4 Resultat och analys
4.1 Presentation av respondenterna
Karl är 14 år och går sista terminen i år sju, han kunde läsa när han började förskoleklass men minns inte när eller hur han lärde sig det. Han fick sin första diagnos i slutet av år sju men säger sig ha känt av svårigheterna långt innan. Redan i år ett fick han en del hjälp med skrivinlärning av en specialpedagog, eftersom han vände på bokstäverna b och d. Karl berättar också att han alltid haft en ”slarvig och svårläst handstil” och svårigheter med stavningen. Lågstadiet gick Karl på en friskola. Idag går Karl på en kommunal skola där hans klass är engelskinriktat, han fick göra skriftliga prov för att komma in på den.
Hans första diagnos blev språkstörning11 lätt till måttlig, logopeden som gjorde utredningen menade att hans läs- och skrivsvårigheter inte var av dyslektisk karaktär. Karls föräldrar tog kontakt med en privatiserad logoped som tittade igenom alla undersökningar och även pratade med första logopeden, hon gjorde sedan ytterligare tester. Idag är diagnosen Språkstörningar lätt till måttliga och dyslexi. Föräldrarna fick själva betala för den andre utredningen.
Karl upplever själv att han har svårast med att skriva och då är det främst stavningen som kan ställa till det. Han tycker också att han har svårt att komma ihåg saker t.ex. läxor, prov, gymnastikkläder men också multiplikationstabellen.
Hans stöd idag består av extra stöd i svenska och matematik, en del muntliga prov och hjälp med struktur12. Strukturhjälpen har han i form av att han träffar en specialpedagog tre gånger i
veckan efter skolan för att tillsammans gå igenom hur veckan ser ut och hur det går med läxorna. Specialpedagogen har även kontakt med hemmet genom mail. Han säger att stödet inte ser likadant i alla ämnen, vilket han inte förstår.
Karl läser en del skönlitteratur, det har blivit mindre det sista året, men han tycker om att läsa tyst. Hemmet är rustat med böcker och föräldrarna har läst mycket för honom som yngre.
11Språkstörning är en störning som uppkommer då den neuropsykologiska representationen av språket i hjärnan
är påverkad. Störningen kan till exempel yttra sig i svårigheter med förmågan att uttrycka sig, användandet av korrekt grammatik, eller läs- och skrivsvårigheter.
12 Struktur i denna studie är enligt ungdomarna att kunna hålla ordning på skoluppgifter som prov, läxor ,
Karl berättar att hans mamma kan känna igen sig i honom, hon hade också en del svårigheter i skolan.
Erik är 14 år och har gått i samma klass som Karl sedan förste klass, han fick sin diagnos i år sex och har haft en del stöd av specialpedagoger genom åren, innan diagnosen. Precis som Karl så vände han också på bokstäverna b och d och hade även svårt med både läsningen och stavningen. Idag träffar han dock bara specialpedagog tre gånger i veckan, efter schemalagd skoltid, för att få hjälp med strukturen. Det är inte alltid som han anser sig hinna träffa specialpedagogen efter skolan. Erik berättar att han har lite andra aktiviteter på sin fritid som han måste skynda sig till. Han kan uppleva att specialpedagogen blivit lite sur på honom vid des tillfällen han inte kommit till henne. Erik säger själv att han inte förstår det, fritid är ju den tid man själv bestämmer över säger han.
Erik tycker att han svårt med att läsa och stava, men att han blivit bättre och bättre. Han började läsa när han gick i förste klass, men upptäckte efter ett tag att de andra i klassen läste allt tjockare böcker medan han var kvar på de lite tunnare, han kämpade ett tag men till slut läste han mindre och mindre. Idag läser han inte direkt någon skönlitteratur.
Ingen av Eriks föräldrar eller två syskon har liknande svårigheter som han själv har.
Kajsa är 19 år och går sitt andra år i gymnasiet. Hon går ett praktiskt program där inriktningen är möbelsnickeri. Diagnosen ställdes när hon gick i år fyra. Hennes föräldrar tryckte på skolan men för att få en utredning skulle Kajsa få vänta två-tre år. Därför tog föräldrarna kontakt med en privatiserad logoped som gjorde utredningen, föräldrarna betalade själv för denna.
När Kajsa var liten bodde familjen i Belgien och Kajsa fick gå på förskola där, hon tycker att den motsvarar de första åren i svenska skolan, man fick bland annat lära sig skriva lite. Kajsa berättar att när hon bodde i Belgien ”flyttades man upp till högre grad (Kajsas ord)” redan i förskolan, det vill säga om lärarna ansåg att man inte kunde tillräckligt så fick man gå om ett år. Kajsa fick gå om ett år just av denna anledning.
Inför skolstarten flyttade familjen hem till Sverige igen, Kajsa trivdes bra i skolan men märkte efter ett tag att det var svårt att läsa och skriva, läraren tryckte upp stora bokstäver på A3 papper och man misstänkte genast att det var fel på synen.
När Kajsa gått ut år fem fick hon även gå om den, därefter upplevde hon att det blev tuffare i skolan, bland annat för att hennes speciallärare slutade och hon fick en ny som inte riktigt förstod henne.
Kajsa läser mycket böcker idag, tycker det är svårare med tidningar och faktaböcker, men läser annars för att få ro innan hon somnar. När hon var liten läste man mycket böcker för henne, ibland kunde hon luras och säga att ingen läst och då läste föräldrarna igen. Kajsa upplever att stavning och koncentrationen är det som ställer till det mest för henne.
Kajsas storebror har dyslexi och hennes mamma har också haft det kämpigt när hon gick i skolan.
Lisa är 21 år och går på Komvux, hon har gått tre år på ett IV program. IV program står för det Individuella programmet och är riktat mot elever som inte fått godkänt i kärnämnena (svenska, engelska och matematik) här får de läsa in grundskolan för att kunna få godkända betyg och sedan söka sig vidare till andra gymnasieprogram. Lisa berättar att hon fick besked om att detta var ett gymnasieprogram för dyslektiker och att hon efter det skulle få gymnasiebetyg. Idag har hon läst en hel del ämnen på Komvux för att på så vis kunna utbilda sig vidare. Det är viktigt för Lisa att ha papper på sina kunskaper, att kunna visa att hon kan. Lisa tyckte om att börja i skolan som sjuåring, hon älskade skolan och det gick bra de första tre åren. I år fyra upptäckte hennes föräldrar att hon hade svårt att läsa och hon tycker att det därefter blev mer krav i skolan och därmed svårare. Lisa fick sin första diagnos i år fyra, man har därefter gjort två ytterligare utredningar eftersom hon haft pedagoger som menat att resultaten inte kan stämma, alla tre visar på dyslexi och nu sist fick hon även diagnosen ADHD.
Lisa fick hjälp av specialpedagoger i grundskolan men fick inga direkta hjälpmedel i skolan, när hon gick i år åtta uttryckte hennes rektor att de inte kunde hjälpa henne mer, hon behövde inte vara med på några lektioner. Lisa satt av hela nian i uppehållsrum.
Lisas föräldrar och lillebror har också läs- och skrivsvårigheter. Lisa själv säger att hon har svårast med att skriva, det är stavningen som är svår. Hon läser gärna böcker idag, då läser hon i sin egen takt.