Under de senaste decennierna har medellivslängden inom Västvärlden ökat avsevärt. Allt längre utbildning har gjort att inträdet på arbetsmarknaden sker allt senare samtidigt som ett ökande antal människor lämnar arbetskraf-ten före pensionsåldern. Obalanser i efterfrågan på arbetskraft har dessutom ökat det genomsnittliga antalet år i arbetslöshet. Sammantaget innebär detta att den yrkesaktiva delen av livet åtminstone för männen blivit allt mindre och att antalet år i pension har ökat kraftigt (figur 2). På grund av den stora ökningen av kvinnligt förvärvsarbete kan utvecklingen bland kvinnorna inte framställas på samma åskådliga sätt som för männen.
Figur 2. Förändring i männens livscykel i Västvärlden 1960-19955
Förväntad livslängd
Faktisk pensionsålder
År i sysselsättning
År i arbetslöshet
Barn- och ungdomsår
Källa: OECD År 1960 År 1995 0 20 40 60 80 Ålder
Sjunkande födelsetal under hela efterkrigstiden medför att medelåldern i be-folkningen ökar snabbt. Pensionärer utgör en allt större andel av befolknin-gen och allt färre förvärvsarbetande får under de närmaste årtionden försör-ja allt fler pensionärer. I viss mån dämpas försörjningsbördan emellertid ge-nom att antalet barn och ungdomar minskar samtidigt. Figur 3 visar hur många personer under 20 och över 64 år som finns respektive beräknas fin-nas per person i åldern 20-64 år.
5 OECD Draft Report to Ministers on Ageing Populations: General Background Paper, Maintaining Prosperity in an Ageing Society (DEELSA/ALSA (98)2)
Figur 3. Personer yngre än 20 år samt 65 år och äldre per person i åldern 20-64 år. Förhållandena åren 1990-1995 samt prognos för åren 2000-2030
Källa: Nordisk statistisk årsbok 1997
1990 1995 2000 2010 2020 2030 0,60 0,65 0,70 0,75 0,80 0,85 0,90 Kvot Danmark Finland Island Norge Sverige
Befolkningen 65 år och äldre per befolkningen 20-64 år beräknas öka kraf-tigt för samtliga nordiska länder i och med att 1940-talets stora födelseko-horter uppnår pensionsålder. Efter sekelskiftet minskar andelen personer i yrkesaktiv ålder kraftigt i samtliga nordiska länder förutom Island. I Island innebär den höga andelen barn och ungdomar i befolkningen att försörj-ningsbelastningen på den yrkesaktiva befolkningen har varit hög under hela 1990-talet men håller på att minska successivt. Den isländska situationen avviker på så sätt starkt från förhållandena i övriga nordiska länder. Även om Sverige fr.o.m. sekelskiftet beräknas ha den högsta försörjningsbelast-ningen är den relativa utvecklingen mest dramatisk för Finlands del.
Med hänsyn till att ungdomarna kommer ut allt senare i arbetslivet kommer försörjningsbelastningen för den aktiva befolkningen i realiteten att bli högre än vad som framgår av figur 3. I figuren antas implicit att hela be-folkningen 20-64 år står för sin egen försörjning och kan bidra till att försör-ja resten av befolkningen. Om det i stället antas att enbart personer 25-54 år står för försörjningen av sig själv och den övriga befolkningen, blir försörj-ningskvoten avsevärt högre (figur 4). Enligt befolkningsprognoserna kom-mer försörjningskvoten i Norden enligt denna modell att öka från cirka 1,35 under 1990-talet till drygt 1,5 år 2010 och till cirka 1,7 år 2030 (se kvot 3 i diagrammet).
