Positionering på fältet

I följande avsnitt avhandlas föräldrarnas resonemang avseende sina barns kapacitet i studier samt att de presterar bra. Detta bidrar till att föräldrarna har en hög ambitionsnivå för sina barn. Dessutom avhandlas resonemang avseende hur föräldrarna positionerar sig själva i relation till normer på utbildningsmarknaden. Avsnittet ämnar svara på frågan ”hur resonerar föräldrar om utbildning”.

5.3.1 Barnen presterar bra

Vissa föräldrar har åsikter kring barnets kapacitet och att gymnasievalet skulle återspegla den kapaciteten. Det vill säga vilken nivå av studier barnet kan hantera och klara av på ett framgångsrikt sätt. Ben berättar att hans son är duktig på matematik och fick högsta poäng i nationella proven i matte, därför bör han studera till lärare i matematik. Anna förklarar i följande citat att hon upplever att hennes son har orken och kapaciteten att studera inom ett teoretiskt program.

Jag vet inte om hans ambition är så hög men han vet ju vad han vill och han har två vägar att gå. Den ena förbereder han mycket bättre. Så känner jag. Baserat på den parametern, att jag verkligen tror att han orkar detta och vill det. Mäktar med det och har kapacitet för det. (Anna)

Denise beskriver hur deras barn är målinriktad och drivande i sina studier. Hon förklarar att dottern alltid har varit steget före föräldrarna och avser att studera vidare på högre nivå. Alla barnen i studien presterade bra i skolan och detta bidrog till att föräldrarna inte upplevde stress eller oro inför valet. Charlie förklarar:

36

Allt blir bra. Vad han än kommer in på så blir det bra. Kanske varit värre om det inte gått bra för honom i skolan. (Charlie)

Även Emma och Erik beskriver att gymnasieprocessen var okomplicerad eftersom deras son visste vad han ville studera samt att det går bra för honom i skolan. “Han kom in på ekonomi nu, så det går bra” (Emma). Cecilia beskriver hur hennes oro minskade när hennes son fick bra betyg.

Han har läs- och skrivsvårigheter och kunde inte skriva två meningar när han gick i tvåan. Då var min oro mycket större. Vad han skulle kunna gå och läsa. Men han fixar det och han har fixat högstadiet galant trots alla farhågor som jag hade då när han började med extra språk. (Cecilia).

Fabian förklarade att efter att de såg sonens betyg hade de ingen oro för barnet kunde läsa i princip vad han ville. Samtliga föräldrar hade högpresterande barn, vilket gav barnen en större valmöjlighet. Ambitionen från flera föräldrar var att ta vara på de bra studieresultaten och välja något överensstämmande med vad barnen hade kapacitet till att studera på gymnasiet.

5.3.2 Status och åsikter kopplat till utbildning

Det framkom i intervjuerna att vissa program var kopplade till högre status än andra. Detta var mestadels åsikter om yrkesprogram, men ett par föräldrar var inte helt bekväma med en skola de ansåg hade högre status. Det fanns även åsikter kring vilken skola som var normen att studera på. Anna och Adam reflekterar över den normen:

Men samtidigt är det en annan sak om ska granska sig själv, som jag funderar på. Å det är ju att ljud och bildskolan inte har status liksom bland föräldrar som… Jag vet inte. (Anna)

Man känner ju tydligt att normen är att man läser på [en specifik skola på orten] och går där och då får man höra "Jaha ska han gå på ljud och bildskolan". Det är något som vi. /.../ Ja att det finns en sådan uppfattning tror jag. Sen vet jag inte hur mycket det påverkar oss. (Adam)

Vidare förknippar föräldrar yrkesprogrammet med en sämre standard i kvaliteten av utbildning. Anna beskriver att hon inte har förtroende för utbildningskvaliteten på en specifik skola. Hade hon däremot haft ett förtroende till kvaliteten på skolan hade det inte spelat någon roll om det var yrkesprogram eller högskoleförberedande. Detta speglas även i Davids kommentar om en skola med yrkesinriktning.

