Potentiell produktion av skogsbränslen

Användningen av trädbränslen, och därmed skogsbränslen såsom avverkningsrester (GROT), kommer sannolikt att fortsätta att öka på grund av en förväntad utbygg- nad av fjärrvärme men även för andra energiändamål.

Bedömningar av storleken på den framtida användningen av skogsbränslen va- rierar dock mycket beroende på vilket scenario som antagits i beräkningarna. Skogsbränslen i form av avverkningsrester motsvarande cirka 30-45 TWh har be- räknats kunna utnyttjas på medellång sikt (Anon. 2000, Anon. 2004d). Detta är cirka 20 TWh mer än vad som produceras idag (men se även avsnitten nedan om potentiell produktion av GROT och avverkningsstubbar). Ökad skogsbränslepro- duktion bedöms emellertid kunna uppnås utan större förändringar av nuvarande skogsbruk och till ungefär samma kostnader som idag (Ekström m.fl. 2002, Anon. 2004d).

Produktionen av skogsbränslen, varav avverkningsrester utgör en viktig del, har bedömts kunna öka med 75% i södra Sverige och upp till 200% i norra Sverige genom så kallad behovsanpassad näringstillförsel, främst kväve (Andersson m.fl. 2001). Detta skulle leda till förkortade omloppstider i jämförelse med ett traditio- nellt skogsbruk. Om 5% av landets produktiva skogsmarksareal (cirka 1 M hektar) utnyttjades på detta sätt skulle det kunna ge en merproduktion på 4-6 m3sk per hektar och år, det vill säga en ökning av skogsbränsleproduktionen med cirka 15 TWh. På liknande sätt bedöms intensivodling av gran på 10-30% av den produkti- va skogsmarksarealen kunna ge skogsbränslen motsvarande 20-70 TWh per år (Anon. 2005b).

Klimatpolitiken är viktig för en fortsatt ökning av användningen av skogsbräns- len inom energisektorn. Produktion av biodrivmedel från skogsbränslen kan möjli- gen öka (Anon. 2004d) men det kanske mest effektivaste sättet för att minska kol- dioxidutsläppen är att använda skogsbränslen för att ersätta fossila bränslen inom elproduktionen, främst i kolkondenskraftverk i Nordeuropa (Ekström m.fl. 2002). Detta har en relativt god potential. Om ekonomiska beräkningar görs utan hänsyn till energi- och miljöskatter, moms eller bidrag så beräknas merkostnaden jämfört med fossila alternativ bli cirka 60 SEK per ton minskade koldioxidutsläpp. Med dagens teknik blir det dock mycket dyrare att ersätta bensin och dieselolja med drivmedel framställda ur skogsbränslen, merkostnaden beräknas till cirka 900 SEK per ton minskade koldioxidutsläpp (Ekström m.fl. 2002).

5.1.8.1 POTENTIELL PRODUKTION AV GROT

Produktionen av GROT ökar naturligtvis med ökad skogsproduktion och med öka- de avverkningsvolymer. Beräkningar visar att trädbiomassa i form av GROT mot- svarande cirka 70 TWh årligen borde kunna bli tillgänglig vid avverkningar i fram-

Tabell 7. Bruttopotentialen GROT (1000 ton C/år och TWh/år) från gallring och föryng- ringsavverkning i perioderna 1 (år 2000-2009), 2 (år 2010-2019) och 5 (år 2040-2049) enligt Anon. (2000) samt de olika avverkningsformernas andel (%) av totala potentialen GROT.

10-års period 10-årsperiod Andel av

1 2 5 1 2 5 Potential 1000 ton C/år TWh/år % Första gallring 1002 1130 1123 9.8 11.1 11.0 15-16 Övrig gallring 1587 1594 1443 15.5 15.6 14.1 20-23 Föryngringsavverkning 4244 4671 4598 41.6 45.8 45.1 62-64 Summa 6832 7394 7164 66.9 72.5 70.2 100

tiden med ett skogsbruk som liknar 1990-talets (Anon. 2000; Tabell 7). Den största andel av GROTen (cirka 62-64%) beräknas frigöras vid föryngringsavverkningar men en relativt stor andel vid gallring (cirka 35-38%).

Skogsproduktionen och därmed potentialen att producera GROT förutsägs komma att stabiliseras inom olika avverkningsformer (Tabell 7) men även i samtli- ga delar av landet under kommande decennier under 2000-talet (Anon. 2000; Figur 10). Den potentiella energimängden i GROT som frigörs i samband med avverk- ning beräknas bli störst i det nordligaste (Bo 1) respektive sydligaste (Bo 4) ba- lansområdet (Figur 10). I båda dessa områden beräknas strax över 20 TWh eller 2 M ton C i framtiden kunna frigöras som GROT i samband med avverkning (Figur 10). Även balansområde 2 beräknas ha en relativt stor potential medan det centrala området Bo 3 beräknas ha minst.