Figur 4. Försörjningsbörda beräknad enligt olika alternativ för samtliga nord-iska länder.6 1990-1995 (faktiska uppgifter) och 2000-2030 (prognos)
Källa: Nordisk Statistisk Årsbok 1997
1990 1995 2000 2010 2020 2030 0.0 0.5 1.0 1.5 2.0 År Kvot Kvot 3 Kvot 2 Kvot 1
Både ur ett arbetskrafts- och ur ett försörjningsperspektiv upplevs det som allt mera orimligt att en betydande andel av den äldre arbetskraften lämnar ar-betsmarknaden i förtid, inte sällan redan i femtioårsåldern. Det är mot denna bakgrund det ökade intresset för att motverka förtida utträde från arbetslivet bör ses.
Förmånssystemen
Under framförallt 1970-talet och 1980-talet har möjligheterna att lämna ar-betslivet i förtid med hjälp av socialförsäkringen förbättrats i samtliga nord-iska länder.
De ersättningsregler och särskilda förmånssystem som tillkommit sedan början av 1970-talet har varit avsedda att underlätta övergången från ar-betslivet till pensioneringen med möjligheter till förtida avgång med en rela-tivt hög kompensationsnivå. Bland annat har dessa regler inneburit att
• Ålderspension kan i flera nordiska länder börja lyftas såväl före som efter den ordinarie pensionsåldern, med aktuariemässigt be-tingad reduktion eller uppräkning av pensionsbeloppet.
6 Kvot 1= Antalet personer 65 år och äldre per personer 20-64 år; Kvot 2= Antalet personer yngre än 20 år eller äldre än 64 år per personer 20-64 år; Kvot 3= Antalet personer yngre än 25 år och äldre än 54 år per personer 25-54 år.
• Vid bedömning av rätten till förtidspension började hänsyn tas inte bara till medicinskt betingad arbetsoförmåga, utan för äldre betstagare vägdes också i varierande utsträckning
ar-betsmarknadsmässiga och sociala förhållanden in.
• Nya ersättningsformer tillkom - efterlön i Danmark,
ar-betslöshetspension och individuell förtidspension m. fl. anordnin-gar i Finland, delpension i bl. a. Sverige - för att nämna några. Dessutom blev förtida pensionering genom avtalsbaserade ersätt-ningsanordningar vanligare.
Trygghetssystemen indelas här efter de grunder på vilka förmånerna be-viljas, nämligen ohälsa/invaliditet, arbetslöshet och ålder.
När avgången från arbetsmarknaden sker på grund av ohälsa/invaliditet, kan med en viss grad av förenkling sägas att de berörda stöts ut från ar-betsmarknaden mot deras egen vilja eller åtminstone utan deras aktiva med-verkan. Avgång med ersättningar som ges på grund av ålder anses i regel som frivillig även om en viss mån av påtryckning kan förekomma eller så kan arbetsmarknadssituationen vara sådan att något egentligt alternativ inte finns. När det gäller arbetslöshet är bilden inte alldeles klar. Framförallt i de förmånssystem som ger möjlighet till pension vid slutet av dagpenningperi-oden, kan ett systematiskt utnyttjande av regelverket mycket väl förekomma. Ett exempel på detta var de så kallade 58:3 fallen i Sverige. Vid behov av personalminskningar kunde anställda, fack och arbetsgivare komma överens om uppsägning när den anställde fyllt 58 år och 3 månader. Arbetslöshets-försäkringen betalade dagpenning fram till 60-årsdagen, då det var möjligt för den arbetslöse att få förtidspension av arbetsmarknadsmässiga skäl. En betydande andel av de svenskar som erhöll förtidspension av
ar-betsmarknadsmässiga skäl lämnade arbetslivet enligt sådan planläggning. För förtida avgång relevanta trygghetssystem som gällde år 1997 i de nordiska länderna sammanfattas i nedanstående tablåer.
