmarknaden tidigare än männen. Detta behöver i sig inte vara felaktigt men det är i ett tvärsnittsperspektiv inte möj-ligt att dra sådana slutsatser. En betydande del av kvinnorna i de berörda ål-dersgrupperna har inte alls eller endast högst tillfälligt befunnit sig på
12 Grunddata för åldrarna 50-54 och 55-59 samt för Island även 60-64 avser femårs ål-dersklasser.
betsmarknaden. I de födelsekohorter som är aktuella i denna rapport har förvärvsfrekvensen i huvudsak ökat för varje ny årskull även om variationer-na mellan de fem ländervariationer-na givetvis kan vara stora i detta avseende.
Sammanfattningsvis kan konstateras att sysselsättningsdata för perioden 1987-1997 visar, att det inte är alldeles korrekt att tala om en generell och kontinuerlig process mot allt tidigare avgång från arbetslivet. Som visas i fi-gurerna 9.1 och 9.2 är skillnaderna stora när det gäller utvecklingen i de fem nordiska länderna. Beträffande Island och Norge kan man överhuvudtaget inte tala om några trender mot minskat deltagande i arbetslivet i de berörda åldersgrupperna. När det gäller Danmark, Finland och Sverige har syssel-sättningen 1996 legat entydigt under nivåerna för år 1987. Men det är up-penbarligen fel att tala om en kontinuerlig process när det gäller Sverige, och också när det gäller Finland är kontinuiteten inte entydig.
Arbetslöshetsnivån har under perioden 1987-1997 svängt mycket kraftigt för samtliga länder utom Norge. Det går för närvarande inte att skilja mellan konjunkturbundna effekter och långsiktiga trender. Inte minst intressant är denna fråga när det gäller Finland och Sverige. Finland har under hela re-dovisningsperioden haft ett ökande arbetskraftstal för befolkningen i åldern 50-64 år. Den minskande sysselsättningen är således uteslutande en effekt av en ökning i den öppna arbetslösheten. I Sverige har arbetslösheten bland de äldre dämpats genom en ökad avgång från arbetskraften genom dels ökad offentlig pensionering13, dels avtalslösningar. Både Finland och Sverige har skärpt regelverken för att minska utflödet från arbetskraften. Förutsätt-ningarna borde i båda länderna vara goda att vid ökad generell sysselsätt-ning även få en ökad sysselsättsysselsätt-ning bland de äldre.
13 Den kraftigt ökande förtidspensioneringen under 1990-talet bör dock snarast ses som följd av förändringarna i sjukförsäkringssystemet fr.o.m. 1992.
Figur 9.1 Procentuella andelen sysselsatta bland 60- och 64-åriga män i de nordiska länderna 1987-1997 Danmark 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Finland 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Island 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Norge 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Sverige 60 år 64 år
Figur 9.2 Procentuella andelen sysselsatta bland 60- och 64-åriga kvinnor i de nordiska länderna 1987-1997 Danmark 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Finland 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Island 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 Norge 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 1987 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 0 20 40 60 80 100 Sverige 60 år 64 år