0 1000 2000 0 1 2 3 4 5 10-årsperiod 1000 t o n C/ år Bo 1 Bo 2 Bo 3 Bo 4

Ovanstående beräkningar belyser bruttopotentialen och mängden GROT som kan skördas vid praktisk drift är naturligtvis betydligt lägre. Om 75% av GROTen samt 25% av barren antas kunna tas ut vid föryngringsavverkning kan en motsvarande nettopotential beräknas för framtida föryngringsavverkning inom landet (Tabell 8). De antagna biomassaförlusterna, det vill säga att massan GROT reduceras med 25% och massan barr med 75%, reducerar bruttopotentialen GROT vid föryng- ringsavverkning med cirka 35%. Fördelningen av GROT-uttaget över olika balans- områden är dock den samma som beskrivits ovan för totala bruttopotentialen. Över hälften av den GROT som i framtiden frigörs vid föryngringsavverkning kommer troligen att frigöras i de två nordligaste balansområden Bo 1-2 (Tabell 8).

Tabell 8. Bruttopotentialen GROT jämfört med nettopotentialen GROT (båda som 1000 ton C/år och TWh/år) från föryngringsavverkningar inom olika balansområden (Bo 1-4) och för Sverige som helhet enligt Anon. (2000). I nettopotentialen ingår det schablonmässiga antagandet att 75% av GROTen samt 25% av barren tas ut från all avverkning. Redovisa- de data avser ett genomsnitt för perioden 2000-2009 (period 1 enligt Anon. 2000).

Brutto Netto

Område 1000 ton C/år TWh/år 1000 ton C/år TWh/år

Bo 1 1404 13.8 906 8.9

Bo 2 865 8.5 557 5.5

Bo 3 586 5.7 374 3.7

Bo 4 1389 13.6 889 8.7

Riket 4244 41.6 2725 26.7

Ovanstående beräkningar indikerar att en stor andel av den GROT, och därmed potentiell energi ur skogsbränslen, som frigörs vid avverkning kommer att frigöras i Sveriges norra delar. Detta står dock i konstrast till dagens faktiska användning av GROT för energiproduktion. Användningen av GROT är allra lägst i de norra de- larna av landet (se avsnittet om produktion ovan). Den lägre folkmängden i norra Sverige gör att behovet av fjärrvärme är lågt. System för utnyttjade av den GROT som frigörs vid avverkning är inte utbyggt på samma sätt som i de centrala och södra delarna.

5.1.8.2 POTENTIELL PRODUKTION AV AVVERKNINGSSTUBBAR

Stubbar kan utgöra ett av framtidens potentiella skogsbränslesortiment och förbätt- ra totalekonomin inom skogsbränslenäringen. Då gäller dock att framtida förbrän- ningsanläggningar konstrueras utifrån en bredare kravspecifikation så att de även kan hantera grov ved innehållande föroreningar i form av sten och grus (T. Jonsson Jämtkraft AB, Seminarium Östersund 20051018, M. Parikka, SLU, personlig kommunikation).

Stubbarna och rötter utgör en betydande andel av trädbiomassan (omkring 20-25%) vid föryngringsavverkning av gran och tall (Pinus sylvestris) (Marklund 1988, Dahlberg m.fl. 2005; Figur 11; se även Tabell 10). Avverkningsstubbar utgör därmed en betydande potentiell skogsbränsleresurs.

0 100 200 300 400 500 600 Gran Tall kg C

stubbrot stam p.b. exkl. topp topp p.b. grenar barr

Figur 11. Schematisk figur över olika trädkomponenters innehåll av biomassa (kol; kg C) i gran och tall med en brösthöjdsdiameter på 40 cm (enligt Marklund 1988).

Utifrån data om årlig avverkad mängd stamved (exempelvis Anon. 2005c) går det att göra en grov uppskattning av mängden kol och energi som finns i avverknings- stubbar. Om stamveden antas utgör cirka 57% och stubben cirka 23 % av trädets biomassa och att den årliga avverkningen är cirka 80 M m3sk skulle biomassan i avverkningsstubba motsvara cirka 7 M ton C. Detta motsvarar ett energiinnehåll på cirka 70 TWh, alltså en årlig bruttopotential som är i paritet med potentialen för GROT (se ovan). Vid skörd av stubbar kommer endast de grövsta rötterna att följa med stubben vid stubbrytningen. I ovanstående beräkning ingår även massan av stubbens finare rötter vilket gör att potentialen överskattas. Enligt Marklund’s (1988) biomassafunktioner finns dock cirka 80-90% av stubbens biomassa i stub- ben och de rötter som är •5 cm. Om nettouttaget av avverkningsstubbar blir 10- 20% skulle 7-14 TWh årligen kunna produceras från avverkningsstubbar.