Ersättning på grund av ohälsa Ersättningsform Temporär ersättning Permanent eller lång-tidsersättning Kompletterande ersättning Danmark Sjuklön Sjukpenning Rehabiliteringspenning
Högsta, mellersta och all-män förtidspension Ersättning från arbetsska-deförsäkringen Finland Sjuklön Sjukpenning Rehabiliteringspenning Invalidpension Rehahabiliteringsstöd Individuell förtidspension Ersättning från arbetsska-deförsäkringen Island Sjuklön Tilläggsförsäkring Sjukpenning Arbetsskadepenning Invalidpension Rehabiliteringspenning _ Norge Sjuklön Sjukpenning Rehabiliteringspenning
Ersättning vid yrkes-mässig rehabilitering Förtidspension Ersättning från arbetsska-deförsäkringen Sverige Sjuklön Sjukpenning Rehabiliteringspenning Förtidspension Sjukbidrag
Livräntor från yrkes- och arbetsskadeförsäkringen
Ersättning på grund av arbetslöshet
Ersättningsform
Temporär ersättning Permanent ersättning
Danmark Arbetslöshetsdagpenning Socialbidrag (Kontanthjälp) Övergångsersättning Finland Arbetslöshetsdagpenning Arbetsmarknadsstöd Arbetslöshetspension Island Arbetslöshetsdagpenning Socialbidrag (Kontanthjälp) _ Norge Arbetslöshetsdagpenning _
Sverige Dagpenning från arbetslöshetskassa
Ersättning på grund av ålder
Ersättningsform
Offentliga pensioner Tjänstepensioner,
avtalspensioner etc. (supplerende pensioner) Danmark Efterlön Delefterlön Delpension Arbetsmarknadspensioner Privata pensionsförsäkringar etc.
Finland Förtida uttag av ålderspension
Delpension
Ålderspension i den offentliga sektorn Avträdelsestöd för lantbrukare
Tilläggspensionsskydd
Privata pensionsförsäkringar etc.
Island _ Grundpensioner
Arbetspensioner
Norge _ Tjänstepensioner
Avtalspensioner
Sverige Förtida uttag av ålderspension
Delpension
Tjänstepensioner Avtalspension m. m.
Ersättning på grund av sociala skäl, övrigt
Ersättningsform
Temporär ersättning Permanent ersättning Kompletterande
ersättning
Danmark Socialbidrag
(Kontant-hjälp)7)
Behovsprövade förtidspensioner8)
_
Finland Socialbidrag
(Ut-komststöd)
_ _
Island Socialbidrag
(Kontant-hjälp)9)
_ Efterlevandepension
Norge Socialbidrag _ Änkepension
Övergångsstöd
Sverige Socialbidrag _ Änkepension
Omställningspensioner
7 Se ersättningar p.g.a. arbetslöshet.
8 Allmänn förtidspension (se ersättningar p.g.a. ohälsa). 9 Se ersättningar p.g.a. arbetslöshet.
Ersättningar vid förtida avgång från arbetslivet på grund av ohälsa/invaliditet finns - och har funnits sedan länge - i samtliga nordiska länder. Varierande grad av hänsyn till andra än strikt medicinska faktorer förekommer - eller har förekommit - särskilt när det gäller den äldre befolkningen i aktiv ålder.
Utöver förtidspension av hälsomässiga skäl finns varken i Island eller Norge några offentliga förmånssystem med vars hjälp den äldre arbetskraf-ten permanent kan lämna arbetskrafarbetskraf-ten före lagstadgad pensionsålder. I Sverige finns möjlighet till delpension samt till förtida uttag av ålderspen-sion. Däremot finns inte längre några möjligheter att lämna arbetskraften genom förtidspension av arbetsmarknadsmässiga skäl.
Både Danmark och Finland har, förutom förtidspensioner av hälsomässiga skäl, flera olika system för förtida utträde från arbetslivet. I Danmark finns ef-terlön och övergångsersättning men även behovsprövade förtidspensioner på rent sociala skäl. I Finland finns arbetslöshetspension samt förtida uttag av ål-derspension. I båda länderna finns dessutom delpensionssystemet.