37

Men att hon fick för sig att gå på ridgymnasium. Men då tänkte jag nu kommer det väl att hon ska gå där. Men då ska hennes ridlärare ha sagt till henne att skaffa en riktig utbildning istället ”så kan du vara här, rida här hur mycket du vill”. Tror dom såg att ridgymnasiet var rätt begränsad med vad man kunde syssla med sen. (David)

I Ben och Beckys fall var det viktigt med studier vilket gav möjlighet till framtida studier, vilket ska leda till bra positioner inom arbetsmarknaden. De anser att civilingenjör, läkare och tandläkare är yrken att sträva emot. De ansåg att studier på ett yrkesprogram inte kunde leda till dessa yrken och Becky ger rekommendationer till sin son:

Kanske inte rekommenderar dom kurser som leder direkt till jobb. Det är bättre för mig kanske kan vara att man studera något som kan man fortsätta studera på universitet. Inte bara leder till ett jobb. (Becky)

Freja och Fabian resonerar lite annorlunda och är de enda som positionerar sig bort från en högre status, att de inte passar in bland de ”snobbiga”.

Det var ju hans lärare som var helt tänd på hans betyg och att han skulle gå IB utbildningen i [en annan stad]. Då tänkte jag herregud ska han, han är ju en sån där foppa tofflor och mjukisbyxa-kille, ska vi liksom ska vi. [Den andra staden] är ju typ snobbigast i Sverige liksom. Ska vi hinka in honom i det? (Freja)

Föräldrarna har en uppfattning om att det skiljer sig i kvalitén mellan de olika utbildningarna. De föredrar studieförberedande program vilket de uppmuntrar barnen att söka. Två familjer reflekterar även medvetet om status i relation till skolor, där Anna och Adam kan reflektera över normen och hur de kan påverkas av det. Freja är den enda som positionerar sig bort från det “snobbiga”.

5.3.3 Analys

Betyg är ett kapital som används inom utbildningsfältet och genom betygen får barnen en inträdesbiljett till olika program (Broady 1990, 173). Det finns ett begränsat antal platser till varje program och betyg är den valuta du behöver för att få tillgång till en av platserna. I studien hade alla barnen höga betyg vilket gav dem ett kapital att använda på fältet. Föräldrarna ansåg att det kapitalet skulle investeras i största möjliga form, i detta fall inom en högskoleförberedande utbildning för att på så sätt inta en stark position på fältet. Bourdieu (1999, 58) menar att en aktör tar den säkraste och mest etablerade vägen för att positionera sig på fältet. Vi tolkar det som att föräldrarna anser att barnen ska använda sina betyg för att positionera sig fördelaktigt och därmed öka barnets kulturella kapital. Uppfattningen bygger på föräldrarnas preferenssystem, vilket ingår i habitus (Bourdieu

38

1999, 59). Genom att barnen presterade bra i skolan och att föräldrarna värdesatte höga betyg som en viktig tillgång för att positionera sig inom fältet var föräldrarna inte oroliga att barnet inte skulle kunna inta en mer framträdande position inom fältet. Detta betydde att föräldrarna inte upplevde gymnasievalet som stressfullt eller som ett orosmoment. De vägar barnen valde motsvarade med de möjligheter föräldrarna såg tillgängliga (Bourdieu 1999, 59).

Föräldrarna berättade i intervjuerna hur de upplevde att olika program och skolor hade olika status vilket kan tolkas som olika värde inom fältet. Detta visade sig på lite olika sätt. För det första, tillskriver föräldrarna en form av prestige till särskilda skolor. Enligt Bourdieu (1999, 97) måste ett kapital tillskrivas ett värde och vara erkänt av fältet. Att vissa skolor eller program inte ansågs ha lika hög status eller ett så kallat symbolisk kapital medför att föräldrarna inte såg en vinst med att studera där. Ett par föräldrar ansåg att en specifik skola hade för hög status vilket inte passade in deras system av preferenser (Bourdieu 1999, 38). Utbildningen på program med yrkesinriktning ansågs inte lika värdefulla som ett studieförberedande program. Eftersom barnet besitter ett kapital i form av bra betyg och har kapacitet att prestera i studier anser föräldrarna att barnen bör investera sitt kapital så fördelaktigt de bara kan (Bourdieu 1999, 42). Detta på grund av att föräldrarnas handlingsutrymme föreskriver att ett yrkesprogram inte är en bra strategi för att öppna upp möjligheter inom utbildningsfältet och därefter arbetsmarknadsfältet (Broady 1990, 231).