Utöver dessa offentliga, generella system finns i samtliga länder yrkes-grupper eller arbetsmarknadssektorer med lägre pensionsålder. Pensionerna för dessa grupper kan i vissa fall vara offentliga, i andra baseras de på kol-lektivavtal eller enskilt avtal.
I samtliga länder finns socialbidrag som det sista skyddsnät som träder in när alla andra försörjningsmöjligheter är uttömda. För Danmarks och Is-lands del spelar socialbidraget en betydande roll för försörjning av de ar-betslösa som inte är försäkrade i arbetslöshetskassor.
Det som framförallt skiljer de nationella lösningarna från varandra är möjligheterna till permanent ersättning, dvs. i regel pension, vid förtida av-gång från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet eller åldersskäl.
Under 1990-talet har i de flesta nordiska länder kunnat noteras en större återhållsamhet i reformtakten och i ökande grad har i stället åtstramningar och revideringar av de offentliga trygghetssystemen genomförts. Förändrin-garna har bland annat inneburit att försäkrinFörändrin-garna i samtliga länder har gått från passiva utbetalningar mot en aktivare roll. I denna anda har yrkesinrik-tad rehabilitering erhållit en mer framskjuten position och även arbetslöshets-försäkringen har i några länder blivit aktivare. Förändringarna har åtminstone delvis haft som uttalat syfte att genom förebyggande arbete begränsa den för-tida avgången från arbetslivet.
I tablån nedan redovisas viktigare förändringar i de offentliga trygghets-systemen som direkt påverkar möjligheterna att med ersättning lämna ar-betsmarknaden. Oftast rör det sig om begränsningar som t.ex. höjning av minimiåldern för rätt till viss ersättning. Utvidgningar av trygghetssystemen har varit mycket begränsade under perioden 1987-1997.
Tabell 2.1 Förändringar i trygghetssystemen
Utvidgning Begränsning Neutral förändring
Danmark 1992: Övergångsersättning för arbetslösa 55-59 år, 1994: Utvidgning till 50-59 år. 1995 slopas övergångser-sättningen.
1996-1999: Allt kortare er-sättningsperiod i ar-betslöshetsförsäkringen. 1999: En genomgripande förändring av efterlöne-systemet med syfte att minska förtida avgång
1995: Delefterlön
Finland Individuell förtidspension: 1986 för privat sektor, 1989 för offentlig sektor Deltidspension: 1987 för privat, 1989 för offentlig sektor Förtida ålderspension: 1986 för privat, 1989 för offentlig sektor 1986: Nybeviljandet av ar-betslöshetspension för per-soner 55-59 upphör 1995-1997: Stegvis höjning av minsta ålder för indivi-duell förtidspension 1995: Höjning av åldern för offentligt anställdas pen-sionsålder i framtiden 1997: Höjning av åldern för tilläggsdagar för arbetslös-hetsdagpenning Island - - 1997: Harmonisering av pensionskassorna
Norge 1988-: Successiv
upp-byggnad av avtalsbaserade förtida ålderspensioner (AFP)
1990: Äldreregeln vid för-tidspensionering slopas 1997: Möjligheten att kom-binera förtidspension med exempelvis gåvopension slopas
Sverige 1998: Tillfällig möjlighet att få avgångsvederlag från ar-betslöshetsförsäkringen, möjlighet att erhålla ersätt-ning för generationsväxling på arbetsmarknaden 1991: Möjligheten att få förtidspension av arbetsmark-nadsmässiga skäl slopas. 1 juli 1994: Ersättnings-nivån i delpensionen sänks från 65 till 55 % 1997: Äldreregeln i för-tidspensioneringen slopas. April 1997: Folkpension och pensionstillägg till än-kepension inkomstprövas 1998: Åldern för förtida ut-tag av ålderspension höjs.
Successivt införande av fler nivåer i sjukförsäkring och förtidspensionering (¼ och ¾)